Prenumerera på pressinformation genom RSS-flöde

Sjöhistoriska ger miljonstöd för att säkra framtiden för Sveriges maritima kulturarv

Wed, 08 Apr 2026 07:25:00 +0200

Sjöhistoriska ger i år stöd till renoveringar av tolv olika fartyg över hela Sverige. Det största enskilda bidraget går till ångfartyget Östersund i Storsjön för fortsatta arbeten med nya ångpanna. Ejdern i Södertälje får också ett större belopp för reparation av ångpannan samt ett plåtbyte i skrovet, och segelfartyget Sunbeam i Stockholm för byte av bordläggning och spant i aktern och ångfartyget.

Med frivilliga krafter hålls fartygen vid liv
Längs Sveriges kuster, sjöar och vattendrag finns ännu ett hundratal fartyg kvar från 1800- och 1900-talet – fartyg som en gång fraktade gods och människor eller användes i fiske. I dag bevaras de tack vare ideella krafter, föreningar och privatpersoner som lägger ner både tid, kunskap och pengar

Tre av bidragen har i år fördelats till helt nystartade föreningar.

– Tack vare de nya föreningarna och deras engagemang kommer tre fartyg som inte varit i drift under flera år att börja användas igen. Det är en stor vinst för det maritima kulturarvet i Sverige, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska.

Totalt ges stöd till tolv olika fartyg, varav fyra inte tidigare fått stöd. Sex av fartygen är segelfartyg och fyra är ångdrivna.

Fartyg återuppstår – unga och ideella driver utvecklingen
Bland årets mottagare finns flera inspirerande exempel på hur engagemang och kunskap kan göra skillnad:

Bogserbåten Sandslån V i Kramfors, byggd 1908, får nytt liv som en del av Ådalens industrimuseum efter 70 år i timmertrafik. Föreningen som äger och sköter fartyget har fått bidrag för att installera en råoljemotor och tjockleksmäta skrovet.
Segelfartyget Ariel från Stockholm drivs av en ungdomsförening där de unga själva seglar, underhåller och för traditionellt sjömanskap vidare. Föreningen har fått bidrag för att dreva under vattenlinjen och byta delar av däcket.
Ångbogseraren Rex, i Hallstahammar/Kungsör, byggdes år 1902 och har varit verksam i Strömsholms kanal i Västmanland, men har nu legat uppställt på land i några år. Nu har en nystartad förening engagerat sig i Rex och planerar att göra ett mycket omfattande arbete med ångpanna och ångmaskin.
Segelfartyget Mina, Lidköping är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen Vänergaleas. Hon byggdes redan 1876 och har använts som fraktfartyg. År 1997 övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping, som får stöd för att se över riggen

Ett levande kulturarv
De kulturhistoriska fartygen används aktivt för passagerartrafik, seglingar, utbildning och evenemang.

– Det här stödet handlar inte bara om fartyg, utan om människor, kunskap och traditioner. När ett fartyg bevaras och används, håller de en viktig del av Sveriges historia levande, avslutar Karolina Matts.

För mer information, kontakta gärna:
Karolina Matts, intendent
Telefon: 08-519 549 58
E-post: karolina.matts@statensmuseermtf.se

-----
Samtliga fartyg som får stöd år 2026:

Segelfartyget Ariel, Stockholm och Solna.
Ariel får 160 000 kronor för att dreva under vattenlinjen och byta delar av däcket.
Segelfartyget Ariel drivs av en förening som har som målsättning att bevara och visa och använda fartyget. Föreningen består av enbart ungdomar som också bemannar fartyget under seglingarna. Man har som syfte att lära ut och bevara traditionellt sjömanskap. Ariel är ursprungligen ett lastfartyg byggt i Norge 1917.

Ångbogserare Rex, Hallstahammar/Kungsör
Fartyget får 150 000 kronor för att kunna göra ett mycket omfattande arbete med ångpanna och ångmaskin. Ångbogseraren Rex är byggd 1902 och har varit verksam i Strömsholms kanal i Västmanland, men har nu legat uppställt på land i några år. Nu har en nystartad förening engagerat sig i Rex och får bidraget för den omfattande pannreparationen.

Bogserbåten Sandslån V i Kramfors kommun
Fartyget får 45 000 kronor för att installera en råoljemotor och tjockleksmäta skrovet.
Sandslån tillhör numera Ådalens industrimuseum. Sandslån var verksam som bogserbåt för timmer och trävaror i hela 70 år innan landsvägstransporterna tog över. Sandslån byggdes på Hernösands Mekaniska Werkstad & Warfs AB år 1908 och kommer nu bli en del av verksamheten kring Ådalens industrimuseum.

Garnbåten Stella, Sydkoster
Fartyget får 50 000 kronor för byte av bordläggning. Garnbåten Stella är en gaffelriggad mindre koster som ska vara byggd av Anders Mattson i Kungsviken år 1896. Den är mycket välbevarad och deltar regelbundet på träbåtsfestivaler på Västkusten. Nu behöver några bord bytas.

Hajkuttern Gretel, Stockholm
Fartyget får 75 000 kronor för att lägga om däcket. Hajkuttern Gretel byggdes i Esbjerg 1919 som seglande sump och snurrevadsfiskare. År 1968 såldes fartyget till Ystad och fortsatte med fiske fram till 1973 då hon blev fritidsfartyg. Även om Gretel är en klassisk dansk båt så är fartygstypen inte främmande i svenska vatten. Nu behöver däcket läggas om.

Ångfartyget Östersund, Östersund
Fartyget får 250 000 kronor för fortsatt arbete med den nya ångpannan, ett arbete som påbörjades under 2025. Ångaren Östersund är byggd i Oskarshamn år 1874 och är ett passagerarfartyg på Storsjön.

Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad
Fartyget får 90 000 kronor för att byta bottenplåt och bottenblåsningsventil. Ångfartyget Polstjärnan byggdes på Lindholmens varv i Göteborg år 1929 åt Vänerns Seglationsstyrelse som skötte fyr- och lotsverksamheten i Vänern. Sedan år 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan som bland annat återställt fartyget till sin ursprungliga koleldning.

Bogserbåten Herkules, Göteborg
Fartyget får 50 000 kronor för att byta en oljepump till maskinen. Bogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel och var utrustad med en av de första KaMeWa propellrarna. Idag ligger Herkules som museifartyg vid Maritiman i Göteborg och används för charterturer.

Segelfartyget Klara Marie, Skillinge
Fartyget får 150 000 kronor för att nåta och renovera delar av däcket. Segelfartyget Klara Marie byggdes år1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. Fartyget gick i fraktfart mestadels på Östersjön. Runt år 1965 riggades fartyget om till galeas och utrustades med en tändkulemotor och gjorde en kortare insats som fiskefartyg. År 1994 köptes Klara Marie av den nuvarande ägaren, en förening som använder fartyg för turseglingar och charterseglingar.

Segelfartyget Sunbeam, Uppsala
Fartyget får 200 000 kronor för att byta bordläggning och spant i aktern. Sunbeam är byggd 1905 på John Chambers varv i Lowestoft på Englands östkust. Fartyget användes för seglande trålfiske på Nordsjön fram till 1937. Hon såldes därefter till Sverige och gick omväxlande i fiske och fraktfart. Sedan 1961 har Sunbeam varit registreras som forskningsfartyg sysselsatt med marinbotanisk forskning mestadels i Östersjön.

Ångfartyget Ejdern, Södertälje
Fartyget får 200 000 kronor för att byta plåt samt renovera ångpannan. Ångfartyget Ejdern byggdes 1880 på Göteborgs Mekaniska Werkstad för trafik i Göteborgs skärgård. Från 1906 har dock fartyget drivit trafik med Södertälje som utgångspunkt. Fartyget räddades av eldsjälar och ägs sedan 1964 av en förening som driver passagerartrafik med fartyget. På mitten av 1980-talket återfick Ejdern sin koleldning.

Segelfartyget Mina, Lidköping
Fartyget får 80 000 kronor för arbeten med riggen. Segelfartyget Mina är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen Vänergaleas. Hon byggdes 1876 vid Fågelö gård, Torsö, på stranden för gårdens egna behov att transportera spannmål, kalk och ved. Hon gick i svensk fraktfart till 1959 därefter blev hon fritidsfartyg. 1997 övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping.

Unikt material från Vegaexpeditionen till Sjöhistoriska museets samlingar

Wed, 11 Mar 2026 11:50:00 +0100

Tack vare ett generöst stöd från museets vänförening Sjöhistoriskas Vänner kunde museet bland annat ropa in ett sjökort från Vegaexpeditionen och Louis Palanders af Vegas opublicerade memoarer. Alla inropade föremål och arkivalier kommer att ingå i Sjöhistoriska museets samlingar.

– Vi är otroligt glada över att kunna komplettera vår samling med det här unika materialet, även om det är tråkigt när samlingar splittras. Framför allt kommer vi att få möjlighet att fördjupa vår kunskap om Vegaexpeditionen och andra vetenskapliga expeditioner och till viss del om Louis Palander som person, säger Melissa Rydquist, arkivarie vid Sjöhistoriska museet. Hon fortsätter:

– Våra samlingar innehåller sedan tidigare material som Louis Palanders dotter Mary skänkte till oss på 1950-talet. Inte minst glada är vi för fotoalbumet från expeditionen till Spetsbergen år 1872, sjökortet från Vegaexpeditionen samt Louis Palanders af Vegas opublicerade memoarer för att nämna några exempel.

Vegaexpeditionen genomfördes 1878–1880 då hela Nordostpassagen för första gången genomseglades. Adolf Erik Nordenskiöld var expeditionsledare och Louis Palander fartygschef ombord på ångfregatten Vega.

Materialet ska göras tillgängligt för publik och forskning
Sjöhistoriska museet planerar att tillgängliggöra materialet för allmänheten, till en början digitalt. På sikt kan föremålen även komma att ingå i en utställning.

– Det här är ett av de största inköpen som Sjöhistoriska museet har gjort någonsin och ett mycket betydelsefullt tillskott till Sjöhistoriska museets samlingar. Materialet stärker vår möjlighet att berätta om Vegaexpeditionen och om människorna bakom en av de viktigaste polarexpeditionerna i svensk historia, säger Mats Djurberg, museichef för Sjöhistoriska museet.

Totalt kunde Sjöhistoriska museet tack vare stödet från vänföreningen köpa föremål och arkivalier till en kostnad av 3 493 750 kronor inklusive slagavgift.

– Utan vår vänförening, Sjöhistoriskas Vänner, hade de här inköpen inte varit möjliga. Vi är oerhört tacksamma för deras stöd, som gör det möjligt att bevara och framöver tillgängliggöra det här fantastiska materialet både för forskning och för publik verksamhet, säger Mats Djurberg.

Flera kulturarvsinstitutioner har samverkat kring Vegasamlingen
Inför auktionen har Sjöhistoriska fört samtal med fler kulturarvsinstitutioner, i syfte att så mycket som möjligt av materialet ska bevaras inom offentliga samlingar och göras tillgängligt för forskning och publik.

– För att säkerställa svenska folkets tillgång till det här unika källmaterialet har Sjöhistoriska museet samordnat sig med flera statliga institutioner, till exempel Kungliga biblioteket, Naturhistoriska riksmuseet och Etnografiska museet, för att inte ropa mot varandra, säger Mats Djurberg och avslutar:

– Vi hade gärna köpt mycket mer, men de ekonomiska möjligheterna fanns tyvärr inte, säger Mats Djurberg.

För mer information, kontakta gärna:
Hanna Dahlander
Kommunikatör Sjöhistoriska
E-post: hanna.dahlander@statensmuseermtf.se
Telefon: 08 - 519 549 49

Nu bildas Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria – till lands, till sjöss och i luften

Fri, 02 Jan 2026 11:04:00 +0100

Den nya myndigheten har ansvar för statens museer inom maritim, transport- och försvarshistoria. Uppdraget är att långsiktigt förvalta, utveckla och sprida kunskap om det kulturarv som museerna representerar. I myndigheten ingår Armémuseum, Flygvapenmuseum, Järnvägsmuseet, Marinmuseum, Sjöhistoriska museet, Vasamuseet samt Vrak – Museum of Wrecks.

– Våra sju museer berättar om historien och kulturarvet till lands, till sjöss och i luften. Att de tre försvarshistoriska museerna om armén, flygvapnet och marinen nu samlas i myndigheten innebär bredare samlingar, ett tydligare helhetsperspektiv på försvarshistorien och en ännu starkare kunskapsbas. Jag är säker på att vi blir ännu bättre tillsammans, säger överintendent Lars Amréus.

Bakgrund

I november 2024 fick de två myndigheterna ett gemensamt regeringsuppdrag att ta fram förslag på hur Statens försvarshistoriska museers uppgifter skulle föras över till och inordnas i Statens maritima och transporthistoriska museer. Redovisningen lämnades till regeringen i mars 2025, och den 3 juli fattade regeringen beslut om inordnandet.

Regeringens mål med att samla verksamheterna i en myndighet är att skapa en mer stabil och långsiktigt hållbar myndighetsstruktur. Det ska också bidra till en starkare och mer samlad kunskapsutveckling inom maritim, transport- och försvarshistoria.

Kontaktperson
Lars Amréus, överintendent SMMTF, telefon 070-538 00 19, e-post lars.amreus@statensmuseermtf.se

Presskontakt
Maria Skuldt, kommunikatör SMMTF, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@statensmuseermtf.se

Ett skepp kommer lastat – med jul från hela världen!

Wed, 12 Nov 2025 13:13:00 +0100

När vintermörkret sänker sig över Stockholm tänds ljusen utanför Sjöhistoriska museet. Där väntar Världens julmarknad – en helg fylld av dofter, smaker och traditioner från jordens alla hörn.

Den 29 och 30 november mellan klockan 10 och 17 bjuder Sjöhistoriska museet in till Världens julmarknad där hantverk, mat och kultur möts över haven. Här kan besökarna smaka på julens kryddor från fjärran länder, botanisera bland hantverk, konst och delikatesser och inspireras av hur julen firas i andra delar av världen.

– Julen är en högtid som förenar människor. Jag är så glad att vi återigen upprepa succén med julmarknad på Sjöhistoriska. I år utökar vi marknaden från Baltikum till hela världen. Med julmarknaden vill vi visa hur världen hänger samman genom vatten och där sjöfarten står för över 90 procent av världens handel, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Det är fjärde året i rad som Sjöhistoriska arrangerar julmarknad – och i år breddas horisonten. Den tidigare Baltiska julmarknaden har vuxit till en internationell mötesplats där även försäljare och hantverkare från Asien, Afrika, Sydamerika och andra delar av Europa deltar. Många av de populära baltiska utställarna återvänder även i år.

Utöver marknadsstånden bjuds det på musik, sång och dans som sprider värme i vinterkylan – en helg för alla som vill uppleva julens mångfald och magi.

För mer information, kontakta gärna:
Catrin Rising
Presskommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

www.sjohistoriska.se

Myndighetens nya namn

Mon, 22 Sep 2025 14:13:00 +0200

I och med att Statens försvarshistoriska museer (SFHM) inordnas i Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), som Sjöhistoriska museet är en del av, den 1 januari 2026 kommer myndigheten att byta namn till Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria. Namnet är beslutat av regeringen och meddelades i samband med att budgetpropositionen presenterades.

Överintendent Lars Amréus säger:

– Det känns bra att vi nu fått vårt nya namn, som är en av många pusselbitar i arbetet med att bygga ett gemensamt vi.

Kontaktperson
Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61, e-post lars.amreus@smtm.se

Presskontakt
Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@smtm.se

Sjöhistoriska museet satsar på kvällsöppet

Wed, 10 Sep 2025 11:21:00 +0200

Satsningen görs för att fler ska få möjlighet att uppleva museet och dess utställningar, visningar och program även efter ordinarie stängningstid.

– Vi vet att många inte hinner hit innan vi stänger klockan 17. Med kvällsöppet vill vi öka tillgängligheten och ge fler chansen att ta del av museet, säger Mats Djurberg, Sjöhistoriskas museichef.

Förutom att njuta av museet i lugn och ro i den speciella kvällsstämningen finns det också möjlighet att varje onsdagskväll gå med på en guidad visning i utställningen s/s Hansa - minnet av en sjökatastrof. Andra saker som händer på i höst under kvällsöppet är bland annat en workshop i kroki på plats i den vackra minneshallen, flera föreläsningar samt en livepoddsändning med Vetenskapsradion Historia.

Museets restaurang håller också kvällsöppet på onsdagarna.

– Det perfekta kvällsbesöket är att komma hit och gå med på den guidade visningen om Hansakatastrofen. Sedan tycker jag att ingen ska missa vår nya utställning Ghostships. Och så är det synnerligen trevligt att avsluta besöket med att äta och dricka något gott i vår restaurang. Vi hoppas att många vill göra Sjöhistoriska till en del av sin vardagskväll, avslutar Mats Djurberg.

Fakta om kvällsöppet på Sjöhistoriska:

Start: 10 september
Dag: Onsdagar
Tid: Museet håller öppet fram till 20

För mer information och bilder, kontakta
Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

Upplev gömda och glömda skepp i Ghost Ships – en ny utställning på Sjöhistoriska

Thu, 04 Sep 2025 06:58:00 +0200

– Det är oerhört roligt att kunna erbjuda våra besökare ett så fantastiskt bild- och filmmaterial över det dolda maritima kulturarvet på havets botten. Dykarteamet har arbetat i tolv år och gjort runt 3000 dyk för att få fram bilderna, berättar Sjöhistoriskas museichef Mats Djurberg.

Utställningen bygger på Jonas Dahms undervattensbilder ur boken Ghost Ships. På Sjöhistoriska museet har utställningsteamet levandegjort bilderna med hjälp av film, ljus, ljud och rörliga effekter. På så sätt blir utställningen en undervattensvärld där besökaren själv kan uppleva känslan av att stiga ner under ytan.

– Vraken är på många sätt tidskapslar som visar upp en fascinerande blandning av det mjukt insomnade och det dramatiska. På samma gång blir de sjunkna skeppen ett fönster in i svunna tidsåldrar och i en dold värld, menar Mats Djurberg.

Bland Östersjöns hundratusentals vrak finns skepp från många århundraden och utställningen visar bland annat mäktiga örlogsfartyg från 1500-talet, ståtliga skepp från Bellmans och Gustaf III:s tid, lastfartyg från1800-talet och fartyg från första och andra världskriget.

Ombord har tiden stannat i samma ögonblick som skeppen gick under: här möter besökaren en last med champagne, på ett annat vrak har värdefulla fickur lämnats, i passagerarbåtarna är salonger övergivna sedan länge … Skeppen bär spår av löften om kärlek, farliga resor och brutala krigshändelser.

– Jag hoppas att våra besökare ska få uppleva något av det som dykarna känner när de besöker vraken, som ju bjuder både på fridfull skönhet och en påminnelse om brutala och dramatiska händelser, avslutar Mats Djurberg.

Utställningen Ghost Ships har möjliggjorts tack vare generösa bidrag från Sjöhistoriskas vänner och stiftelsen Voice of the Ocean (VOTO).

För mer information, kontakta:
Catrin Rising
Presskommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

Ghost Ships – starka kärlekslöften och brutala krigsdramer som frusna ögonblick på Östersjöns botten i ny utställning på Sjöhistoriska

Thu, 14 Aug 2025 12:15:00 +0200

På vraken har tiden stannat i ett fruset ögonblick och ombord finns lämningar som berättar om dramatiska skeenden. En last med champagne, värdefulla fickur, övergivna salonger. Löften om kärlek, farofyllda resor och brutala krigshändelser.

Utställningen bygger på Jonas Dahms fantastiska undervattensbilder ur boken med samma namn. Men Ghost Ships är inte en fotoutställning, utan snarare en undervattensvärld där besökaren kan se och uppleva det som finns under ytan.

– Jonas Dahms bilder är anmärkningsvärda på många sätt. Det finns en stark närvaro i bilderna, trots att det inte är någon där, menar Tove Frambäck, utställningschef på Statens maritima och transporthistoriska museer där Sjöhistoriska ingår. Hon fortsätter:

– Det finns en nyfikenhet och närgångenhet i bilderna, som väcker frågor. Vem har druckit ur de här kopparna, vilka har suttit i de här stolarna? Min idé och vision var att göra en utställning som får besökaren att själv vilja bli undersökande och kunna hitta in i materialet.

En storslagen visuell upplevelse under ytan
Uppdraget att förverkliga idéerna gick till Pompe Hedengren och Erik Gullberg som har skapat liv i undervattensbilderna med hjälp av film, ljus, ljud och rörliga effekter.

– Jonas bilder är fantastiska, de måste upplevas. Vi har gjort dem gigantiska så att det ska kännas som att du svävar runt nere på 100 meters djup. Och utifrån den känslan har vi skapat utställningen, säger Pompe Hedengren som är utställningens regissör och som har skapat konceptet och formatet tillsammans med Erik Gullberg.

– Vi har försökt att dramatisera bilderna och i någon mån göra vraken mänskliga, i och med att vi berättar historier kring dem och föremålen som finns ombord, menar scenografen Erik Gullberg som också skapat utställningens skeppsvrak som publiken kan gå in i.

Inuti vraket kan besökaren se filmen som berättar om dykarens upplevelser och skeppens dramatiska historier. Själva filmen är speciell i sig; den projiceras på en välvd projektionsduk som är 19 meter lång och 5 meter hög.

– Jag hoppas verkligen att våra besökare får en visuell upplevelse. Själva utställningsrummet är maffigt, med Jonas Dahms starka bilder och ett för oss nytt sätt att berätta, med en friare konstnärlig form och mer existentiella berättelser. Det ska kännas storslaget att gå in i den världen, avslutar Tove Frambäck.

SFHM inordnas i SMTM

Thu, 03 Jul 2025 14:04:00 +0200

Regeringens beslut innebär att verksamheten vid SFHM ska överföras till och inordnas i SMTM och att organisationsförändringen ska träda i kraft senast den 1 januari 2026. Utgångspunkten för genomförandet av uppdraget ska vara att myndigheternas befintliga uppgifter ska vara oförändrade och att uppgifterna ska utföras med bibehållen effektivitet och kvalitet. SMTM får därmed ansvar för statens museer inom maritim, försvars- och transporthistoria.

– Vi blir en och samma myndighet med sju museer i fyra städer, större samlingar, ett samlat försvarshistoriskt perspektiv och fler medarbetare med ännu mer kunskap. Jag ser fram mot att tillsammans fortsätta utveckla vår verksamhet och våra arbetssätt och jag är säker på att vi blir bättre tillsammans, säger överintendent Lars Amréus, SMTM.

Regeringen väntas fatta beslut om myndighetens nya namn senare i höst.

Planering pågår
De två myndigheterna fick i november år 2024 ett gemensamt uppdrag från regeringen att lämna förslag på hur SFHM:s uppgifter kan överföras till och inordnas i SMTM. En rapport lämnades in till regeringen i mars 2025 och har därefter varit på remiss.

– Vi och SFHM har tillsammans arbetat med planering av genomförandet inför det väntade beslutet. Det arbetet fortsätter och intensifieras under hösten med fullt fokus på att verksamheten ska fungera väl från den 1 januari 2026, säger Lars Amréus.

Syfte med inordnandet
Regeringens syfte med att samla SMTM:s och SFHM:s uppgifter i en och samma myndighet är att skapa en mer robust myndighetsstruktur och samtidigt ge möjlighet till en stärkt och samlad kunskapsuppbyggnad.

Läs mer i regeringens pressmeddelande:
Statens försvarshistoriska museer och Statens maritima och transporthistoriska museer ska förbereda för att slås ihop.

Kontaktperson
Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61,
E-post: lars.amreus@smtm.se

Presskontakt
Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95,
E-post: maria.skuldt@smtm.se

Fiske och timmerhantering i fokus när Sjöhistoriska k-märker tre nya fartyg

Wed, 25 Jun 2025 08:39:00 +0200

– De k-märkta fartygen ger oss en konkret förståelse för en annan tid. Många av de här fartygen har förändrats så lite genom åren att de nu har stora pedagogiska värden men också genuina upplevelsevärden, menar Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Runtom i Sverige finns ett hundratal fartyg och båtar som varit högst delaktiga i Sveriges historia. Fartyg som transporterat mat och byggmaterial eller passagerare, båtar byggda för att bogsera och varpa timmer till sågverk och pappersbruk och olika slags fiskefartyg som är byggda och anpassade för olika fiskemetoder. Det här är fartyg som Sjöhistoriska museet kan k-märka.

– Varje år k-märker vi på Sjöhistoriska både fartyg och fritidsbåtar av kulturhistoriskt värde med syfte att uppmärksamma historiskt värdefulla fartyg och båtar som fortfarande är i bruk, säger Karolina Matts och fortsätter:

– K-märkningen är frivillig och det är ägaren till fartygen som ansöker om att få sin båt eller fartyg k-märkt.

Två fiskebåtar och en varpbåt
Av de tre fartyg som Sjöhistoriska k-märker sommaren 2025 är två fiskebåtar. De här två skiljer sig en hel del åt. Fiskebåten Dolly är byggd redan år 1916 på Fridhems varv i Lysekil. Fartyget representerar en tidig fiskebåt, hon är 15 meter lång och har en så kallad enepinnad bordläggning med ek på furuspant. Enepinnarna används istället för spikar för att fästa borden vid spanten. Dolly har en Skandia tändkulemotor och har haft hela sin aktiva fiskeperiod runt Gravarne, Hyppeln och Smögen på Västkusten.

Den andra fiskebåten som k-märks i år är på sätt och vis Dollys motsats. Clipton sjösattes år 1961 och är byggd på Ringens varv i Marstrand. Clipton är 23,4 meter lång och har bordläggning i ek med furuspant, en styrhytt i nitad aluminium och var redan vid bygget utrustad med valback - ett väderskydd - på fördäck. Clipton är byggd för trålfiske och är en av de sista byggda i trä.

Under en period gick lilla Dolly och den betydligt större Clipton (då med namnet Götaland) jämte varandra i samma vatten på Västkusten. År 1967 fanns det minst 900 stycken registrerade fiskebåtar i Sverige, bland annat de två som k-märks i år. Nu finns det försvinnande få kvar i samma skick som dessa två.

– Med tanke på hur många fiskebåtar som har huggits upp de senaste tjugo åren så är det fantastiskt att vi nu har möjlighet att få k-märka både Dolly och Clipton, som representerar var sin tidsepok av 1900-talets fiske, säger Karolina Matts.

Den tredje arbetsbåten som blev k-märkt redan i höstas är varpbåten Lelång som nu finns i Strömsholms kanal i Västmanland. Lelång är levererad av Lidwall & Söner i Leksand år 1952. Lelång användes till att varpa timmer åt Västsvenska Virkesföreningen i Bengtsfors och senare för att bogsera turistflottar i Värmland. Lelång har varpspel och Säfflemotor kvar och är ett fint exempel på en arbetsbåt som varit en liten, men viktig del av Sverige transporthistoria.

För mer information, kontakta:
Karolina Matts
Intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08 - 519 549 58

Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

_____________________________________

Följande tre fartyg k-märks av Sjöhistoriska år 2025:

Fiskebåten Clipton (tidigare Götaland) byggdes på Ringens varv i Marstrand och sjösattes år 1961. Fartyget är 23,40 långt och 6,58 brett och är byggt med bordläggning i ek med ekspant, däck i furu samt styrhytt i nitad aluminium. Motorn är fortfarande den ursprungliga, en Lister Blackstone. Götaland var det första fartyget som lämnade Ringens varv utrustat med valback. Fartyget är byggt för trålfiske och hade till en början fiskebeteckning GG376 och hemmahamn på Öckerö. I samband med ett ägarbyte år 1969 fick fartyget sitt nuvarande namn, Clipton.

Clipton har trålat såväl i Nordsjön som i Östersjön och har varit registrerad i Göteborg, Karlskrona, Stockholm och Visby. Under en period var Clipton också cafébåt i Smögen. Clipton avregistrerades som fiskebåt år 2000. Numera är Clipton en fritidsbåt och ligger vanligtvis på Skeppsholmen i Stockholm.

Fiskebåten Dolly byggdes på Fridhems varv i Lysekil, hon sjösattes år 1916 och är byggd i ek på furuspant med enepinnad bordläggning och utanpåliggande häckroder. Dolly är knappt 15 meter lång och 5,70 meter bred. Vid sjösättningen var namnet Donny med fiskebeteckning LL 955. Första motorn var en Skandiamotor av typ 251.

Mellan åren 1920 och 1973 bytte Dolly ägare tre gånger, trots detta har fartyget har alltid varit verksamt i området runt Gravarne, Hyppeln och Smögen på Västkusten. I samband med ägarbytet år 1936 fick fartyget namnet Dolly. Sedan år 1973 är Dolly avregistrerad som fiskebåt och har använts på ett mycket varsamt vis och få förändringar synes ha skett sedan fiskebåtstiden. Både skans och lastrum är mycket varsamt hanterade och upplevs trogna sitt ursprung. Dolly ligger nu på Gullbergskajen i Göteborg.

Varpbåten Lelång, Lidwallsbygge nummer 382.
Lidwall & Söner levererade denna varpbåt till Västsvenska Virkesföreningen i Bengtsfors år 1958. Namnet Lelång kommer från en lokal sjö. Sefflemotorn är i original och har motornummer 9714 och är av typen S14 BFV. Båten är 5,70 lång och 2 meter bred. Efter tiden i virkesföreningen användes båten till att bogsera turistflottar i närheten av Charlottenberg i Värmland. Våren 2024 köptes båten av nuvarande ägare som flyttade den till Ramnäs vid Strömsholms kanal. Lelång är målad i gräsgrön kulör utvändigt och grå insida, detta torde vara originalkulörer. Det som är speciellt med just Lidwallsbåtarna är att det finns dokumenterat var varje båt såldes. Dessutom finns en grupp eldsjälar som spårar upp och håller reda på vart båtarna tar vägen än i dag.

Motorbåten Grace med hemmahamn i Karlshamn blir k-märkt av Sjöhistoriska våren 2025

Wed, 11 Jun 2025 09:22:00 +0200

Motorbåten Grace är en Albin 30 och kan ses som en tidstypisk representant för det litet mer påkostade fritidsbåtslivet under den stora fritidsbåtsboomen på 1970-talet. Nuvarande ägaren Jimmy Bremberg har under en treårsperiod ägnat sig åt att på nytt ge båten sitt originalutseende, bland annat genom att förse den med reservdelar från en likadan båt som skrotats. Tack vare det hängivna arbetet har Jimmy Bremberg åstadkommit att Grace är en 1970-talsbåt i skick som ny.

– Bredden av olika sorters båtar är alltid imponerande. K-märkningen bygger på att båtägarna själva ansöker om k-märkning, vilket resulterar i spännande olikheter, berättar Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Syftet med k-märkningen är att uppmärksamma och bevara fritidsbåtar med särskilt kulturhistoriskt värde.

– Bland årets båtar finns förutom den fina Grace även till exempel Erik Åkerlunds påkostade internationella R-jakt Princess Svanevit med intarsia i inredningen. En annan speciell båt är ungdomsbåten Caracola, en tidskapsel från 1960-talet i glasfiberarmerad plast, säger Fredrik Blomqvist.

Bland motorbåtarna som får utmärkelsen är också variationen stor. I sammanhanget märks Albin 30:an Grace från 1975, en påkostad folkhemsbåt. Här finns också den exklusiva Hernberg-konstruktionen Arona från 1904, som tillhör den första generationens mycket påkostade fritidsbåtar.

Sjöhistoriska museet började med k-märkning av fritidsbåtar år 2009 och har sedan starten nu k-märkt 193 fritidsbåtar. Nytt för i år är att ett kriterium ändrats till att en k-märkt båt ska vara minst 50 år gammal, i stället för att vara byggd senast 1965.

– För oss på museet är det viktigaste syftet att ge uppmärksamhet för det här levande kulturarvet som dessa välbevarade båtar utgör. Det är en fröjd att få ge utmärkelsen k-märkt till båtägare som vårdar och bevarar historiskt värdefulla båtar, avslutar Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska.

För mer information och bilder, kontakta:
Fredrik Blomqvist
Intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: fredrik.blomqvist@smtm.se
Telefon: 08 - 519 549 38

Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02
_____________________________________

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Motorlustjakten Arona, Stockholms stad och län
Den exklusiva lustjakten Arona konstruerades av Ernst Hernberg och byggdes vid Lindbergs Werkstads- och Warfsaktiebolag i Stockholm år 1904. Den tillhör den första generationen maskindrivna fritidsbåtar som byggdes i unika exemplar till samhällets översta skikt.
Materialet i skrovet är stål. Arona är över 26 meter lång och nästan 4,5 meter bred. Ursprungligen var Arona försedd med en ångmaskin, men år 1953 satte man in den första dieselmotorn. Dagens motor sattes in 1970. Båten beställdes åt Edward Cederlund och ägdes senare både av de välkända släkterna Nobel och Ljunglöf. Arona gick som passagerarfartyg i Karlskrona skärgård under en period av 40 år, fram till 1983.

Nuvarande ägare har under drygt 20 år genomfört renoveringar och reparationer som syftat till ett utifrån det bevarade ritningsmaterialet återge Arona sitt ursprungliga utseende. Båtens hemmavatten har växlat från Stockholm via Karlskrona och Västernorrland för att nu vara åter vara baserad i Stockholmstrakten.

Ägare: Gunnar & Kerstin Haglund. Telefon: 070-82 37 101.

Motorbåten Arv 1 Stockholms stad och län
Motorbåten Arv 1 byggdes efter andraväldskriget och en bedömning är att den är konstruerad av C G Pettersson. Vid den här tiden sålde han ritningar som kunde användas till byggen både på varv och i egen regi. Genom efterforskningar i Sjöhistoriska museets ritningssamling har man kunnat ta reda på vem som var konstruktören och allt pekar på C G Pettersson.

De senaste 50 åren har båten funnits i Stockholmstrakten. Arv 1 är byggd i ek och mahogny, är 7,9 meter lång och 2,20 meter bred. Idag är den försedd med en äldre Albin O411- motor och backslaget är original från när båten var ny. Båten är i stort sett i originalutförande med mycket få förändringar. Båten är idag i ett gott bruksskick och de små tillägg nuvarande ägare gjort minskar inte dess kulturhistoriska värde. Det kulturhistoriska värdet kommer att öka ju mer som blir känt om båtens tidiga historia.

Ägare: Tina Glans. Telefon: 070-730 28 89.

Motorslupen Britta, Stockholms stad och län
Motorslupen Britta byggdes år 1939 av Linus Jansson på Östhammars båtbyggeri. Skrovet är klinkbyggt i ek. Båten är 5,45 lång och 1,45 meter bred. Originalvirket finns kvar i skrovet och det är enbart några enstaka detaljer, som flaggstång och gösstake som har förnyats.

Originalmotorn är kvar i båten, en encylindrig Hagman med tre hästkrafter. Britta är idag i mycket gott skick. Vad gäller ägarlängden så finns namnen från förste ägaren och framåt. Hemmavattnen för den här motorslupen har varit runt Stockholm med undantag av en ägare på senare år som var bosatt i Piteå.

Ägare: Mats Bergström. Telefon: 076-16 63 998.

Segelbåten Caracola, båten befinner sig i Västra Götaland, ägaren i Stockholms län
Segelbåten Caracola är konstruerad av Torsten Gustavsson och byggdes på IW-Varvet i Henån på Orust. Båttypen är en Fajak F12. Materialet är glasfiberarmerad plast och skrovet är ett så kallat enkelskrov med dubbelbotten. Masten är i trä. Speciellt för just den här konstruktionen är den patentsökta fenkölen, som praktiskt kan dras upp när båten ska transporteras till lands.

Båten är 5,10 meter lång och 1,90 meter bred med så kallad partialrigg. Den här ungdomsbåten berättar om folkhemmets båtliv, där material och storlek gjorde stor produktion möjlig. Idag finns det mycket få båtar kvar av denna typ. Nuvarande ägare seglade själv hem båten till sin kajplats i Hovenäset i Sotenäs kommun år 1965. Den karakteristiska ljusblå färgen på däck och överbyggnad är i original och har behållits oförändrad sedan båten byggdes. Tack vare att båten genom åren haft samma ägare är den så väldokumenterad som en fritidsbåt kan vara.

Ägare: Åke Foghammar. Telefon: 070-52 31 901

Kosterbåten Fornöyd, Tanumshede, Västra Götalands län
Kosterbåten Fornöyd (K20) är konstruerad av Olle Enderlein och byggdes på Trosa båtvarv år 1950. Skrovet är i klinkbyggd mahogny på ekspant. Båten är 6,4 meter lång (21 fot) och 2,1 meter bred. Kosterbåten har sitt ursprung i en bohuslänsk allmogebåt, medan kosterbåten som fritidsbåt utvecklades från 1930-talet och framåt. K20-båtarna är den minsta av kosterbåtarnas sex olika klasser. Den aktuella båten har någon gång på 1980-talet fått sin trämast ersatt med en aluminiummast och eftersom det är omkring 40 år sedan kan det anses vara en årsring i Fornöyds historia.

Under de senaste dryga 30 åren har båten dels funnits på Västkusten, dels i Norge under cirka tjugo år. Nuvarande ägaren äger båten för andra gången. Det kulturhistoriska värdet kommer att öka ju mer som blir känt av båtens äldre ägarhistoria. Idag är Fornöyd en välhållen båt i gott skick.

Ägare: Erik Amlie Wahlström. Telefon: 070-82 24 040

Motorbåten Grace, Karlshamns kommun, Blekinge län
Motorbåten Grace är en Albin 30 och kan ses som en tidstypisk representant för det litet mer påkostade fritidsbåtslivet under den stora fritidsbåtsboomen på 1970-talet. Dessa glasfiberarmerade plastbåtar med trädetaljer möjliggjorde att många människor kunde få en relativt billig, men bekväm semester till sjöss. Båten är byggd hos Albin Marin AB i Kristinehamn och den är 9,20 meter lång och 3,18 meter bred. Motorn är en Perkins på 115 hästkrafter som är original sedan byggåret. Nuvarande ägare vet att båten haft två tidigare ägare, men den förste är fortfarande okänd. Det kulturhistoriska värdet kommer öka ju mer som blir känt kring de tidiga ägarförhållandena.

Nuvarande ägare har under en treårsperiod ägnat sig åt att på nytt ge båten sitt originalutseende, bland annat genom att förse den med reservdelar från en likadan båt som skrotats. De tillägg som gjorts för att renovera och uppgradera exempelvis toalett och septiktank kan accepteras eftersom de inte påverkar båtens karaktär. Tack vare sitt arbete har nuvarande ägare åstadkommit att Grace är en 1970-talsbåt i skick som ny.

Ägare: Jimmy Bremberg. Telefon: 072-18 08 093.

Motorseglaren Kaprifol Göteborgs stad, Västra Götalands län
Kaprifol är en klinkbyggd snipa, byggd och konstruerad på Roland Perssons båtbyggeri Henån på Orust. Den är 9,75 meter lång (32 fot) och 3,4 meter bred. Den har Bermudarigg på totalt 40 kvadratmeter samt en Volvo Pentamotor från år 2010.

Båten är ett exempel på hur den nordiska klinkbåtstraditionen överförts till fritidsbåtbyggena. Kaprifol har en särpräglad överbyggnad och var en av de sista stora båtarna som färdigställdes på varvet på Utgård i Henån. År 1979 flyttade varvsverksamheten till Lilla Kålvik, där båtbyggandet av traditionella klinkbyggda båtar fortfarande pågår. Motorseglaren Kaprifol är i mycket gott välbevarat skick, har en väl känd historik och ägarlängd och en medveten ägare.

Ägare: Calle & Margareta Rydström. Telefon: 0707-79 74 69

Segelbåten Kunigunda, Nacka kommun, Stockholms län
Segelbåten Kunigunda byggdes på Karlsro varv 1975 efter en ritning som beställaren, som fortfarande äger båten, fått vid ett besök hos Arvid Laurin. Konstruktionen är densamma som till k-märkta laurinkostern Monsunen, byggd 1942. Båten är kravellbyggd i hondurasmahogny. Den är 7,60 meter lång och 2,38 meter bred. Kunigunda är försedd med Laurinritad kutterrigg från 1980-talet och saknar motor. Bygget är väldokumenterat eftersom ägaren behöll kontakten med de tre båtbyggarna genom åren. Ritningen till däckslayout stod beställaren själv för.

Ägare: Pelle Lotén: Telefon: 070-66 40 525

Segelbåten Princess Svanevit, Nacka kommun, Stockholms län
Princess Svanevit är en internationell 12m R-jakt – en så kallad 12:a – med en unik historia. Båten beställdes av förlagsdirektören Erik Åkerlund för att kunna delta i KSSS 100-årsregatta år 1930. Princess Svanevit konstruerades av den finsk-svenske konstruktören Gustaf Estlander och båten byggdes på varvet Stockholms båtbyggeri i Neglinge i Saltsjöbaden, som år 1930 drevs av familjen Plym.

Princess Svanevit är 21,96 meter lång och 3,57 meter bred, med en 27,5 meter hög mast. Interiören är synnerligen påkostad med bland annat unika intarsiaarbeten som är skapade av konstnären Ewald Dahlskog. Även om beställarens önskemål fortfarande efter nästan 100 år är synliga var han en ganska kortvarig ägare. Genom åren har båtens hemmavatten varierat mellan svenska Västkusten, Medelhavet och många år i Storbritannien.

Tack vare en noggrann renovering har Princess Svanevit nu återuppstått till sin forna glans genom stort engagemang från Stockholms båtsnickeri och Familjen Burre Hellmans stiftelse. De specifika ändringar som gjorts, bland annat flytt av mastfoten, har gjorts efter noggranna överväganden. Princess Svanevit är ett stycke exklusiv båthistoria med sin tids främsta tekniska och konstnärliga utformning.

Ägare: Stiftelsen Princess Svanevit.
Kontaktperson: Charlotte Hellman.
Telefon: 070-533 15 18

Tre båtar från Västra Götaland k-märks av Sjöhistoriska sommaren 2025

Wed, 11 Jun 2025 09:09:00 +0200

Kosterbåten Fornöyd är konstruerad av Olle Enderlein och byggdes på Trosa båtvarv år 1950. Under de senaste dryga 30 åren har Fornöyd dels funnits på Västkusten, dels i Norge. Kosterbåten har sitt ursprung i en bohuslänsk allmogebåt, medan kosterbåten som fritidsbåt utvecklades från 1930-talet och framåt

– Bredden av olika sorters båtar är alltid imponerande. K-märkningen bygger på att båtägarna själva ansöker om k-märkning, vilket resulterar i spännande olikheter, berättar Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Syftet med k-märkningen är att uppmärksamma och bevara fritidsbåtar med särskilt kulturhistoriskt värde.

– Ungdomsbåten Caracola är speciell, en veritabel tidskapsel från 1960-talet i glasfiberarmerad plast, säger Fredrik Blomqvist.

Segelbåten Caracola är konstruerad av Torsten Gustavsson och byggdes på IW-Varvet i Henån på Orust. Båttypen är en Fajak F12. Speciellt för just den här konstruktionen är den patentsökta fenkölen, som praktiskt kan dras upp när båten ska transporteras till lands.

Den tredje båten från Västra Götaland är motorseglaren Kaprifol, en klinkbyggd snipa, byggd och konstruerad på Roland Perssons båtbyggeri Henån på Orust. Båten är ett exempel på hur den nordiska klinkbåtstraditionen överförts till fritidsbåtbyggena.

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Årets fritidsbåtar som får kulturstatus – Sjöhistoriska k-märker nio fritidsbåtar våren 2025

Wed, 11 Jun 2025 07:07:00 +0200

Så här i försommartid presenterar Sjöhistoriska museet vilka fritidsbåtar som blir k-märkta för året. I år är det nio välbevarade båtar som får utmärkelsen för att de är kulturhistoriskt mycket värdefulla.

– Bredden av olika sorters båtar är alltid imponerande. K-märkningen bygger på att båtägarna själva ansöker om k-märkning, vilket resulterar i spännande olikheter, berättar Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Syftet med k-märkningen är att uppmärksamma och bevara fritidsbåtar med särskilt kulturhistoriskt värde.

– Bland årets båtar finns till exempel Erik Åkerlunds påkostade internationella R-jakt Princess Svanevit med intarsia i inredningen. En annan speciell båt är ungdomsbåten Caracola, en tidskapsel från 1960-talet i glasfiberarmerad plast, säger Fredrik Blomqvist.

Bland motorbåtarna som får utmärkelsen är också variationen stor. I sammanhanget märks Albin 30:an Grace från 1975, en påkostad folkhemsbåt. Här finns också den exklusiva Hernberg-konstruktionen Arona från 1904, som tillhör den första generationens mycket påkostade fritidsbåtar.

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Motorlustjakten Arona, Stockholms stad och län
Den exklusiva lustjakten Arona konstruerades av Ernst Hernberg och byggdes vid Lindbergs Werkstads- och Warfsaktiebolag i Stockholm år 1904. Den tillhör den första generationen maskindrivna fritidsbåtar som byggdes i unika exemplar till samhällets översta skikt.
Arona är över 26 meter lång och nästan 4,5 meter bred. Materialet i skrovet är stål. Ursprungligen var Arona försedd med en ångmaskin, men år 1953 satte man in den första dieselmotorn. Dagens motor sattes in 1970. Båten beställdes åt Edward Cederlund och ägdes senare både av de välkända släkterna Nobel och Ljunglöf. Arona gick som passagerarfartyg i Karlskrona skärgård under en period av 40 år, fram till 1983.

Nuvarande ägare har under drygt 20 år genomfört renoveringar och reparationer som syftat till ett utifrån det bevarade ritningsmaterialet återge Arona sitt ursprungliga utseende. Båtens hemmavatten har växlat från Stockholm via Karlskrona och Västernorrland för att nu vara åter vara baserad i Stockholmstrakten.

Ägare: Gunnar & Kerstin Haglund. Telefon: 070-82 37 101.

Motorbåten Arv 1 Stockholms stad och län
Motorbåten Arv 1 byggdes efter andraväldskriget och en bedömning är att den är konstruerad av C G Pettersson. Vid den här tiden sålde han ritningar som kunde användas till byggen både på varv och i egen regi. Genom efterforskningar i Sjöhistoriska museets ritningssamling har man kunnat ta reda på vem som var konstruktören och allt pekar på C G Pettersson.

De senaste 50 åren har båten funnits i Stockholmstrakten. Arv 1 är byggd i ek och mahogny, är 7,9 meter lång och 2,20 meter bred. Idag är den försedd med en äldre Albin O411- motor och backslaget är original från när båten var ny. Båten är i stort sett i originalutförande med mycket få förändringar. Båten är idag i ett gott bruksskick och de små tillägg nuvarande ägare gjort minskar inte dess kulturhistoriska värde. Det kulturhistoriska värdet kommer att öka ju mer som blir känt om båtens tidiga historia.

Ägare: Tina Glans. Telefon: 070-730 28 89.

Motorslupen Britta, Stockholms stad och län
Motorslupen Britta byggdes år 1939 av Linus Jansson på Östhammars båtbyggeri. Skrovet är klinkbyggt i ek. Båten är 5,45 lång och 1,45 meter bred. Originalvirket finns kvar i skrovet och det är enbart några enstaka detaljer, som flaggstång och gösstake som har förnyats.

Idag den 22 maj öppnar utställningen S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof på Sjöhistoriska

Thu, 22 May 2025 07:47:00 +0200

Den 24 november 1944 inträffade en tragedi som skakade hela Sverige. Passagerarfartyget S/S Hansa torpederades av en sovjetisk ubåt utanför Gotland. På bara en minut gick fartyget till botten och endast två av de 86 personerna som fanns ombord överlevde.

Den 22 maj öppnar utställningen S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Utställningen skildrar en av Sveriges största fartygskatastrofer i modern tid och lyfter fram tragedin och de människor som drabbades. Med hjälp av personliga berättelser, bilder, röster från anhöriga och inlånade föremål från fartyget får besökarna komma nära de berörda – både de omkomna och de som överlevde.

– Utställningen berör en av andra världskrigets stora svenska trauman och försöker närma sig svaren på gåtan om vad som hände. Ny forskning ger ytterligare pusselbitar till att förstå händelsen. Samtidigt är det här inte bara en historisk utställning utan även en berättelse om att leva under lång tid av ovisshet, behovet av att få kunskap och att bearbeta ändlös sorg samt att vårda minnen. Det är teman som är aktuella vid nästan alla trauman och svåra händelser, säger Mats Djurberg, museichef för Sjöhistoriska.

Minnena lever kvar
Utställningen klargör även efterspelet av katastrofen och Hansakommissionens arbetsmetoder i 1940-talets Sverige. Paralleller till vår samtid kring Östersjöns säkerhetsläge och Gotlands strategiska läge är uppenbara.

Vraket efter S/S Hansa hittades år 1988 och finns fortfarande på samma plats i Östersjön på 100 meters djup. Och minnena efter katastrofen när fartyget sprängdes i två delar av en sovjetisk torped lever kvar.

Utställningen S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof bygger på flera års forskning av gotlänningarna Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom. Båda har personliga kopplingar till Hansakatastrofen och deras bok S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof gavs ut i mars 2024. Med utställningen tar de berättelsen vidare med föremål, vittnesmål, historiska fakta. En digital upplevelse tar med besökaren till vrakets viloplats på 100 meters djup i Östersjön.

– Det här är en berättelse om tystnad, sorg, men också om överlevnad och minnen. I utställningen får de röster som sedan länge tystnat åter höras, avslutar Mats Djurberg, museichef för Sjöhistoriska.

Utställningen är ett projekt av Gotlands Museum i samarbete mellan författarna Jakob Ringbom, Lars Almgård Kruthof, Rederi AB Gotland och Stiftelsen Voice of the Ocean med inlån från privatpersoner, Visby domkyrka och Sjöhistoriska museet.

För mer information och bilder, kontakta gärna:
Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

Miljonbelopp till det flytande kulturarvet när Sjöhistoriska museet delar ut årets fartygsstöd

Tue, 20 May 2025 09:33:00 +0200

Varje år fördelar Sjöhistoriska museet ett ekonomiskt bidrag till kulturhistoriskt värdefulla fartyg för att stimulera till insatser som gör att fartygen bevaras med en kulturhistorisk inriktning.

Stöden som delas ut är mellan 10 000 kronor och 250 000 kronor. Ångfartyget Polstjärnan från Karlstad får 90 000 kronor för att byta stagbultar i ångpannan. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983 och sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan.

– Behovet av fartygsstöd är stort och många fartyg som sökt stödet har stora och omfattande renoveringar framför sig. I år har fartygsstödet fördelats till fler fartyg än vanligt. Ibland kan även en mindre summa vara helt avgörande för att kunna bevara ett fartyg, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

I år går det största enskilda stödet, 250 000 kronor, till ångfartyget Östersund i Storsjön, där en ny ångpanna måste tillverkas. Den gamla ångpannan från 1903 går inte längre att laga.

För att de här fartygen ska kunna brukas och bevaras för framtiden krävs engagerade människor, praktiskt arbete och inte minst en del ekonomiska resurser. Bakom varje kulturhistoriskt fartyg finns oftast privatpersoner eller ideella föreningar som med stort kunnande och hängivenhet ser till att fartygen fortfarande kan trafikera våra vatten.

Bland årets mest omfattande projekt finns renoveringen av träskrovet på det 120-åriga segelfartyget Sarpen i Simrishamn. I två år har föreningen arbetat med renoveringsprojektet och sommar räknar de med att kunna vara ute och segla igen.

Såväl segelfartyget Sarpen i Skåne, ångfartyget Polstjärnan i Karlstad och ångaren Östersund i Jämtland ägs av engagerade och aktiva föreningar som gör ett stort och hedervärt arbete för att bevarande det maritima kulturarvet i Sverige.

För mer information och bilder, kontakta:
Karolina Matts
Intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08 - 519 549 58

Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02
_____________________________________

Samtliga fartyg som får stöd 2025:

Fiskebåten Asta av Smögen, Sotenäs, Västra Götalands län
Fartyget får 50 000 kronor för byte av bordläggning på babords bog.
Fiskebåten Asta byggdes 1916 i Marstrand för snurrefiske, snörpvad och så småningom räktrålning. Fartyget var ursprungligen riggat – men sedan 1940-talet är det motoriserat. Fartyget var i aktivt fiske fram till 1981 men ägs sedan dess av föreningen Tôllar ô Seiel som visar upp fartyget vid kaj och kommer återuppta viss trafik efter renoveringen. Asta av Smögen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Fiskebåten Edit, Karlshamn, Blekinge
Fartyget får 100 000 kronor för fortsatta arbeten med bordläggning och spant.
Fiskebåten Edit byggdes 1932 och var en av de första fiskebåtarna i Blekinge som var avsedd för trålfiske och var verksam i fisket farm till 1975. Edit ägs nu av en förening som visar och berättar om båten samt ordnar dagsturer med passagerare. Edit är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Sandkilen Helmi, Blidö, Norrtälje, Stockholms län
Fartyget får 100 000 kronor för att lägga om däck, dreva, ny kajuta, byta delar av brädgång och eventuellt dåliga bord.
Sandkilen Helmi byggdes på Svartlöga i Roslagen på 1880-talet. Här gick hon i traditionell fraktfart fram till 1946. År 1988 påbörjades en omfattande renovering av fartyget. Föreningen Helmis vänner äger och driver idag seglingsverksamhet med fartyget i sina gamla hemmavatten. Helmi är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Minsveparen M 22, Gålö, Haninge kommun, Stockholms län
M22 får 100 000 kronor för att byta översta bordgången och skarndäck.
M 22 byggdes på Karlskrona örlogsvarv 1941 som ett fartyg i en serie av 12 likadana minsvepare. De gråmålade skroven är byggdes i mahogny. Fartyget tjänstgjorde under krigsåren som bevakningsfartyg och minsvepare. Som flera av systerfartygen fick M 22 andra uppgifter i marinen under senare tid. Hon utrangerades först 2007 och ägs idag av en privatperson. M 22 är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad, Värmland
Fartyget får 90 000 kronor för att byta stagbultar i ångpannan.
Fartyget byggdes på Lindholmens varv i Göteborg 1929 åt Vänerns Seglationsstyrelse som skötte fyr- och lotsverksamheten i Vänern. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983. Sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan som bland annat återställt fartyget till sin ursprungliga koleldning. Fartyget är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Sarpen, Simrishamn, Skåne
Fartyget får 100 000 kronor för fortsatta arbeten med att uppbyggnaden efter renovering, bland annat ny maskinkapp, uppbyggnad av maskinrum och skepparhytt. Sarpen är en galeas, byggd 1892 i Nyköping-Falster i Danmark och brukades som seglande lastfartyg bland annat med kalk och cement från Öland. År 1963 köptes fartyget av Simrishamns scoutkår och har fungerat som scoutfartyg med lägerseglingar sedan dess. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Ångaren Östersund, Östersund, Jämtland
Fartyget får 250 000 kronor för att tillverka och montera en ny ångpanna
Östersunds Ångbåtsbolag beställde år 1874 en ångare för gods- och passagerartrafik i Storsjön. Båten byggdes vid Oskarshamns Mekaniska Verkstad, delarna fraktades sedan till Sundsvall sjövägen. Sedan vidtog hästtransport till Östersund, där fartyget monterades ihop. Sommaren 1875 sattes S/S Östersund i trafik. Nuvarande ångmaskin och ångpanna är från 1903 men nu är ångpannan i dåligt skick i behöver ersättas med en ny. Ångaren Östersund är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Bogserbåten Herkules i Göteborg, Västra Götalands län
Fartyget får 40 000 kronor för att byta en oljepump
Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel och var utrustad med en av de första KaMeWa (Karlstad Mekaniska Werkstad) propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. Idag ligger Herkules som museifartyg vid Maritiman och används för charterturer. Bogserbåten Herkules är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Motortorpedbåtarna T 26 och T 56, Gålöbasen, Stockholms län
Fartygen får 30 000 kronor vardera. T26 får 30 000 kronor för att byta bränsletankar och T56 30 000 kronor för elarbeten i maskinrummet.
Motortorpedbåtarna T 26 och T 56 med hemmahamn på Gålö ägs av varsin stiftelse som har som målsättning att bevara, använda och visa fartygen. T 26 levererades 1942 från Kockums i Malmö och var då den första svenska motortorpedbåten med radar. T26 får 30 000 kronor för att byta bränsletankar. T56 får 30 000 kronor för elarbeten i maskinrummet. levererades 1957 från Stockholms örlogsvarv och drivs av tre Isotta-Fraschinimotorer. Båda fartygen är k-märkta av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Westkust, Orust, Västra Götalands län
Fartyget får 200 000 kronor för att renovera babord bog och förstäv: byte av balkvägare, garnering, spant, räckstöttor, skarndäck och vaterbord.
Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar.

Segelfartyget Sunbeam, Uppsala stad och län och Stockholms län
Fartyget får 100 000 kronor för byte av akterstäv.
Kuttern Sunbeam är byggd 1905 på John Chambers varv i Lowestoft på Englands östkust. Fartyget användes för seglande trålfiske på Nordsjön fram till 1937. Hon såldes därefter till Sverige och gick omväxlande i fiske och fraktfart under åren 1937–1961. Sedan dess har Sunbeam varit registreras som forskningsfartyg sysselsatt med marinbotanisk forskning mestadels i Östersjön. Sunbeam är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Bogserbåten Harry, Lysekil, Västra Götalands län
Fartyget får 30 000 kronor för att renovera eller byta relingsjärn och bogserbåge.
Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet AB Atlas i Gävle år 1887 som "Korsnäs 1". Fartyget användes för bogsering av fartyg, pråmar och timmer. Efter en större ombyggnad och maskinbyte till en Skandiamotor var fartyget verksamt i Mälaren. För cirka 50 år sedan hamnade dåvarande Arne på Västkusten och bytte namn till Harry. Sedan 1993 ägs Harry av Föreningen Laurin i Lysekil, vars syfte bland annat är att bevara och bruka fartyget. Föreningen Laurin driver också ett museum med Skandiamotorer. Harry är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Ångbogseraren Strand, Motala, Östergötland
Fartyget får 50 000 kronor för att montera nya stagbultar samt renovera ångpannan.
Ångbogseraren Strand sjösattes 1890 och byggdes av Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm. Fartyget byggdes för timmerbogsering till ett sågverk i Sundsvall. År 1907 flyttas fartyget till Herrängs Gruf AB i Roslagen för att med nya namnet Vulcan återigen verka på Norrlandskusten. Ett antal ägarbyten och namnbyten senare hamnade ångbogseraren under cirka 20 års tid i Motala, då med namnet Wulf II. I slutet av 1980-talet renoverades fartyget och användes som fritidsfartyg. Numera ägs Strand av en ideell förening som just nu genomför en omfattande renovering av fartyget. Ångbogseraren Strand är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Klara Marie, Skillinge, Skåne
Fartyget får 150 000 kronor för spantbyten.
Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn och var då riggad som tvåmastade skonare. Fartyget gick i fraktfart mestadels på Östersjön. Runt år 1965 riggades fartyget om till galeas och utrustades med en tändkulemotor och gjorde en kortare insats som fiskefartyg. Några år senare såldes hon och blev fritidsfartyg. År 1994 köptes Klara Marie av den nuvarande ägaren, en förening som använder fartyg för turseglingar och charterseglingar.

Varpbåten Lelång, Ramnäs, Västmanland
Båten får 10 000 kronor för att renovera varpspelet.
Lidwall & Söner levererade denna varpbåt till Västsvenska Virkesföreningen i Bengtsfors 1958. Efter tiden i virkesföreningen användes båten till att bogsera turistflottar i närheten av Charlottenberg, Värmland. Båten har en klassisk färgsättning och har kvar både originalmaskin samt spel. Numera ägs Lelång av en privatperson. Lelång är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Jakten Venus, Valdemarsvik, Östergötland
Fartyget får 30 000 kronor för att byta delar av däcket samt byta 2 bränsletankar.
Venus byggdes i Danmark 1930 som en mindre seglande fraktskuta. Cirka 15 år senare byggdes hon om till fiskefartyg och fick den encylindriga maskin som ännu används. Nuvarande ägaren köpte fartyget 1994 då gjordes också en omfattande renovering av Venus, bland annat återställdes riggen. Venus kanske är det enda i sitt slag i Sverige då hon går i fraktfart med sill, lök och potatis från Öland till olika hamnar på ostkusten under höstarna.

S/S Hansa sjönk på en minut – ny utställning på Sjöhistoriska ger röst åt tragedin

Fri, 25 Apr 2025 07:39:00 +0200

För mer information och bilder, kontakta gärna:
Catrin Rising
Kommunikatör
E-post: catrin.rising@smtm.se
Telefon: 0737-35 16 02

Rapport om organisationsförändring inlämnad till regeringen

Mon, 24 Mar 2025 13:00:00 +0100

I november förra året gav regeringen SFHM och SMTM ett gemensamt uppdrag att lämna förslag på hur SFHM:s uppgifter kan överföras till och inordnas i SMTM. En gemensam skriftlig redovisning av uppdraget har den 24 mars överlämnats till Kulturdepartementet.

I rapporten har SMTM och SFHM beskrivit för- och nackdelar, bland annat möjligheter till kvalitetsförbättringar, ekonomiska, verksamhetsmässiga och personella konsekvenser och risker för negativ påverkan på myndigheternas verksamheter på kort och lång sikt. De båda myndigheterna konstaterar i rapporten att man är överens om bedömningarna i rapporten och ser många fördelar.

Lars Amréus, överintendent på SMTM, kommenterar:

- Jag ser fram emot att välkomna den försvarshistoriska verksamheten till oss och att vi tillsammans fortsätter ge tillgång till och kunskap om det svenska kulturarvet – vårt gemensamma minne. Vi har arbetat intensivt tillsammans med uppdraget de här månaderna och lärt känna varandras verksamheter än mer och vi ser flera stora fördelar med att bli en och samma myndighet.

Helene Rånlund, överintendent på SFHM, kommenterar:

- Att de tre statliga försvarsmuseerna för armén, flyget och marinen nu åter samlas i en och samma myndighet innebär den största fördelen med ett samgående. Detta öppnar upp för synergier som stärker kunskapsuppbyggnad och -förmedling samt forskning av den samlade försvarshistorien. Regeringens mål är att minska behovet av samordning och skapa en starkare, mer hållbar organisation som också når ut till fler och vi är övertygade om att detta mål på sikt kan uppfyllas. Vi ser fram emot att få jobba tillsammans med det.

Rapporten kommer att skickas på remiss och därefter väntas regeringen fatta beslut i samband med budgetpropositionen. Organisationsförändringen ska då träda i kraft senast den 1 januari 2026.

Rapporten finns att läsa på SMTM:s webbplats, https://www.smtm.se/nyheter/rapport-om-organisationsforandring-inlamnad-till-regeringen

Kontaktperson

Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61, e-post lars.amreus@smtm.se

Presskontakt

Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@smtm.se

Regeringsuppdrag till SMTM och SFHM

Thu, 28 Nov 2024 16:53:00 +0100

SMTM och SFHM ska senast den 25 mars 2025 lämna en gemensam skriftlig redovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Kulturdepartementet). Organisationsförändringen ska träda i kraft senast den 1 januari 2026.

Överintendent Lars Amréus säger:

– Vi har mycket gemensamt med SFHM:s verksamhetsområden. Jag ser stora fördelar med att vi blir en och samma museimyndighet, tillsammans kan vi bli starkare än var och en för sig.

Om SMTM och SFHM

SMTM är en statlig myndighet som arbetar med att bevara, utveckla samt bygga upp kunskaperna om det maritima och transporthistoriska kulturarvet. SMTM driver och utvecklar Marinmuseum i Karlskrona, Sjöhistoriska museet, Vasamuseet och Vrak – Museum of Wrecks i Stockholm samt Järnvägsmuseet i Gävle.

SFHM är en statlig myndighet vars uppdrag är att öka kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna och om dess roll i samhällsutvecklingen. Till SFHM tillhör Armémuseum i Stockholm och Flygvapenmuseum i Linköping samt försvarets traditionsnämnd.

Mer information

Pressmeddelande från Kulturdepartementet (extern webbplats)

Kontaktperson

Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61, e-post lars.amreus@smtm.se

Presskontakt

Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@smtm.se

Göta kanal gästas av minsvepare från andra världskriget

Thu, 18 Jul 2024 08:00:00 +0200

I augusti seglar M 20 genom Göta kanal. På flera ställen under passagen välkomnas allmänheten att gå ombord och bekanta sig med fartyget. Dessutom kan man lära sig mer om flykten över Öresund på en mobil utställning, ’Räddningen över Sundet 1943’’ som skapats av Sjöhistoriska museet och Föreningen M 20. Utställningen kan ses ombord i de anlöpta hamnstäderna.

Hållbarhet i fokus: Test av miljövänligt bränsle

Under resan genom Göta kanal kommer M 20 också att genomföra ett test av det fossilfria och förnyelsebara bränslet HVO 100. Testet syftar till att undersöka eventuella effekter på motorerna, lukt, avgaser och liknande. Vi gör det för att lära oss mer och för att kunna inspirera andra musei- och kulturhistoriska fartyg att använda fossilfria och förnyelsebara bränslen. Resultatet av testet kommer att analyseras under hösten, med förhoppningen att visa bränslets fördelar och bidra till en mer hållbar framtid för kulturhistoriska fartyg.

Minsveparen M 20 seglar från Göteborg den 5 augusti och är tillbaka till sin hemmahamn vid Sjöhistoriskas fartygspir i Stockholm den 14 augusti, med flera stopp på vägen. Detta är en unik möjlighet att uppleva ett historiskt fartyg och lära sig mer om dess viktiga roll i vår historia.

Kontaktperson för Museifartyget M 20

Anders Torelm
Ordförande Föreningen M 20
anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Kontakt Sjöhistoriska, angående bränslet HVO 100

Jan Naumberg
Hållbarhetsstrateg
jan.naumburg@smtm.se

Sjöhistoriska k-märker 4 fartyg

Tue, 09 Jul 2024 08:23:00 +0200

Många av de här fartyget har förändrats så lite genom åren att de nu har stora pedagogiska värden, men också genuina upplevelsevärden. Dessa fartyg kan Sjöhistoriska museet k-märka. Det är en frivillig k-märkning som initieras av ägaren till fartygen och båtarna. Tillsammans kan de k-märkta fartygen ge oss en förståelse om en annan tid.

- Det som är så fantastiskt med många av de här fartygen är att de är i allra högsta grad levande dokument i sin allra finaste och bästa bemärkelse! Säger museichef Mats Djurberg

Två av vårens k-märkta yrkesfartyg byggdes av Lidwall & söner i Leksand. Lidwall byggde båtar och andra redskap avsedda för timmerhantering. Det som är speciellt med just Lidwallsbåtarna är att det finns dokumenterat vart varje båt såldes och att det idag finns ett gäng eldsjälar som spårar upp och håller reda på vart båtarna tagit vägen.

- Att bevara den här typen av enklare bruksbåtar i plåt är lika viktigt som att bevara en fin ångbåt, timmerhantering och flottning är del av Sveriges ekonomiska historia, säger intendent Karolina Matts.

Nu under våren har Sjöhistoriska museet k-märkt följande fartyg:

Motorbåten Dunkas, som beställdes av Vänerns seglationsstyrelse 1956. Dunkas första namn var VS3 och den är ritad av den kände konstruktören Ruben Östlund. Båten byggdes i Säffle som en arbetsbåt för underhåll av fyrar och fyrhus i Vänern. Dunkas fungerar sedan flera årtionden som en rejäl fritidsbåt om än lite ovanlig då den ännu drivs av sin originaltändkulemotor av märket Säffle. Dunkas är ett utmärkt exempel på en klinkbyggd arbetsbåt i trä och Seglationsstyrelsens närvaro i Vänern som varade i flera hundra år. Dunkas är numera tillbaka i Vänerns vatten efter några år i Dalsland och Stockholm.

Ångslupen Frithiof byggdes på Södra varvet i Stockholm 1897 och var klar lagom till Allmänna konst och industriutställningen på Djurgården. Frithiof representerar väl den omfattande ångbåtstrafiken på Stockholms inre vatten. Efter att ha legat upplagd under flera år och också brunnit så renoverades fartyget lagom till Stockholms 750 årsjubileum. Sedan drygt 20 år tillbaka går Frithiof i chartertrafik i samma farvatten som alltid.

172:an är en varpbåt byggd i plåt på Lidwall & söner år 1950. Varpbåtar användes i timmerhantering i sjöar och vattendrag. Med hjälp av ett varpspel, en 600 meter lång vajer på ett spel så kan man förflytta stora knippen med timmer. 172:an är i ovanligt bra skick för att ha hanterat timmer, vajerspel och originalmotorn, en Säffle tändkula finns fortfarande kvar. 172:an ägs, körs och visas av Föreningen Säfflemotorn i Säffle.

Tråget hette ursprungligen Tr Å och är något så speciellt som en traktorbåt i byggd på Lidwall & söner år 1964. Traktorbåtar används för att med hjälp av en gaffel i fören bryta upp timmerbrötar som fastnat. Det är en arbetsbåt i sin mest konkreta betydelse där hela skrovet användes till att flytta timmer. Originalmotorn, en Bolinder Munktell tändkula sitter ännu i båten. Nuvarande ägaren, ett rederi för bogserbåtar i Lysekil har renoverat och målat Tråget som används vid representation och visas upp vid båtträffar och liknande. Till vardags ligger den vid Skoghallsådrans båtförening (Hammarö kommun) tillsammans med ett antal liknande båtar.

Kontakt Sjöhistoriska
Karolina Matts
Indendent
karolina.matts@smtm.se
+46 8 519 549 58

Läs mer om k-märkning av fartyg här

Sjöhistoriska k-märker även fritidsbåtar, läs mer om k-märkning av fritidsbåtar här

Sjöhistoriska k-märker 6 fritidsbåtar

Tue, 04 Jun 2024 08:36:00 +0200

- Tack vare att båtägarna själva ansöker om k-märkningen är det alltid olika karaktär på båtarna. Här finns olympiaseglarens egen lilla släpjolle Snappopp samtidigt som de påkostade Petterssonbåtarna Eje och Saraband, konstaterar Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Sedan starten 2009 har Sjöhistoriska museet nu k-märkt 189 fritidsbåtar. Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia.

- De k-märkta fritidsbåtarna är pärlor som fortfarande används till sitt syfte. Samtidigt är det ett älskat levande kulturarv som upprätthålls av privatpersoner, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska.

Den här gången finns 3 av båtarna i Västra Götalands och 3 i Stockholms län.

Följande 6 fritidsbåtar har nu k-märkts av Sjöhistoriska museet:

Motorbåten Eje

Motorbåten Eje har den karaktär som kännetecknar C G Petterssons båtar och kan genom ägarlängd och kunskaper om förste ägaren bedömas vara byggd 1920. Skrovet är byggt i vitmålad furu, däcket i oregon pine. Dess kulturhistoriska värde kommer öka när konstruktör och varv säkert kan beläggas. Båten är 8,4 m lång och 2 m bred. Eje är en typisk representant för denna första generation fritidsbåtar för de bättre bemedlade. Dokumentationsmaterielet visar att en del mindre ändringar gjorts, till exempel har båten sekundärt fått vindrutor som senare tagits bort. Eje är idag i mycket gott skick.

Hemmahamn: Stockholms stad och län
Ägare: Fredrik Ottosson, tel: 0708-33 88 38

Kustkryssaren Freja
Den plattgattade kustkryssaren Freja byggdes 1961 på Bröderna Martinssons Varvs AB i Svineviken utanför Henån på Orust. Konstruktör var den välrenommerade Knud H Reimers. Modellen är en så kallad Blue Peter. Skrovet är kravellbyggt i mahogny på ekspant. Freja har Bermudarigg och utbytt mast i spruce (efter blixtnedslag) från 1970-talet. Rigg och mast är dock utformade i ursprungliga material och utföranden. Båten är 9,3 m lång och drygt 2,5 m bred. Genom åren har Freja funnits främst på Västkusten. De reparationer och det underhåll som gjorts genom åren har utformats i enlighet med för båten traditionella material och metoder. Det kan konstateras att Freja idag är i mycket gott skick.

Hemmahamn: Västra Frölunda, Västra Götalands län
Ägare: Robert Williamsson, tel 070-891 41 69

Motorbåten Ina
Motorbåten Ina konstruerades av Lage Eklund och byggdes på Andersson & Sundbergs båtbyggeri i Söderköping 1960. Båten är en s k Arph dinghy, som gärna marknadsfördes med vattenskidor lutade mot skrovet. Idag finns inte många exemplar av denna båttyp bevarade. Ina är en välhållen båt som ägdes och användes av sin första ägare under 46 år. Hemmavattnen var först Tyresö senare sjön Alsen/Vättern. Efter några år på Museihuset i Ljungsbro har båten nu kommit till bohuslänska Sannäs. Ina är 4,60 m lång och 1,40 m bred. Det klinkbyggda skrovet är byggt i mahogny, medan fördäcket är i oregon pine. Originalmotorn, en Scott 25 hk från 1960, är fortfarande i behåll.

Hemmahamn: Sannäs, Tanums kommun, Västra Götalands län
Ägare: Erik Amlie Wahlström, tel: 0708-22 40 40

Motorseglaren Piraya
Motorseglaren Piraya byggdes på Saxemaravarvet utanför Ronneby 1958. Skrovet är klinkbyggt i ek med måtten 9,6 X 3,30 meter. Den är en av varvets karaktäristiska och rymliga båtar. Originalmotor och originalsegel finns fortfarande i behåll. Ägaren har gjort efterforskningar som resulterat i att en del nya kunskaper tillkommit. De vatten Piraya funnits i är Blekinge skärgård och Vänern. Båten är idag i ett mycket gott skick.

Hemmahamn: Lidköping, Västra Götalands län
Ägare: Lars Renström, tel: 0512-451 28

Motorbåten Saraband
Motorbåten Saraband ritades av den välkände C G Pettersson och byggdes 1914 på Fittja båtvarv. Materialet i skrovet är hondurasmahogny med däck i oregon pine. Båten är 14 m lång och 2,8 m bred. Nuvarande motor är en Scania 135 hk från 1952. Saraband som tillhör den första generationen exklusiva fritidsbåtar är byggd som ett unikt exemplar med egen ritning. Båten är väldokumenterad vad gäller dess historia samt de mindre ändringar som gjorts genom åren. Den detaljerade ägarlängden är känd vilket bidrar till båtens kulturhistoriska värde. Det kan konstateras att Saraband funnits i vattnen kring Stockholm, Östergötland, Västmanland och Blekinge. Båtens namn har skiftat fram tills för drygt 70 år sedan. Under nuvarande ägarens 25-åriga tid med båten har en del förändringar skett som innebär att båten återfått en del av sitt ursprungliga utseende. Saraband är idag i ett mycket gott skick.

Hemmahamn: Stockholms stad och län
Ägare: Mats Nygård, tel: 070-536 09 79

Släpjollen Snappopp
Släpjollen Snappopp tillverkades vid Livbåtsvarvet i Göteborg, sannolikt 1954. Materialet är glasfiberarmerad plast, ett nytt och revolutionerande material i båtskrov vid denna tid. Relingslist och tofter är dock utförda i mahogny, detaljer som genom åren förnyats i samma material och utförande som ursprunget. Det lilla formatet, med längd 2,55 m och bredd 1,28 m, är typisk för jollar av denna typ. Snappopp tillhör den första generationen serietillverkade plastbåtar. Syftet med båten är att kunna användas som en roddjolle till en större båt. Tack vare den väldokumenterade historiken är det känt att båtens förste ägare var den svenske OS-seglaren Detlow von Braun. Genom den upprustning som nuvarande ägare gjort är båten idag i mycket gott skick.

Hemmahamn: Vaxholm, Stockholms län
Ägare: Göran Nordendahl, tel: 070-512 76 60

Kontakt Sjöhistoriska

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska
fredrik.blomqvist@smtm.se
08 519 549 38

Sjöhistoriska och Stockholms ångbåtar bjuder in till ångbåtsfestival för hela familjen

Thu, 16 May 2024 08:10:00 +0200

Deltar gör folkkära ångbåtar som Blidösund, Motala Express, Storskär, Norrskär, Mariefred, Djurgården 3, Ejdern, Drottningholm, Frithiof och Sprängaren. Båtarna tillhör olika föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats till stor del tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.

- Det är fantastiskt att se dessa drygt hundraåriga fartyg fortfarande gå i trafik och att de nu samlas på det ställe där första ångbåtsturen utgick en gång i tiden, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet. Det är en världsunik upplevelse som man bara kan få i Stockholm den här dagen, tillägger hon.

Fartygen ligger stilla under festivalen och erbjuder fika, mat och dryck ombord. Ångfärjan Djurgården 3 kör matartrafik till Riddarholmen under dagen. Sjöhistoriska arrangerar barnaktiviteter, Spårvägsmuseet finns på plats, Stadsmuseet håller guidade visningar. Håll tummarna för att en replik av Sveriges första ånglok också kör på sin portabla järnväg.

Stockholm Steam 2024 invigs kl 11.00 på Riddarholmen. Fartygen håller sedan öppet till kl 16.00. Festivalprogram och fartygsinformation kommer att finnas på sjohistoriska.se.

Kontakt

Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska
karolina.matts@smtm.se
08-519 549 58

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska
fredrik.blomqvist@smtm.se
08 519 549 38

Sjöhistoriska ökar renoveringsstöd till kulturhistoriska fartyg

Tue, 07 May 2024 08:10:00 +0200

Behovet av fartygsstöd är stort eftersom många fartyg som sökt stödet har stora och omfattande renoveringar framför sig. Ett av de mest omfattande projekten som Sjöhistoriska stöder i år är arbetet med att renovera träskrovet på 120-åriga segelfartyget Sarpen i Simrishamn. Även ångfartyget Norrtälje (från 1899) som precis avslutat ett mycket omfattande arbete med att byta plåt under vattenlinjen får del av fartygsstödet.

- Det är det stora engagemanget från ideella och privata aktörer som i mångt och mycket gör att det finns kvar så pass många historiskt värdefulla fartyg i Sverige. Därför är ökningen av Sjöhistoriska museets fartygsstöd viktig – även om fartygsägaren fortfarande står för merparten av reparationskostnaderna, säger museichef Mats Djurberg

I år fördelas stödet till 14 fartyg. Av dessa är sju segelfartyg, tre fiskebåtar av olika storlek, tre ångfartyg och ett före detta örlogsfartyg.

- Under förra året gick sorgligt nog två k-märkta fiskebåtar på Västkusten till upphuggning, därför är det särskilt viktigt att stödja de fiskebåtar som nu sökt stöd. Det gäller Asta af Smögen i Smögen, Edit i Karlshamn och nyligen k-märkta lilla fiskebåten Emil af Mossby i skånska Abbekås, säger Karolina Matts, intendent vid Sjöhistoriska.

Fartygsstödet kan sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. I år har 33 fartyg sökt totalt 7 miljoner kronor.

- Vi prioriterar ansökningar från fartyg som på olika sätt är tillgängliga för allmänheten så att så många kan ta del av upplevelsen kring dem, säger Karolina Matts, intendent vid Sjöhistoriska

Fartygsstöd 2024 har delats ut till följande

Fiskebåten Asta av Smögen
Fiskebåten Asta byggdes 1916 i Marstrand för snurrefiske, snörpvad och så småningom räktrålning. Fartyget var ursprungligen riggat – men sedan 1940-talet är det motoriserat. Fartyget var i aktivt fiske fram till 1981 men ägs sedan dess av föreningen Tôllar ô Seiel som visar upp fartyget vid kaj och kommer återuppta viss trafik efter renoveringen. Asta av Smögen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 40 000 kronor för förstärkning av balkvägare.

Fiskebåten Edit, Karlshamn
Fiskebåten Edit byggdes 1932 och var en av de första fiskebåtarna i Blekinge som var avsedd för trålfiske och var verksam i fisket farm till 1975. Edit ägs nu av en förening som visar och berättar om båten samt ordnar dagsturer med passagerare. Edit är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 150 000 kronor för att renovera och byta bordläggning.

Ångfartyget Ejdern, Södertälje
Passagerarbåten Ejdern byggdes 1880 på Göteborgs Mekaniska Werkstad för trafik i Göteborgs skärgård. Från 1906 har dock fartyget drivit trafik med Södertälje som utgångspunkt. Fartyget räddades av eldsjälar och ägs sedan 1964 av en förening som driver passagerartrafik med fartyget. På mitten av 1980-talket återfick Ejdern sin koleldning. Fartyget är k-märkt av Sjöhistoriska museet. Fartyget får 200 000 kronor för trefingerlist och skrovarbeten.

Fiskebåten Emil af Mossby, Abbekås, Skurup
Denna fiskebåt är en klinkbyggd kraftig snipa i ek som byggdes av Emil Pålsson 1971. Båten byggdes för kommersiellt ålfiske och kan ses som en god representant för det småskaliga fisket under senare delen av 1900-talet. Emil af Mossby visas vid kaj av sin ägare och deltar i lokala hamnfestivaler och liknande. Båten är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 20 000 kronor för skrovarbeten.

Segelfartyget sandkilen Helmi, Blidö, Norrtälje
Sandkilen Helmi byggdes på Svarlöga i Roslagen på 1880-talet. Här gick hon i traditionell fraktfart fram till 1946. År 1988 påbörjades en omfattande renovering av fartyget. Föreningen Helmis vänner äger och driver idag seglingsverksamhet med fartyget i sina gamla hemmavatten. Helmi är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 80 000 kronor för att lägga nytt däck mm.

Lotsbåten Ilse, Kungälv
Tjänstebåten i Lotsverket Ilse sjösattes hos Andersson & Hansson, Sannegårdens varf i Göteborg 1908. Hon var en 3:e klassens lotskutter och användes fram till 1958 på Väderöarnas lotsplats. Runt år 2000 renoverades lotsbåten till sitt ursprungliga utseende (många mindre ändringar hade skett genom åren). Idag ägs båten av ett sällskap men det är en förening som håller i seglingsverksamheten. Ilse är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Ilse får 60 000 kronor för omdukning av rufftaket.

Segelfartyget Ingo, Göteborg
Ingo är en tremastad skonare, byggd i Sjötorp 1922 och var verksam som lastfartyg fram till 1970-talet. Numera fungerar Ingo som skolfartyg för ungdomar och för seglingar med mera spridda åldersgrupper. Ingo får fartygsstöd för att lägga om däcket. Ingo är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Ingo får 200 000 kronor för att lägga om och byta däck, arbeten som även gav fartyget fartygsstöd även 2023.

Segelfartyget Kvartsita, Fiskebäckskil
Kvartsita byggdes 1945 som motorseglande fraktfartyg vid Holms varv i Råå för frakt av kvarts mellan Höganäs och Dals Bruk. Numera är Kvartsita riggad som toppsegelskonare och föreningen För fulla segel bedriver seglarskola för barn och ungdomar. Kvartsita är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Kvartsita får 100 000 kronor för att renovera och byta bordläggning, en renovering som fick fartygsstöd även 2023.

Minsveparen M 22, Gålö, Haninge kommun
M 22 byggdes på Karlskrona örlogsvarv 1941 som ett fartyg i en serie av 12 likadana minsvepare. De gråmålade skroven är byggdes i mahogny. Fartyget tjänstgjorde under krigsåren som bevakningsfartyg och minsvepare. Som flera av systerfartygen fick M 22 andra uppgifter i marinen under senare tid. Hon utrangerades först 2007 och ägs idag av en privatperson. Fartyget deltar i veteranflottiljens utåtriktade verksamhet. M 22 är k-märkt av Sjöhistoriska museet. Fartyget får 100 000 kronor för att byta översta bordgången och skarndäck.

Ångfartyget Norrtelje, Norrtälje
Ångfartyget Norrtelje byggdes på Södra varvet i Stockholm 1899 för trafik i Stockholms norra skärgård. Hon har även gått på trafik till Mariehamn på Åland, tack vare sin trippelångmaskin på 800 hk var Norrtelje ett av de snabbaste passagerarfartygen i sin samtid. Sedan 1968 ägs fartyget av en stiftelse – till vardags kan man besöka fartyget vid kaj i Norrtälje hamn. Norrtelje är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 200 000 kronor för omfattande plåtbyten under vattenlinjen.

Segelfartyget Pamela, Kalmar
Sarpen är en galeas, byggd 1916 på Västkusten som seglande fraktfartyg. Bland annat fraktades silltunnor ombord när fartyget hade hemmahamn i Lysekil. Numera ägs fartyget av ett antal privatpersoner med ambitionen att återställa fartyget till ursprungligt utseende. Fartyget ligger Bergkvara strax söder om Kalmar där allmänheten kan se fartyget. Pamela är k-märkt av Sjöhistoriska. Fartyget får 40 000 kronor för att renovera och byta brädgång mm.

Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad
Fartyget byggdes på Lindholmens varv i Göteborg 1929 åt Vänerns Seglationsstyrelse som skötte fyr- och lotsverksamheten i Vänern. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983. Sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan som bland annat återfört fartyget till sin ursprungliga koleldning. Fartyget är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 500 000 kronor för plåtbyten undervattenlinjen.

Segelfartyget Sarpen, Simrishamn
Sarpen är en galeas, byggd 1892 i Nyköping-Falster i Danmark och brukades som seglande lastfartyg bland annat med kalk och cement från Öland. År 1963 köptes fartyget av Simrishamns scoutkår och har fungerat som scoutfartyg med lägerseglingar sedan dess. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 200 000 kronor för att renovera och byta bordläggning, en renovering som fick fartygsstöd även 2023.

Segelfartyget Shamrock, Stockholm
Fartyget byggdes i Nederländerna 1915 som seglande fiskefartyg i Nordsjön. År 1929 köps fartyget till Blekinge i Sverige där hon så småningom främst kom att nyttjas som fraktskuta. Fraktsjöfarten tar slut då fartyget 1969 köps av Skeppsholmsgården i Stockholm och fartygets syfte ändras till skolsegelfartyg för ungdomar. Bland annat förändras då riggen. Shamrock är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fartyget får 60 000 kronor för skrovarbeten och rigg.

För kontaktuppgifter till samtliga fartyg, kontakta Sjöhistoriska.

Kontakt
Karolina Matts, intendent, Sjöhistoriska
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08-519 549 58

Lars Amréus fortsätter som överintendent

Thu, 08 Feb 2024 14:39:00 +0100

Regeringen har beslutat att omförordna Lars Amréus som överintendent och myndighetschef för SMTM från och med den 1 april 2024. Förordnandet gäller i tre år.

– Jag är glad över att få fortsätta arbetet med att lyfta det maritima och transporthistoriska kulturarvet för att ta ytterligare steg mot vår vision att vidga människors världsbild – genom kunskap, upplevelser och engagemang. Och jag är också stolt över att jag får fortsätta leda Sveriges modernaste myndighet, som vi utsågs till 2023, säger Lars Amréus.

Lars Amréus är sedan 2021 överintendent och myndighetschef för SMTM. Han är utbildad arkeolog och har arbetat med kulturmiljö- och kulturarvsfrågor i 25 år, bland annat i Regeringskansliet, som överintendent och chef för Statens historiska museer samt som riksantikvarie och myndighetschef för Riksantikvarieämbetet.

Kontaktperson

Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61, e-post lars.amreus@smtm.se

Presskontakt

Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@smtm.se

Vi vann Sveriges modernaste myndighet 2023

Wed, 22 Nov 2023 15:09:00 +0100

– Jag är naturligtvis glad och stolt över vår myndighet och alla våra engagerade medarbetare som gjort detta möjligt. Vi ställde upp i tävlingen av flera skäl. Vi vet att vi inom flera områden ligger långt fram och att vi lagt en robust bas för att kunna vara flexibla och anpassa vårt arbete även under svåra omständigheter, vilket blev tydligt under pandemin då vi fick stänga våra museer och därmed tappade halva vår intäkt över en natt. Vi har sedan dess arbetat hårt för att återuppbygga och samtidigt fortsätta utveckla vår verksamhet, säger överintendent Lars Amréus och fortsätter:

– Att delta i tävlingen innebär också ett tillfälle att stanna upp och reflektera över våra styrkor och utvecklingsbehov och hur vi vill arbeta framåt. Vi såg även det här som en möjlighet att slå hål på några av de fördomar som vi ibland möter, att museer är lite mossiga och inte hänger med.

Ett modernt arbetssätt, en tydlig inriktning i hållbarhetsarbetet och förmåga att utnyttja den senaste tekniken
Civilminister Erik Slottner delade ut priset och läste upp juryns motivering:

Statens maritima och transporthistoriska museer är en myndighet som arbetar med vår historia och för att bevara och utveckla kulturarvet. Trots det är SMTM en myndighet med blicken riktad mot framtiden och omvärlden. Ett modernt arbetssätt och en tydlig inriktning i hållbarhetsarbetet, förmågan att utnyttja den senaste tekniken för att utveckla tillgången till och kunskapen om det svenska kulturarvet, tillsammans med förmågan att lösa även oväntade utmaningar gör SMTM till Sveriges modernaste myndighet. I en orolig tid har SMTM visat på nya möjligheter i mötet mellan civil beredskap och vården av kulturarvet, såväl i Sverige som i Ukraina.

SMTM var finalist tillsammans med fyra andra myndigheter: Allmänna reklamationsnämnden, Fastighetsmäklarinspektionen, Integritetsskyddsmyndigheten och Specialpedagogiska skolmyndigheten.

– Att delta i tävlingen har varit en lärorik process, inte minst att få möta och inspireras av de andra finalisterna. Vi har olika förutsättningar men ingår alla i den statliga familjen med en gemensam värdegrund och ett genuint intresse av att lära av varandra, säger Lars Amréus.

Om ”Sveriges modernaste myndighet”
Sveriges modernaste myndighet är en utmärkelse som delas ut av Kvalitetsmässan i samarbete med fackförbunden Saco-s och ST. Sverige har 343 statliga myndigheter som arbetar för att medborgare och företag ska få en bra och effektiv service och alla kan delta i tävlingen.

Juryn, ledd av ordförande Natasa Ristic Davidson, statssekreterare vid Finansdepartementet, har bedömt myndigheterna utifrån fyra kriterieområden:

Rättssäkerhet och effektivitet
Ledar- och medarbetarskap
Förnyelse och innovation
Hållbar utveckling

Kontaktperson
Lars Amréus, överintendent SMTM, telefon 0730-89 88 61, e-post lars.amreus@smtm.se

Presskontakt
Maria Skuldt, kommunikatör SMTM, telefon 0734-01 31 95, e-post maria.skuldt@smtm.se

Ikoniska isbrytaren Sankt Erik lämnar kaj för första gången på fem år

Tue, 26 Sep 2023 08:50:00 +0200

Sankt Erik var Stockholms och Sveriges första havsgående isbrytare och med henne fick staden bättre förutsättningar för att fortsätta handel och hålla hamnar öppna även under vintertid.

Sankt Eriks körning på morgonen 28 september är av besiktningsskäl och går att ses från land. Håll utkik i vattnet utanför Gröna Lund, riktning mot Fjäderholmarna för att bli vittne till den historiska händelsen. Den 30 september och 3 oktober 11:00 till ca 14:30 körs fartyget med passagerare. Detta datum finns det möjlighet att köpa biljetter och för press att följa med. Kontakta Sjöhistoriska för mer info.

Om isbrytaren Sankt Erik

Sankt Erik startade sin karriär som Isbrytaren II och bytte sedan namn till Sankt Erik. Det blev otroliga sextiotvå år i tjänst, från 1915 till 1977. 1980 blev Sankt Erik ett museifartyg. Då hade redan de stora oceanångarna huggits upp och med tiden togs fler och fler stora sjöångmaskiner ur bruk. Men Sankt Eriks maskiner stängdes inte av för gott. I dag har hon världens största fungerande sjöångmaskin på 2800 hästkrafter, fyra ångpannor om 30 kubik var och även en förlig maskin.

Sankt Erik tillhör idag Sjöhistoriska museet.

Kontakt Föreningen isbrytaren Sankt Eriks vänner

E-post: info@sankterik1915.se
tel. Maria Wågberg, kassör: 070-6609671
webbplats: www.sankterik1915.se

Informationsfilm om Sankt Erik

Läs mer om Sankt Erik

Sjöhistoriska K-märker sju fartyg

Wed, 12 Jul 2023 08:00:00 +0200

I Sverige finns ännu ett hundratal fartyg som under 1900-talet fraktade gods och människor eller fiskade längs den svenska kusten, i större sjöarna och älvarna. Ett antal av dessa större och mindre fartyg är k-märkta av Sjöhistoriska. Här finns också representanter för ordningsmakten, till exempel några före detta örlogsfartyg och tullkryssare. Gemensamt för alla k-märkta fartyg är att de är en del av och berättar om Sveriges sjöhistoria. Det är ägaren själv som ansöker om att få sitt fartyg k-märkt. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet.

- I denna omgång med k-märkning har vi med hela tre representanter för olika statliga verksamhetsgrenar! Extra roligt är det att vi kunnat få k-märka en polisbåt, säger Mats Djurberg, museichef för Sjöhistoriska museet

Den här omgången med k-märkta fartyg representerar väl den stora spridning som finns av kulturhistoriskt intressanta och värdefulla fartyg i Sverige.

- Varje nytt k-märkt fartyg är inte bara sin egen historia, de har också varit en del av hur Sverige har fungerat de senaste 100 åren. Fartygen representerar transporthistoria, hantering av timmer som numera är historisk men också olika myndigheters historia, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Följande fartyg har nu blivit k-märkta:

Fabbe, VB 13 och Nätran är tre varpbåtar som är byggda mellan åren 1950 och 1956. Varpbåtarna var helt nödvändiga under den tid man flottade timmer till bruk och sågverk. Med hjälp av varpspelet ombord kunde man spela eller dra timmerbuntar genom vattenområden. De här tre lite mindre arbetsfartygen har en gemensam historia i hanteringen av timmer. Alla tre båtar är av fabrikatet Lidwall som låg i Leksand och tillverkade båtar och hjälpmedel för timmerhantering. Alla Lidwalls båtar är numrerade och det finns också dokumentation i samband med försäljningen av respektive båt. Fabbe som senare byggdes om till bogserbåt för timmer och VB12 har båda varit verksamma i Fryksdalens flottningsförening. Nätran har varit verksam i Nätra älvars flottningsförening.

Skolsegelfartyget Shamrock som ursprungligen byggdes i Nederländerna 1915 som seglande fartyg för Nordsjöfiske. Redan 1929 kom fartyget som då hette Ewald till Sverige och byggdes om till lastfartyg med hemmahamn i Hällevik i Blekinge och sedan Tjörn, Bohuslän. Men 1969 inköptes fartyget fungerar fartyget som skolsegelfartyg för ungdomar med känd för sin årliga segling längs med norrlandskusten.

Minsveparen M22 är sjösatt 1941 och byggd på Karlskrona örlogsvarv. M22 ingår i en serie av 12 likadana minsvepare som under drygt ett år byggdes på 9 olika varv i Sverige. Modellen är ritad av den välrenommerade konstruktören Jac Iversen. M22 är 27,7 meter lång, 5 meter bred och byggd i mahogny. M22 utrangerades från Marinens verksamhet och såldes 2007. Därefter klassades fartyget om till fritidsfartyg och är privatägd.

Tulljagaren Nalle ligger nu på Ljusterö i Stockholms skärgård, Nalle är byggd 1936 på Ekensbergs varv i Stockholm. Använd som framgångsrik smuggeljagare under andra världskriget. Bl.a. en dramatisk smuggeljakt mellan Arholma och Kalmar, då båten höll på att förlisa. Tulljagaren Nalle är ägs av en privatperson.

Polisbåt 1 är byggd 1933 och ritad av den kände Pettersson och kan närmast beskrivas som en dubbelruffad mahognybåt som kunde komma upp i svindlande 19 knop när det begav sig. Båten tillhörde hamnpolisen i Stockholm. Polisbåt 1 ägs av en förening som just nu är i full fart med att slutföra en omfattande renovering.

Mer information om andra k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande finns på museets webbplats, www.sjohistoriska.se.

Kontakt fartygen

Fabbe, Lasse Gudmundsson, telefon: 070-3787498

VB13, Mats Lidwall, telefon: 0706956161

Nätran, Daniel Näsman, telefon: 0703102009

Minsveparen M22, Emil Oldenburg, telefon: 0700066267.

Shamrock, Föreningen Skeppsholmsgården, telefon: 08-68425200

Polisbåt 1 CG Wahlin, telefon: 0705508285

Kontakt på Sjöhistoriska för frågor om k-märkning av fartyg

Karolina Matts
Intendent
E-post
Intendent
Telefon: 08-519 549 58

Sjöhistoriska museet k-märker 7 fritidsbåtar

Thu, 29 Jun 2023 08:45:00 +0200

- Blandningen är stor – från eleganta segelbåten Gandul byggd redan 1895 till Evert Wetters helt autentiska motorbåt på Visingsö byggd 1933 konstaterar Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Men här finns även Tärnungen Gina byggd 1960 och två Vänerbaserade motorbåtar; Frida från 1950, och Eva från 1947. Sedan starten 2009 har Sjöhistoriska museet nu k-märkt 183 fritidsbåtar efter att ägaren ansökt till museet.

- K-märkningen är ett sätt för oss på museet att visa uppskattning för de privatpersoner och föreningar som genom stor möda och stora kostnader håller liv i ett kulturarv i hela landet, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska.

I samband med k-märkningen presenterar även Sjöhistoriska den vimpel som ägaren till en k-märkt fritidsbåt kan köpa. Den är utformad av museets kommunikatörer och är tänkt att komplettera det emaljmärke som de k-märkta båtarna kan skaffa. Vimpeln har tagits fram med ekonomiskt stöd från Sjöhistoriska museets vänner (FSSS).

En film om den hundraårsfirande motorbåten Silva, som k-märktes 2012, spelades in under våren. Den går att se här. Filmproduktionen står Sjöhistoriska museet för men huvudpersonerna är förstås den båtägande familjen Widström.

För frågor om Sjöhistoriskas k-märkning, kontakta:
Fredrik Blomqvist
Intendent
08-519 549 38

Följande 7 fritidsbåtar har nu k-märkts av Sjöhistoriska museet:

Motorbåten/motorseglaren Eva
Konstruerades av båtbyggaren Hjalmar Johansson, Långedrag men byggdes av Ivar Klar på Hönö 1946-47. Den har kravellbyggt skrov i mahogny på ekspant. Eva är 9,15 meter lång och 2,65 meter bred. Motorn är en Volvo Penta från 1966, ursprungligen fanns en Hesselman-motor. Båten kan seglas med storsegel och fock. Det är en rymlig båt som fortfarande har kvar ursprunglig utformning och material från byggåret. Eva är idag är i mycket gott skick. Motorseglaren Eva har genom åren främst haft sina hemmavatten i Trollhättan och finns idag i Vänern vid Mariestad.

Hemmahamn: Mariestad, Västra Götalands län

Ägare: Mikael Ström, tel: 0730-38 36 41

Evert Wetters motorbåt
Byggdes och utformades 1933 av Bertil Bäckman som själv drev båtbyggeri på Visingsö. Till sin utformning är den en traditionell fiskebåt i Vättern. Materialet är lärk på ekspant på den 8,5 meter långa och 2,6 m breda klinkbyggda båten. Akter om styrhytten finns en väl tilltagen sittbrunn. Tändkulemotorn, en Bolinder Type W3 M11, är fortfarande densamma som sattes in när båten byggdes. Den kompletta ägarlängden består bara av två namn – båtbyggaren och hans svärson. Förste ägaren nyttjade båten främst för fiske. Där den nuvarande ägaren haft båten i runt 45 år. Evert Wetters motorbåt är i mycket gott skick och är i sin helhet i ursprungligt utförande.

Hemmahamn: Visingsö, Jönköpings län

Ägare: Evert Wetter, tel: 0707-76 72 51

Motorbåten Frida
Konstruerades och byggdes vid Bröderna Ambergs Båtbyggeri, Otterbäcken 1950. Det är en klinkbyggd snipa med skrov i furu där översta bordet och överbyggnaden är utförda i mahogny. Frida är 8 meter lång och 2,20 meter bred Hemmavatten är idag Vänern – 10 mil söder om där båten en gång byggdes. Det kulturhistoriska värdet kommer öka ju mer som blir känt av båtens ägarlängd. Frida är idag i gott välunderhållet skick. Nuvarande ägare, som haft båten i 35 år, har gjort reparationer och några mindre tillägg som på ett föredömligt sätt följer båtens karaktär och utseende. Statens maritima och transporthistoriska museer anser att Frida är kulturhistoriskt värdefull.

Hemmahamn: Lidköping, Västra Götalands län

Ägare: Lars Wernersson, tel: 0510-88031 eller 070-3394421

Gandul
En kravellbyggd segelyacht byggd i furu enligt den så kallade kubregeln 1895. Båten ritades av Axel Nygren och byggdes vid Stockholms Båtbyggeri AB på Liljeholmen. Ursprungligen var båten gaffelriggad men sedan 1930-talet har den ersatts av bermudarigg med för- och storsegel. Sedan 1970-talet sitter idag en aluminiummast på båten. Gandul är 11,2 meter lång och 2,20 meter bred. Hemmavattnen har gått från Stockholm, via Tällberg och Norge för att nu sedan 2022 vara Göteborg. Gandul byggdes som lottbåt åt Kungliga Svenska Segelsällskapet och var omskriven av samtiden redan då den byggdes. Gandul är en representant för de tidiga exklusiva segelbåtar som byggdes i en tid då fritidsbåten var förbehållen samhällets övre skikt. Till största delen är båten fortfarande i originalskick – även om en del ändringar skett under båtens drygt 120-åriga historia. Gandul finns som sagt idag i Göteborg, Västra Götalands län.

Ägare är Föreningen vi håller oss flytande, Bengt Johansson , tel 0707-506940 eller 031-3802347

Segelbåten Gina
En Tärnunge (Tu-24) byggd enligt bestämmelser som togs fram av Segelsällskapet Gullmar i Lysekil. Gösta Svensson stod för typritningarna. Det är en svensk ungdomsbåts-typ som byggts i ett fåtal exemplar. Gina är kravellbyggd i mahogny 1960 på Hjalmar Törnbloms båtbyggeri i Vikhus, Västerås. Båten är 6,91 meter lång och 1,58 meter bred. Nuvarande ägare har under sina två år med utgångspunkt i originalritningarna återställt båtens kapp och däck. De har använt för båten traditionella metoder och material. Skrovet är i original sedan byggåret. Tärnungen Gina är idag i mycket gott skick.

Ägarna är bosatta i Storvreta norr om Uppsala, Uppsala län

Ägare: Patrick Fedi och Anja Rufer, tel: 070-34 17 424

Motorbåten Löga

Byggdes 1929 vid Mälarvarvet på Långholmen i Stockholm. Det är en 7,4 meter lång kravellbyggd snipa, med stor öppen sittbrunn, styrplats med vindruta och ruff föröver. Löga har furuskrov men överbyggnaden i mahogny. Motorn är en Lombardini från 2018, tidigare fanns bl a en tvåcylindrig Solo. Båtens ägarlängd är väldokumenterad och berättar om hemmavatten i Stockholm och dess skärgård. Genom åren har Löga underhållits och reparerats på ett sådant sätt att hon fortfarande behåller sin ursprungliga karaktär.

Hemmahamn: Ljusterö, Österåker, Stockholms län

Ägare: Johnny Esters, tel 0723-11 13 88

Motorbåten Parbleu

Byggdes 1932 vid Fisksätra varv i Nacka. Konstruktör var C G Pettersson och förste ägare var varvsägaren F A Larsson själv. Parbleu är en dubbelruffad motorbåt som är 9,74 m lång och 2,05 m bred. Material i skrov och överbyggnad är mahogny. Det mesta av båtens ägarlängd är känd och en hel del äldre fotografier finns bevarade från 1950-talet. Motorn är idag en Packard 1 M 356, första motor var en Penta Hesselman diesel. Båtens ägarlängd är väldokumenterad och berättar om hemmavatten i Stockholmstrakten. En litet mer omfattande renovering genomfördes av en tidigare ägare 1997-98 med stöd i originalritningen. Nuvarande ägare står för ett medvetet underhåll där de tillägg som gjorts är väl anpassade till båtens ålder och karaktär.

Hemmahamn Stockholms stad och län

Ägare: Torbjörn Blomqvist, tel: 070-815 80 80

National Geographics utställning ”Planet or Plastic?” öppnar på Sjöhistoriska

Wed, 03 May 2023 08:00:00 +0200

Plast har blivit så vanligt att det är lätt att glömma bort hur beroende vi människor är av den. National Geographics utställning ”Planet or Plastic?” försöker ändra på detta genom att synliggöra och öka medvetenheten om den globala plastavfallskrisen och berätta om innovatörer som arbetar för att hitta en lösning.

– Plastföroreningar är en av vår generations största globala miljöutmaningar. Men det är ett problem som vi alla kan göra någonting åt. Utställningen visar hur vi hamnade här, problemets omfattning och hur var och en av oss kan bli en del av lösningen. National Geographic vill minska vårt beroende av engångsplast och vår förhoppning är att besökare världen över ska vilja detsamma efter att ha sett utställningen, säger Tony Luckett, vice ordförande av affärsutveckling vid National Geographic Society.

”Planet or Plastic?” visas på Sjöhistoriska i Stockholm från den 2 juni 2023 fram till den 28 februari 2024.

Plasten då och nu

Utställningen berättar historien bakom plast – från det att materialet uppfanns för drygt hundra år sedan fram till dess nuvarande masskonsumtion – genom visuellt berättande med bland annat 70 bilder, kraftfull infografik och videoklipp.

Plast är ett konstgjort material som har revolutionerat medicinen och underlättat rymdfärder. Plasten förlänger färskvarors hållbarhet, gör att rent dricksvatten kan levereras till människor som saknar det och räddar liv när den används i krockkuddar och hjälmar. Samtidigt kasseras en oerhörd mängd plast på ett olämpligt sätt och omkring 6,3 miljarder ton plastavfall har aldrig återvunnits.

Plastavfall finns i alla hav, från Arktis till Antarktis, från havsyta till havsbotten. Hundratals marina djurarter rapporteras äta plasten, eller blir insnärjda i den. Det påverkar ekosystemen negativt och leder till en enorm miljöpåverkan. Genom sitt starka bildspråk belyser ”Planet or Plastic?” vikten av att hitta en balans mellan att använda plast och skydda vår miljö. Utställningen belyser även konkreta åtgärder som besökaren kan vidta i sin vardag för att på ett ansvarsfullt sätt minska, återanvända, återvinna och avstå från produkter med engångsplast. Läs mer på NatGeo.org/Plastic.

– Museer har en väldigt viktig roll som kunskapsförmedlare och att föra människor samman, speciellt i tider som dessa. Jag ser att Sjöhistoriska har en mycket viktig del i arbetet att både sprida kunskap om läget och lyfta fram möjliga åtgärder och lösningar. Vi är väldigt glada och stolta över att få möjligheten att visa den här utställningen tillsammans med National Geographic, säger Mats Djurberg, museichef för Sjöhistoriska.

Om Sjöhistoriska

Ett museum för hela familjen – ett eldorado för hav-, sjö- och båtälskare! Sjöhistoriska museet speglar svensk kulturhistoria vid sjö och kust. Vi finns i en av Stockholms vackraste byggnader på Djurgården och erbjuder aktuella utställningar för stora och små om sjöfart, fritidsbåtar och Östersjöfrågor. Museet har rika samlingar, omfattande arkiv och Nordens största nautiska bibliotek. Museet är en del av myndigheten Statens maritima och transporthistoriska museer. För mer information, besök www.sjohistoriska.se

Om National Geographic Society

National Geographic Society är en global, ideell organisation som använder kraften i vetenskap, forskning, utbildning och historieberättande för att belysa och skydda vår världs underverk. Sedan 1888 har National Geographic flyttat fram gränserna för forskning, investerat i modiga individer och omdanande idéer, beviljat över 14 000 stipendier för arbete på alla sju kontinenter, nått fram till 3 miljoner studerande varje år genom sitt utbildningsutbud och engagerat en världsomfattande publik med karakteristiska upplevelser, berättelser och innehåll. För mer information besök www.nationalgeographic.org.

Sjöhistoriska museet och föreningen M 20 högtidlighåller minnet av ”Flykten över Öresund” 1943

Tue, 02 May 2023 08:00:00 +0200

– Det är en för många bortglömd del av Sveriges historia. Det är också ett unikt exempel på hur människor som samarbetar kan vända historien, och det vill vi uppmärksamma genom att lyfta händelserna och samverka med museer som M 20 passerar, säger museichef Mats Djurberg.

M 20 anlöper hamnar på väg till Öresund
Minsveparen M 20, sjösatt 1941, är idag det enda svenska kvarvarande örlogsfartyget som deltog i det riskfyllda räddningsarbetet 1943. Fartyget ägs av Sjöhistoriska museet men den ideella föreningen M 20 ansvarar för drift och underhåll med hjälp av före detta sjöofficerare och utbildade besättningar där många har tjänstgjort på M 20 eller något av hennes systerfartyg. I augusti seglar M 20 från sin hemmahamn vid Sjöhistoriskas fartygspir i Stockholm längs kusten till Göteborg med ett dussintal anlöp på vägen för att berätta om händelserna 1943 och högtidlighålla minnet av alla involverade.

Utställning och Öppet Skepp i varje hamn
I varje hamn välkomnas allmänheten att gå ombord och bekanta sig med fartyget och lära sig mer om flykten över Öresund 1943 på en mobil utställning, skapad av Sjöhistoriska och Föreningen M 20. Utställningen kan ses ombord under Öppet Skepp i varje hamn klockan 17–19 eller på lokala museer i de anlöpta hamnstäderna.

Preliminär resplan för minnesresan ”Flykten över Öresund 1943”
Juli
30 Losskastning Galärvarvet, Stockholm. Natthamn Nynäshamn
31 Arkö
Augusti
1 Västervik
2 Byxelkrok
3 Kalmar
4 Karlskrona
5 Karlskrona, Utställning på Marinmuseum
6 Karlskrona, Utställning på Marinmuseum
7 Simrishamn
8 Falsterbo
9 Köge, Danmark, Utställning i Marinehuset
10 Helsingborg
11 Helsingborg, Utställning på Dunkers Kulturhus
12 Viken, Utställning på Vikens Sjöfartsmuseum
13 Viken, Utställning på Vikens Sjöfartsmuseum
14 Gilleleje, Danmark, Utställning i Skibshallerne
15 Halmstad
16 Varberg
17 Vinga
18 Ankomst Maritiman Göteborg
19 Göteborg, Utställning på Sjöfartsmuseet Akvariet
20 Göteborg, Utställning på Sjöfartsmuseet Akvariet
Resplanen är preliminär. Se Föreningen M 20:s hemsida för uppdaterad information om hamnar och tider: www.minsveparen.se

Fakta om museifartyget M 20
Den svenska minsveparen M 20 är ett av ett drygt tjugotal likartade minsvepare som i all hast byggdes på svenska varv under krigsåren. M 20 byggdes för en beräknad livslängd på 10–15 år men efter drygt 80 år till sjöss är det fortfarande ett i alla avseenden sjögående örlogsfartyg och i skick nästan som nytt. Fartyget M 20 är 27 meter långt, 5 meter brett och med ett djupgående på 1,6 meter. Med tio mans besättning arbetade M 20 under hela andra världskriget med minsvepning, patrullering, bevakning och eskort av konvojer och andra fartyg.

Kontaktpersoner
Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Tora Larsdotter Andersson, kommunikatör Sjöhistoriska museet
E-post: Tora.LarsdotterAndersson@smtm.se
Tel: 08 519 549 08

Hemsida: www.minsveparen.se
E-post: kontakt@minsveparen.se

Sjöhistoriska museet ger stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg

Tue, 28 Mar 2023 07:55:00 +0200

Många föreningar och stiftelser gör ett stort och ansvarsfullt arbete när de renoverar sina fartyg. Kostnaderna kan ibland vara mycket omfattande för att bevara det maritima kulturarvet i form av båtar och fartyg. Fartygsstödet kan sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. I år har 31 fartyg sökt totalt 6,5 miljoner kronor. Många ansökningar har handlat om omfattande renoveringsprojekt med byte av bordläggning på träfartyg, vilket är väldigt kostsamt.

-På grund av söktrycket har vi varit tvungna att prioritera hårt och vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgängligt för allmänheten. Vi vill att fartygens historia ska kunna upplevas av så många som möjligt. Säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Många av de här fartygen har varit verksamma i svensk sjöfart på ett eller annat sätt i 100 år eller mer. Även om det inte finns så många seglande fraktfartyg kvar i Sverige så har segelfartygen en viktig roll i utbildning och för förståelsen av det maritima kulturarvet. Fartygen både seglas och underhålls ofta med samma material och metoder som när de var nya.

Det ekonomiska stödet är angeläget – men det betalar bara en liten del av de verkliga kostnaderna för att bevara och underhålla kulturhistoriskt värdefulla fartyg.

-Vi hoppas att stödet från oss bidrar till att upprätthålla landets kulturhistoriska flotta, även om vi bara bidrar med en mindre del av kostnaderna. Vår förhoppning är också att stödet ses som en uppmuntran till ägarna att fortsätta sitt viktiga arbete med att bevara fartygen för framtiden, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Kontakt på Sjöhistoriska för frågor om fartygsstödet
Karolina Matts
Intendent
08-51954958

Presskontakt Sjöhistoriska
Tora Larsdotter Andersson
Kommunikatör
08-51954908

Fartygsstöd 2023 har delats ut till följande

Segelfartyget Kvartsita, Fiskebäckskil
Kvartsita byggdes 1945 som motorseglande fraktfartyg vid Holms varv i Råå för frakt av kvarts mellan Höganäs och Dals Bruk. Numera är Kvartsita riggad som toppsegelskonare och föreningen För fulla segel bedriver seglarskola för barn och ungdomar. Kvartsita är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
100 000 kronor för att renovera och byta bordläggning.

Segelfartyget Westkust, Orust
Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar. T/S Westkust är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
115 000 kronor till kostnader för att renovera däck och skarndäck.

Segelfartyget Sarpen, Simrishamn
Sarpen är en galeas, byggd 1892 i Nyköping-Falster i Danmark och brukades som seglande lastfartyg bland annat med kalk och cement från Öland. År 1963 köptes fartyget av Simrishamns scoutkår och har fungerat som scoutfartyg med lägerseglingar sedan dess. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
200 000 kronor för att renovera och byta bordläggning

Fiskebåten Sandö, Göteborg
Fiskebåten Sandö, Göteborg byggdes på Tjörn 1948 och gick först på storbacksfiske på Nordsjön och sedan räkfiske fram till 2011. Därefter skänktes fartyget till Bohusläns museum. Sandö ligger nu i Eriksbergs kulturbåtshamn i Göteborg. Sandö är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
50 000 kronor för att renovera däcket.

Fiskebåten Edit, Karlshamn
Fiskebåten Edit byggdes 1932 och var en av de första fiskebåtarna i Blekinge som var avsedd för trålfiske och var verksam i fisket farm till 1975. Edit ägs nu av en förening som visar och berättar om båten samt ordnar dagsturer med passagerare. Edit är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
150 000 kronor för att renovera och byta bordläggning.

Ångaren Bohuslän, Göteborg
Ångfartyget Bohuslän byggdes på Eriksberg i Göteborg 1914 för traden Göteborg-Lysekil-Smögen-Gravarne. Bohuslän drivs nu av Sällskapet Ångbåten på samma trad och är Västkustens sista passagerarångare och Sveriges största ångmaskindrivna fartyg i reguljär drift. Bohuslän är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
40 000 kronor för nytillverkning och montering av lågtryckscylinders kolvring till ångmaskinen.

För kontaktuppgifter till samtliga fartyg, kontakta Sjöhistoriska.

Bilder, källa/fotograf

Ingo: Foto från www.skonaren-ingo.org
Westkust: Karl-Gustaf Svensson
Sarpen: Foto: Elin Kellersson
Edit: Eijer Andersson
Bohuslän: Tubaist
Kvartsita: okänd
Sandö: Karolina Matts/SMTM

Folkhemmets Fritidsbåtar – ny utställning på Sjöhistoriska

Thu, 09 Feb 2023 08:30:00 +0100

- Utställningen ”Folkhemmets fritidsbåtar” lyfter fram ett världsunikt fenomen för Sverige, hur fritidsbåten blev folklig och tillgänglig för alla. Utställningen speglar samhällets utveckling i den fritidsbåtsboom i det som vi idag anser som folkhemmet säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska.

Fritidsbåtslivet är både brett och djupt förankrat i det svenska samhället och Sverige toppar världslistor när det kommer till båtägande. En tredjedel av svenskarna använder fritidsbåt varje år och svensk fritidsbåtskultur är världsunik genom sin spridning över olika samhällsklasser. Det som under tidigt 1900-tal endast var få förunnat har förvandlats till ett folknöje.

Eftersom söndagen var veckans enda lediga dag fanns det sällan tid för lustfylld aktivitet som segling. Den reform som hade störst betydelse för svenskarnas fritid och troligtvis även fritidsbåtskulturen under 1900-talet var semesterlagstiftningen som infördes 1938. Nu hade alla arbetstagare rätt till två veckors betald semester per år. Semestern skulle komma att utökas under de följande decennierna och 1963 var den fyra veckor. Vad den lediga tiden skulle ägnas åt fanns det starka åsikter om, inte minst från statligt håll. Semestern skulle vara aktiv och idrott eller stärkande friluftsliv premierades.

I den här utställningen visas några av de båtar som gjorde fritidsbåtsägandet till en angelägenhet för fler än bara de välbeställda.

Svenska kryssarklubben

Utställningen produceras tillsammans med Svenska Kryssarklubben som i år fyller 100 år. Svenska Kryssarklubben bildades år 1923 ur en önskan om en förening för män, kvinnor, barn och ungdomar som är på sjön på sin fritid. I kontrast till de kappseglingsklubbar för enbart män som fanns vid den tiden. Den inriktningen, att vara en rikstäckande förening för alla – och familjer – i fritidsbåt har Kryssarklubben fortfarande efter ett sekel.

- Jätteroligt att Sjöhistoriska väljer att uppmärksamma oss som förening i samband med deras nya utställning ”Folkhemmets fritidsbåtar”. Vi är en del av det växande fritidsbåtssverige som startade en bit in på 1900-talet. Informationen om Kryssarklubben på utställningen visar hur Kryssarklubben bildades ur ett behov hos det växande antal familjer – kvinnor, män och barn – som hade börjat upptäcka det härliga med att tillbringa sin fritid på sjön, säger Fredrik Norén, generalsekreterare i Svenska Kryssarklubben.

Pressvisning

För media som önskar pressvisning av utställningen, vänligen ta kontakt med presskontakt Tora Larsdotter Andersson tel 08-519 549 08, e-post: tora.larsdotterandersson@smtm.se på Sjöhistoriska museet.

Läs mer om utställningen här.

Om Sjöhistoriska museet:

Sjöhistoriska är ett museum för hela familjen och speglar svensk kulturhistoria vid sjö och kust. Museet är beläget i en av Stockholms vackraste byggnader på Djurgården och erbjuder aktuella utställningar för stora och små om sjöfart, fritidsbåtar och Östersjöfrågor. Museet har rika samlingar, omfattande arkiv och Nordens största nautiska bibliotek.

Om Svenska Kryssarklubben:

Svenska Kryssarklubben är en av världens största båtklubbar med över 40 000 medlemmar. I 100 år har vårt syfte varit och är fortfarande, att ge båtglädje till våra medlemmar. Kryssarklubben är föreningen för dig och din familj som älskar båt, hav och skärgård för segel eller motor och vill få ut mer av ditt båtliv. Föreningen arbetar ideellt för ett säkert, tryggt, miljövänligt, inspirerande och upplevelserikt båtliv för alla, oavsett om du äger, hyr eller lånar en båt.

www.sxk.se

Kontakt Svenska Kryssarklubben: generalsekreterare Fredrik Norén, 070-194 32 97

Foto: KW Gullers, Nordiska museets arkiv

Ny utställning – 5 FYRAR

Fri, 11 Nov 2022 07:55:00 +0100

– Det är en del av vårt kustnära kulturarv som ibland glöms bort. Fyrplatserna har spelat en stor roll för samhället i stort. Ta bara lotsbarnskolorna som exempel. Genom lotsmyndigheternas initiativ fick också barn i de avlägsna delarna av skärgården möjlighet att gå i skola, säger Tove Frambäck, chef för Utställningsenheten Sjöhistoriska museet.

Utställningen bjuder dels på en resa i fyrens tekniska utveckling, från stora vedbål till dagens fjärrstyrda fyrar, men gestaltar också levnadsvillkoren för fyrvaktarna och deras familjer. Med nedslag på olika fyrplatser i Sverige lyfts en bredd av berättelser fram.

– Det känns fantastiskt att kunna visa upp material ur våra samlingar som vanligtvis inte syns i våra utställningar. Vår maritima historia består av så många delar och fyrarna har spelat en oerhört viktig roll i den. Här får de ta plats, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Bredden på Sjöhistoriska museets arkivmaterial i kombination med Svenska Fyrsällskapets fyrwiki är också tydlig i utställningen: här ryms dagboksanteckningar, privata fotoalbum, linser från olika epoker, fyrskeppsritningar och dokumentationen av nedmonteringen av Sveriges sista bemannade fyrplats Holmögadd. Resultatet är en utställning som belyser fyren ur flera vinklar.

– Det finns något hos fyrar som väcker en nyfikenhet. Att de leder en rätt. Men också hopp. Vi tänkte att det skulle vara ett fint komplement till vår utställning ”Flykten från Baltikum 1943-1944”. Hur de kom med sina små båtar, allt var kolsvart men så såg de fyrljuset och visste att de hade nått land, säger Tove Frambäck.

Utställningen 5 FYRAR visas på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Kontakt:

Tove Frambäck, chef för Utställningsenheten Sjöhistoriska museet.
tove.framback@smtm.se
08 519 549 69

Berättelser om flykten från Baltikum över Östersjön i ny utställning på Sjöhistoriska

Wed, 21 Sep 2022 10:52:00 +0200

Föremålen som följde med vid flykten över Östersjön är laddade med känslor, berättelser och minnen av personer, platser och upplevelser. Den 23 september öppnar utställningen Flykten från Baltikum 1943–1944 på Sjöhistoriska museet med föremålen, och berättelserna som de bär på, i fokus.

– Det känns fantastiskt att få visa resultatet av vår forskning på det här sättet. Det är starka berättelser som belyser en dramatisk händelse i svensk historia som kanske inte är så känd för många. Den visar också hur vardagliga ting kan bära på starka minnen. Utställningen ger dessutom ett historiskt perspektiv på dagens situation med krig i Ukraina och med fler människor än någonsin på flykt, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Utställningen fokuserar på själva flykten över Östersjön från ett vardagsliv under ockupation till en oviss tillvaro i exil. De som idag kan berätta om uppbrottet och flykten var barn under kriget. Deras minnen och föremål och andra spår av flykten är utgångspunkten för utställningen.

– Ämnet är allvarligt men det är ingen läskig utställning. Med både föremål och berättelser som går att relatera till så blir den en stark och fin upplevelse också för besökare tillsammans med barn, säger Hanne Lindberg projektledare och grafisk formgivare på Sjöhistoriska museet.

Flykten från Baltikum 1943–1944 är helt byggd av återanvänt material från tidigare produktioner. Utställningen öppna den 23 september och visas under hela 2023. Innehållet bygger på Sjöhistoriska museet forskningssamordnare Mirja Arnshavs avhandlingsprojekt De små båtarna och den stora flykten: Arkeologi i spåren av andra världskrigets baltiska flyktbåtar vid Centrum för maritima studier (Cemas) samt projektet Flyktens materialitet som finansierats med Riksantikvarieämbetets FoU-anslag.

Utställningen är producerad av Hanne Lindberg, Sjöhistoriska museet i samarbete med Expology och har möjliggjorts genom generöst bidrag av Sjöhistoriska museets vänförening Sjöhistoriskas Vänner.

Fördjupande artiklar finns på Digitalt museum och många föremål och berättelser finns fint inbundna i boken Föremål på flykt av Mirja Arnshav och Sjöstoriska museets fotograf Anneli Karlsson.

Kontakt
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
08-519 549 75
mats.djurberg@smtm.se

Mirja Arnshav, forskare och forskningssamordnare
08-519 549 11
mirja.arnshav@smtm.se

Anna Arnberg, chef för kulturarvsenheten
08-519 549 47
anna.arnberg@smtm.se

Hanne Lindberg, projektledare och formgivare
08-519 549 71
hanne.lindberg@smtm.se

Pressinbjudan: Förhandsvisning av utställningen ”Flykten från Baltikum 1943–1944”

Wed, 14 Sep 2022 10:04:00 +0200

Under andra världskriget flydde fler än 30 000 människor över Östersjön för att undkomma tysk och sovjetisk ockupation. De flydde från Estland, Lettland och Litauen i båtar av olika slag. Utmed Sveriges stränder finns fortfarande flyktbåtar kvar. Och runt om i landet finns saker sparade, som en gång packades ner inför flykten. Saker som är laddade med känslor, berättelser och minnen av personer, platser och upplevelser. De som idag kan berätta om uppbrottet och flykten var barn under kriget. Deras minnen och föremål är utgångspunkten för Sjöhistoriska museets nya utställning Flykten från Baltikum 1943–1944.

Utställningen är grundad i Sjöhistoriskas omfattande forskningsprojekt och har möjliggjorts genom generöst bidrag från museets vänförening Sjöhistoriskas vänner. Projektledare och formgivare för utställningen är Hanne Lindberg. Flykten från Baltikum 1943–1944 öppnar den 23 september.

Innehåll bygger på Mirja Arnshavs avhandlingsprojekt De små båtarna och den stora flykten: Arkeologi i spåren av andra världskrigets baltiska flyktbåtar vid Centrum för maritima studier (Cemas) och Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet samt Flyktens materialitet som finansierats med Riksantikvarieämbetets FoU-anslag.

Förhandsvisning för media den 20 september kl 09.00
På plats finns:
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
Anna Arnberg, chef för kulturarvsenheten
Mirja Arnshav, forskare och forskningssamordnare
Hanne Lindberg, projektledare och formgivare

Föranmäl gärna deltagande till Kristoffer Henrysson, kommunikatör Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@smtm.se
08-519 549 32

Välkommen!

Stockholm Steam – ångfartygsfestival på Riddarholmen den 27 augusti

Tue, 23 Aug 2022 07:49:00 +0200

Sommaren 1818 kunde man läsa en oansenlig annons i tidningen – för trafik med Sveriges första ångbåt, där turer från Riddarholmen till Drottningholm erbjöds av fartygsägaren och uppfinnaren Samuel Owen. Sedan dess har ångfartygen varit ett tydligt inslag i stadsbilden.

– Stockholm har idag flest ångfartyg i trafik i världen och att alla kan samlas och visas upp för allmänheten så här blir ju en fantastisk manifestation av det men också av det viktiga engagemang som håller fartygen igång, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Under dagen underhåller Stockholms musikkår Tre Kronor och fartygsrestaurangerna erbjuder fika, mat och dryck ombord. Dessutom bjuder Stadsmuseet på spännande historiska vandringar på Riddarholmen.

Stockholm Steam 2022 invigs kl 11 av Sjöhistoriska museets chef Mats Djurberg och Jonas Naddebo, Stockholms kultur och stadsmiljöborgarråd. Fartygen håller sedan öppet till kl 16. Se hela festivalprogrammet och läs mer om fartygen på https://stockholmsteam.se/

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet
E-post: fredrik.blomqvist@smtm.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Bohuslänsk fiskebåt i Stockholm k-märks av Sjöhistoriska museet

Tue, 05 Jul 2022 08:08:00 +0200

Sjöhistoriska museet k-märker fiskebåten Kosterö. Hon sjösattes 1947 och är byggd av Sveningssons på Marstrand. Kosterö användes för dörjefiske av makrill under ungefär 25 års tid och var då registrerad för yrkesmässig fiskesjöfart.

– Kosterö representerar det småskaliga fisket i Bohuslän väl och har ett stort kulturhistoriskt värde. Fartyget är i mycket gott skick och har dessutom sin originalmotor kvar, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Efter en period i Skåne var Kosterö i dåligt skick. Därefter hamnade fartyget i Stockholmstrakten och togs efter ytterligare ägarbyten om hand och ligger nu på en båtklubb i Karlbergskanalen i Stockholm. Fiskebåten är 8.75 meter lång och klinkbyggd i ek på ek och är enepinnad. Däcket är i furu. Tändkulemotorn, en Säffle 25 hk är kvar i original men renoverad och med nytt bränslesystem. Nuvarande ägare har bytt ut och renoverat motorbädd, däck, skarndäck och däcksbalkar. De renoveringar som utförts under de senaste åren har genomförts med mycket hög ambitionsnivå. Kosterö deltar årligen på träbåtsträffar och körs i sparsam chartertrafik.

– Vi är både stolta och glada över att kunna presentera ytterligare ett k-märkt fartyg. För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

I Sverige finns ännu ett hundratal fartyg som under 1900-talet fraktade gods och människor eller fiskade längs den svenska kusten, i större sjöarna och älvarna. Det finns både större och mindre k-märkta fartyg, men gemensamt för dessa är att de främjar kunskapen om Sveriges sjöfartshistoria och kulturarv. Det är ägaren själv som ansöker om att få sitt fartyg k-märkt. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet.

Mer information om alla andra k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande finns på www.sjohistoriska.se.

Kontakt
Kosterös ägare:
Ågersta Veteranbåtscharter & båtsnickeri, telefon 0707-81 12 77

Karolina Matts, intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08-519 549 58

Sjöhistoriska k-märker tio fritidsbåtar

Tue, 07 Jun 2022 09:00:00 +0200

Sedan starten 2009 har Sjöhistoriska museet k-märkt sammanlagt 178 båtar. I listan, som nu innehåller tio nya namn, finns fritidsbåtar av olika slag och med hemmahamnar över hela landet.

– Det är alltid roligt med den stora bredden, här finns påkostade motorbåtar som Match II och Astrella byggda på 1910-talet. Bland segelbåtarna finns havskryssaren Kajsa från slutet av 1930-talet. Geografiskt finns båtarna från Piteå i norr via Stockholm, Visingsö och till Mollösund på Västkusten, säger Fredrik Blomqvist intendent på Sjöhistoriska museet.

Genom märkningen av kulturhistoriskt intressanta fritidsbåtar hoppas museet att detta kulturarv, som ofta tas för givet, ska uppmärksammas. Syftet är att öka kunskapen och intresset för att på så sätt ge bättre förutsättningar för både bevarande och brukande.

– De gamla välskötta fritidsbåtarna är ett kulturarv som fortfarande används och finns spritt över hela landet. Därför vill vi uppmärksamma dem och deras ägare. De här båtägarna satsar både tid och pengar på båtar som vi andra kan se till sjöss och vid bryggor, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia. Det är båtens ägare som ansöker till museet om k-märkning. Läs mer om Sjöhistoriskas arbete med k-märkning och om museets egna unika båtsamling på museets webb, här finns också listan över samtliga k-märkta båtar.

Följande 10 fritidsbåtar har nu k-märkts av Sjöhistoriska museet:

Motorbåten Advokatbåten byggdes och utformades 1948 av Georg Lindeborgs båtbyggeri på Visingsö. Advokatbåten byggdes ursprungligen som fritidsbåt men liknar till sin utformning en traditionell fiskebåt i Vättern. Sitt namn har den efter förste ägaren som var advokat till yrket. Advokatbåten är 8,3 meter lång och 2,4 meter bred. Materialet är lärk på ekspant, den har stor ruff med dukat tak samt en för denna båttyp karaktäristiskt uppstickande styrhytt. Akter om styrhytten finns en väl tilltagen sittbrunn. Tändkulemotorn, en Skandia 13A, är fortfarande densamma som sattes in när båten byggdes. Nuvarande ägare har under de senaste åren genomfört reparationer som utförts med hänsyn till båtens karaktär och ålder. Advokatbåten är därför i mycket gott skick och är i stort sett i sin helhet i ursprungligt utförande. Advokatbåten har hemmahamn på Visingsö.
Ägare är Jørn Ivar Baade

Motorjakten Astrella ritades av den välkände C G Pettersson och byggdes 1913 vid Bröderna Larssons varv i Kristinehamn. Det kravellbyggda skrovet är byggt i hondurasmahogny och är knappt 15 meter långt. Till sin utformning har Astrella en förruff, separat salong och väl tilltagen akterruff. Styrplatsen och sittbrunnen kan förses med löstagbara baldakintak. Genom åren har båten haft fyra ägare, varav den nuvarande ägt båten i 40 år. En del reparationer och mindre förändringar (t ex tillkommen skorsten efter 1980) har skett under båtens mer än 100-åriga existens – men till största delen är Astrella i originalutförande sedan byggåret. Båten har idag sin tredje motor, ursprungligen fanns en Albin motor på 25 hästkrafter. Astrella är ett exempel på en exklusiv fritidsbåt från den tidsperiod då de mest välbeställda skaffade sommarhus i skärgården och en representativ båt behövdes. Den kompletta ägarlängden är känd och hemmavattnen har alltid varit i Stockholms vatten. Astrella har hemmahamn i Stockholmstrakten.
Ägare: Lars Östervall

Havskryssaren Gullmar VI är en ketchriggad segelbåt ritad och beställd av den välkände konstruktören Arvid Laurin. Den är byggd i ett exemplar 1956-57 på Rosättra varv i Norrtäljetrakten. Skrovet är klinkbyggt i mahogny – medan kölpartiet är kravellbyggt. Den tvåmastade riggen är fortfarande original sedan båten byggdes. I en tidskrift från 1956 beskriver Laurin Gullmar VI med den karaktäristiska valdäckade utformning samtidigt som han var mån om både om det praktiska och bekväma. Gullmar VI speglar 1950-talets kombination av traditionell teknik och moderna önskemål. De detaljer som tillkommit under åren förändrar inte att Gullmar VI fortfarande idag till största delen är ett stycke välbevarat 1950-tal. Hemmavattnen är idag runt Stockholm. Nuvarande ägare står för ett medvetet föredömligt underhåll. Hemmhamn: Stockholm
Ägare: Rickard Carmi

Motorbåten Hobby ritades och det klinkbyggda skrovet utfördes vid Berggrens båtbyggeri i Piteå 1964. Beställaren, som var nuvarande ägarens farfar, högg själv eget furuvirke till båten och byggde även överbyggnad (i mahogny) och inredning. Till karaktären är Hobby en högsjöbåt med en överbyggnad som i linjerna präglas av 1960-talet. Från början hade båten en äldre motor som förste ägaren redan köpt (innan båten blev färdig) men sedan 2010 har Hobby en Lomatec diesel. Historien om båten är främst kopplad till nuvarande ägares familj och trakterna kring Piteå. Den kompletta ägarlängden visar att den även haft en period i Arjeplog med annan ägare. Vad gäller underhåll och reparationer så har det gjorts med för båten traditionella material och metoder. Nuvarande ägaren har mycket stor medvetenhet om både båtens historia och karaktär. Motorbåten Hobby är idag i mycket gott skick. Hemmahamn: Piteå
Ägare: Kenneth Lundman

Kostern Kajsa är en spetsgattad havskryssare, ritad av Tore Herlin och byggd på Bröderna Larssons varv i Kristinehamn. Skrovet är i oregon pine, överbyggnaden i mahogny och däcket är sedan omkring 40 år i teak. Med sin bermudarigg med peke och tre försegel är den aktuella båten en god representant för havskryssartypen. Kajsa byggdes 1937-38 av ett konsortium som tänkte sig export till Storbritannien. Dock blev båten kvar i Sverige på grund av världsläget. Kajsa har under åren funnits både i Gävle, Stockholms skärgård, Blekinge och Skåne. Hemmavattnen är sedan drygt 10 år åter i Stockholm. Under åren har vissa mindre förändringar gjorts samtidigt som underhåll och reparationer gjorts med god medvetenhet. Nuvarande ägare har en hög ambitionsnivå vilket innebär att Kajsa idag är i ett mycket gott skick. Hemmahamn: Stockholm
Ägare: Anders Wästfeldt

Motorbåten Kie är en Monark Crescent 47 konstruerad av Harry Becker och byggd 1963. Under de senaste knappt 50 åren har den tillhört en och samma familj. Båten kan ses som en moderniserad form av campingbåt där skrovet gjordes i glasfiberarmerad plast. Kie är 4,6 meter lång och 1,8 meter bred. Det synliga trä som finns i rutramar, lister och säten är tillverkat i mahogny. Kie har genom åren funnits både i Nyköping och de senaste 25 åren i Mollösund (Orust) på Västkusten. Båten har kvar sin karaktär sedan den byggdes även om vissa detaljer ändrats genom åren, t ex pulpit som tillkom för 20 år sedan. Hemmahamn: Mollösund (Orust kommun)
Ägare: Magnus Örnfeldt

Den så kallade Mälarslupen Lången är en kravellbyggd rundbottnad öppen motorbåt med akterspegel och litet för- och akterdäck. Motorn var ursprungligen av märket Merx – men sedan 1980-talet sitter en Yanmar 2GM i båten. Materialet är mahogny på ek- och järnspant. Genom åren har i stort sett inga ändringar gjorts på båten. Det kan konstateras att den aktuella båten tillhör den tidiga generationen fritidsbåtar – då främst välbeställda skaffade båtar av den här typen. Genom ett omfattande efterforskningsarbete har ägarna i år kunnat rekonstruera båtens ägarlängd. Vad gäller Långens historia så har den under nästan 70 år funnits vid en sågverksdirektörs villa, strax söder om Uppsala. När fastigheten bytt ägare har båten följt med. Efter en kort period i Östergötland är båten nu åter i Mälarens vatten, numera i Stockholms stad. Motorbåten Lången är idag i mycket gott skick och nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och traditionella teknik. Hemmahamn: Stockholm
Ägare: Claes Frisk och Per Carlsson

Salongsmotorbåten Match II som ritades av Knut Ljungberg och byggdes 1918 på Gustafssons & Anderssons varv på Lidingö är en unik och välkänd båt tack vare både konstruktion och historia. Det kravellbyggda skrovet är byggt i mahogny och är drygt 14 meter långt. Match II är en så kallad motorjakt med bekväma utrymmen för representation. Den exklusiva båten byggdes för Svenska Tändsticks Aktiebolaget, med direktören Krister Littorin som formell ägare. Tack vare den kompletta ägarlängden kan båtens historia följas från beställaren, via konkursauktionen efter Kreugerkraschen, den stora renoveringen på tidigt 1990-tal i Västervik, till nuvarande ägare. Match II har även gjort en avstickare till finska vatten men är numera åter i Stockholmstrakten. Tack vare ett ambitiöst och medvetet underhåll är båten idag i ett mycket gott skick. Den nuvarande ägaren har nyligen gett interiören en väl utförd upprustning. Hemmahamn: Stockholm
Ägare: Linda Karlbom

Motorbåten Rally ritades av den välkände C G Pettersson 1933 och byggdes sannolikt vid Hjalmar Janssons Båtvarv i Gröndal, Stockholm. Rally är kravellbyggd i mahogny på järnspant med fördäck och överbyggnad i samma träslag. Den ursprungliga motorn var en Penta L4 men numera har båten en Iveco 40 Hk. Ritningen skulle, enligt det samtida marknadsföringsmaterialet, ge en ”snabbgående ruffmotorbåt”. De äldre fotografierna visar både båtens utseende – men berättar även om båtlivet med första ägarfamiljen. Redan i slutet av 1930-talet förändras fram- och sidorutorna till det utseende de fortfarande har idag. Motorbåten Rally är idag i mycket gott skick och nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och historia. Hemmahamn: Lidingö
Ägare: Eva och Claes-Göran Westerberg

Motorbåten Spolen byggdes 1925 efter ritning av Ruben Östlund på Engströms varv, Tynningö (Vaxholms kommun). Spolen tillhör den tidiga generationen exklusiva fritidsbåtar från en tid då endast de välbeställda hade råd och möjlighet att skaffa sig en sådan båt. Spolen användes som passbåt det vill säga främst för kortare transporter. Den har ett kravellbyggt knappt 8 meter långt skrov i mahogny, öppen sittbrunn och vindruta. I samband med en översyn på tidigt 1970-tal plastades undervattenskroppen av skrovet. Under de senaste åren har omfattande reparationer genomförts på ett medvetet sätt, resultatet är en båt som är i mycket gott skick. Genom åren har Spolen främst haft hemmavatten runt Stockholm, där till exempel de första två ägarna (far och son) hade henne i drygt 90 år. Nuvarande ägare har nyligen tagit över båten och visar stort engagemang för dess karaktär och historia.
Hemmahamn: Stockholm
Ägare: Mohan Pakkurti

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Unik möjlighet att besöka Sjöhistoriskas museifartyg f.d. patrullbåten V150 Jägaren när marinen firar 500 år

Thu, 02 Jun 2022 07:57:00 +0200

Det är i dagarna precis 500 år sedan Gustav Vasa tog emot leveransen av 10 segelfartyg från den tyska Hansan. Fartygen var bemannade med vardera 750 legoknektar och köpesumman var hissnande 42 000 mark. Syftet var att bryta danskarnas dominans i Östersjön. Därmed var också den svenska flottan född. Något som firas runt om i Sverige i år och i Stockholm 4-6 juni.

I samband med detta firande angör fd patrullbåten V150 Jägaren Stockholm. Hon levererades den 8 juni 1972 från Norge och tjänstgjorde i den svenska marinen fram till 2016, primärt på Västkusten. Först som patrullbåt och senare som vedettbåt då hon övervakade Sveriges territorialvatten - likt de fartyg Gustav Vasa köpte för 500 år sedan. Idag är V150 Jägaren museifartyg och ägs av Sjöhistoriska museet medan driften sköts av Föreningen Svenska Patrullbåtar, en av flera föreningar som ingår i Veteranflottiljen.

– Fartyget underhålls och bemannas ideellt av tidigare sjöofficerare, maskinister, sjömän och flottister och andra som har ett intresse för marina fartyg. Detta gör att vi kan hålla det här och de övriga fartygen i Veteranflottiljen sjödugliga, säger CG Wahlin, ordförande i Föreningen Svenska Patrullbåtar.

V150 Jägaren är idag baserad på Gålö i Stockholms södra skärgård. Kostnaderna för drift och underhåll täcks av intäkter från turer med betalande passagerare, andra intäktsgenererande arrangemang samt medlemsavgifter.

– Jägaren är utan tvekan en del av vårt marina kulturarv och vi gläds åt att kunna bevara fartyget på det här sättet. Något som bereder allmänheten möjlighet att både besöka det och att åka med som passagerare. Det är världsunikt, säger CG Wahlin.

Kontakt
CG Wahlin, Föreningen Svenska Patrullbåtar
Tel: 0705-50 82 85
E-post: cg@wahlin.se

www.patrullbatar.se

Fokus på föremål i Sjöhistoriskas bok om flykten från Baltikum

Wed, 01 Jun 2022 11:50:00 +0200

I slutet av andra världskriget satte tusentals baltiska flyktbåtar kurs mot Sverige. Ombord på dessa små båtar fanns inte bara människor, utan också väskor och bylten som packats med allehanda saker. Fotoalbum, silverbestick, dopklänningar, böcker och nallebjörnar fick för första gången gunga på Östersjöns vågor, tillsammans med fiskegarn, kompasser och ibland även skjutvapen.

– Föremålen speglar enskilda människors öden i det ockuperade Baltikum, men också delade minnen och erfarenheter av flykt. De bär på berättelser om hopp och förtvivlan, om vardag och strapatser och om saknad och överlevnad i tider av ofred och uppbrott. Som små men färgstarka pusselbitar utgör föremålen ett viktigt bidrag till förståelsen av migration och bildar ett unikt kapitel i Östersjöns historia, säger Mirja Arnshav författare och forskningssamordnare på Sjöhistoriska museet.

Tankarna som ligger till grund för såväl forskningsprojekt och avhandling som boken och kommande utställning fick Mirja Arnshav från de flyktbåtar och rester av flyktbåtar som fortfarande finns kvar längs Sveriges östkust. En del båtar konfiskerades av staten och återlämnades till Sovjet direkt efter kriget, men några blev kvar och även om de glömts bort i det stora sammanhanget så har de varit viktiga minnesobjekt för lokalbefolkningen och fortsatt att bära berättelserna vidare.

– De här båtarna var ett outforskat maritimt kulturarv som inte fanns registrerat i arkiven. Det är små båtar som bär spår av flykten och hur de brukats. Att ge sig av i de här båtarna visar på desperationen och alla har de sin egen berättelse, likaså de saker som folk valde att ta med sig när allt annat lämnades kvar. Även små materiella ting har en förmåga att berätta en större historia och det tycker jag den här boken visar, säger Mirja Arnshav.

Föremål på flykt är framtagen av Sjöhistoriska museet, inom projektet Flyktens materialitet som började under 2019. Projektet har finansierats med medel från Riksantikvarieämbetets FoU-anslag och av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM). Boken ges ut av Nordic Academic Press och har formgetts av Lönegård & Co. Föremål på flykt har tryckts med stöd från Sjöhistoriska museets vänförening, Sjöhistoriskas Vänner.

– Migration och flykt är frågor som Sjöhistoriska har berört tidigare, senast med fokus på Medelhavet. Med kriget i Ukraina och det faktum att det finns miljontals människor på flykt världen över, så finns det mycket i den här boken som berör och blir väldigt nära, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

I september 2022 öppnar Sjöhistoriska dessutom en utställning baserad på forskningsprojektet och museets dokumentation.

Kontakt
Anna Arnberg, projektledare Flyktens materialitet, Sjöhistoriska museet
anna.arnberg@smtm.se
08-519 549 47

Mirja Arnshav, författare och forskare, Sjöhistoriska museet
mirja.arnshav@smtm.se
070-660 43 60

Föremål på flykt
Författare: Mirja Arnshav & Anneli Karlsson
Band: Halvklot, 160 sidor, rikt illustrerad i färg.
Förlag: Nordic Academic Press, Lund
Grafisk form: Lönegård & Co
ISBN: 978-91-89361-15-7

Mirja Arnshav (f. 1977) är arkeolog och verksam som forskningssamordnare vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Hon är knuten till Centrum för maritima studier och Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet. Hennes forskning rör maritima materialiteter.

Anneli Karlsson (f. 1965) är fotograf, utbildad vid Nordens Fotoskola Biskops-Arnö och verksam vid Sjöhistoriska museet i Stockholm där hon dokumenterar myndighetens verksamhet, digitaliserar museets samlingar, deltar i samtidsdokumentationer, levererar bilder för utställning, webb, arkiv och publikationer.

När ska Sverige börja nyttja pråmtrafiken?

Tue, 31 May 2022 10:00:00 +0200

Inom EU är pråmfartyg på inrikes vattenvägar en självklarhet, med minskad klimat- och miljöpåverkan och ökad transporteffektivitet som följd. Fartygen är tekniskt och manövermässigt anpassade för stadsmiljö, de behöver en kaj – men är inte beroende av den etablerade hamnen. Sverige har redan idag inrikes vattenvägar redo att användas för pråmtrafik. I många fall går de parallellt med väg- och järnvägsnätet. Förutsättningarna finns, så vad fattas för att Sverige ska införa detta femte trafikslag?

Den 14 juni arrangeras Studio Sjöhistoriska – Maritimt valforum: Hur vill partierna prioritera och utveckla vattenvägen? Trafikutskottets ledamöter Teres Lindberg (S), Maria Stockhaus (M), Jimmy Ståhl (SD) och Jessica Thunander (V) deltar i samtalet. Moderator är Mats Djurberg, chef Sjöhistoriska museet. Anna Risfelt Hammargren, maritim konsult och ledamot av vänföreningens styrelse, berättar mer om EU:s femte trafikslag, pråmtrafiken (inland waterway transport).

Tid och plats: Tisdagen den 14 juni, kl. 15.00-16.30, Hörsalen, Sjöhistoriska museet
Anmälan: Evenemang.sm@smtm.se, skriv Maritimt valforum i ämnesraden

Varmt välkommen!

Arrangemanget spelas in och kommer att sändas i efterhand.

Sjöhistoriskas 80-åriga minsvepare M 20 på plats vid Marinens 500-årsjubileum i Söderköping

Mon, 23 May 2022 07:47:00 +0200

Minsveparen M 20 är, trots sin aktningsvärda ålder, ett i bästa skick sjögående museifartyg, ägt av Sjöhistoriska museet men som bemannas, drivs och underhålls av den ideellt arbetande Föreningen M 20, med ca 330 medlemmar. M 20, som är K-märkt av Sjöhistoriska museet, kommer som enda fartyg att representera Marinen och Sjöhistoriska museet vid jubileumsceremonier i Söderköping och Vadstena den 6–7 juni. Förutom festligheterna längs Göta kanal kommer M 20 även att delta i firandet i Karlskrona den 13–14 augusti.

Flottans födelse: Tio tyska koggar
Marinens jubileum firas som sig bör med pompa och ståt i Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Men en betydelsefull del i firandet sker också i småstäderna Söderköping och Vadstena samt längs Göta kanal. Den 7 juni 1522, alltså för precis 500 år sedan, tog Sveriges första kung, Gustav Vasa, officiellt emot tio breda, flatbottnade segelfartyg av typen kogg i havsviken Slätbaken utanför Söderköping. Skeppen, som vid leveransen var bemannade med 750 tyska legoknektar, hade kungen köpt på kredit (!) för 42 000 mark, en gigantisk summa på den tiden. Säljare var det dåtida mäktiga handelsmonopolet Hansan i Lübeck, och syftet med köpet var att kunna bryta den fientliga danska flottans dominans i Östersjön. Den svenska Flottan var därmed född.

Den officiella jubileumsceremonin inleds den 7 juni klockan 9:00 med att en örlogsfana förs i roddbåt till Söderköping. Därefter marscherar en fanvakt med musikkår till Fiskartorpet, där en minnessten avtäcks.
– Det är en stor dag för M 20 när vi fått det ärofyllda uppdraget att representera både gårdagens och dagens örlogsflotta vid firandet av Marinens 500 år på födelseplatsen i Söderköping, säger Anders Torelm, ordförande i Föreningen M 20.

M 20 välkomnar allmänheten i nio hamnar
Allmänhet och medier kan ta del av firandet längs Göta kanal samt beskåda och besöka M 20 i inte mindre än nio hamnar under minsveparens 11 dagar långa färd mellan hemmahamnen i Stockholm (kajplats nedanför Vasamuseet) med avgång 30 maj, därefter Nynäshamn 30 maj, Stegeborg 31 maj, Berg 1 juni, Vadstena 2 juni, Motala 3 juni, Berg igen 4 juni, Snöveltorp 5 juni, Söderköping 6 juni. Under hemresan angörs Arkö 7 juni, Nynäshamn 8 juni samt åter i Stockholm 9 juni. Ombord i M 20 finns en mobil utställning om fartygets mångskiftande spännande historia, från farofylld krigstjänst 1941–45 till dagens fredliga kulturgärning.

– M 20 är en del av vårt marina kulturarv, och Sjöhistoriska museet har ett gott samarbete med Föreningen M 20 sedan starten 2005, säger Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig på Sjöhistoriska museet. Och tillägger:
– Den här minsveparen är en viktig mobil plattform för Sjöhistoriska museet och hjälper oss att nå ut till allmänheten utanför våra fasta museibyggnader.

Röjdykare ror över 100 kilometer!
Under jubileet genomförs också en färgstark roddtävling med ett 90-tal röjdykare från Kamratföreningen Röjdykarna, som i tre stora, tunga roddbåtar kallade 10-huggare (tio roddare i varje båt) ror genom Göta kanal den 3–7 juni. Start i Vadstena med mål i Söderköping, en sträcka på ca 60 nautiska mil eller mäktiga 111 kilometer.

Minsveparen M 20, som under många år varit utbildningsfartyg för Marinens röjdykare, deltar även här, nu som följebåt under tävlingen. Starten sker i Vadstena Slotts vallgrav den 3 juni och avslutas med jubileumsmiddag på Stegeborg i Slätbaken-viken utanför Söderköping den 6 juni. Vadstena slott och Stegeborg har valts för att hedra Gustav Vasa, som då och då bodde på just dessa slott.

M 20 i krigstjänst dygnet runt 1941–45
Minsveparen M 20 är ett unikt fartyg som det enda kvarvarande svenska örlogsfartyg i trä som gjorde tjänst runt Sveriges kuster under krigsåren 1941–45, med minsvepning, patrull- och bevakningsuppdrag, eskort av konvojer mm. M 20 deltog dessutom som ett av många fartyg och fiskebåtar som räddade de ca 7 000 danska judar som i oktober 1943 i all hast tvingades fly från det tyskockuperade Danmark, inför hotet att fängslas och deporteras till de nazistiska förintelselägren. M 20 transporterade över 100 judar i denna väldiga månadslånga nattliga räddningsoperation, till säkerheten i Sverige.

M 20 räddades från skrotning 2005
M 20 byggdes 1941 på Neglinge varv i Saltsjöbaden mitt under brinnande krig. Efter lång och trogen tjänst hos svenska flottan hotades minsveparen av utrangering eller skrotning. Fartyget räddades till eftervärlden i april 2005 av den nybildade Föreningen M 20, på initiativ av en grupp före detta fartygschefer som tjänstgjort på M 20 eller dess systerfartyg. Nämnas kan att många av M 20:s systerskepp har överlevt tidens tand, men som omgjorda till fritidsbåtar som drivs av privatpersoner. M 20 bemannas idag främst av tidigare sjöofficerare, maskinister och sjömän/flottister, varav många tjänstgjort antingen i M 20 eller andra minsvepare från 1940-talet eller senare. Glädjande nog har Föreningen under senar år fått många nya yngre medlemmar. Alla förenas av ett intresse för marinhistoria, sjömanskap och kamratlig samvaro ombord på M 20.

Kontaktpersoner
Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig, Sjöhistoriska museet/SMTM
E-post: Hans-Lennart.Ohlsson@smtm.se
Tel: 08-519 549 45

Föreningen M 20
Hemsida: www.minsveparen.se e-post: kontakt@minsveparen.se

Unik samling klassiska båtar visas på Rindö

Fri, 13 May 2022 09:10:00 +0200

Kontakt
Eva Berglund Thörnblom, intendent samlingsenheten, Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 44
E-post: eva.berglund-thornblom@maritima.se

Jubileumsbok lyfter nya berättelser om svenska flottans historia

Mon, 09 May 2022 13:06:00 +0200

Den 7 juni firar den svenska flottan 500 år. Ett födelsedagsbarn som sedan 1522 säkrat Sveriges kust och intressen i Östersjön. I Klart skepp! följer vi flottans resa – från Gustav Vasas inköp av örlogsfartyg från Lübeck, till dagens kritiska läge då det åter är krig i Europa.

I femton kapitel skildrar tolv författare flottans betydelse för Sverige. Då, nu och i framtiden. Var och en med sitt specialområde vilket leder till nya perspektiv på allt från sjöslag och politiska maktspel till tekniska innovationer, galjonsfigurer och moderiktiga sjömanskostymer.

Genom att göra nedslag i enskilda händelser och människoöden träder också nya berättelser fram. Vi får träffa 1700-talets kvinnliga hjältar, liksom befälhavarna som tvingats till tuffa beslut och därmed blivit betraktade som förrädare.

Klart skepp! Svenska flottan i krig och fred under 500 år är Sjöhistoriska museets och Sjöhistoriskas Vänners årsbok 2022–2023. Precis som tidigare år är boken rikt illustrerad med historiska målningar, fotografier och kartor.

Titel: Klart skepp! Svenska flottan i krig och fred under 500 år
Författare: Hans-Lennart Ohlsson, Ann Pålsson (red.)
Format: Inbunden, 240 sidor
Utgivning: 9 maj
Första recensionsdag: 20 maj
För recensionsexemplar: Emma Wikström, emma.wikstrom@historiskamedia.se

Ekonomiskt stöd från Sjöhistoriska håller historiska fartyg flytande

Tue, 29 Mar 2022 08:00:00 +0200

I Sverige finns ännu ett hundratal fartyg som under 1900-talet fraktade gods och människor längs den svenska kusten, i de större sjöarna och älvarna. De här fartygen är en del av Sveriges sjöfartshistoria och kulturarv. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet. För att stödja deras verksamhet fördelar Sjöhistoriska museet årligen ett ekonomiskt stöd. I år fördelas totalt 800 000 kr på elva fartyg med tio olika hemmahamnar.

– I år fick vi över 30 ansökningar. Det är fler än på länge och glädjande nog från några fartyg som vi inte varit i kontakt med på ett tag. Kanske vittnar det om att verksamheterna nu återupptagits på allvar efter ett par år på sparlåga under pandemin. Det känns gott att engagemanget och viljan att hålla igång det flytande kulturarvet finns kvar, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygen är en förutsättning för att en levande sjöfartshistoria kan upplevas av många. Samtidigt är kostnaderna för att underhålla äldre fartyg stora. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden. Det ekonomiska stödet är angeläget – men det betalar bara en liten del av de verkliga kostnaderna för att bevara och underhålla kulturhistoriskt värdefulla fartyg.

– Vi hoppas att stödet från oss bidrar till att hålla landets historiska flotta flytande och levande. Vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgänglig för allmänheten. Syftet är att fartygens historia ska kunna upplevas av så många människor som möjligt. Därför är det extra roligt att vi i år har haft möjlighet till en stor geografisk spridning, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Fartygsstödet har delats ut av Sjöhistoriska museet sedan 1991 och kan sökas av ägare till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med det flytande kulturarvet på www.sjohistoriska.se. Här finns också listan över samtliga k-märkta fartyg.

Kontakt
Karolina Matts, intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08-519 549 58
Även för kontaktuppgifter till respektive fartygsägare.

Kort fartygsfakta och fördelat stöd 2022:
Ångfartyget Mariefred i Stockholm kör passagerartrafik på Mälaren med sin ursprungliga trad Stockholm-Enhörna-Mariefred sedan 1903. Har fått fartygsstöd för att renovera en del av ångmaskinen.

Ångslupen Gerda i Eskilstuna kör turtrafik i Eskilstuna med omnejd. Har fått fartygsstöd för arbetet med tätning av ångmaskinen.

Ångfartyget Freja af Fryken, Kil, får bidrag för relingsnät och inköp av delar till ångpannan.

Ångfartyget Polstjärnan av Karlstad, anordnar turen för allmänheten och charterturer, fartyget visas i samband med olika sommaraktiveter samt vid kaj. Får bidrag för skrovarbeten(metall) och kontroll av tankar.

Segelfartyget Amber i Stockholm är under en omfattande renovering och får bidrag för arbeten med träskrovet.

Fiskefartyget Asta af Smögen, föreningen visar fartyget i samband med kulturaktiviteter i Lysekil och Smögen. Får bidrag till arbeten medfribord, däck och träskrov.

Segelfartyget Ingo, i Göteborg används som skolfartyg för ungdomar, man medlemsseglingar med en mer spridd åldersgrupp förekommer också. Utöver det ordnar man ”Öppet skepp” ombord i de hamnar man besöker. Får bidrag för drevning av hela träskrovet.

Segelfartyget Mina i Lidköping är tillgänglig genom visningar och deltar i kulturaktiviteter i Vänern. Får bidrag för en omfattande skrovrenovering med byte av bordläggning och översyn av spant.

Bogserbåten Nalle i Oskarshamn visas vid kaj i anslutning till Båt-och maskinmuseet. Turkörningar med allmänhet förekommer. Får bidrag för att byta ut bryggdäck.

Gustaf Wasa, Leksand kör turisttrafik med turlista och chartertrafik i sjön Siljan. Får bidrag för byte av fördäck.

Domnarfvet, Borlänge Det vedeldade ångfartyget är ett av Sveriges äldsta fartyg i passagerartrafik och kör på sjön Runn i Dalarna. Får bidrag för arbeten med ångpannan.

Heldag på Sjöhistoriska lyfter tusenåriga klinkbyggnadstraditionen

Mon, 28 Mar 2022 13:00:00 +0200

Lördagen den 2 april bjuds allmänheten in till ett seminarium om båtbyggnadstekniken klink. Med presentationer från bland annat Föreningen Allmogebåtar, Lilla Kålviks båtbyggeri, Göteborgs universitet, Postrodden och Skeppsholmens folkhögskola är dagen tänkt att belysa olika aspekter av klinkbyggnadstraditionen. På plats finns såväl båtbyggare som forskare och ideellt engagerade.

- Seminariet uppmärksammar denna ålderdomliga men livaktiga båtbyggartradition. I de nordiska länderna har man sedan drygt tusen år tillbaka byggt båtar på samma sätt, genom att lägga bordläggningsplankor så att de överlappar varandra och sedan sätta in spanten. Det är fascinerande, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Klinkbyggda båtar ur museets samlingar kommer att presenteras, liksom Blanka, repliken av en ”roslagsskuta” från 1300-talet.

Nomineringen av klinkbyggnadstraditionen togs fram av ideella organisationer i de nordiska länderna gemensamt. Initiativtagare var norska förbundet Kysten. Den nordiska klinkbyggnadstraditionen är för Sveriges del det första immateriella kulturarvet som accepterats av Unesco. Beslutet fattades i slutet av förra året vid ett möte i Paris.

Seminariet äger rum på Sjöhistoriska museet i Stockholm mellan klockan 11.00-16.00.

För hela programmet:

https://www.sjohistoriska.se/besok/kalender/klinkbatbyggnad-ny

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 38
E-post: Fredrik.Blomqvist@smtm.se

Från sommarnöje till museiföremål – Sjöhistoriska museet samlar in motorbåten Britt-Marie från Nyköping

Tue, 21 Dec 2021 08:00:00 +0100

Britt-Marie är en vacker klinkbyggd motorbåt i mahogny från 1963. Båttypen heter Solö och det var vid Storebrovarvet i Småland som dessa båtar byggdes under 50- och tidigt 60-tal. Just detta exemplar är byggt vid filialen i Västervik. Måtten är 7,25 x 2,25 meter och båttypen är konstruerad av Einar Runius.

Solön kallas ibland för campingbåtens storasyster med ruff under fördäcket, en stor sittbrunn och gott om plats för familj och vänner. I lillasystern var tält att föredra vid övernattning men i Solön kunde både barn och vuxna sova bekvämt. Detta gjorde att många campingbåtsägare bytte upp sig till Solö när familjen växte.

Britt-Marie har under det senaste decenniet haft sin hemmahamn i Nyköping där ägarparet Monica och Åke Karlsson vårdat henne föredömligt. Båten är, trots sina 58 år, i skick som ny och det är med vemod som ägarna nu lämnar ifrån sig sin underbara båt. Samtidigt känner de att hon kommer till rätt plats när hon införlivas i Sjöhistoriskas båtsamling. Britt-Maries historia är känd sedan förste ägaren gjorde sin beställning hos Storebro 1963. Hon har också en hedrande och värdefull k-märkning sedan tidigare.

– Sjöhistoriska museet har länge haft en Solö på önskelistan, men att det skulle bli ett så enastående välvårdat exemplar som Britt-Marie hade vi inte vågat hoppas på, säger Eva Berglund Thörnblom intendent på Sjöhistoriska museet och den som ansvarar för insamlingen.

Den 22 december klockan 10 hämtas båten vid Brandholmen i Nyköping.

Kontakt
Eva Berglund-Thörnblom, Intendent Samlingsenheten Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 44
E-post: Eva.Berglund-Thornblom@smtm.se

Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med fritidsbåtar: https://www.sjohistoriska.se/fritidsbatar

Klinkbyggnadstekniken första svenska tradition på Unescos lista över immateriella kulturarv

Tue, 14 Dec 2021 16:38:00 +0100

Båtbyggnadstekniken där bordläggningsplankorna i skrovet överlappar varandra har funnits i de nordiska länderna i nästan 2000 år. Tekniken är densamma i såväl vikingatida farkoster, som Nydamskeppet, som i skärgårdböndernas ekor och i båtarna i den nutida postrodden över Ålands hav.

– Vi är väldigt glada att Unesco nu beslutat godkänna nomineringen och därmed värdesätta det stora engagemanget hos dem som bygger och seglar dessa båtar och som är del i en levande hantverks- och kunskapstradition, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet och tidigare generalsekreterare för svenska Unescorådet.

Efter en lång nomineringsprocess över flera år på initiativ av den norska föreningen Kysten har nätverk av båtbyggare, båtbyggarutbildningar, ideella museer och föreningar bildats runt om i Norden. Något som resulterat i att den nordiska klinkbyggnadstraditionen nu skrivs in på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

– Jag är väldigt imponerad av att så många svenska aktörer, som Föreningen Allmogebåtar och båtbyggarutbildningarna på Skeppsholmens, Stensunds och Litorina folkhögskola, gemensamt gått ihop i denna fråga och att de nu lyckats få den första svenska traditionen på Unescos lista, säger Mats Djurberg.

Fakta
Utöver de många fritidsbåtar som är byggda i traditionell klinkteknik kan man uppleva segling och rodd med sådana båtar på många håll i landet. Några exempel är Postrodden mellan Grisslehamn och åländska Eckerö, Postrodd mellan Holmön (utanför Umeå) och finska Björkö, Kyrkbåtsrodd på Siljan, Waldemarsviksrodden i Östergötland, Hasselörodden utanför Västervik, Midsommarseglingen vid gotländska Herrvik och Allmogebåtsdagen på Bassholmen utanför Uddevalla.

Film om klinkbyggda båtar som tagits fram i samband med nomineringen:
https://ich.unesco.org//doc/download.php?versionID=58132

Läs mer om Unescos verksamhet och det immateriella kulturarvet:
https://unesco.se/kultur/unescos-konvention-om-det-immateriella-kulturarvet/

Mer information om Institutet för språk och folkminnen (Isof), som ansvarar för arbetet med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet:
http://isof.se/klinkbat

Ytterligare bilder på klinkbyggda båtar finns på Digitalt museum:
https://digitaltmuseum.se/

Kontakt
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 38
E-post: fredrik.blomqvist@smtm.se

Sjöhistoriska museets museifartyg minsveparen M 20 firar 80 år till sjöss

Tue, 30 Nov 2021 09:30:00 +0100

Minsveparen M 20 byggdes under brinnande världskrig och sjösattes den 1 december 1941 på Neglinge varv i Stockholm. Fartyget är byggt i trä med skrov i hondurasmahogny och däck i Oregonpine. M 20 har tjänstgjort till sjöss i många år och firar nu sitt 80-års jubileum som sjögående museifartyg. På Neglingevarvet byggdes främst segeljakter och yachter, man var välkänd för sin höga kvalitet. På varvet byggdes även minsveparna M 18 - M 20. Minsveparna byggdes med samma omsorg och kvalité som varvets andra båtar. M 20 och hennes systerbåtar från Neglingevarvet är troligen flottans mest välbyggda båtar och dom håller högsta yachtkvalité!

Jubileum
M 20 kommer att segla till Neglinge den 1 december i år och förtöja där Neglingevarvet en gång låg. Föreningen M 20 med vänner samlas på platsen där fartyget gick av stapelbädden för 80 år sedan för att minnas, hedra och fira. Fartyget var planerat att fungera i upp till 25 år. Men M 20 är mycket välbyggd och har nu varit sjögående i 80 år.

Boken
Minsveparen M 20 - 80 år till sjöss i krig och fred är framtagen i ett samarbete mellan Sjöhistoriska museet och Föreningen M 20 med anledning av fartygets 80-års jubileum. Läs den spännande historien om den lömska sjöminan och minsveparna som kämpade för att hålla våra farleder öppna under och efter andra världskriget. Fartyget M 20 har en dramatisk historia, flera fängslande händelser beskrivs i boken:
-Räddningen av danska judar över Öresund år 1943
-Minsvepning efter kriget 1946-1960
-Jakten på främmande ubåtar 1981-82

Boken följer M 20 och de andra M-båtarna på en resa under 80 år från sjösättning ända fram till idag. Boken vänder sig till alla som är marinhistoriskt intresserade, inte bara till de hundratals sjöofficerare och sjömän som tjänstgjort på M-båtarna.

- Boken är rikt illustrerad, inte minst genom många unika bilder från alla år till sjöss. Jag är övertygad om att den kommer ge såväl inspirerande läsning om minsvepningens historia längs svenska kuster liksom ökad förståelse för betydelsen av att det rörliga kulturarvet bevaras för kommande generationer, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Unika loggböcker sökbara online
Genom ett omfattande arbete har fartyget M 20:s historik kartlagts från byggande och sjösättning genom åttio års till sjöss ända till idag. Samtliga av M 20:s loggböcker i Krigsarkivet från 1941 till 2004 har studerats och digitaliserats. Föreningen M 20 har nu gjort loggböckerna tillgängliga och sökbara på föreningen hemsida: www.minsveparen.se

Varje dag visas en ruta med information: ”M 20 för 80 år sedan”. Allmänheten kan själva söka i loggböckerna för att se var fartyget befann sig ett visst datum och vad fartyget gjorde. Man kan också söka efter namn på besättningsmedlemmar som varit ombord på fartyget. (namnfunktion endast tillgänglig för föreningens medlemmar)

– Det är en stor dag för M 20 när fartyget seglar för att fira sitt 80-års jubileum på platsen för sjösättningen 1941, säger Anders Torelm, ordförande i Föreningen M 20. Förutom att visa upp och fira vårt vackra fartyg har vi nu också dokumenterat hennes spännande historia i boken Minsveparen M 20 – 80 år till sjöss i krig och fred. Genom den unika digitaliseringen av loggböckerna tillgängliggör vi historisk information för allmänheten. Vi fortsätter vår satsning på att bevara, nyttja och visa upp vårt gemensamma kulturarv, museifartyget M 20.

Kontaktpersoner
Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig, Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@smtm.se
Tel: 08-519 549 45

Fakta om Minsveparen M 20 och Föreningen M 20
Minsveparen M 20 byggdes 1941 på Neglinge varv i Saltsjöbaden under brinnande krig. Efter lång och trogen tjänst hos svenska flottan hotades M 20 av utrangering eller skrotning. Fartyget räddades till eftervärlden i april 2005 av den nybildade Föreningen M 20. Fartyget ägs idag Sjöhistoriska museet. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis. Minsveparen M 20 är också k-märkt av Sjöhistoriska museet och klassat som traditionsfartyg av Transportstyrelsen. Fartygets hemmahamn är Stockholm vid Vasamuseet. Föreningen M 20 har ca 300 medlemmar och välkomnar alla som vill stödja arbetet med att bevara museifartyget M 20.
Hemsida: www.minsveparen.se
E-post: kontakt@minsveparen.se

Fredrik Henrik af Chapman 300 år - Sjöhistoriska visar skeppskonstruktörens liv och verk

Tue, 07 Sep 2021 14:50:00 +0200

Skeppskonstruktören och vetenskapsmannen Fredrik Henrik af Chapmans föddes den 9 september 1721. På hans 300-årsdag inleds höstens tema på Sjöhistoriska med invigning av en ny utställning.

Fredrik Henrik af Chapman tillhörde en ny generation europeiska skeppsbyggare som började använda vetenskapliga rön där praktisk kunskap och erfarenhet tidigare varit rådande. Nu skulle systematiska metoder och avancerade matematiska beräkningar förhindra och förebygga dyrbara felkonstruktioner. Detta arbete låg till grund för hans uppdrag i upprustningen av den svenska flottan.

Till skillnad från många av sina föregångare, som gärna höll hårt i sina yrkeshemligheter, lät af Chapman publicera sina ritningar och iakttagelser, i verk som Architectura Navalis Mercatoria och Tractat om Skepps-Byggeriet. Hans sätt att arbeta fick därför stort inflytande på skeppsbyggeriet både i Sverige och utomlands. Sjöhistoriska museet har en unik samling av Chapmans modeller, ritningar och arkivhandlingar i original.

– Det känns väldigt fint att få lyfta fram dessa föremål ur samlingarna och att dessutom kunna erbjuda en serie föredrag och fördjupningar som belyser dem, olika aspekter av Chapman, hans arbete och modernare skeppsbyggeri, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Den 9 september kl. 15 öppnar utställningen om Chapmans liv och verk. Det blir dessutom premiärvisning av en film med Herman Lindqvist som presentatör.
Under hela hösten bjuder Sjöhistoriska på föredrag och fördjupningar i samlingarna. Det gör även systermuseet, Marinmuseum i Karlskrona.

Mer information
Höstens program på Sjöhistoriska museet: https://www.sjohistoriska.se/besok/kalender
Chapman i museets samlingar: https://digitaltmuseum.se/021189714349/fredrik-henrik-af-chapman-1721-1808

Kontakt
Mats Djurberg, Museichef Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Linnéa de Laval, museipedagog Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 75
E-post: linnea.deLaval@smtm.se

Tema Chapman på Sjöhistoriska i höst

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Sjöhistoriska visar stor unik båtsamling på Rindö den 11–12 september

Thu, 02 Sep 2021 07:57:00 +0200

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Om Sjöhistoriskas arbete med fritidsbåtar.

Historiska örlogsfartyg på Djurgården den 27–29 augusti

Wed, 25 Aug 2021 07:45:00 +0200

På platsen vid Vasamuseet som förr var en bas för flottan, det så kallade Galärvarvet, erbjuder den varvshistoriska föreningen Galärerna guidade visningar. Det kommer även finnas möjligheter att göra kortare turer med några av fartygen.

– Det här är en unik möjlighet för Stockholmare och andra besökare att få uppleva en viktig del av svensk historia och ta del av många föreningars fantastiska ideella arbete med att hålla ett spännande och viktigt kulturarv levande, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska.

Bland fartygen på plats under Örlogsdagarna finns bland annat robotbåten R142 Ystad, minsveparen M20, vedettbåten V150 Jägaren, vedettbåten Sprängaren. Sjöhistoriskas museifartyg isbrytaren Sankt Erik och Ångslup 45 håller också öppet.

Program för Örlogsdagarna finns här:
https://www.sjohistoriska.se/besok/kalender/orlogsdagarna-2021

Mer information om några av fartygen:
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/sjohistoriskasfartyg

Örlogsdagarna arrangeras av Sjöhistoriska museet i samverkan med Veteranflottiljen:
https://www.veteranflottiljen.se/

Kontakt
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45
E-post: hans-lennart.ohlsson@smtm.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Östersjödagen uppmärksammas med konsert på Sjöhistoriska

Tue, 24 Aug 2021 08:00:00 +0200

Östersjödagen lyfter årligen konkreta handlingar för att förbättra förutsättningarna för Östersjöns miljö, turism och utveckling. Genom att uppmärksamma dagen vill Sjöhistoriska bidra till att öka kunskapen om havets betydelse, om hoten mot ett levande hav, men också lyfta fram lösningar. Museet blev tidigare i år Sveriges första nationella partnerinstitution till FN:s årtionde för havsforskning till stöd för hållbar utveckling 2021-2030.

– Musik är ett kraftfullt verktyg för att både förmedla kunskap, känslor och skapa handling och vi är mycket glada för samarbetet med Radiosymfonikerna och att vi tillsammans kan lyfta denna dag, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Konserten på Sjöhistoriska museet som framförs av Sveriges Radios Symfoniorkester är på temat Östersjön som resväg och startar klockan 19.03 den 26 augusti, sänds live i P2 med Sara Norling och Johan Korssell som ciceroner.

Sjöhistoriska museets arbete för ett hållbart hav
Under våren har museet sänt en rad föredrag och samtal på hållbarhetstemat kopplade till det maritima ämnet, bland annat genom den nya satsningen Studio Sjöhistoriska – en serie samtal mellan olika aktörer med koppling till hav och hållbarhet. Syftet är att museet som mötesplats för bransch, relevanta myndigheter, civilsamhällesorganisationer och intresserad allmänhet ska bidra till att öka kunskapen om och ge olika perspektiv på hållbarhet utifrån marin miljö och sjöfartshistoria. Det är också en plattform för arbetet inom FN:s satsning och för museets bidrag till det globala hållbarhetsmålet nr 14, inom ramen för Agenda 2030 – att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Insändare/debatt: Gör en tidsresa – åk ångbåt i sommar!

Thu, 01 Jul 2021 08:08:00 +0200

För 200 år sedan var ångbåten med och förändrade resandet och transporterna i Sverige. Ångtekniken gjorde så att omlandet till städerna krympte. Tidigare avlägsna orter blev med ångkraftens hjälp centrala. År 1818 lät Samuel Owen bygga hjulångaren Amphitrite och sedan dess har hundratals ångbåtar byggts för trafik i Sverige. Hamnar, kanaler, floder, sjöar, skärgårdar och kuststräckor användes för transporter av gods och passagerare med allt vad det betydde för utveckling av handel och industri fram till nu. Plötsligt var det möjligt att ta fram en tidtabell och verkligen kunna veta och planera när du kom fram. Mycket har hänt sedan dess i vår värld, men ångbåtar finns det ännu kvar.

Under de kommande två månaderna är det ångbåtsäsong. Det är nu som ångpannan fylls med vatten för att sedan varsamt värmas upp, det är nu ångtrycket stiger för att ångmaskinen ska kunna sättas i gång, det är nu dukarna läggs på borden i de klassiska fartygsrestaurangerna. Det är nu du har möjlighet att åka ångfartyg.

Många av ångfartygen i Sverige drivs av föreningar och företag som är helt beroende av betalande passagerare. För 20 år sedan klev en näst intill triumfatoriskt herre ombord på ett ångfartyg vid Klara Mälarstrand i Stockholm. Han berättade att just denna enda dag denna sommar kunde man åka tre, eller om det till och med var fyra ångbåtar enligt turlistan som han viftade lite med. Oj vad han var laddad för att åka alla dessa ångfartyg när han visade biljetten för däcksmannen. Han kan måhända räknas till de sanna entusiasterna, men något ligger det i att det är fantastiskt att det ännu 2021 går ångfartyg enligt tidtabell! Passagerartrafik med egen turlista på samma vattenvägar som för tvåhundra år sedan.

Den dagen besökarna tröttnar på ångfartygen så finns det ingen anledning att köra. Många föreningar och mindre rederier har drabbats hårt av Coronapandemins konsekvenser, något som Sjöhistoriska museet konstaterade tidigare i år i sin rapport ”Kulturhistoriskt värdefulla fartyg och pandemin”. I pandemins spår har den inställda trafiken förra året inneburit att kostnader för underhåll och bränsle är svåra att täcka. Några av ångfartygen som vanligtvis kör trafik har också detta år tagit en paus. Så just i år är det särskilt viktigt att visa att vi vill ha ångfartygen kvar, stora som små i Sveriges skärgårdar och sjöar. Sjöhistoriska museet k-märker kulturhistoriskt värdefulla fartyg och ger årligen även ett bidrag till restaurering. På så sätt vill vi verka för att de uppmärksammas, bevaras och brukas. Förhoppningen är att detta ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta vårt historiska arv. Men för att ägarna ska kunna fortsätta med sin verksamhet så behövs passagerare.

Nu är det dags att göra den där utflykten du tänkt på ett tag! Passa på att åka med den ståtliga ångaren Bohuslän från stenpiren i Göteborg eller ta en hamntur med Färjan 4. Ta en tur med Mariefred i Mälaren, kanske kan du kombinera med ångtåget! Åk med Ejdern från Södertälje till Birka. Åk med Storskär, Norrskär och Blidösund i Stockholms skärgård. Åk till Visingsö med s/s Trafik, eller med någon annan av landets ångfartyg som trafikerar insjöarna, till exempel fartygen i Siljan, Storsjön, Mjörn eller ångslupen Elmsta i Väddö Kanal.

Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet
Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet

Rapporten ”Kulturhistoriskt värdefulla fartyg och pandemin”: https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fartyg/k-markt-och-pandemin

K-märkta fartyg, hela listan: https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fartyg/lista-pa-k-markta-fartyg

Sjöhistoriskas museifartyg minsveparen M 20 på jubileumsresa runt Sveriges kust

Tue, 29 Jun 2021 07:30:00 +0200

Minsveparen M 20 byggdes under brinnande världskrig och sjösattes den 1 december 1941 på Neglinge varv i Stockholm. Fartyget är i byggt i trä med skrov i Hondurasmahogny och däck i Oregonpine. 80 år i Sveriges tjänst har satt sina spår och under den gångna vintern har fartyget genomgått en omfattande renovering på Beckholmen i Stockholm. Fartygets stäv och förskepp har bytts ut och fartyget är nu åter i gott sjövärdigt skick.

Fartyget seglar nu ut på en jubileumsresa runt Sveriges kust från Stockholm till Göteborg upp till Strömstad och tillbaka genom Göta kanal. Under resan besökes 25 hamnar - bl.a. Västervik, Borgholm, Karlskrona, Simrishamn, Helsingborg, Varberg, Göteborg, Skredsvik, Käringön, Väderöarna, Strömstad, Vänersborg och Vadstena. Även Köge i Danmark kommer att besökas. M 20 är tillbaka i Stockholm igen den 1 augusti. Syftet med resan är att ge medlemmar och allmänheten möjlighet att besöka fartyget och även åka med fartyget en sträcka. Fartyget kan ta 20 personer ombord varav 12 passagerare. Intresset har varit väldigt stort för att få uppleva fartyget till sjöss. Det går också att se och göra corona-säkra besök ombord i hamn.

Dessutom finns möjlighet att följa M 20 på hennes resa digitalt via AIS-system. Fartygets position uppdateras kontinuerligt och kan följas på t ex MarineTraffic. Även på Föreningens hemsida www.minsveparen.se finns M 20:s position att följa i realtid.

– Detta är en stor dag för M 20, hon seglar ut för att fira sitt 80-års jubileum år 2021 i nyrenoverat gott sjövärdigt skick. Under vår jubileumsturné vill vi visa upp vårt vackra fartyg för alla som är marinhistorisk intresserade, säger Anders Torelm, ordförande i Föreningen M 20.

Det k-märkta fartyget är ett av Sjöhistoriska museets museifartyg. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis.
– Sjöhistoriska museet har ett uppdrag att värna det maritima kulturarvet och det gör vi bland annat genom våra museifartyg, vår k-märkning och vårt fartygsstöd till kulturhistoriska värdefulla fartyg i hela landet. M20:s jubileumsresa är ett sätt att tillgängliggöra detta rika kulturarv, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

– Sjöhistoriska museet har ett mycket gott samarbete med Föreningen M 20 sedan starten år 2005. Vi är oerhört glada över att museifartyget M 20 nu åter är i gott sjögående skick och kan visas upp. Under jubileumsresan runt Sveriges kust i sommar kan allmänheten ta del av vårt gemensamma marina kulturarv, säger Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig på Sjöhistoriska museet.

Kontaktpersoner
Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig, Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@smtm.se
Tel: 08-519 549 45

Om Minsveparen M 20 och Föreningen M 20
Minsveparen M 20 byggdes 1941 på Neglinge varv i Saltsjöbaden under brinnande krig. Efter lång och trogen tjänst hos svenska flottan hotades M 20 av utrangering eller skrotning. Fartyget räddades till eftervärlden i april 2005 av den nybildade Föreningen M 20. Fartyget ägs idag Sjöhistoriska museet. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis. Minsveparen M 20 är k-märkt av Sjöhistoriska museet och klassat som traditionsfartyg av Transportstyrelsen. Fartygets hemmahamn är Galärvarvet vid Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Föreningen M 20 har ca 250 medlemmar och välkomnar alla som vill stödja arbetet med att bevara museifartyget M 20.
Hemsida: www.minsveparen.se
e-post: kontakt@minsveparen.se

Sjöhistoriska museet k-märker två historiska fartyg

Wed, 09 Jun 2021 08:08:00 +0200

Utmärkelsen k-märkt kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien. Det är ägaren själv som ansöker om att få sitt fartyg k-märkt. Det finns k-märkta fartyg längs hela Sveriges kust och några av de större sjöarna och älvarna. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet.

De två fartyg som nu k-märks är segelfartyget Amber som numera ligger på Beckholmen i Stockholm och ångbogseraren Strand som just nu ligger i Göteborg, men som snart kommer att ha sin hemmahamn i Motala.

– Både Amber och Strand är fina exempel på fartyg som är mycket representativa för sin tid, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Under första halvan av 1900-talet fraktades mycket byggmaterial och jordbruksprodukter av bogserbåtar och segelfartyg i samma storlek som Amber och Strand. Amber gick som seglande lastfartyg med bland annat sten och cement fram till mitten av 60-talet, till en början endast för segel men sedan med hjälpmaskin. Strand som fortfarande har kvar sin ångmaskin i original har bland annat bogserat timmer till sågverken längs med Norrlandskusten under början av 1900-talet.

– Vi är både stolta och glada över att kunna presentera ytterligare två k-märkta fartyg. För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Läs mer om de nu k-märkta fartygen nedan. Mer information om andra k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande finns på museets hemsida, www.sjohistoriska.se.

Kontakt
Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska museet, k-märkning av fartyg
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08 519 549 58| Mobil: 0768 56 55 42

Kontakt för fartygen se nedan.

Fakta om de två senast k-märkta fartygen

Ångbogseraren Strand med 30 hästkrafter sjösattes 1890 och byggdes av Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm. Fartyget byggdes för bogsering av timmer till sågverken på Norrlandskusten. Ett antal ägarbyten och namnbyten senare hamnade ångbogseraren under ca 20 års tid i Motala, då med namnet Wulf II. Det var sista gången som fartyget kördes i kommersiell trafik. 1975 lades ångbogseraren upp på Eriksberg i Göteborg. I slutet av 1980-talet renoverades fartyget, återfick namnet Strand och kördes som fritidsfartyg. Nu 2021 genomförs ytterligare en omfattande renovering av fartyget, denna gång av den ideella föreningen ångbogseraren Strand. Föreningens mål att är att driftsätta fartyget med ursprunglig ångmaskin från 1890 och ångpanna 1902. Ny hemmahamn ska bli Motala. Ångbogseraren Strand har kulturhistoriskt värde. Fartyget har en dokumenterad historik med tidiga fotografier där man kan följa de förändringar och anpassningar som skett med fartyget. Det finns ett stort kontinuitetsvärde och maskinhistoriskt värde då ångmaskinen finns kvar tillsammans med en över 110 år gammal panna. Skrovet är väsentligen oförändrat och föreningens ambition att driftsätta Strand med ångmaskin och ångpanna är hedervärt.
Kontaktperson: Magnus Lindelöf 0707622141

Segelfartyget Amber byggdes som seglande fraktfartyg och sjösattes 1911 på Vikens varv i Skåne. Fartyget är galeasriggat med ett jaktskrov i furu på ekspant. 1923 installeras den första motorn på 23 hkr och Amber klassas då om till segelfartyg med hjälpmotor, en klassning som ännu gäller, även om det nu sitter en större maskin installerad. Första hemmahamnen var på Ven. Sedan dess har fartyget haft följande hemmahamnar: Degerhamn, Stockholm, Mörbylånga, Ornö och sedan Stockholm igen. Från 1921 fram till 1957 gick fartyget i fraktfart först för Degerhamns kalkbruk och sedan Ölands cement AB. Verksamheten som fraktfartyg upphörde 1966 och Amber används som fritidsfartyg efter det. Segelfartyget Amber är 17,9 m långt och 6, 18 m brett och ligger idag vid Beckholmen i Stockholm. Segelfartyget Amber har kulturhistoriskt värde. Fartyget har en dokumenterad historik med ägarlängd och tidiga fotografier. Fartyget har under sin 110 år långa historia förändrats tämligen lite. Skrov och rigg är i stort oförändrade. Invändiga förändringar har genomförts för att anpassa fartyget till fritidsfartyg. Amber har ett stort kontinuitetsvärde framför allt som en av 1900-talets seglande fraktfartyg längs med de svenska kusterna.
Kontaktperson Tomas Nilsson

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet ger stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg

Mon, 31 May 2021 08:08:00 +0200

otalt inkom 28 ansökningar om ekonomiskt stöd till ett sammanlagt belopp av över 3 miljoner kronor. I år fördelas bidraget till fyra skolsegelfartyg och två ångfartyg. Stödet täcker bara en liten del av de verkliga kostnaderna för att bevara och underhålla kulturhistoriskt värdefulla fartyg men är ändå angeläget.

– Vi vet att ägarna till fartygen tar ett stort ansvar för detta viktiga kulturarv. Vi hoppas att stödet från Sjöhistoriska museet kan bidra till att både upprätthålla landets historiska flotta och ses som en uppmuntran för gott arbete och värdefulla insatser, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

– De historiska fartygen är en förutsättning för att en levande sjöfartshistoria kan upplevas av många. Samtidigt är kostnaderna för att underhålla äldre fartyg stora. I år har det varit många akuta och omfattande åtgärder på träfartyg och mycket angelägna åtgärder på ångfartyg som varit aktuella. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygsstödet har delats ut av Sjöhistoriska museet sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. Alla fartyg som fått fartygsstöd i år är tillgängliga antingen som passagerarfartyg, museifartyg eller som skolsegelfartyg.

– Vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgänglig för allmänheten. Syftet med detta är förstås att fartygens historia ska kunna upplevas av så många som möjligt, säger Karolina Matts.

Kort fartygsfakta och fördelat stöd 2021

Vedettbåten Sprängaren, Gålö/Stockholm
70 000 kronor för tillverkning och montering av sotskåp till ångpannan på vedettbåten Sprängaren. Vedettbåten Sprängaren är byggd på Motala verkstad 1918. Sprängarens ursprungliga funktion var att som vedettbåt nyttjas för minsvepning, minutläggning, bogsering, spaning, bevakning med mera. Numera ägs fartyget av en förening vars syfte är att visa och köra Sprängaren som museifartyg. Sprängaren är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Kvartsita, Fiskebäckskil
100 000 kronor för att renovera däck och bordläggning på T/S Kvartsita.
Kvartsita byggdes 1945 som motorseglande fraktfartyg vid Holms varv i Råå för kvartsfrakter mellan Höganäs och Dals Bruk. Numera är Kvartsita riggad som toppsegelskonare och föreningen För fulla segel bedriver seglarskola för barn och ungdomar. Kvartsita är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Ångfärjan Djurgården 3, Stockholm
75 000 kronor till kostnader för omdragning av ledningar till förvärmaren till ångpannan i fartyget Djurgården 3. Genom att dra om rörledningar för avloppsånga samt matarvatten har man nu möjlighet att återgå till den ursprungliga förvärmaren.
Ångfärjan Djurgården 3 byggdes 1897, fartyget beställdes för att klara trafiken till Stockholmsutställningen samma år. Djurgården 3 ägs sedan 1973 av den ideella föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten. Fartyget är Stockholms enda kvarvarande ångdrivna färja. Trafiken idag består av charter, färjetrafik och beställningstrafik. Djurgården 3 är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Sarpen, Simrishamn
100 000 kronor till kostnader för att renovera spant och bordläggning i förskeppet på segelfartyget Sarpen.
Det galeasriggade fartyget Sarpen byggdes 1892 i Nyköbing-Falster i Danmark. Från 1919 var hon hemmahörande i Degerhamn på Öland och fraktade främst cement och kalk. Sarpen var ett av de första fraktfartygen i landet som omvandlades till skolfartyg och drivs av Simrishamns scoutkår. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Westkust, Orust
115 000 kronor till kostnader för att renovera däck och skarndäck på T/S Westkust.
Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar. Man vill även ge en inblick och förståelse för vilket underhåll och verksamhet som är nödvändig för att hålla en skuta i gott skick. T/S Westkust är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Gratitude, Göteborg
40 000 kronor till kostnader för arbetet med mast och toppstång samt tillhörande riggdetaljer på segelfartyget Gratitude.
Gratitude byggdes i Portleven, Storbritannien, 1903. I 27 år trålfiskade hon med Lowestoft som hemmahamn. 1930 såldes fartyget till Grundsund i Sverige. I Grundsund motoriserades Gratitude och användes främst för dörje- och backefiske och sedan som lastfartyg. 1957 köpte Svenska Kryssarklubben fartyget till seglarskoleverksamhet, i samband med det riggades hon om till ketch. Gratitude är k-märkt av Sjöhistoriska museet.

Kontakt
Karolina Matts
Intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08-519 549 58

Mer om fartygsbevarande
Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med fartygsbevarande, ekonomiskt stöd och k-märkning på www.sjohistoriska.se.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska visar fartyg och fritidsbåtar i sommar

Tue, 25 May 2021 08:08:00 +0200

Sjöhistoriska bjuder sedan den 18 maj åter in till besök med vissa begränsningar och anpassningar. Nu förbereder museet för öppning även av Museipiren på Galärvarvet (vid Vasamuseet) och fritidsbåtssamlingen på Rindö.
– Det känns väldigt roligt att få välkomna besökare hit och få visa även de här delarna av vår verksamhet och våra unika samlingar, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Vid Museipiren nedanför Vasamuseet på Galärvarvet ligger Sjöhistoriskas museifartyg, till exempel isbrytaren Sankt Erik och fyrskeppet Finngrundet, Minsveparen M20 samt gästande historiska fartyg. Den 3 juni öppnar museipiren för besök och även här blir det med vissa begränsningar.
– Precis som på museet har vi vidtagit en rad åtgärder för att erbjuda ett tryggt besök. Det handlar framför allt om maxantal besökare samtidigt. Den här säsongen blir det också begräsningar när det gäller besök under däck på fartygen, dels för att undvika trängsel och dels för att kunna slutföra de omfattande renoveringsarbeten som påbörjades i fjol, säger Mats Djurberg.

I Båtmagasinet på Rindö visas Sjöhistoriskas unika samling originalbåtar. Här finns fritidsbåtar av alla slag och från många epoker men också allmogebåtar och kungliga båtar som Gustav den III:s gondoler Galten och Delfinen. Båtmagasinet kommer att hålla öppet under några helger i sommar, den första redan den 5-6 juni.
– Det här är en fantastisk samling som fått ordentligt utrymme på Rindö. Ett härligt utflyktsmål, så håll ett öga på vårt sommarprogram och våra digitala kanaler för öppettider, säger Mats Djurberg.

Läs mer om Sjöhistoriskas museifartyg och båtsamling på www.sjohistoriska.se

Kontakt:
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
mats.djurberg@smtm.se
08-519 549 75

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska k-märker unikt kulturarv längs landets kuster

Thu, 20 May 2021 07:55:00 +0200

Bland vårens k-märkta båtar finns flera folkliga segelbåtar, några olika välrenoverade motorbåtar och för första gången en fritidsbåt driven av ångmaskin.

– Det är både glädjande och intressant att läsa om de noggranna renoveringar som gjorts på till exempel motorbåtarna Aina och Letos IV. Mycket av en båts historia avslöjas när reparationerna måste göras, säger Fredrik Blomqvist intendent på Sjöhistoriska museet.

Bland de nu k-märkta båtarna finns Aurelia som nuvarande ägare seglat, vårdat och underhållit de senaste 47 åren. En annan av segelbåtarna, Ilona, har efter sin tågtransport från Orust till Skellefteå blivit dessa vatten trogen. Ejdor, en drygt 100-årig ångslup har setts både i klassiska tv-programmen om Madicken och häromåret på båtmässan i Stockholm.

– De gamla välskötta fritidsbåtarna är ett kulturarv som fortfarande används och finns spritt över hela landet. Därför vill vi uppmärksamma dem och deras ägare. De här båtägarna satsar både tid och pengar på båtar som vi andra kan se till sjöss och vid bryggor, säger Mats Djurberg som är museichef på Sjöhistoriska.

Sedan starten 2009 har Sjöhistoriska museet k-märkt 168 fritidsbåtar efter att ägaren ansökt till museet. Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia. Läs mer om Sjöhistoriskas arbete med k-märkning och om museets egna unika båtsamling på www.sjohistoriska.se

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet, k-märkning av fritidsbåtar
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

De åtta fritidsbåtar som nu k-märks

Motorbåten Aina, Torsby kommun, Värmlands län
Motorbåten Aina byggdes 1955 på Säffle båtindustri. Båten är klinkbyggd i mahogny med basade spant. Aina berättar om folkhemmets fritidsbåtliv – där båtarna genom sin storlek och produktion blev överkomliga för en bredare allmänhet. Den nuvarande ägaren har gjort efterforskningar som sammanfattar hur båten använts i Vänern och Frykensjöarna. Han har även fått fram vilka förändringar, t ex avseende rufftak och däck, som gjorts. Den nödvändiga och föredömliga renoveringen som nyligen blivit färdig gör att båten återfått sitt utseende från det sena 1950-talet. Motorbåten Aina är idag i mycket gott skick och nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och historia.
Ägare: Anders Wiss

Segelbåten Aurelia, Strömstad, Västra Götalands län
Segelbåten Aurelia är en s k Drake, byggd efter Johan Ankers ritningar 1939. Den aktuella båten byggdes vid Lysekils stads yrkesskolor och dess förste ägare var en direktör i Göteborg. Konstruktionen Drake tillkom efter en tävling som GKSS (Göteborgs kungliga segelsällskap) anordnade drygt 10 år innan den aktuella båten byggdes. Drake var en olympisk tävlingsklass in på det tidiga 1970-talet. Genom åren har även Aurelia kappseglats bl a av den nuvarande ägaren. På senare år nyttjas båten främst för dagseglingar i Kosterskärgården. Geografiskt finns Aurelia i samma område där hon byggdes. Ägaren, som haft båten de senaste 47 åren, har stått för ett medvetet och föredömligt noggrant underhåll. De mindre förändringar som skett under åren har inte påverkat det kulturhistoriska värdet negativt, utan kan ses som årsringar i båtens historia.
Ägare: Kerstin Johannesson

Ångslupen Ejdor, Borkhult, Åtvidabergs kommun, Östergötlands län
Ångslupen Ejdor byggdes runt år 1900 vid sjön Sommen på gränsen mellan Östergötland och Småland. Skrovet är klinkbyggt i trä och den encylindriga ångmaskinen är byggd av K W Karlsson i Tranås. Med sitt lätta baldakintak har Ejdor karaktären av förra sekelskiftets exklusiva fritidsbåtar. På senare år har slupen genomgått en nödvändig översyn för att kunna sjösättas. Vad gäller det geografiska sammanhanget så har Ejdor lämnat den ursprungliga sjön redan på sent 1950-tal. Efter en period i de östgötska sjöarna Åsunden och Järnlunden finns båten idag i vattnen kring Borkhult i Åtvidabergs kommun. Det kulturhistoriska värdet kommer öka den dag man kan fastställa både den precisa byggorten och byggåret. Både avseende själva båten och ångmaskinen är Ejdor idag i ett mycket gott skick.
Ägare: Henric Nilsson

Segelbåten Ilona, Skellefteå, Västerbottens län
Vindö 30:an Ilona byggdes 1964 efter Carl Anderssons ritningar på Nötesunds Varv AB i Kleva-Orust. Det är en kravellbyggd havskryssare byggd i mahogny på ekspant. Ilona har Bermudarigg med originalmast i oregon pine. Under åren har mindre ändringar, främst av praktisk karaktär, gjorts bland annat tillkom en inombordsmotor tidigt. Genom åren har båten funnits kvar i vattnen utanför Skellefteå, där förste ägaren bodde. Under åren har denna Vindökryssare behållit sitt karaktäristiska utseende och dess ägare har stått för ett gott underhåll. Ilona nyttjades tidigt för havskappseglingar, vilket resulterat i de pulpits och mantåg som fortfarande finns på båten. Det nuvarande ägarparet har stått för ett förebildligt underhåll som gjort det möjligt för dem att segla Ilona som förr. Det kan konstateras att vindökryssaren Ilona har en väldokumenterad historia och idag är i mycket gott skick.
Ägare: Lars-Jonny Landström

Motorbåten Letos IV, Stockholms stad och län
Motorracern Letos IV ritades av ingenjör Erik Sonnegård till sig själv och sin familj. Båten byggdes 1946-47 på familjens såg och varv av båtbyggaren Isak Nyblom. Denna planbottnade racer var inspirerad av de båtar som byggdes i USA vid samma tid. Letos IV är byggd i Hondurasmahogny och hade ursprungligen en 6-cylindrig Grey Marine-motor. På 1940-talet var motorbåtar av den här storleken och karaktären exklusiva. Nuvarande ägare redogör för en detaljerad historik och ägarlängd både vad gäller själva bygget och senare tiders förändringar. Hemmavattnen har gått från Roslagsskärgården, via Stockholm, sjösystemen runt Karlskoga för att nu vara åter i Stockholm. Motorbåten Letos IV är idag i mycket gott skick och nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och historia.
Ägare: Per Bengtsson

Motorbåten Rosen, Mora, Dalarnas län
Motorbåten Rosen ritades av Bengt Engström och byggdes 1961 på Nya Varvet i Trosa för en amerikansk beställare, det talande namnet var då Holiday. Eftersom beställaren avled innan leverans blev båten kvar i Sverige och köptes till Tumbatrakten. Efter knappt 20 år såldes båten till Dalarna där ägarna nyttjat båten i sjöarna runt Borlänge. Sedan drygt ett år tillbaka är sjön Siljan hemmavattnet. Motorbåten Rosen är en välbyggd Kabinbåt (modellen kallades Capella) där motorn, en Ford Zephyr, fortfarande är original sedan byggåret. Skrovet är utfört i klinkbyggd mahogny. Nuvarande ägare har gjort en föredömlig renovering med utgångspunkt i traditionella material och metoder. Motorbåten Rosen är idag i mycket gott skick och nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och historia.
Ägare: Monica Liljedal

Segelbåten Sabina, Skärplinge, Tierps kommun, Uppsala län
Långedragsjullen Sabina är en J22:a med nummer 51. Den byggdes 1964 av Åke Abrahamsson i Henån på Orust efter Torsten Carlsunds konstruktion. En av idéerna bakom dessa båtar var att ge många människor en välseglande, relativ enkel båt, till ett överkomligt pris. Även om det byggdes många mindre långedragsjullar så är antalet J22:or som byggdes begränsat till drygt 50 stycken. Sabina var en av de sista som byggdes. Båtbyggarhantverket i dessa klinkbyggda båtar följer den bohuslänska byggtraditionen. Genom åren har Sabina haft sina hemmavatten i först i Göteborg – för att de senaste drygt 35 åren finnas i norduppland. De små förändringar som skett med båten genom åren har mer karaktären av underhållsarbeten och det kan konstateras att den aktuella båten idag är i ett mycket gott skick.
Ägare: Jan Lundberg

Motorbåten Mufflaren Vaxholms kommun, Stockholms län
Motorbåten Mufflaren ritades och byggdes redan 1929. Den välrenommerade C G Pettersson stod för ritningarna och Sjöexpress varv på Lidingö för bygget. Redan 1934 gjordes en ombyggnad, där båten bl a fick ny större överbyggnad och höjt förskepp. Detta utseende från mitten av 1930-talet har Mufflaren fortfarande idag. Skrov och överbyggnad är i hondurasmahogny. Genom åren har båten haft många olika namn från Hobby, Lookatten, Carna, Pulle och slutligen Mufflaren. Det är en exklusiv båt från en tid då endast de välbärgade hade möjlighet att skaffa en fritidsbåt av den här karaktären. Genom åren har Mufflaren funnits i Stockholms skärgård, senare haft hemmahamnar i både Österskär och Eskilstuna för att nu vara åter vid Vaxholm. Tack vare ett gott underhåll genom alla år sedan ombyggnaden 1934 är Mufflaren idag en salongsmotorbåt i mycket gott skick och vars nuvarande ägare har stor medvetenhet om både dess karaktär och historia.
Ägare: Ulf Mattsson

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet öppnar den 18 maj med samlare i fokus

Mon, 10 May 2021 08:08:00 +0200

Sedan den 30 oktober ifjol har Sjöhistoriska enbart erbjudit digitala besök, men från och med den 18 maj öppnar museet åter dörrarna. Den 18 maj är den internationella museidagen. En dag som i över 40 år bidragit till att uppmärksamma museernas betydelse för samhällsutvecklingen.

– Museernas roll i samhället är viktigare än någonsin, men beslutet att öppna för fysiska besök hänger framför allt ihop med gällande rekommendationer och trenderna när det gäller smittspridning och vaccination. Samtidigt känns det nu förstås väldigt viktigt och fantastiskt roligt att vi kan öppna och välkomna besökare igen, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Inför öppningen har museet infört en rad begränsningar och anpassningar för att göra museiupplevelsen säker för besökare och personal och så att alla föreskrifter följs. Det handlar framför allt om att undvika risker för trängsel. Vissa delar i museet, som lekrum och interaktiva stationer, är stängda tills vidare. Men besökarna bjuds i alla fall på en ny utställning, Samlarna – Jakt, Passion, Ordning, som producerats av Malin Fajersson i samarbete med Klas Helmerson. Utställningen är formgiven av Maria Eriksson Bergström.

Utställningen handlar om människor som hängivet samlat och ordnat föremål, bilder och fakta med anknytning till skepp, båtar och sjöfart på olika sätt. Många samlares livsverk har genom åren skänkts eller sålts till museet eller dess vänförening.

– Föremål och de berättelser och den kunskap de kan förmedla ur olika perspektiv är centralt för ett museum. Museet är i sig en samlare, men tack vare andras samlingar har vi en bredd och ett djup som vi inte skulle haft annars. I den här utställningen presenterar vi några av dessa samlare och ett spännande urval ur deras samlingar.

Från och med den 18 maj öppnar Sjöhistoriska museet med ett maxantal på 230 besökare samtidigt. Öppettider är tisdag-söndag 10–17 med fri entré. Kaféet är öppet fredag–söndag kl. 10.30–16.30 med begränsat antal platser. Lekrum och skaparverkstad är stängda tills vidare.

För ytterligare besöksinformation se www.sjohistoriska.se

Kontakt:
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
mats.djurberg@smtm.se
08-519 549 75

Utställningsproducent Samlarna – Jakt, passion, ordning
Malin Fajersson
malin.fajersson@smtm.se
08-519 548 92

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Museifartyget M 20 går till sjöss efter lyckad insamling och omfattande reparationer

Mon, 12 Apr 2021 06:00:00 +0200

Den 12 april dockar Sjöhistoriskas museifartyg minsveparen M 20 ut från Västra torrdockan på Beckholmen i Stockholm. Tack vare Föreningen M 20 har det k-märkta fartyget kunnat genomgå omfattande reparationer under vintern. Nu väntar en ny säsong till sjöss.

Minsveparen M 20 byggdes för en beräknad livslängd på 10-15 år med en eventuell förlängning på 10 år, men den 1 december 2021 fyller M 20 hela 80 år. Tiden i Flottans och allmänhetens tjänst har dock satt sina spår och inför den stora reparationen drog Föreningen M 20 med sina 250 medlemmar igång en insamling. Under mottot ”Rädda M 20” nåddes i år målet på 1 miljon konor. Och M 20 var räddat.

– Detta är en stor dag för M 20, vi har nu reparerat fartyget så hon kan segla ut och fira sitt 80-års jubileum 2021 i gott sjövärdigt skick. Grunden är också lagd för att vi skall kunna nå vår vision att bevara M 20 som ett sjögående museifartyg till hennes 100-års dag den 1 december 2041. Stort tack till alla som gjort det möjligt att bevara vårt marina kulturarv, säger Anders Torelm, ordförande i Föreningen M 20.

Det k-märkta fartyget är ett av Sjöhistoriska museets museifartyg. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis.

– Sjöhistoriska museet har ett gott samarbete med Föreningen M 20 sedan starten 2005. Vi har följt och stöttat renoveringsprojektet och är mycket glada över att museifartyget M 20 nu åter är i gott sjögående skick. Förhoppningen är, när coronasituationen så tillåter, att fartyget kan visas upp för allmänheten både vid Museipiren och vid fartygets olika hamnbesök under den planerade jubileumsresan runt Sveriges kust i sommar, säger Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig på Sjöhistoriska museet.

En förutsättning för att kunna genomföra reparationerna har varit tillgången till rätt kompetens. På Beckholmen och Nya Djurgårdsvarvet i Stockholm finns timmermän med en unik samlad kompetens om byggande och reparationer av träfartyg och i Västra dockan bedriver den ideella föreningen Beckholmens Dockförening sedan många år ett värdefullt arbete med att docka och underhålla Stockholms fina träskutor. En utmaning var att få tag i material till reparationerna. En trävaruaffär i Henån på Orust kunde dock leverera; En mahognystock med en diameter på 2,5 meter och 10 meters längd som sågades upp i ett fyrtiotal anpassade bord för M 20 samt en hel ekstock från 250-årig odlad ek som sågades till en ca 4,5 meter hög stävstock. Reparationsarbetena på Beckholmen har dokumenterats i både text och bild och kommer att publiceras i en bok om Minsveparen M 20.

Bidrag och donationer till reparationerna har kommit från Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Stockholms Grosshandelssocietet (Stockholms Borgerskap), Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (Sjöhistoriskas Vänner), Familjen Burre Hellmans Stiftelse, Försäkringsbolaget Alandia samt många medlemmar och privatpersoner.

Kontaktpersoner

Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig, Sjöhistoriska museet/SMTM
E-post: Hans-Lennart.Ohlsson@smtm.se
Tel: 08-519 549 45

Om Minsveparen M 20 och Föreningen M 20

Minsveparen M 20 byggdes 1941 på Neglinge varv i Saltsjöbaden under brinnande krig. Efter lång och trogen tjänst hos svenska flottan hotades M 20 av utrangering eller skrotning. Fartyget räddades till eftervärlden i april 2005 av den nybildade Föreningen M 20. Fartyget ägs idag av Statens maritima och transporthistoriska museer, som Sjöhistoriska museet är en del av. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis. Minsveparen M 20 är k-märkt av Sjöhistoriska museet och klassat som traditionsfartyg av Transportstyrelsen. Fartygets hemmahamn är Stockholm vid Vasamuseet. Föreningen M 20 har ca 250 medlemmar och välkomnar alla som vill stödja arbetet med att bevara museifartyget M 20.

Föreningen M 20
Hemsida: www.minsveparen.se

e-post: kontakt@minsveparen.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Ny överintendent på plats

Tue, 06 Apr 2021 13:34:00 +0200

Sjöhistoriska blir Sveriges första partner till FN:s satsning på havsforskning

Thu, 25 Feb 2021 06:57:00 +0100

Sjöhistoriska museet blir Sveriges första partnerinstitution till FN:s årtionde för havsforskning till stöd för hållbar utveckling 2021-2030 som inleddes den 1 januari i år. Under våren har museet sänt föredrag på hållbarhetstemat kopplade till det maritima ämnet. Det blir också fokus för den nya satsningen Studio Sjöhistoriska – en serie samtal som livesänds från museet med premiär den 1 mars.

Syftet är att museet som mötesplats för bransch, relevanta myndigheter, civilsamhällesorganisationer och intresserad allmänhet ska bidra till att öka kunskapen om och ge olika perspektiv på hållbarhet utifrån marin miljö och sjöfartshistoria. Det är också en plattform för arbetet inom FN:s satsning och för museets bidrag till det globala hållbarhetsmålet nr 14, inom ramen för Agenda 2030 – att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling.

– Klimatförändringarna utgör en av mänsklighetens största utmaningar och det hotar i synnerhet havsmiljöer. Hur vi de närmsta tio åren agerar på detta hot kommer att vara avgörande för hur vi ska lyckas bromsa effekterna framöver. Med Studio Sjöhistoriska vill vi bidra till att öka kunskapen om havets betydelse och hoten mot ett levande hav, men också lyfta fram lösningar, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Klimat, miljö och havens framtid är ett omfattande ämne som kommer att sträcka sig över flera avsnitt. Till premiären har Sjöhistoriska bjudit in Lisa Svensson, Sveriges före detta havsambassadör och tidigare havsansvarig för FNs miljöprogram, Oskar Kihlborg, äventyrare, föreläsare och fotograf, Petra Wallberg, forskningssekreterare på FORMAS. Museichef Mats Djurberg leder samtalet.

Studio Sjöhistoriska sänds live på museets Facebook den 1 mars kl. 13.00. https://www.facebook.com/Sjohistoriska/
Avsnittet kan ses även i efterhand på museets webb samt Youtube-kanal.

Läs mer om FN:s havsforskningssatsning och mål 14 för Agenda 2030
https://www.oceandecade.org/
https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-14-hav-och-marina-resurser/

Kontakt
Mats Djurberg, museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Ny överintendent vid SMTM

Thu, 04 Feb 2021 14:44:00 +0100

Regeringen har beslutat att förordna Lars Amréus som överintendent och myndighetschef vid SMTM från och med den 1 april 2021.
Lars Amréus är sedan 2012 riksantikvarie och myndighetschef för Riksantikvarieämbetet. Lars Amréus är utbildad arkeolog och har arbetat med kulturmiljö- och kulturarvsfrågor i 25 år, bland annat i Regeringskansliet och som överintendent och chef för Statens historiska museer.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet ger ekonomiskt stöd till historiska fartyg

Wed, 03 Feb 2021 06:47:00 +0100

Sedan 1991 fördelar Sjöhistoriska museet ett renoveringsbidrag till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. På grund av stora besparingar till följd av pandemin drogs stödet in under 2020. Men nu öppnar museet för ansökningar igen.

– Vi är glada att åter kunna erbjuda det här bidraget. Minskade intäkter på grund av pandemin har drabbat många fartyg och är något som riskerar att leda till eftersatt underhållsarbete som på sikt hotar fartygens bevarande. Totalsumman blir mindre än tidigare men vi hoppas kunna vara tillbaka till ett normalläge snart säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Läs mer om bidraget och Sjöhistoriska museets verksamhet:
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/fartygsstod

Kontakt
Karolina Matts, intendent, Sjöhistoriska museet
E-post: karolina.matts@smtm.se
Telefon: 08-519 549 58

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.

Museet är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Tue, 19 Jan 2021 06:55:00 +0100

Ytterligare bildmaterial finns på https://digitaltmuseum.se/

Kontakt
Göran Hahne, ägare och befälhavare på M/F Soten, Smögen
Telefon: 070-629 45 56

Lennart Rydberg, ordföranden för föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten som bl a driver S/S Mariefred, Stockholm
Telefon 070-322 02 61

Eva Helmerson, ordförande i Föreningen Ångbåten som äger och driver S/S Bohuslän, Göteborg
Telefon: 070-565 21 87

Kontakt Sjöhistoriska museet
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet
E-post: fredrik.blomqvist@smtm.se
Telefon: 08-51954938

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska förlänger tillfällig stängning för fysiska besök

Fri, 20 Nov 2020 00:38:00 +0100

Sjöhistoriska hoppas kunna öppna den 15 januari 2021 om råd och riktlinjer från berörda myndigheter medger detta. På museets webbplats – sjohistoriska.se – samt i sociala kanaler finns möjlighet att fortsatt ta del av och fördjupa sig i det maritima kulturarvet.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet stänger tillfälligt för fysiska besök – har fortsatt öppet digitalt

Fri, 30 Oct 2020 12:13:00 +0100

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Ny marinhistorisk utställning ombord på minsveparen M 20

Mon, 31 Aug 2020 06:00:00 +0200

Sjöhistoriskas museifartyg har hållit stängt under årets säsong för att förhindra spridningen av coronaviruset. Men ombord pågår både renoverings- och utställningsprojekt. Minsveparen M 20 är ett av de historiska fartyg med piren utanför Vasamuseet som hemmahamn. Hon vårdas och drivs av Föreningen M 20 som i samarbete med Sjöhistoriska nu tagit fram en mobil utställning som ombord och i hamn kan berätta fartygets och minsvepningens historia.

Syftet med utställningen är att levandegöra den svenska marina historien kring sjötransporter och minsvepning. Utställningen kommer finnas ombord på museifartyget M 20 för att användas vid hamnbesök och visningar ombord. En del av utställningen handlar om fartyget och dess historia. En annan del tar upp det lömska minkriget och efterkrigssvepningarna. Fartygets insatser under andra världskriget med bland annat räddningen av danska judar över Öresund beskrivs också.

Föreningen M 20 har sedan 2005 underhållit och skött fartyget M 20, en f.d. minsvepare som numera fungerar som museifartyg. Fartyget är trots sin ålder i gott sjögående skick och nyttjas normalt för omfattande verksamhet med visningar för allmänhet och sjöresor längs den svenska kusten.

– Vi på Föreningen M 20 har drivit och skött om museifartyget i många år. Vi har haft tusentals nyfikna besökare ombord som ställt många frågor om fartyget och dess tjänstgöring. Frågor som vi förstås gärna svarar på, men nu har vi dessutom äntligen en professionell museal utställning ombord som underlättar att sätta fartyget i sitt sammanhang och ger besökare möjlighet att själva ta del av och fördjupa sig i historien, säger Anders Torelm, ordförande i Föreningen M 20.

– Sjöhistoriska museet har länge känt ett behov att belysa de marina minsveparnas historia. Vi är mycket glada över samarbetet med Föreningen M 20 som gjort att vi kunnat producera denna utställning tillsammans. Förhoppningen är att utställningen kan visas för allmänheten både vid Museipiren och vid Fartygets M 20 olika hamnbesök så snart omständigheterna tillåter, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Kontakt
Anders Torelm, ordförande Föreningen M 20
E-post: anders@sjohaga.se
Tel: 0735-23 29 16

Anne Sofie Eriksson, kommunikationsansvarig Föreningen M 20
E-post: annesofie@ordiarbete.se
Tel: 070-467 36 85

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet
E-post: fredrik.blomqvist@smtm.se
Tel: 08-519 549 38

Om minsveparen M 20
Minsveparen M 20 byggdes 1941 på Neglinge varv i Saltsjöbaden under brinnande krig. Efter lång och trogen tjänst hos svenska flottan och sjöfartsverket hotades M 20 av utrangering eller skrotning 2005. Fartyget räddades till eftervärlden i april 2005 av den nybildade Föreningen M 20. Fartyget ägs idag av Statens maritima och transporthistoriska museer, som Sjöhistoriska museet är en del av. Föreningen M 20 sköter allt underhåll, bemannar och driver fartyget helt på ideell basis. Minsveparen M 20 är k-märkt av Sjöhistoriska museet och klassat som traditionsfartyg av Transportstyrelsen. Fartygets hemmahamn är Stockholm vid Vasamuseet. Föreningen M 20 har ca 250 medlemmar och välkomnar alla som vill stödja arbetet med att bevara museifartyget M 20.

Föreningen M 20
Hemsida: www.minsveparen.se / e-post: kontakt@minsveparen.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Historisk flotta växer när Sjöhistoriska k-märker både fartyg och fritidsbåtar

Thu, 25 Jun 2020 05:55:00 +0200

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.

Museet är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Sjöhistoriska museet öppnar varsamt den 30 juni

Tue, 23 Jun 2020 05:59:00 +0200

– Det känns fantastiskt att kunna hälsa besökare välkomna och ge huset och utställningarna liv igen. Och att vi har hittat sätt att göra besöket till en både spännande och säker upplevelse, säger Mats Djurberg museichef på Sjöhistoriska museet.

Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, följer regeringens riktlinjer och expertmyndigheternas rekommendationer för att förhindra spridningen av coronaviruset. Museet har vidtagit en lång rad försiktighetsåtgärder för att möjliggöra en trygg upplevelse för både besökare och personal. Det innebär begränsningar i antal besökare samtidigt i lokalerna men också i verksamheten.

– Delar där trängsel är svår att undvika fortsätter vi att hålla stängda tillsvidare – det handlar om våra museifartyg, lekrummet Blubb och skaparverkstaden Ruskpricken. Däremot kommer vi att kunna hålla visningar för mindre grupper och så småningom även erbjuda bokade tider i våra arkiv och bibliotek, säger Mats Djurberg.

Museet öppnar den 30 juni med ordinarie öppettider, tisdag–söndag klockan 10–17 med fri entré. Antalet besökare i lokalerna räknas och skyltning hjälper besökare att hålla avstånd och underlätta handhygien. Kaféet kommer att ha begränsningar både när det gäller öppettider och utbud.

– Vi följer kontinuerligt utvecklingen och rekommendationerna och är beredda att snabbt kunna göra förändringar. Jag vill uppmana till en koll på vår webb före besök på museet, där finns dessutom massor av innehåll att ta del av digitalt i form av filmer, poddar och artiklar, säger Mats Djurberg.

Kontakt
Mats Djurberg, Museichef Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museets erbjuder fler unga seglarskola i sommar

Thu, 28 May 2020 05:57:00 +0200

I över 50 år har Sjöhistoriska utbildat tusentals barn och ungdomar i segling och sjövett på vackra Djurgårdsbrunnsviken i centrala Stockholm. I år har museet utökat seglarskolan med ett par extra kursveckor i juli även om mycket av den övriga verksamheten är begränsad och museet för tillfället håller stängt.
– Vi räknar med att fler barn och ungdomar kommer att vara kvar i Stockholmsområdet den här sommaren så det känns väldigt roligt och viktigt att vi kan erbjuda en sådan här aktivitet, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, en myndighet som i nuläget är under stor ekonomisk press.
– Det är tack vare museets vänförening, FSSS, som vi har fått möjlighet att hålla sommarens utökade seglarskola trots alla besparingsåtgärder vi tvingas genomföra i övrigt, säger Mats Djurberg.

Just nu pågår ett omfattande arbete med att anpassa seglarskolans upplägg och rutiner för att möta de krav och rekommendationer som gäller för att förhindra spridningen av coronaviruset. Den 8 juni går de första optimistjollarna av stapeln. Fortfarande finns det platser kvar. Läs mer om Sjöhistoriskas seglarskola och anmälan: https://www.sjohistoriska.se/besok/barn-familj/seglarskola

Kontakt
Mats Djurberg, Museichef Sjöhistoriska museet
Tel: 08-51954975
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.

Museet är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Besked om stöd från regeringen

Fri, 08 May 2020 11:13:00 +0200

Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), som driver Marinmuseum, Sjöhistoriska museet, Vasamuseet och Järnvägsmuseet, har idag fått besked från regeringen om att Vasamuseet kommer få ett extra statligt stöd tillsammans med ett antal andra kulturinstitutioner på grund av coronapandemin.

Idag meddelade regeringen vid en pressträff att Vasamuseet som en del av SMTM tillsammans med ett antal andra kulturinstitutioner kommer få extra statligt stöd för att hantera den akuta ekonomiska krisen på grund av coronapandemin. Att just Vasamuseet får stöd beror på att museet är helt finansierat av intäkter från betalande besökare, vilka till mer än 85 procent består av utländska turister. Hela den inkomstkällan uteblir när resandet har upphört. Det kommer dröja ytterligare en tid tills regeringen ger besked om hur det gemensamma stödet kommer att fördelas mellan de olika kulturinstitutionerna.

- Vi är tacksamma och glada för att vi kommer att få ett efterlängtat stöd. När fördelningen av stödet meddelats kommer vi att analysera hur stödet ska användas på bästa sätt för att skapa en så hållbar ekonomisk situation som möjligt, säger Leif Grundberg, överintendent vid SMTM.

Coronapandemin kommer att påverka SMTM i flera år framöver, eftersom det kommer att ta tid innan besöksnäringen har återhämtat sig. Oavsett storlek på stöd kommer SMTM därför att behöva fortsätta omställningsarbetet och anpassa verksamheten efter den nya verkligheten.

Kontakt:
Mats Djurberg, Museichef Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 75
E-post: mats.djurberg@smtm.se

Information om Sjöhistoriska museets ekonomiska läge

Wed, 08 Apr 2020 09:30:00 +0200

Att bygga båtar på klink – samnordiskt förslag till Unesco:s lista över immateriella kulturarv

Thu, 26 Mar 2020 07:15:00 +0100

Mer information:

Pressmeddelande från Kulturdepartementet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/03/nordisk-klinkteknik-vid-batbyggande-nomineras-till-unescos-lista-for-immateriellt-kulturarv/

Institutet för språk och folkminnen
http://www.isof.se/om-oss/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/nyheter-2020/2020-03-24-klinkbyggnadstekniken-nomineras-till-en-av-unescos-internationella-listor.html

Sjöhistoriska museets k-märkning av fritidsbåtar
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fritidsbatar

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska stänger för fysiska besökare – har fortsatt öppet digitalt

Thu, 19 Mar 2020 14:55:00 +0100

Från och med den 20 mars stänger Sjöhistoriska museet tillsvidare för att förhindra spridningen av coronaviruset. Beslutet grundar sig på de tydliga signaler Folkhälsomyndigheten gett om vikten av att alla aktörer i samhället motverkar smittspridning och särskilt skyddar personer i riskgrupper. Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, följer därmed Centralmuseernas samarbetsråds gemensamma förhållningssätt.

Tidigare har besökarantalet begränsats på museet och all programverksamhet ställts in. Baserat på Folkhälsomyndighetens och Centralmuseernas samarbetsråds rekommendationer stänger Sjöhistoriska museet för besök från och med den 20 mars.

– Det är väldigt tråkigt att behöva stänga, men mot bakgrund av de rekommendationer vi fått och den sammantagna situationen ser vi att det är nödvändigt. Det sker med hänsyn till både besökare och vår personal. Som en arena där många barn och äldre normalt möts känns det i nuläget inte lämpligt att locka till besök, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Sjöhistoriska museet stänger tillsvidare och följer utvecklingen med hopp om att snart kunna öppna igen. Under tiden flyttas fokus till att lyfta och tillgängliggöra museets samlingar och utställningar digitalt.

– Vi har redan massor av bra innehåll digitalt i form av poddar, bloggar, filmer och skolmaterial. På Digitalt museum finns stora delar av våra samlingar tillgängliga att söka i men också samlade i fördjupande artiklar. Nu intensifierar vi arbetet med att sprida kunskap om våra ämnen i digitala kanaler på olika sätt, men funderar självfallet också över vad vi ska bjuda våra besökare på när vi kan hälsa dem välkomna tillbaka till museet, säger Mats Djurberg.

På Sjöhistoriskas webbplats – sjohistoriska.se – finns den senaste informationen om stängningen. Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) och följer, liksom resten av myndigheten, de rekommendationer som ansvariga myndigheter ger när det gäller coronaviruset. I dagsläget innebär det för Sjöhistoriskas del att hålla stängt för besökare tillsvidare.

Kontakt
Mats Djurberg, Museichef Sjöhistoriska museet
Tel: 08-51954975

E-post: mats.djurberg@smtm.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Legendarisk isbrytare snart redo att möta våren

Tue, 25 Feb 2020 13:21:00 +0100

Sjöhistoriska museets isbrytare Sankt Erik ligger sedan december i den stora dockan på Stockholms reparationsvarv på Beckholmen. En rad omfattande åtgärder genomförs och bland annat byts över 100 kvadratmeter plåt. I slutet av veckan ska allt vara klart och därefter ska stockholmsprofilen åter till sin plats utanför Vasamuseet på Galärvarvet. Passa på att se det spektakulära arbetet från botten av dockan (tillstånd krävs).

Isbrytaren Sankt Erik byggdes 1915 på Finnboda Varf. Det var Sveriges första havsisbrytare som kunde hålla skärgårdslederna in till staden öppna. År 1977 togs Sankt Erik ur bruk och blev museifartyg. Idag är isbrytaren en välkänd profil vid promenadstråket utmed Djurgården och ett av Sjöhistoriska museets museifartyg. Fartyget är ett av få av denna storlek och ålder som fortfarande kan köras för egen maskin. Och just ångmaskinen är världens största fungerande sjöångmaskin.

Ambitionen med plåtbyten och andra reparationsinsatser är att Sankt Erik ska fortsätta vara klassat för trafik i Stockholms skärgård. Det innebär att hon förutom att vara ett av de välbesökta museifartygen vid piren kan användas för chartrade turer.

Information och pressbesök
För mer information och möjlighet att besöka anrika dockan på Beckholmen kontakta:
Benjamin Hedlund, Riggmästare, Sjöhistoriska museet. 08 - 519 558 61

Läs mer om Sankt Erik: https://www.sjohistoriska.se/besok/galarvarvet2/sankt-erik

Föreningen Isbrytaren Sankt Eriks vänner är en ideell förening som arbetar för att bevara och bruka fartyget. Tack vare föreningens volontärer hålls detta kulturarv flytande och levande. Läs mer om föreningen här: https://sankterik1915.se/

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

1800-talsvrak undersökt utanför Gotlands kust

Wed, 25 Sep 2019 07:45:00 +0200

Hösten 1879 grundstötte ångfartyget Castlewood vid Laus holmar, drev ut och sjönk sydost om Närshamn. I veckan har marinarkeologer från Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM, undersökt, dokumenterat och värderat vraket, som om det bedöms vara tillräckligt kulturhistoriskt intressant kan komma att fornlämningsförklaras av länsstyrelsen.

– Lastångaren Castlewood vilar sedan 1879 på cirka 30 meters djup utanför Gotlands sydöstra kust. 1996 upprättades en anmälan om brott mot kulturminneslagen efter att vraket misstänktes ha plundrats på bland annat skeppsapotek, mässingsdetaljer och porslin. Veckans dykningar visade att trots att Castlewood är nedbrutet och plundrat och skrovet har fallit ut, så finns en hel del fina detaljer. Något av det häftigaste är de två stora ångpannorna med maskinen. Men det finns även andra sevärda vrakpartier, säger marinarkeolog Mikael Fredholm, från SMTM, som lett veckans dykningar.

Marinarkeologerna kommer nu att sammanställa en rapport som ska ligga till grund när länsstyrelsen beslutar om vraket ska fornlämningsförklaras. För att en fornlämningsförklaring ska bli aktuell ska fartygslämningen ha såväl kulturhistoriska värden som upplevelsevärden.

– Castlewood är den sista av tre fartygslämningar från andra halvan av 1800-talet som vi tittar närmare på. Utöver dessa kan det vara fler vrak runt Gotlands kust som inte varit bedömda som fornlämningar tidigare, men som likväl har höga kulturhistoriska värden. Dessa får vi titta närmare på i framtiden, säger Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen.

Om Castlewood
Castlewood byggdes 1878, och hann alltså bara gå i trafik i ett år innan grundstötningen utanför Gotlands kust. Hon var då på väg från Kronstadt i Ryssland till Rotterdam i Nederländerna lastad med 22 000 tunnor råg och 4 000 tunnor linfrö. Hela besättningen kunde vid grundstötningen ta sig över i livbåtar och rädda sig till den gotländska kusten.

Viktig pusselbit i sjöfartens historia
Ångmaskinen är den viktigaste symbolen för industrialismen. De moderna ångfartygen konkurrerade ut segelfartygen under senare delen av 1800-talet. Fartygen övergick från att drivas med segel och vind till kol och ånga och möjligheten att bygga i järn och stål förändrade sjöfarten drastiskt.

Men man litade inte helt på de nya maskinerna och behöll därför under en kort period masterna på skeppen trots att de hade ångmaskiner. Det är under denna period som Castlewood, liksom fjolårets undersökta vrak Princess och Vulcan, trafikerade Östersjön.

Forskningen kring dessa fartyg är eftersatt vilket gör detta initiativ viktigt för sjöfartens historia. Fartygsvraken kan bidra med information och berättelser om en tid då den industriella revolutionen tog fart på allvar och som kom att förändra världen för alltid. Att länsstyrelsen tar reda på skicket hos och skapar förutsättningar för att bevara kulturmiljövärden i havet är också en viktig del för att kunna uppnå miljömålet Hav i balans.

Om fornlämningsskydd
Tidigare klassades alla vrak efter fartyg som förlist för minst 100 år sedan som fornminnen. År 2014 ändrades lagen – nu krävs att ett fartyg kan antas ha förlist före år 1850 för att det ska få ett automatiskt fornlämningsskydd. Lagen medförde att ett antal fartygslämningar förlorade sin fornlämningsstatus. Samtidigt ger den nya lagen länsstyrelserna möjligheten att fornlämningsförklara även yngre lämningar om de är särskilt kulturhistoriskt värdefulla.

Länsstyrelsen i Gotlands län har tillsammans med Statens maritima och transporthistoriska museer identifierat tre vrak utanför Gotlands kust som särskilt intressanta. Två av dessa, ångfartyget Princess utanför Östergarn och ångskonerten Vulcan utanför Fårö, undersöktes hösten 2018 och fornlämningsförklarades senare samma år. Marinarkeologernas dokumentation och värdering kommer att ligga till grund när länsstyrelsen ska besluta om även Castlewood ska fornlämningsförklaras.

Ett fornlämningsskydd innebär att det är förbjudet att utan länsstyrelsens tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada fartygslämningar.

Kontakt
Mikael Fredholm, intendent och marinarkeolog, Statens maritima och transporthistoriska museer
Telefon: 08-519 558 31
E-post: mikael.fredholm@maritima.se

Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare på Länsstyrelsen i Gotlands län
Telefon: 010-223 93 59
E-post: daniel.langhammer@lansstyrelsen.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@smtm.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

150 fritidsbåtar k-märkta av Sjöhistoriska museet

Tue, 02 Jul 2019 05:57:00 +0200

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Historisk fartygsflotta växer – nio fartyg k-märks

Wed, 26 Jun 2019 05:57:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, k-märker fyra fartyg. Dessutom har fem av myndighetens egna fartyg, som drivs av ideella föreningar, fått k-märkningar.

De fyra fartyg där ägarna ansökt om k-märkning är tjänstebåten Laban som funnits vid Holmögadds och Eggegrunds fyrplatser, passagerarbåten Bellman som alltid funnits i Stockholm, f d sjöräddningskryssaren Justus som lämnat bohuslänska Käringön för gotländska hamnar samt den lilla passagerarångbåten Runn som sedan några år tillbaka återkommit till Dalarnas sjösystem.

I Sjöhistoriska museets och Marinmuseums samlingar ingår några sjögående fartyg där ideella föreningar står för både bemanning, trafik och reparationer. För att stödja dessa föreningars arbete har även dessa fartyg blivit k-märkta. Detta gäller isbrytaren Sankt Erik (1915), minsveparen M 20 (1941), patrullbåten Jägaren (1972), robotbåten Ystad (1976) i Stockholmstrakten, samt torpedbåten T38 (1951) i Karlskrona.

– Vi är både stolta och glada över att kunna presentera ytterligare nio k-märkta fartyg. För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet, säger intendent Fredrik Blomqvist på Sjöhistoriska museet.

Sammanlagt är nu 144 fartyg k-märkta. Fartygen finns hemmahörande längs våra kuststräckor från norr till söder och i våra insjöar och älvar. I och med vårens beslut finns det nu även ett k-märkt fartyg på Gotland. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet. Utmärkelsen k-märkt kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien. Det är ägaren själv som ansöker om att få sitt fartyg k-märkt.

Läs mer om de nu k-märkta fartygen nedan. Mer information om andra k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande finns på museets hemsida, www.sjohistoriska.se.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: karolina.matts@maritima.se
Telefon: 08 519 549 58| Mobil: 0768 56 55 42

Kristoffer Henrysson, informationsenheten Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon: 08 519 549 32

Uppgifter om de senast k-märkta fartygen

Laban/Tjänstebåt nr 11
Fartyget byggdes1958 för dåvarande Kungliga Sjöfartsstyrelsens räkning, avsedd som tjänstebåt till fyrplatsen Holmögadd och senare Eggegrund. Det var Dockstavarvet i Kramfors kommun som stod för byggnation av tjänstebåt nummer 11. Skrov och spant av svensk ek. Motorn som installeras är en encylindrig Säffleråoljemotor. Tjänstebåt nr 11 användes av fyrvaktarna till post- och proviantresor till lotsstationen Bönan på fastlandet. Båten var i drift fram till 1973 då den såldes till en privatperson i Sandviken. Genom åren har en del förändringar skett. T ex har skrovet under vattenlinjens plastats, masten har tagits bort och styrhytten är en rekonstruktion. Tack vare den goda dokumentationen från fyrvaktarplatserna på Norrlandskusten samt uppgifterna som nogsamt redogör för själva bygget, anser Statens maritima och transporthistoriska museer att Laban/Tjänstebåt 11 har så stora kulturhistoriska värden att en k-märkning ska utfärdas. Fartyget ägs idag av en privatperson och har hemmahamn i Lysekil.

Bellman
Passagerarbåten Bellman är ritad av C G Pettersson och byggd 1938 i Flottsund, Uppsala. Den trafik fartyget byggdes för var traden Stockholm-Sigtuna-Skokloster-Uppsala och fartygsnamnet var vid den tiden Sigtunaturisten II. Vad gäller byggnadstekniken så är skrovet kravellbyggt i mahogny och originalmotorn var en Bolinder. Fartygstypen kallas för sjöbuss. En del ombyggnader har skett under åren – främst kopplade till att kunna upprätthålla passagerartrafiken. Fartygets utseende idag är en rekonstruktion som bygger på utformningen på 1930-talet. Fartyget har en komplett ägarlängd som geografiskt håller sig inom Stockholms stad och län. Statens maritima och transporthistoriska museer anser att M/S Bellman har så stora kulturhistoriska värden att en k-märkning ska utfärdas. Fartyget används idag för chartertrafik i Stockholmsområdet.

Justus
Den före detta räddningskryssaren Justus, ex Justus A Waller, byggdes på Fridhems varv i Lysekil 1920 som räddningskryssare åt räddningsstationen på Käringön i Bohuslän. Fartyget är kravellbyggd i ek på dubbla ekspant, (växta och basade om vart annat). Justus fungerade som räddningskryssare på Käringön fram till 1962, sedan i östgötska Gryt och sist öländska Grankullavik (1964-1970). Efter att i några år ägts av en privatperson kom hon till Hasselakollektivet på Gotland 1994, då genomfördes en omfattande renovering. Den nuvarande ägaren tog över 2016 och har sedan dess genomfört en omfattande och välbehövlig renovering av fartyget. Det kulturhistoriska värdet kan också avspeglas i de många berättelser om räddningskryssaren Justus A Waller – något som nuvarande ägaren är väl medveten om. Sammantaget gör Statens maritima och transporthistoriska museer bedömningen att f d räddningskryssaren Justus är kulturhistoriskt värdefull och att fartyget därmed ska k-märkas. Fartyget ägs idag av en privatperson och har Visby som hemmahamn.

Runn
Passagerarfartyget Runn är byggt i Karlstad 1908 och har sin originalångmaskin från Wennbergs mekaniska verkstad i behåll sedan dess. Funktionen som passagerarfartyg, som fartyget haft från början har återupptagits av nuvarande ägare. Den ursprungliga hemmahamnen låg i Vika och verksamheten var inriktad på gods- och passagerartrafik i sjön Runn. Under en period fanns fartyget i Stockholm, då det nyttjades främst som lustbåt. Sedan år 2002 har fartyget Smedjebacken vid Norra Barken som hemmahamn. Precis som alla passagerarbåtar har även Runn förändrats under åren. Överbyggnaden har byggts om vid flera tillfällen – vilket kan ses i äldre fotografier. Vid den senaste renoveringen har styrhytten utformats med stöd i den dokumentation som finns i behåll. Det viktigaste kulturhistoriska värdet är att fartyget har kvar sin ursprungliga ångmaskin. Den ursprungliga funktionen som passagerarfartyg är också något återupprättats på senare år. Fartygets historia är väldokumenterad både med fotografier och med berättelser. Fartygets nuvarande ägare, föreningen Barkens ångbåtar, har i nutid valt att glasa in ångmaskinen – en kompromiss med ett pedagogiskt värde. Styrhytten har rekonstruerats vid den senaste renoveringen, man valt ett följa ett äldre utförande bibehåller fartyget sitt traditionella utseende. Trafiken körs med Smedjebacken som hemmahamn på både sjön Barken och i Strömsholms kanal. Statens maritima och transporthistoriska museer anser att passagerarångbåten Runn är kulturhistoriskt värdefull och att fartyget därmed ska k-märkas.

Sankt Erik
Isbrytaren Sankt Erik byggdes 1915 på Finnboda varv. Sankt Erik hette från början Isbrytaren II och var Sveriges första havsisbrytare. Det var Stockholms stad som behövde isbrytaren för att hålla skärgårdslederna in till staden öppna. Under hårda vintrar lånades Sankt Erik ut till staten – som också stått för en del av byggkostnaden. Hon assisterade då sjöfarten i Bottenviken och runt skånska kusten. Sankt Erik har en av världens största fungerande sjöångmaskiner. Hennes huvudmaskin är på 2800 hästkrafter. Dessutom har hon en förlig maskin på 1200 hästkrafter. År 1977 togs Sankt Erik ur bruk och sedan 1980 är finns fartyget som museifartyg på Sjöhistoriska museet. Vänföreningen Sankt Eriks vänner har funnits i många år – men föreningen fick ny energi inför fartygets 100 årsjubileum 2015. Fartyget ligger vid museifartygspiren på Galärvarvet i Stockholm.

Minsveparen M20
Minsveparen M20, som ingick i en serie likadana fartyg, byggdes 1941 på Neglingevarvet i Saltsjöbaden och levererades samma år. Syftet med fartyget var att svepa minor – d v s att öka det svenska skyddet mot minor. Alla dessa båtar ritades av Jac Iverssens konstruktionsbyrå med en tänkt livslängd om på sammanlagt 15 år. Skrovet på M20 är byggt i Hondurasmahogny. Fartyget har en lång historia inom flottan, efter minröjning under 1940- och 50-talen fick fartyget efter mitten av 1960-talet nya syften. Under krig var M20 tänkt att användas som bevakningsbåt för röjdykare. I fredstid användes de som övningsfartyg. Efter ytterligare en revidering av fartygets funktion blev det ett rent övningsfartyg på 1990-talet. År 2005 överfördes fartyget från försvarsmakten till Statens maritima och transporthistoriska museer, initiativet till detta kom främst tack vare eldsjälar i föreningen M20, som sedan dess driver och kör trafik med fartyget. Fartyget ligger oftast vid museifartygspiren på Galärvarvet i Stockholm.

Motortorpedbåten T38
T38 sjösattes 1951 vid Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö. Syftet med motortorpedbåtarna var både offensivt och defensivt. De skulle snabbt kunna utföra kustnära torpedanfall mot fiendens örlogsfartyg – men defensivt skulle de även kunna lägga ut mineringar, patrullera och spana. Vid ett fartprov i april 1956 utanför Karlskrona uppnådde T38 en fart av 51,6 knop. Det var då ett av världens snabbaste krigsfartyg. Samma år lades fartyget upp på marinbasen i Karlskrona. Från och med 1978 överfördes fartyget som utställningsobjekt vid Malmö Teknik- och Sjöfartsmuseum. Knappt 20 år senare – år 1995 övertogs och restaurerades T38 till originalskick av Marinmuseum i Karlskrona. Fartyget körs och vårdas av medlemmarna i Motortorpedbåten T38 Vänner. Hemmahamnen är Karlskrona.

Robotbåten Ystad (R-142)
Robotbåten T142 Ystad byggdes åt svenska Marinen som torpedbåt av Norrköping-klass och sjösattes 1976. Hon byggdes om till robotbåt 1982-1984 och fick då beteckningen R142 istället för T142. Ystad var en av de två sista robotbåtarna i operativ tjänst i den svenska marinen. Hon ingick i 34:e robotbåtsdivisionen fram till 2005. Efter utrangering ur Marinen överfördes Ystad som museifartyg till Statens maritima och transporthistoriska museer (SMM). En förutsättning för övertagandet var Föreningen Svenska Robotbåtars stora engagemang för fartyget. Fartyget vårdas och underhålls av föreningen och tack vare detta går T142 Ystad fortfarande i trafik. Fartygets hemmahamn är Gålö, Haninge kommun.

Patrullbåten Jägaren
Jägaren byggdes 1972 åt svenska marinen på Bergens Mekaniske Verksteder i Norge som prototypfartyg till patrullbåtarna. Fartyget byggdes i stål – men vissa delar (bl a däckshuset) utfördes i plastlaminat. De övriga 16 patrullbåtarna byggdes från 1978 och några år framåt. Jägaren var den av dessa fartyg som var i aktiv tjänst längst. Jägaren ingick i 4:e sjöstridsflottiljen och övervakade främst vattnen mellan Sverige och Danmark. År 1988 klassades fartyget om till vedettbåt – och kom därefter att tjänstgöra i Göteborg. År 2016 överfördes fartyget till Statens maritima och transporthistoriska museer som museifartyg. En förutsättning för övertagandet var Föreningen Svenska Patrullbåtars stora engagemang för fartyget. Fartyget vårdas och underhålls av föreningen och tack vare detta går patrullbåten Jägaren fortfarande i trafik. Fartygets hemmahamn är Gålö, Haninge kommun.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Båtmagasinet på Rindö visar Sjöhistoriskas unika båtsamling

Mon, 10 Jun 2019 06:28:00 +0200

Intresset för fritidsbåtar har varit stort lika länge som det funnits fritid. Sjöhistoriska museets originalbåtar, ritningar och fotografier ger spännande perspektiv på både samhälls- och teknikutvecklingen. Samlingen sträcker sig tidsmässigt från Gustav III:s förgyllda 1700-talsslupar till 1970-talets folkliga plastbåtar. Men då kungen med sällskap på sin tid var ensamma om att njuta båtliv är det idag många som delar den upplevelsen.

– Vi har som målsättning att samla båtar med bred folklig förankring som Folkbåt, Petterssonbåtar, campingbåtar och kanoter. Bland de modernare båtarna finns till exempel IF, Albin 25 och Vega. Men här finns också en del arbetsbåtar som Räddningsbåten Hjälparen som väcker känslan av det hårda sjömanslivet för hundra år sedan då förlisningar längs kusten var en realitet, säger Eva Berglund-Thörnblom intendent på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer.

Sjöhistoriska museet arbetar med att samla, bevara och belysa båtlivet på olika sätt och vill även lyfta de ideella krafter som håller kulturarvet flytande, bland annat genom k-märkning av fritidsbåtar och fartyg. Museet provar också att i samarbete med båtklubbar hålla insamlade båtar i bruk – ett nytt sätt att visa kulturarvet levande och i sitt rätta element.

På Fritidsbåtsmuseet i Härnösand visas just nu några av Sjöhistoriskas båtar, men den övriga samlingen förvaras i Båtmagasinet på Rindö som öppnar för allmänheten den 15-16 juni.

– I vårt uppdrag ingår förutom att bevara för framtiden även att i möjligaste mån hålla samlingarna tillgängliga. Att vi kan ha Rindömagasinet som både en trygg och säker förvaring och som ett visningsbart studiemagasin hoppas vi ska uppskattas av våra besökare. Vissa helger har vi öppet med fri entré men utöver det finns det möjlighet att boka visningar mot en mindre avgift, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet.

Pressvisning
För media finns möjlighet att få en förhandsvisning av Båtmagasinet den 14 juni kl 15. Föranmälan till hans-lennart.ohlsson@smtm.se

Öppet i Båtmagasinet
Den 15-16 juni kl. 10-16, fri entré
Samma helg även öppet på fästningen Oscar Fredriksborg.
Magasinet ligger på östra Rindö, adressen är Militärvägen 43.
Med bil är det väg 274 som passerar och man kan välja att komma via Vaxholm/Rindöförjan eller via Värmdö/Oxdjupsfärjan.
För kollektivtrafik se SL:s hemsida.

Kontakt
Eva Berglund Thörnblom, intendent samlingsenheten, Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 44
E-post: eva.berglund-thornblom@maritima.se

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 45

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Miljonstöd till historiska fartyg

Tue, 04 Jun 2019 05:57:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, fördelar årligen 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Det ekonomiska stödet är viktigt – men det betalar bara en liten del av de verkliga reparationskostnaderna. I år var antalet ansökningar 37 stycken och den totala summan på ansökningarna drygt 8 miljoner kronor – något som berättar om de stora behoven.

– De historiska fartygen är viktiga för en levande sjöfartshistoria som kan upplevas av många samtidigt som kostnaderna för att reparera dessa historiska klenoder är kostsamt. Självklart är det fartygsägarna själva med sitt engagemang och sin egna ekonomiska insatser som är viktigast. Utan deras insatser skulle landets många historiska fartyg inte gå i trafik. Särskilt i år ser vi att behoven för de traditionella segelfartygets träskrov kräver stora insatser. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden. Vi hoppas att stödet från oss kan bidra till detta, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Klara Marie i skånska Skillinge erbjuder bl a kvälls- och eftermiddagsseglingar under sommaren. Tvåmastskonaren Ellen, som byggdes 1898 erbjuder skolseglingar och kollo i Stockholm. Den f d engelska kuttern Sunbeam planerar både för charterseglingar och marina forskningsinsatser, hemmahamnen är Uppsala. Den välbevarade bogserbåten Herkules, som får bidrag i år, kör turer sommartid med utgångspunkt från Göteborg. I Stockholm finns passagerarångfartyget Mariefred som får stöd till reparationer till sin ångmaskin – där den kontinuerliga trafiken sedan 1903 planeras fortsätta. Ett annat fartyg som får stöd är Kalmarsund VIII – den sista färjan som byggdes innan Ölandsbron stod färdig, hemmahamnen idag är Färjestaden på Öland. De historiska fartygen är viktiga för förståelsen av den mångfacetterade historien, t ex genom olika karaktär på sjöfarten förr i tiden.

Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. Beslut om fördelningen efter diskussioner med Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och Arbetets museum. Även de rikstäckande föreningarna Sveriges segelfartygsförbund och Sveriges ångbåtsförening erbjuds möjlighet att lämna synpunkter på bidragsfördelningen.

– Vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgänglig för allmänheten. Syftet med detta är förstås att fartygens historia ska kunna upplevas av så många människor som möjligt, säger Karolina Matts.

Mottagare av bidrag till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2019

Segelfartyget Ellen, Stockholms stad och län
Ångfartyget Färjan 4, Göteborgs stad, Västra Götalands län
Bogserbåten Herkules, Göteborgs stad, Västra Götalands län
Motorfartyget Kalmarsund VIII, Färjestaden, Kalmar län
Segelfartyget Klara Marie, Skillinge, Skåne län
Ångfartyget Mariefred, Stockholms stad och län
Segelfartyget Sunbeam, Uppsala kommun och län

Kort fartygsfakta och fördelat stöd

Segelfartyget Ellen, Stockholm, 200 000 kronor
Ellen är byggd i Thurø, Danmark, 1898 i ek och bok med jaktskrov med skonarrigg. Hon byggdes för fraktfart och var hemmahörande i Troense fram till 1918, med namnet William. År 1920 såldes fartyget till bohuslänska Resö och fick då namnet Ellen. År 1922 fick fartyget en hjälpmaskin och 1940 riggades hon om till galeas. Hennes historia i fraktfart är knuten till orter som Resö, Strömstad och Böda. Den yrkesmässiga trafiken pågick fram till 1961. Som fritidsfartyg har Ellen varit hemmahörande i Malmö, Karlshamn och Lidingö. Sedan tidigt 1990-tal köptes Ellen av den nuvarande ägaren Stiftelsen S/Y Ellen. Verksamheten var redan då kopplad till seglingar för skolungdomar. Sedan slutet på 1990-talet är Ellen åter riggad som skonare och är nu i ett skick som påminner om hur hon såg ut på 1930-talet. Hon används idag bland annat för kolloverksamhet och kan hyras av både skolklasser och företag. Årets stöd ska användas till skrovarbeten främst bordläggning, spant och relingsstöttor.

Färjan 4, Göteborg, 300 000 kronor
Färjan 4 är byggd som ångdriven personfärja vid Motala Verkstad 1920. Stålskrovet är nitat och förstärkt för gång i is. Den har ett balansroder och en propeller i var ända. Färjan 4 drivs av en tvåcylindrig kompoundmaskin med ytkondensor. Marschfarten är 7 knop. Ångpannan är av skotsk typ med ett eldrör och eldas med kol. Färjan 4 är i stort sett oförändrad sedan leveransen 1920. År 1934 fick hon dock större styrhytter samt tak över för- och akterdäck. Färjan 4 är den enda kvarvarande ångfärjan från lokaltrafiken över älven i Göteborg. Hon trafikerade i över 30 år linjen Residensbron – Götaverken och var kvar som reservfärja till och med 1970. Färjan 4 skänktes därefter till Sjöfartsmuseet, som gett Sällskapet Ångbåten ansvaret att bevara färjan i trafikdugligt skick. Sedan oktober 2016 har färjan inte varit i trafik beroende på ett haveri på ångpannan. Årets stöd ska användas till reparation av ångpannan.

Bogserbåten Herkules, Göteborg, 59 000 kr
Motorbogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Det var ett dotterbolag till Johnsonlinjen och därför har Herkules Rederi AB Nordstjernans skorstensmärke. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel som kunde leverera 750 hkr maskinstyrka. Hon var utrustad med en av de första KaMeWa propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. I början av 1980-talet lades Herkules upp. Efter stort engagemang av både Klubb Maritim och Maritiman i Göteborg är idag Herkules i ett mycket gott sjödugligt skick. Från år 1999 överfördes ägandet av Herkules till ”Bogserbåten Herkules Ekonomiska förening”. Idag ligger Herkules vid Maritiman i Göteborg och används för charter- och medlemsturer. Årets stöd ska användas främst till målningsarbeten på skrovet.

Färjan Kalmarsund VIII, 40 000 kronor
Kalmarsund VIII byggdes 1963 vid Kalmar Varv med nybyggnadsnummer 408 som bil- och passagerarfärja för sträckan Kalmar – Färjestaden med en 7 cylindrig Nohab Polar diesel. När Ölandsbron öppnade 1972 försvann i ett slag underlaget för trafiken och fartyget såldes till utlandet. Efter att ha trafikerat kusten längs Adriatiska havet i närmare 30 år skulle fartyget gå till upphuggning. Men 1999 köptes färjan tillbaka till Färjestaden. Den nya ägaren har genomfört omfattande reparationer av Kalmarsund VIII och har som målsättning att med färjan skapa en verksamhet som bland annat åskådliggör färjesjöfartens epok i Kalmarsund. Årets stöd ska användas till reparationer av yttertaket samt svetsarbeten på bildäck.

Segelfartyget skonerten Klara Marie, 100 000 kronor
Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. Fartyget har klipperstäv och en liten låg akterspegel. Fartygstypen: ”Bornholmsklipper” var rigg som tvåmastad skonare. Klara Marie har främst seglats i södra Östersjön med Rønne som hemmahamn. År 1965 köptes hon till Skillinge av en fiskhandlare som avsåg att använda henne för att frakta fiskrens till minkfoder. Då hade hon utrustats med en tändkulemotor och var riggad som galeas. Från och med år 1968 avslutades yrkestrafiken med fartyget och hon blev fritidsfartyg. Sedan 1994 ägs Klara Marie av Föreningen Partsrederiet Klara Marie som har renoverat henne och nu är hon åter seglande. Fartyget är en representant för de över 300 skutor som haft Skillinge som hemmahamn. Årets stöd ska användas till skrovarbeten, främst bordläggning, spant och brädgång.

Passagerarångfartyget Mariefred, 101 000 kronor
Mariefred byggdes 1903 vid Södra Varvet i Stockholm för trafiken Stockholm – Enhörna – Mariefred. Hon går fortfarande i samma trad med samma koleldade ångmaskin sedan dess. Fartyget byggdes ursprungligen för passagerar- och godstransporter och har sedan 1905 ägts av Gripsholms – Mariefreds Ångfartygs AB. År 1965 övertogs aktiemajoriteten av Stiftelsen Skärgårdsbåten. Sedan dess har mycket arbete lagts ned på att renovera fartyget och hålla det i gott skick. Det kulturhistoriska bevarandet av Mariefred med direkt koppling till den kontinuerliga trafiken står i fokus för fartygets nuvarande ägare. Ångmaskinen är original från 1903 men en nytillverkad panna sattes in 1983. Vid två tillfällen drabbades Mariefred av omfattande bränder ombord. Den traditionella inredningen har dock rekonstruerats efter de båda bränderna. Årets stöd ska användas till renovering av lågtrycksdelen av ångmaskinen.

Segelfartyget Sunbeam, 200 000 kronor
Sunbeam är byggd i Lowestoft 1905 och användes för seglande trålfiske på Nordsjön fram till 1937. Hon såldes därefter till Sverige och gick omväxlande i fiske och fraktfart åren 1937 till 1961. I flera omgångar har Sunbeam förbyggts bland annat vid Hälleviksstrands varv. År 1962 övergick Sunbeam från att vara trålare till att registreras som forskningsfartyg. Detta år gjordes en resa till Medelhavet, och därefter har hon utnyttjats till marinbotanisk forskning i Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Under de senaste femton åren har mycket arbete gjorts på fartyget, bland annat byte av maskin, ny styrhytt, och byte av bordläggning. År 1993 sänktes det förhöjda fördäcket till ursprunglig nivå och nya master riggades. Eftersom de senaste större skrovarbetena gjordes för tio år sedan 1999 genomfördes arbete med förskeppet, 2001 med akterskeppet där bord, balkar, stöttor, knän med mera byttes. Ambitionen är att återskapa exteriören och riggen från 1905 med undantag för en styrhytt. Sunbeam ägs sedan tidigt 1960-tal av Uppsala Marinbotaniska Medelhavsexpedition AB och har därmed fungerat för forskningsverksamhet längre än yrkesfisket. Efter vårens skrovarbeten planerar man för charterseglingar och marina forskningsinsatser även under seglingssäsongen 2019.
Årets stöd ska användas till skrovarbeten med bordläggning, spant och garnering.

Kontakt
Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: karolina.matts@maritima.se
Telefon: 08 519 549 58| Mobil: 0768 56 55 42

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Kristoffer Henrysson, informationsenheten Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon: 08 519 549 32

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Sjöhistoriska laddar för fullt inför Sveriges första Elbåtsmässa

Mon, 29 Apr 2019 05:47:00 +0200

Den 11-12 maj blir det fullt pådrag, med låg volym, vid Sjöhistoriska. Museet arrangerar landets första mässa med enbart elfritidsbåtar. Branschens tillverkare och leverantörer finns på plats, visar det allra senaste och bjuder på provturer. Det blir dessutom föredrag med olika perspektiv på eldrift och möjlighet att bygga sin egen lilla solcellsdrivna båt med barnen. Elbåtsmässan och Sjöhistoriska har fri entré. Pressfrukost för media i museets kafé 11 maj kl 09.00.

Eldrift har etablerat sig som ett alternativ för många typer av fordon. Men samma genomslag har dröjt när det gäller fritidsbåtar.
– De har ju egentligen extremt bra förutsättningar – de används ofta för korta resor och under perioder när solpaneler levererar som bäst. Eftersom fritidsbåtar körs mycket i områden som är känsliga för störningar både i form av ljud och utsläpp finns det dessutom många miljömässiga vinster att göra jämfört med förbränningsmotorer, säger Elin Petersson projektledare på Sjöhistoriska museet, som är en del Statens maritima och transporthistoriska museer.

Klimat- och hållbarhetsfrågor engagerar många, inte minst dem som tillbringar sin fritid i båt eller vid vatten. Sverige är ett av världens mest fritidsbåtstäta länder med nästan en miljon båtar, varav fler än hälften drivs med motor. Framför allt äldre förbränningsmotorer står för en stor negativ miljöpåverkan.
– Med tanke på de klimatmål och den stora klimatomställningen vi står inför kan vi inte köra runt i våra vatten på samma sätt som idag. Genom Elbåtsmässan samlar vi nu hela branschen för att ge besökarna en så tydlig bild som möjligt av ett alternativ. Det blir också ett sätt att fokusera på hållbarhetsfrågor – på hur vi och kommande generationer ska kunna njuta av ett hållbart båtliv, säger Elin Petersson.

På Elbåtsmässan presenteras de allra senaste båtarna, motorerna, batterierna, innovationerna och tankarna om den framtida utvecklingen. Med Sjöhistoriska museet som bas ges dessutom de historiska perspektiven på båtlivs- och teknikutvecklingen, till exempel i form av världens äldsta bevarade elektriska utombordare (Salisbury-Allen, 1890-tal).
– Museer är idealiska mötesplatser för diskussioner om framtiden och kunskapsutbyten. Människan har stått inför samhällsförändringar, teknikskiften och andra utmaningar förr och Sjöhistoriska är en arena där människor kan hämta och dela kunskap om såväl det förflutna som nutidens och framtidens båtliv, säger Elin Petersson.

Elbåtsmässan arrangeras på och utanför Sjöhistoriska museet i Stockholm den 11–12 maj 2019 i samarbete med Kungliga Djurgårdens Förvaltning och Royal Djurgården. Inne på museet hålls en lång rad programpunkter och föredrag på eldrifts- och hållbarhetstema. Barn och vuxna kan tillsammans bygga sina egna små solcellsdrivna båtar i skaparverkstaden. Utanför visar ett trettiotal utställare de allra senaste båtarna, motorerna, batterierna och andra produkter. Många erbjuder provturer på vackra Djurgårdsbrunnsviken precis vid museet. Fri entré till mässan och museet. Öppet kl 10-17. Detaljerat program och lista över deltagare uppdateras efter hand på: www.sjohistoriska.se

Inbjudan till pressfrukost den 11 maj kl 9
På lördagens morgon välkomnar vi media till frukost i museets kafé för en presentation av mässan inför premiären.
På plats finns museichef Hans-Lennart Ohlsson, Jan Naumburg, hållbarhetsstrateg på Statens maritima och transporthistoriska museer, samt representanter från utställare. Vi bjuder på kaffe och macka till dem som föranmält sig till elin.petersson@maritima.se senast den 8 maj.

Kontakt

Elin Petersson, projektledare Sjöhistoriska museet
elin.petersson@maritima.se
08-519 558 76

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
hans-lennart.ohlsson@maritima.se
08-519 549 45

Kristoffer Henrysson, kommunikatör Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Albin 25 åter i fokus på båtmässan

Thu, 28 Feb 2019 06:57:00 +0100

Under 1970-talet expanderade båtlivet i Sverige. Plastmaterialen hade slagit igenom på allvar och mängder av nya konstruktioner togs fram. Och färger. Plötsligt vimlade skärgårdsfjärdarna av gula, röda, gröna och orange båtar. Komfort och bekvämlighet blev nya ledord. Motorn fick lika stor betydelse som seglen. Med den här utvecklingen följde också en ny typ av båtfolk.
– Det fanns nya möjligheter att låna till båt och lockelsen i att få en underhållsfri båt till rimligt pris gjorde att många nybörjare vågade prova båtlivet, säger Eva Berglund-Thörnblom intendent på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer.

Den mest klassiska av 1970-talets motorbåtar är Albin 25. Den första stod färdig 1967 men det var under 70-talet den hade sin storhetstid. Samtidigt som mässhallarna på Allt för sjön fylldes av segelbåtar i glada färger stod i tillverkaren Albin Marins monter också en motorbåt som drog blickarna till sig. Det var en båt i en design som varken var fräck eller kaxig. Det var i stället den ultimata familjebåten. Stor nog för en standardfamilj, med en akterruff där barnen kunde husera och en rymlig förruff med både pentry och toa.
– Det finns nog ingen motorbåt som speglar 1970-talet så bra som Albin 25. Interiören gick i trendigt orange även om båtarnas exteriör var klassiskt vit med blå detaljer. Inredningen var båtmodets state of the art. Hade någon kommit dragandes med marinblått hade hen betraktats som mossig, säger Eva Berglund-Thörnblom.

Marschfarten låg på omkring 10 knop och för den som ville segla fanns en riggad variant. När Albin 25 introducerades kostade den omkring 30 000 kronor, ungefär lika mycket som den seglande systerbåten Vega.
– Idag går det att köpa en begagnad Vega för 30 000, men en Albin 25 från samma tid kostar det tredubbla. Det och att de finns på så många håll i världen säger mycket om populariteten, säger Eva Berglund-Thörnblom.

Båtlivet förändras och följer samhällsutvecklingen. Det är en viktig uppgift för museet att dokumentera och bevara historien. Sjöhistoriska har en samling med omkring 150 originalbåtar. Den innehåller allmogebåtar, arbetsbåtar och örlogsbåtar men domineras av fritidsbåtar. En av dem är den Albin 25 som ställs ut på mässan i tidsenlig inramning. En annan båt ur museets samling som syns på Allt för sjön är Pettersonbåten Plurr från 1905. Den förvaltas av anrika Heleneborgs båtklubb som firar stort 100-årsjubileum med att visa upp 20 klassiska båtar.

Välkommen till Sjöhistoriska museet i monter C17:35 på Allt för sjön!

För massor av bilder på såväl träbåtar som plastbåtar från 70-talet se museernas arkiv på www.digitaltmuseum.se

Kontakt
Eva Berglund-Thörnblom, intendent Sjöhistoriska museet
eva.berglund-thornblom@maritima.se
08-519 549 44

Sveriges första elbåtsmässa arrangeras vid Sjöhistoriska museet den 11-12 maj 2019. Det senaste inom elbåtar, el-inombordare, el-utombordare, batterier och laddning för fritidsbåtar kommer att visas. Läs mer på www.sjohistoriska.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska riggar för drop in-vigslar på Alla hjärtans dag

Mon, 11 Feb 2019 11:33:00 +0100

– Det blir lite som att vi kompenserar för kaptensmyten. Men framför allt vill vi passa på att fira kärleken. Dessutom har vi en fantastisk byggnad för fina vigslar, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet och vigselförrättare.

Museets pampiga sal, med akterspegeln från Gustav III:s fartyg Amphion i centrum, kommer att dekoreras med blommor och bröllopsbåge. Den 14 februari är alla som vill vigas välkomna mellan kl 10-17. Fri entré och vigsel.

För att få vigas måste paren vara över 18 år, ha med sig giltig hindersprövning och legitimation. Vittnen finns på plats om det behövs men egna är också välkomna. Anmälan i entrén den 14 februari eller via bokningen.sm@maritima.se för en specifik tid.

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 45

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima och Transporthistoriska museer (SMTM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museet är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Premiär för Blubb! Lek och lärande under ytan när Sjöhistoriska öppnar nytt rum för barn

Thu, 20 Dec 2018 11:52:00 +0100

Sjöhistoriskas nya lekrum Blubb är en i raden av satsningar på de unga besökarna och deras vuxna sällskap. Under de senaste åren har museet öppnat en större skaparverkstad, ett nytt matsäcksrum, amningsrum, toaletter och genomfört lokalanpassningar med fokus på tillgänglighet och hållbarhet.
– Barn, vare sig de kommer med familjen eller skolan, är väldigt viktiga för oss. Lekrummet är något riktigt bra för de allra yngsta. För många blir det den första kontakten med vårt ämne och förhoppningsvis en spännande upplevelse som väcker nyfikenhet, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

Rummets innehåll och form har tagits fram under en omsorgsfull process där grupper från Akallaskolan, Hammarhajens förskola samt barn och föräldrar från Hemmabarnen har medverkat. Deras önskemål och synpunkter och hänsyn till olika utvecklingsstadier ligger till grund för konceptet som är anpassat för barn upp till sex år.
– Det finns upplevelse och interaktivitet för alla i åldersspannet. Från att känna, hålla och krypa till att åka rutschkana, leka rollekar och lösa problem. För vuxna handlar det om att ha bra uppsikt och kunna vara delaktig, säger Jenny Theng museilärare på Sjöhistoriska museet.

Ingången går genom en ubåt med fönster ut mot Östersjöns vatten. Rummet är ljus och ljudsatt för att ge en spännande undervattenskänsla utan att vara läskigt. Det finns många olika delar och stationer med saker att göra – åka rutschkana i segelfartyget, lösa problem i maskinrummet, styra fiskebåten, hissa och undersöka sjunken last, klä ut sig eller pausa bland sälarna i den lugna delen och lyssna på sagor.
– Det här rummet ger en riktig wow-känsla. Men även om atmosfären är magisk så är rummets innehåll taget ur verkligheten – fiskarna är sådana som finns i Östersjön, båtarna är skapade efter olika typer och tidsepoker, rattar, instrument och annat är också som på riktigt. Även om den fria leken är det viktiga så är tanken att rummet ska inbjuda till att göra saker tillsammans och saker att prata om tillsammans, säger Jenny Theng.

Lekrummets koncept är framtaget i samarbete med Expology. Bygget har genomförts av museets utställningsenhet och dessutom engagerat myndighetens övriga museer. Delar till rummet har byggts även på Vasamuseet och Marinmuseum.
– Utifrån designkonceptet har vi byggt med hållbarhetstänk – både när det gäller materialvalen och för att det här ska hålla för massor av lek. Vi hoppas ju att barnen aldrig ska vilja gå härifrån, säger Peter Dans, rustmästare på Sjöhistoriska museet.

Den 26 december öppnar Blubb! Samtidigt drar museets jullovsverksamhet igång, också det med spännande undervattenstema och med aktiviteter som även passar äldre barn tillsammans med vuxna. Sjöhistoriska museet har jullovsöppet 26-30 december och 2-8 januari med fri entré.

Kontakt
Jenny Theng, museilärare Sjöhistoriska museet
jenny.theng@maritima.se 08-519 549 35

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
hans-lennart.ohlsson@maritima.se 08-519 549 45

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer (SMM) tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
SMM är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med hållbar utveckling.

Birkas vikingaskepp återuppstår i ny bok

Sun, 25 Nov 2018 07:00:00 +0100

Sjöhistoriska museets marinarkeologer har under en följd av år undersökt sjöbottnen utanför Birka i Mälaren. De nya rönen har jämförts med tidigare forskning och med omvärldens många upptäckter. Fram träder en helt ny bild av den svenska vikingatiden. En bild som nu presenteras i boken Birkas skepp – Vikingatid på Östersjön.

Birkas vikingaskepp har lämnat spår efter sig. Detta i form av prydliga rader av järnnitar som har hållit ihop bordplankorna i sedan länge förmultnade skepp, men också delar av skrov, rigg och segel, som klarat tidens tand begravda nere i sjöbottnen. Med hjälp av de nya fynden kan arkeologerna rekonstruera Birkas typiska vikingaskepp.
– ”Birkaskeppet” var kanske 12–13 meter långt, inte helt olikt de rekonstruktioner av vikingatida båtar och skepp som idag har Birka – Björkö – som hemmahamn, säger Jim Hansson, marinarkeolog på Sjöhistoriska museet.

Men det fanns även större skepp i Birkas hamn. Det största vikingaskepp man har funnit tydliga spår av på Birka är ett 16–18 meter långt krigsskepp, en kraftig konstruktion. Men även ännu större skepp bör ha passerat Birkas hamn under stadens 250-åriga historia.
– Boken Birkas skepp – Vikingatid på Östersjön lyfter fram det vi idag vet om Birka och om vikingatiden på Östersjön, säger Hans Christner, ordförande i Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm, som ekonomiskt står bakom utgrävningarna av Birkas hamn.

Seglet – en nyhet
Birka uppstod inte av en tillfällighet. På 700-talet slog nämligen en av mänsklighetens stora uppfinningar igenom även i Nordeuropa: seglet. Nordbornas skepp utvecklades och förbättrades nu så att långväga handelsresor blev möjliga – liksom krigståg.
– Birka var primärt en handelsplats, ett slags Singapore i Mälaren, säger Hans Christner. Mälaren var på vikingatiden en havsvik som man kunde ta sig till även med stora skepp. Birka hade ett rikt och bördiga omland och drog till sig handel från andra delar av Europa.

Nordborna byggde vikingaskepp under mer än 300 års tid. Det var stor skillnad mellan de norska hövdingarnas paradskepp på 800-talet och den sena vikingatidens kungliga krigsskepp på 1000-talet. De allra största vikingaskeppen var långsträckta fartvidunder. De hade plats för upp till 80 roddare, som även var soldater. Rekordet innehar ett vikingaskepp som hittats i Roskilde i Danmark. Det var 36 meter långt men bara 3,7 meter brett.
– I boken jämför vi olika vikingaskepp från hela Norden: Hur fort kunde man egentligen ro? Hur snabbt seglade man? Med vilka skepp kunde man kryssa?

Resor i österled – myt eller verklighet?
Forskningen omvärderar det vi trott oss veta om vikingatiden. Det gäller inte minst handelsvägarna i österled. Hur gick resorna till? Hur långt kunde man egentligen ta sig med ett (mindre) vikingaskepp på de ryska och ukrainska floderna? Boken analyserar för första gången i detalj den svenska så kallade experimentella arkeologins alla färder österut.

Och hur var det då med vikingahjälmarna? Boken går igenom fyndplatser och vikingatida slagfält, som på ön Ösel utanför Estland, där elitsoldater från Mälardalen mötte ett våldsamt öde på 750-talet. De begravdes tillsammans med sina svärd, sköldar (fulla med inborrade pilspetsar) och övriga tillhörigheter.
– Men de bar uppenbarligen inte hjälm – varken med eller utan horn, säger Thomas Magnusson på Medströms Bokförlag, som har producerat boken.

Fakta: Birkas skepp – Vikingatid på Östersjön
Boken är skriven av ledande forskare: Dick Harrison, Jim Hansson, Amica Sundström, Charlotte Hedenstierna-Jonson, Klas Helmerson, Jens Lindström och Thomas Magnusson.
Bakom bokprojektet står Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, och Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm tillsammans med Medströms Bokförlag.
Från den 28 november går den fint illustrerade boken att köpa i Sjöhistoriska museets butik för 350 kronor. Den finns dessutom tillgänglig i den ordinarie bokhandeln.

ISBN: 9789173291316
Format: Inbunden, 260 sidor
Språk: Svenska

Kontakt
Thomas Magnusson
Medströms Bokförlag
Tel: 08-411 33 71 eller 070-760 70 43
thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Flera nyupptäckta vrak undersöks kring Nationalstadsparken

Tue, 16 Oct 2018 05:59:00 +0200

Det finns möjlighet att intervjua Sjöhistoriska museets marinarkeologer på plats under tisdag eftermiddag, den 16 oktober 2018, kontaktuppgifter nedan.

Kultur- och naturvärden inom Kungliga nationalstadsparken är relativt väl utforskade, medan det maritima kulturarvet, det vill säga spår av händelser och verksamheter med en maritim anknytning, inte är lika kända. Detta trots att sjövägen längs med och fram till det som idag är Nationalstadsparken har varit livligt trafikerad genom århundradena.

Länsstyrelsen Stockholm har tillsammans med Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, identifierat ett 40-tal vrak längs Nationalparkens vattenstråk. Denna vecka dyker marinarkeologer från museet på de vrak som uppskattas ha störst kulturhistoriskt värde.

Syftet med inventeringen av Nationalstadsparkens maritima kulturarv och de pågående dykningarna är att få större kunskap om vad som döljer sig under vattenytan. Kunskap som i sin tur ska delges allmänheten, bland annat längs två nya promenadstråk som planeras utmed parkens strandlinje.

Kontakt
Göran Ekberg, intendent och marinarkeolog, Statens maritima museer, (kontakt för intervju med marinarkeologerna).
Tfn: 08-519 549 34
goran.ekberg@maritima.se

Eva Waldén Selin, landskapsstrateg, Länsstyrelsen i Stockholms län
Tfn: 010-223 16 91
eva.walden.selin@lansstyrelsen.se

Nationalstadsparken är världens första nationalstadspark och omfattar delar av Stockholms, Lidingö och Solna kommuner. Parken har en lång kust runt Skeppsholmen, Kastellholmen, Beckholmen, Södra Djurgården, ögruppen Fjäderholmarna, Bockholmen utanför Stocksundstorp samt Kaninholmen utanför Ulriksdal.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Två ångfartygsvrak undersöks utanför Gotland

Tue, 02 Oct 2018 06:30:00 +0200

Tidigare klassades alla vrak efter fartyg som förlist för minst 100 år sedan som fornminnen. År 2014 ändrades lagen, och nu krävs att ett fartyg kan antas ha förlist före år 1850 för att det ska få ett automatiskt fornlämningsskydd. Lagen medförde att ett antal fartygslämningar förlorade sin fornlämningsstatus. Samtidigt ger den nya lagen länsstyrelserna möjligheten att fornlämningsförklara även yngre lämningar om de är särskilt kulturhistoriskt värdefulla.

Länsstyrelsen i Gotlands län har tillsammans med Statens maritima museer identifierat tre vrak utanför Gotlands kust som kan vara tillräckligt kulturhistoriskt värdefulla för att fornminnesförklaras. Två av dessa, ångfartyget Princess utanför Östergarn och ångskonerten Vulcan utanför Fårö undersöks den här veckan av marinarkeologer från Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

– Vi behöver kvalitetssäkra det underlag som behövs för att möjliggöra en fornlämningsförklaring. Årets dykningar ska ses som en del i ett mer långsiktigt arbete där länsstyrelsen arbetar för att ta tillvara och bevara kulturvärden i havet, säger Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen.

De moderna ångfartygen konkurrerade ut segelfartygen under senare delen av 1800-talet. Fartygen övergick från att drivas med segel och vind till kol och ånga. Man litade inte helt på de nya maskinerna och behöll därför under en kort period masterna på skeppen trots att de hade ångmaskiner. Det är under denna period som de nu aktuella Vulcan och Princess byggdes och trafikerade Östersjön.

Forskningen kring dessa fartyg är eftersatt vilket gör detta initiativ viktigt för sjöfartens historia. Vulcan och Princess kan bidra med information och berättelser om en tid då den industriella revolutionen tog fart på allvar och kom att förändra världen för alltid.

Mer om ångfartygen
Vulcan var på väg från Sankt Petersburg i Ryssland till Bremen i Tyskland med 500 ton råg i lasten. Den 28 maj 1873 kantrade och sjönk ångaren utanför Fårö. Den 18 man starka besättningen kunde räddas och ett par veckor senare hölls det en så kallad strandningsauktion i Fårösund på två skeppsbåtar, segel, block, tågvirke med mera. Vulcan var byggd i Tyskland 1872 och är 44 meter långt.

Princess var på väg från Sankt Petersburg till London med en last av havre när det förliste den 23 juli 1888 utanför Östergarn, efter att ha stött på grund. Dagen efter bröts fartyget på mitten, akterskeppet sjönk medan förskeppet blev kvar på grundet. På grund av oväder var det svårt att undsätta det strandade fartyget, men 800 tunnor torr och 100 tunnor våt last, samt ankare och kätting kunde bärgas. Princess byggdes 1869 i England. Endast akterskeppet är bevarat.

Ångfartygen Vulcan och Princess var båda lastade med spannmål från hamnen Kronstadt, utanför Sankt Petersburg i Ryssland. Allt sedan medeltiden har fartyg fraktat spannmål från Östersjöområdet till Västeuropa.

Det finns möjlighet för journalister att följa med ut till vrakplatserna under veckan.

Kontakt
Mikael Fredholm, intendent och marinarkeolog, Sjöhistoriska museet
Tfn: 08-519 558 31
E-post: mikael.fredholm@maritima.se

Jim Hansson, intendent och marinarkeolog, Sjöhistoriska museet
Tfn: 08-519 549 22
E-post: jim.hansson@maritima.se

Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen
Tfn: 010-223 93 59
E-post: daniel.langhammer@lansstyrelsen.se

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör, Sjöhistoriska museet
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Till botten med Botkyrkas historia. Marinarkeologisk dag den 15 september

Wed, 05 Sep 2018 05:57:00 +0200

Den 15 september är det Marinarkeologisk dag vid Slagstabadet. En dag för djupdykning i Botkyrkas historia och för att se hur dykande arkeologer arbetar. Och för att ha kul.

– Det blir en dag för historieintresserade och alla som är nyfikna på vad som döljer sig under ytan. Förutom möjligheter att följa marinarkeologernas arbete och upptäckter på nära håll så blir det guidade turer på land och en massa olika familjeaktiviteter, säger Anna Arnberg samordnande arkeolog på Statens maritima museer där Sjöhistoriska museet ingår.

Museets arkeologer har dykt upp på flera platser i landet förut, visat upp metoder och utrustning och gett besökare på plats möjlighet att följa undersökningar och ta del av den lokala historien. Under dagarna före den 15 september deltar museets pedagoger och marinarkeologer i ett samarbete med ett par av Botkyrkas skolor för att på liknande sätt koppla fynd från botten till områdets historia. I Slagsta låg ett av Mälardalens största tegelbruk och härifrån skeppades tegel ut från 1600-talet fram till 1914.

Från sin dykbåt kommer arkeologerna att undersöka flera ställen utanför Slagstabadet. Även Sjöhistoriskas museifartyg, sjöräddningskryssaren Bernhard Ingelsson, kommer att finnas på plats. Dyken planeras utifrån en sonarundersökning av sjöbottnen och efter varje undersökning visar arkeologerna filmer från platsen.

– Vi har en del olika indikationer, några som antagligen är vrak och några mer svårtolkade, så det blir spännande att jämföra sonarbilderna med verkligheten. Vi vet till exempel inte om vraken är moderna eller äldre. Det skulle förstås vara roligt om vi hittar föremål som kan berätta om bruket och om de som arbetat där genom historien, säger Håkan Altrock marinarkeolog på Sjöhistoriska museet.

Evenemanget den 15 september arrangeras i ett samarbete mellan Sjöhistoriska museet, Botkyrka kommun, Slagsta Gille och Norra Botkyrka Sjöscoutkår.
Program för dagen finns här: https://www.sjohistoriska.se/besok/kalender/kvallsevenemang/botkyrka

Kontakt
Anna Arnberg, samordnande arkeolog, Statens maritima museer
08-51954947, anna.arnberg@maritima.se

Håkan Altrock, intendent och marinarkeolog, Statens maritima museer
08-51955828, hakan.altrock@maritima.se

Linnéa de Laval, museipedagog, Sjöhistoriska museet
08-51954943, linnea.delaval@maritima.se

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Ångbåten 200 år – ångbåtsparad i Stockholm söndagen den 26 augusti

Wed, 22 Aug 2018 08:36:00 +0200

Nu firar vi 200-årsjubileet av ångbåtstrafiken tillsammans med Sveriges unika ångbåtsflotta. Söndagen den 26 augusti följer vi i kölvattnet efter Owens ångbåtsresa. Från Riddarholmen kommer bland annat följande ångfartyg att delta: passagerarfartygen Mariefred (1903), Blidösund (1911), Motala Express (1895), Drottningholm (1909), Ejdern (1880) och Storskär (1908), ångsluparna Gerda (1865), Robert (1866), Tärnan (1901), Frithiof (1897) och Hjerter Kung (2010), djurgårdsfärjan Djurgården 3 (1897), bogserbåten Örnen (1903) och isbrytaren Sankt Erik (1915).

Rederier och föreningar som driver ångbåtstrafik har tagit initiativet till firandet.
– Stockholmstraktens stora ångbåtsflotta är unik och firandet blir en upplevelse för dem som vill känna historiens vingslag. Tack vare entusiasterna inom ångbåtsrörelsen finns dessa ångande klenoder fortfarande i trafik idag, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

På söndagen fylls ångbåtskajen på Riddarholmen med ångbåtar. Tidsschemat ser ut så här:
Ca kl 09.00 slussas 10-talet ångfartyg – bland dem Sjöhistoriskas stora isbrytare Sankt Erik – genom Hammarbyslussen
Ca kl 11.00 ligger fartygen vid Riddarholmen, där det blir information och musik på kajen. Kvarvarande biljetter kan köpas direkt på respektive fartyg.
Kl 12.00, på given signal avgår alla fartyg gemensamt mot Drottningholm. Efter en blick på slottet vänder fartygen och går åter till Riddarholmen.

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, 08-51954938, fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Historiska fartyg k-märks

Wed, 20 Jun 2018 06:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, k-märker nu ytterligare tre fartyg. Det är bogserbåtarna Svanö och Årås och det seglande lastfartyget Libra af Stockholm som får utmärkelsen. Därmed ingår de i den exklusiva skara av fartyg och båtar som anses betydelsefulla för det maritima kulturarvet.

– Vi är väldigt stolta och glada över att kunna presentera ytterligare tre k-märkta fartyg. För Statens maritima museer är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta detta maritima kulturarv, säger Karolina Matts intendent på Sjöhistoriska museet.

Sammanlagt är nu 136 fartyg k-märkta. Fartygen är hemmahörande längs landets alla kuststräckor från norr till söder och i våra insjöar och älvar. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt. Utmärkelsen k-märkt kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien. Det är ägaren själv som ansöker om att få sitt fartyg k-märkt.

Läs mer om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande och se hela listan över k-märkta fartyg här.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: karolina.matts@maritima.se
Telefon: 08 519 549 58| Mobil: 0768 56 55 42

Libra af Stockholm, SCJQ
Karlstads varv 1934
Hemmahamn Skeppsholmen, Stockholm
Libra af Stockholm (tidigare Lurö) var det första fartyget i stål som konstruerades och byggdes på Karlstads varv. Fartyget var till en början galeasriggat och med hjälpmaskin. Lastrummet var specialinrett för att frakta socker. 1939 såldes fartyget till Danmark. Under tiden som dansk fraktfartyg minsprängdes fartyget hela två gånger! Ena gången så illa så att hon sjönk, men kunde bärgas och efter en renovering säljas till Norge. I Norge gick hon som fraktfartyg under ett halvt sekel med namnet Libra. År 2007 återvände Libra till Sverige, där hon nu används som bostad och segelfartyg.

Årås
Thorskogs varv 1917
Hemmahamn Askersund
I huvudsak har Årås varit verksam som bogserbåt vid Skoghallsverken på Hammarö i norra Vänern. 1930 förlängdes Årås med 2 meter och höjdes med 40 cm vid C.J. Wennbergs mekaniska verkstad i Karlstad. År 1965 såldes Årås och blev fritidsfartyg. Fartyget hade då en ångmaskin som byttes mot en tändkulemotor. Ångmaskinen från 1917 är bevarad i Rubens maskinhistoriska samlingar. Under samma period svetsades nitarna i skrovet, styrhytten moderniserades och förstorades och skorstenen förändrades.Årås är ett klassiskt exempel på hur mindre bogserbåtar förändrats över tid. Både förändringen av styrhytt/däcksöverbyggnad och förlängningen av skrovet är mycket vanligt förekommande på den här typen av fartyg.

Svanö, SFC 5663
Atlas varvet i Gävle 1885
Hemmahamn Lännersta
Svanö är sannolikt byggd som passagerarslup 1885 vid AB Atlas Varv i Gävle och hette till en början Rolf. Båten fick ny ägare 1907 och bytte namn till Fridhem. År 1909 byggdes fartyget om till bogserbåt och fick namnet Svanö. På 50-talet ersattes ångdriften med en Skandiamotor, i samband med det byggdes även en ny större styrhytt, en ny skorsten och maskinkapp. Fram till 1984 var fartyget verksamt som arbetsfartyg på olika platser längs med Norrlandskusten. Därefter blev Svanö fritidsfartyg. Svanö är ett typiskt exempel på hur mindre bogserbåtar under sin tid i yrkessjöfart ändrats från ångdrift till tändkulemotor. Även förändringen av styrhytt/däcksöverbyggnad följer den sedvanliga utvecklingen för mindre yrkesfartyg av den här typen.

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Stort kalas när Sjöhistoriska museet firar 80-årsjubileum

Mon, 21 May 2018 10:14:00 +0200

Den 28 maj 1938 invigde kung Gustav V Sjöhistoriska museet på Gärdet. Den 26 maj 2018 bjuder museet på kalas med massor av familjeaktiviteter under dagen och nostalgisk musikunderhållning på kvällen. Fri entré för alla.

Planerna på ett sjöhistoriskt museum drogs upp redan 1913 av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm, idag museets vänförening, och föremål började samlas in. 1931 erbjöd Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en stor summa för museibygget, men med en del specifika krav – till exempel fick det inte byggas i funktionalistisk stil. Flera av landets mest framstående arkitekter tävlade om uppdraget. Det gick slutligen till Ragnar Östberg, som bland annat ritat Stockholms stadshus. Det nya museet byggdes 1934-1935 i nyklassicistisk stil och invigdes av Gustav V den 28 maj 1938.

Sedan dess har museet vidgat världsbilden för över 4 miljoner besökare. Föremålssamlingar, arkiv och bibliotek har ständigt utökats och varit utgångspunkt för över 300 utställningar.

Lördagen den 26 maj är det stort kalas och alla är bjudna. På dagen blir det nycirkus- och teaterföreställningar, musikunderhållning och specialvisningar. Och på kvällen blir det mat och musik i museets vackra Minneshall där Beata Harryson med orkester bjuder på en nostalgitripp.

Om museets historia och Ragnar Östberg
https://www.sjohistoriska.se/om-sjohistoriska/museets-historia

Om jubileumsfirandet den 26 maj
https://www.sjohistoriska.se/besok/kalender

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
Museerna är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med ökad hållbarbet.

Sjöhistoriska museet k-märker 9 fritidsbåtar

Tue, 15 May 2018 06:08:00 +0200

Sjöhistoriska museet k-märker nu ytterligare 9 fritidsbåtar. Båtarna som finns i Stockholmstrakten, Onsala, Orust, Västerås och Torsby är mycket olika. Här finns flera exklusiva motor- och segelbåtar konstruerade och byggda i unika exemplar. Men också ett exemplar av de tidiga plastbåtar som pekar mot den moderna båtproduktionen.

– Jag är lika fascinerad av de eleganta segelbåtarna Hera och Baroudör – påkostade byggen från 1920- och 30-talen, som av motorbåten Lady II som köpts tillbaka till Sverige efter ett antal år i Holland. Varandras motsatser kanske man kan säga att den exklusiva motoryachten Wialla III och den enklare snipan Misan är, både byggda med stor hantverksskicklighet men av helt olika storlek och karaktär, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Syftet med k-märkningen är att ge uppmärksamhet och uppskattning gentemot de människor som satsar både tid och pengar på sina gamla fina fritidsbåtar.

– Det är just den stora blandningen av båtar, där bara ägarnas engagemang är gemensamt, som är det särskilt roliga med k-märkningen av fritidsbåtar, säger Fredrik Blomqvist.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer. Sedan starten 2009 finns idag 143 fritidsbåtar som k-märkts på ägarens initiativ. Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia.

Läs mer om k-märkning och se hela listan på:
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fritidsbatar

Kontakt
Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

De fritidsbåtar som nu k-märkts är:

Kustkryssaren/yawlen Baroudör
Statens maritima museer bedömer att kustkryssaren Baroudör från 1936 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten, som konstruerades av Åke Ameén, byggdes vid Helmer Linds varv vid Skurusundet (Nacka). Den påkostade och eleganta båten är omskriven och finns bland annat med i boken ”Unika svenska båtar” från 1987. Dess tidigare namn är Topsy och senare Nike. Den nuvarande ägaren har låtit utföra omfattande renoveringsarbeten, vilket innebär att den yawlriggade kustkryssaren idag är i ett mycket gott skick.
Ägare: Jean Jacques Zander, Solna, Stockholms län, 0708-745 576

Kosterbåten Taifun
Statens maritima museer bedömer att fritidsbåten K25:an Taifun från 1937 är kulturhistoriskt värdefull. Båten, som byggdes av Gustav Johansson (Kungsviken, Orust) efter brodern Hjalmars konstruktion, har en omväxlande historia. Kappsegling stod i fokus ända till slutet av 1960-talet. Genom ägarlängden kan hemmahamnarna hittas både på Väst- och Ostkusten. Även om nuvarande ägare är bosatt Dalarna finns båten åter i sina hemmavatten på Orust. De mindre ändringar som gjorts genom åren kan betraktas som årsringar i båtens historia. Nuvarande ägare har genomfört en omfattande och mycket ambitiös traditionell renovering av båten. Kosterbåten Taifun är därför idag i ett mycket gott skick.
Ägare: Lars-Urban Helje bosatt i Lima, Dalarnas län (båten finns på Orust, V Götalands län) 070-30 89 350

Motorseglaren Poseidon
Statens maritima museer bedömer att motorseglaren Poseidon från 1966 är kulturhistoriskt värdefull. Båten är i ett exceptionellt gott skick. Poseidon är av typen ”Doris”, byggd och konstruerad vid Henrik J Askevik & sönner A/S i Hagavik utanför Bergen, Norge. Den aktuella båten var redan vid leverans ketchriggad, men samma modell såldes även utan rigg. Poseidon har genom åren endast haft en ägare – nämligen den som fortfarande underhåller och använder den idag. Det kan konstateras att underhållet skötts föredömligt, vilket är skälet till att båten fortfarande idag är i mycket gott skick.
Ägare: Sören Svanberg, Västerås, Västmanlands län, 070-81 31 665

Motoryachten Wialla III
Statens maritima museer bedömer att fritidsbåten motoryachten Wialla III från 1923 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten ritades av den välrenommerade Erik Salander och byggdes på hos Lundin & Johanssons (Önneredsvarvet) i Fiskebäck utanför Göteborg. Båten är mycket väldokumenterad och har en komplett ägarlängd. Ägaren har redogjort för de ombyggnader som gjordes 1938-39 som givit doghouse och akterruff sitt nuvarande utseende. De reparationer och renoveringar som gjorts av nuvarande ägare har utförts på ett föredömligt sätt, anpassat till en fritidsbåt av denna ålder och karaktär. Den påkostade Wialla III är idag i ett gott bruksskick.
Ägare: Peter Bengtsson, Stockholms stad och län, 070-232 27 92

ABC-Jollen
Statens maritima museer bedömer att denna tidiga plastbåt är kulturhistoriskt värdefull. Bedömningen bygger på kombinationen av den dokumenterade ägarlängden och den kompetenta renovering som utförts på sista tiden. ABC-jollen är tillverkad hos Aktiebolaget Bröderna Claesson i Kungälv under slutet av 1950-talet. De första 25 åren fanns jollen i västsvenska vatten kring Göteborg. Efter att ha stått undanställd en längre tid togs båten över av nuvarande ägare. Den noggranna renoveringen har sedan utförts med känsla för de detaljer som (fortfarande) finns bevarade på den relativt enkla, men för utvecklingen av plastbåtar så viktiga båten. Den namnlösa ABC-jollen har rustats upp så att den åter ser ut som då den först nyttjades i slutet av 1950-talet.
Ägare: Anders Wiss, 070-557 02 32, Torsby kommun, Värmlands län

Östersjökryssaren Hera
Kryssaren Hera är konstruerad av Tore Herlin och byggd på Schelins båtvarv i Kungsör. I ansökan finns uppgifter både om beställaren och den ägarlängd båten haft sedan byggåret 1928. Statens maritima museer kan konstateras att östersjökryssaren Hera är kulturhistoriskt mycket värdefull. Tack vare en mycket god dokumentation kan fastställas både när och av vem som t ex riggen förändrats. Till största delen är Hera idag fortfarande i originalutförande – de mindre ändringar som gjorts under de 90 år båten har funnits kan främst kopplas till pentry och motor. Sammantaget kan konstateras att de stora kvaliteter Hera hade när hon byggdes förvaltats väl av ägarna genom åren. Tack vare ett stort engagemang bevaras båtens historik från både tidigare och nuvarande ägare. Vad gäller båtens skick kan sägas att underhållet under alla år skötts på ett förebildligt sätt.
Ägare: Ola Carlson & Karin Olander Carlson, 076-125 70 77, Onsala, Hallands län

Motorbåten Lady II
Statens maritima museer bedömer att motorbåten Lady II, byggd 1929 på Fisksätra varv (Nacka) är kulturhistoriskt mycket värdefull. Konstruktören var den välkände C G Pettersson. Tack vare att båten för drygt 60 år sedan fanns i nuvarande ägares familj finns både dokumentationsmaterial och kunskaper om båtens historia som bidrar till dess kulturhistoriska värde. Ägarlängden gör att båten kan följas både i Sverige och under en period i Nederländerna. Den dubbelruffade salongsbåten tillhör den äldre generationen exklusiva fritidsbåtar – där ritningen oftast endast användes till ett unikt exemplar. Till sitt exteriöra utseende är Lady II sig lik genom åren. Båten är idag dessutom i ett mycket gott skick.
Ägare: Lars & Anne Ekman, 073-820 00 39, Stockholms stad och län

Motorsnipan Misan
Statens maritima museer bedömer att motorsnipan Misan, byggd 1965 av Rune Berntsson i Strömstad är kulturhistoriskt värdefull. Ägaren har bland annat gjort ett ambitiöst efterforskningsarbete för att klarlägga både båtbyggare, byggår samt båtens ägarlängd. Förhoppningsvis kommer mera kunskap att tillkomma, särskilt vad gäller fler tidigare ägare, vilket kommer att öka båtens kulturhistoriska värde. Nuvarande ägare har gjort en del reparationer – där han följt det utförande båten haft tidigare. Från Statens maritima museers sida kan konstateras att den aktuella båten är av en typ som visserligen krävde yrkesskicklighet av båtbyggaren – som samtidigt var ekonomiskt överkomlig – vilket innebar att det byggdes ganska många båtar av detta slag. Misan är idag, tack vare föredömliga arbeten av ägare, i ett mycket gott skick.
Ägare: Per Steffansson, 0704-26 08 70, Kungsängen, Stockholms län

Segelbåten (K25:a) Sunbeam
Statens maritima museer bedömer att den valdäckade K25:an Sunbeam från 1959 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten har genom åren underhållits på ett förebildligt sätt – vilket bland annat fått resultatet att i stort sett alla delar av båten är i original sedan byggåret. Konstruktören, Osborne Ralph, lät bröderna Arvidssons varv i Svineviken, Orust, bygga båten åt sig själv. Sunbeam har idag sin hemmahamn i Stockholms skärgård, och har återigen blivit medlem i Segelsällskapet Fram i Göteborg. Nuvarande ägare, som relativt nyligen tagit över båten, är mån både om båtens historia och ett för båten anpassat traditionellt underhåll.
Ägare: Inge Carleson, 0708-43 02 96, Täby, Stockholms län

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer, SMM, tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.
SMM är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och arbetar kontunuerligt för ökad hållbarhet.

Miljonstöd till bevarande av kulturhistoriska fartyg

Mon, 14 May 2018 11:13:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fördelar nu 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla yrkesfartyg. I år fördelas pengarna till nio fartyg. De beviljade projekten rör bland annat reparation av träskrovet på ett fraktsegelfartyg, arbeten med ångmaskinen i ett passagerarfartyg och en ny mast till ett gammalt fraktfartyg. Fartygsägarnas engagemang är viktigt, tack vare deras insatser stävar många kulturhistoriskt värdefulla fartyg ut på våra vatten i sommar.

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fördelar årligen 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Det ekonomiska stödet är viktigt – men det betalar bara en liten del av de verkliga reparationskostnaderna. I år var antalet ansökningar 36 stycken och den totala summan på ansökningarna 6,5 miljoner kronor.

– Det är dyrt att reparera äldre fartyg, det gäller både de som är byggda i trä och i stål. I år, 2018 fyller ångbåtstrafiken 200 år, och bland de fartyg som fått stöd finns arvet av denna tekniska revolution. Samtidigt vet de flesta att det traditionella segelfartygets träskrov och däck kräver noggrant underhåll och yrkeskunniga reparationer. På Statens maritima museer är vi medvetna om att ägarna till dessa flytande klenoder tar ett stort ansvar för detta viktiga kulturarv. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden. Vi hoppas att stödet från oss bidrar till att upprätthålla landets historiska flotta – även om vi bara bidrar med en mindre del av kostnaderna, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Bland de fartyg som får stöd i år finns ett av landets äldsta segelfartyg Mina som seglar i Vänerns vatten, ångaren Trafik som har Hjo som hemmahamn och bogserbåten Harry som finns i Lysekil.

– De historiska fartygen är viktiga för förståelsen av den mångfacetterade historien, till exempel genom olika karaktär på sjöfarten förr i tiden. Eftersom yrkessjöfartens historia genom dess fartyg kan beskrivas över hela landet är vi glada att årets fördelning har fått en god geografisk spridning, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till före detta yrkesfartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet. Beslut om fördelningen sker i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.

– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg och motorfartyg men vi tar också hänsyn till hur tillgänglig fartygets verksamhet är för att många ska kunna få del av fartygens intressanta berättelser, säger Fredrik Blomqvist.

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2018

Ångfartyget Djurgården 3, Stockholms stad och län
Motorfartyget Harry, Lysekil, Västra Götalands län
Segelfartyget Linnéa, Gamleby, Kalmar län
Segelfartyget Mina, Lidköping, Västra Götalands län
Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad, Värmlands län
Ångfartyget Rex, Hallstahammar, Västmanlands län
Motorfartyget Sydfart, Kalmar kommun och län
Ångfartyget Trafik, Hjo, Västra Götalands län
Segelfartyget Westkust, Orust, Västra Götalands län

Kort fartygsfakta och fördelat stöd

Ångfartyget Djurgården 3, Stockholm, 40 000 kr

Ångfärjan Djurgården 3 byggdes 1897 på Brodins varv i Gävle. Det ursprungliga namnet var Stadsgården 1. Fartyget beställdes för att klara trafiken till stockholmsutställningen 1897. Hon användes på olika linjer i Stockholms hamn till 1969. Den ideella föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten övertog henne 1973 och rustade upp henne. Djurgården 3 är Stockholms enda kvarvarande ångdrivna Djurgårdsfärja. Trafiken idag består av charter, färjetrafik och beställningstrafik.

Årets stöd ska användas till reparationsarbeten på ångmaskinen.

Motorfartyget Harry, Lysekil, 150 000 kr

Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet AB Atlas i Gävle år 1887 som "Korsnäs 1". Fartyget användes för bogsering av fartyg, pråmar och timmer. 1950 sålde Korsnäsbolaget fartyget som i och med detta genomgick en total ombyggnad vid Ideals varv vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Det mesta utom delar av skrovet byttes ut. Bland annat byttes ångmaskinen ut mot en 300 hkr Skandiamotor och hon blev därmed en av Mälarens kraftigare bogserbåtar. Namnet ändrades till Arne. Hemmavattnen för fartyget ändrades från Stockholm till Lilla Edet på 1970-talet – då ändrades även namnet till Harry. Sedan 1993 ägs fartyget av Föreningen L. Laurin och hemmahamnen blev då Lysekil. Föreningens syfte är att bevara och bruka fartyget med dess Skandiamotor för att förmedla kunskap om en viktig epok i Lysekils historia samt verka för vidgad kunskap om fartygs vård och utrustning.

Årets stöd ska användas till plåtarbeten på skrovet.

Segelfartyget Linnéa, Gamleby, 170 000 kronor

Linnéa byggdes 1915 av Gustaf Groth i Sjötorp på beställning av Oscar Berndtson i Stockevik. Hon riggades som skonare och redan 1916 installerades en Avancemotor. År 1937 byttes den till en Skandia tändkulemotor på 130 hkr som fortfarande är i bruk. Linnéa är ett mycket väldokumenterat fartyg, det gäller såväl hennes år i fraktfart som arbetet med att bevara henne. En av ägarna, Egil Bergström, har skrivit boken ”Linnéa en svensk fraktseglare”, som är en omfattande beskrivning över arbetet med att bevara fartyget. Linnéa är en typisk representant för skonarriggade jaktskrov byggda i Sjötorp. Fartygets historia saknar inte dramatiska inslag eftersom hon förliste och blev vrak redan 1917. Hon bärgades dock och gick i yrkesfart fram till 1965. Sedan 1968 har det genomförts en del mycket stora arbeten för att bevara fartyget. När den nu pågående upprustningen färdigställts planeras fortsatta skolseglingar med Linnéa.

Årets stöd ska användas till byte av spant och bottengarnering.

Segelfartyget Mina, Lidköping, 100 000 kr

Mina är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen vänergaleas. Hon byggdes 1876 vid Fågelö gård, Torsö, på stranden för gårdens egna behov att transportera spannmål, kalk och ved. Mina riggades som galeas och har ett klipperskrov med liten akterspegel som kan härledas till den äldre nordiska skeppsbyggnadstraditionen. Första maskinen installerades 1914. Fartyget genomgick sedan den sedvanliga förändringen bestående av nedriggning, styrhytt, starkare maskin och större lastluckor. Mina gick i svensk fraktfart till 1959 därefter blev hon fritidsfartyg. År 1994 köptes Mina av Vänermuseet som startade en stor förbyggnad av fartyget vid Trellevarvet. Tre år senare övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping som både seglar fartyget och har fortsatt både renovering och underhåll av Mina.

Årets stöd ska användas till skrovarbeten.

Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad, 60 000 kr

S/S Polstjärnan beställdes av Vänerns Seglationsstyrelse som tjänstefartyg. Hon byggdes på Lindholmens mekaniska verkstad i Göteborg, sjösattes 1929, bogserades till Motala Verkstad som installerade den ångmaskin och panna som fortfarande är i bruk. Fartyget utnyttjades som tjänstefartyg med ursprunglig panna och maskin fram till 1983 då hon såldes. 1984 övertog nuvarande ägare, Ångbåtssällskapet Polstjärnan, fartyget. Polstjärnan har flera gånger byggts om. År 1960 förlängdes hon med 3 meter och inredningen har genom åren ändrats och moderniserats. Ångbåtssällskapet Polstjärnan genomför numera trafik med fartyget sommartid och arbetar med att bevara fartyget i skick som tjänstefartyg. Man har bland annat återfört koleldning, installerat den ursprungliga ångdrivna lysmaskinen och renoverat inredningen.

Årets stöd ska användas till reparationsarbeten på fartygets skrov och drivlina.

Ångfartyget Rex, Hallstahammar, 100 000 kr

Bogserbåten Rex byggdes 1902 vid Thorskogs Mekaniska Verkstad. Ångmaskinen var på 80 hästkrafter och hon hade en fällbar skorsten. Fartyget användes för allehanda bogserbåtsuppdrag bland annat till att dra pråmar på kanaler och insjöar. I slutet av första världskriget köpte ASEA fartyget för transport av gods på Strömsholms kanal och på Mälaren. Efter andra världskriget minskade kanalens betydelse och Rex såldes. År 1955 köptes båten tillbaka till Surahammars Bruk i syfte att den skulle ingå i ett bruksmuseum. Dessa planer genomfördes dock inte. Men 1988 övertog Hallstahammars kommun Rex för att bevara ångbåten som ett teknik- och kanalhistoriskt minnesmärke. Entusiaster lade ner stor möda och många arbetstimmar för att få fartyget funktionsdugligt och så nära originalskicket som möjligt. Rex har sedan dess varit ett populärt inslag på Skantzsjön. År 2012 överläts drift och underhåll av fartyget till en ångbåtsförening som rustat bogserbåten. Hallstahammars kommun har dock kvarstått som ägare.

Årets stöd ska användas till renovering av trädäcket.

Motorfartyget Sydfart, Kalmar, 30 000 kr

Sydfart byggdes vid Thorskogs Mek Verkstad och Skeppsvarv 1879. Hon levererades till skeppsredaren Gustav Silvén i Säffle och fick namnet Olof Trätälja efter den värmländske vikingahövdingen. När Sydfart köptes till Öland 1977 fick hon sitt nuvarande namn. Sydfart är Sveriges äldsta i trafik varande fraktfartyg och kanske också ett av världens äldsta fraktfartyg i kommersiell lasttrafik. Ägare är sedan några år tillbaka ett partrederi i Kalmar som bevarar och använder fartyget i viss fraktfart. Sydfart har en intressant och väldokumenterad historia.

Årets stöd ska användas till återställande av aktermast samt dävertar till livbåt.

Ångfartyget Trafik, Hjo, 200 000 kr

Ångfartyget Trafik byggdes på Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1892 för fart i Vättern mellan Hjo och Hästholmen. Fartygets rutt fungerade som förbindelselänk mellan järnvägslinjen Hjo – Stenstorp och Mjölby – Hästholmen. Den kvarvarande ångmaskinen är en 2 cylindrig kompound ångmaskin installerad 1892 med en effekt på 176 hkr, vilket ger en fart på 11 knop. Ursprungligen användes Trafik för både passagerartrafik och fraktfart. Trafik gick på sin ursprungliga trad fram till 1959. Därefter lades fartyget upp och tjänstgjorde som café i Hjo. I dåligt skick övertogs hon av en förening i början av 1970-talet och kom åter i drift 1977. Ägare genom åren har varit Ångfartygs AB Hjo – Hästholmen 1892–1933, Rederi AB Hjo – Hästholmen 1933–1972 och sedan 1972 S/S Trafik Ekonomiska Förening. Driften sköts av ideella Sällskapet S/S Trafiks vänner.

Årets stöd ska användas till byte av däck, enligt ansökan.

Segelfartyget Westkust, 150 000 kr

Westkust byggdes vid Sjötorps varv 1932. Hon riggades som tremastskonare och har ett jaktskrov med förhöjd akterdel. Detta var en vanlig skrovform på de fartyg som byggdes vid Sjötorp från 1930-talet och fram till de sista byggda motorseglarna i slutet av 1940-talet. Idag finns det bevarat ett tiotal fartyg som ursprungligen varit 3-mastade skonare men endast hälften av dem har kvar den riggen. Westkust fick redan från början en 2 cylindrig Munktellmotor på 78 hkr som hjälpmaskin och hon var riggad med pålmaster. Hon gick i svensk fraktfart fram till 1964 hemmahörande bland annat på Donsö, Skärhamn och Visby. Westkust blev 1968 fritidsfartyg i Göteborg. Hon återställdes till tremastskonare och gick bland annat med fisketurer och användes som skolfartyg. År 1987 övertogs fartyget av Orust segelfartygsstiftelse. Westkust är ett utmärkt exempel på den "sista" generationen av segelfartyg med hjälpmaskin. Idag används hon som skolfartyg.

Årets stöd ska användas till däcksrenovering.

Mer information om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande

Kontakt

Fredrik Blomqvist, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04

Karolina Matts, intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: karolina.matts@maritima.se
Telefon: 08 519 549 58| Mobil: 0768 56 55 42

Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Kristoffer HenryssonKommunikatör08-519 549 32kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.

Alla kan rädda liv – Livräddningsdag på Sjöhistoriska den 12 maj

Thu, 03 May 2018 11:06:00 +0200

Polisen, Sjöräddningssällskapet och Kustbevakningen finns på plats med båtar.
Clowner utan gränser uppträder och det finns möjlighet att prova på. Museets skaparverkstad tas över av Sjukhusclownerna där besökarna bland annat kan hjälpa till att göra pärlplattor till barn som behöver uppmuntras. Andra organisationer som Sjövärnskåren deltar också och så finns Kompisbyrån finns också på plats för dem som vill skapa nya kontakter.

Alla kan rädda liv avslutar vårens programserie med koppling till utställningen Jag räddar liv, som berättar om svenska kustbevakares och sjöräddares erfarenheter från insatser i Medelhavet. Läs mer om Jag räddar liv.

Kristoffer Henrysson
Kommunikatör
08-519 549 32
kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska museet riggar för drop in-vigslar under Alla hjärtans dag

Tue, 23 Jan 2018 06:07:00 +0100

Film från Alla hjärtans dag 2017

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 45

Kustbevakare och sjöräddare på Medelhavet i fokus när Sjöhistoriska öppnar ny utställning

Thu, 18 Jan 2018 16:09:00 +0100

Tusentals människor tar sin flykt över Medelhavet. Svenska sjöräddare och svensk kustbevakning vet inte vad som väntar när de ger sig ut i sina båtar. Bara att deras räddningsarbete kommer att skilja liv från död. Hur närmar man sig gummibåtar överfyllda av rädda människor? Hur lugnar man panikslagna? Tröstar gallskrikande barn? Vänliga röster brukar fungera. Framsträckta händer, leenden. Och mjukisdjur till barnen.

På Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, öppnar den 19 januari Jag räddar liv. Genom sjöräddarnas personliga berättelser tillsammans med fotografier, filmer och föremål får utställningens besökare lära sig mer om hur räddningsinsatser går till och vad det innebär att arbeta ombord på Kustbevakningens och Sjöräddningssällskapets båtar i Medelhavet.

– Utgångspunkten är intervjuer med sjöräddare. Det är starka berättelser om en utmanande och aktuell situation. Samtidigt ger utställningen perspektiv på en del av dagens sjöräddning i form av teknik och kompetens. Och på vilka skyldigheter och rättigheter som gäller till havs, säger Johanna Finne, utställningsproducent på Sjöhistoriska museet.

Sjöräddning är en viktig del i sjöfartens historia. Och är en viktig del även i dagens sjöfart.
– Vi vill berätta om de erfarenheter dessa sjöräddare tar med sig i det fortsatta arbetet i Sverige. Om hur en humanitär insats kan hjälpa oss den dagen vi själva är i sjönöd. Det här är också ett sätt att berätta om vad som sker i världen. Flykten, hur tragisk den än är, visar att det fortfarande är haven som förbinder människor. Havet är livsviktigt men också livsfarligt, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Utställningen Jag räddar liv bygger på en dokumentation som Sjöhistoriska museets samlingsenhet genomförde under 2016 och 2017. Den innebar framför allt djupintervjuer av personer som medverkat i Kustbevakningens och Sjöräddningssällskapets insatser, men också fotodokumentation och insamling av material och föremål.
– För ett museum är det väsentligt med samtidsdokumentation för framtiden och inte enbart insamling av historiskt material. Det här handlar om en omfattande och angelägen händelse som dokumenteras på många sätt nationellt och internationellt. För Sjöhistoriska var det naturligt med fokus på svenska kustbevakare och sjöräddare, säger Eva Hult initiativtagare till dokumentationen och arkivarie på Sjöhistoriskas samlingsenhet.

Jag räddar liv visas till våren 2019. Utställningen är producerad av Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, i samarbete med Kustbevakningen, Sjöräddningssällskapet och med bidrag från Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm.

Under våren kommer Sjöhistoriska museet att hålla en serie föredrag på temat Jag räddar liv och med perspektiv som sträcker sig över nationsgränser. Håll koll på www.sjohistoriska.se och www.facebook.com/Sjohistoriska/

Kontakt
Kristoffer Henrysson, kommunikationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Johanna Finne, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johanna.finne@maritima.se
08-519 558 62

Eva Hult, samlingsenheten, Sjöhistoriska museet
eva.hult@maritima.se
08-519 549 88

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
hans-lennart.ohlsson@maritima.se
08-519 549 45

För vidare kontakt och mer information och material om Kustbevakningen och Sjöräddningssällskapet:
Kustbevakningen: Mattias Lindholm, informatör: mattias.lindholm@kustbevakningen.se
Sjöräddningssällskapet: Emma Berthling Forseth, pressansvarig, emma.forseth@ssrs.se

Pressinbjudan: Jag räddar liv - 18 januari kl 14

Fri, 12 Jan 2018 07:58:00 +0100

Den 19 januari öppnar Jag räddar liv. Utställningen handlar om sjöräddning i Medelhavet och bygger på den dokumentation som museet nyligen gjort av Kustbevakningens och Sjöräddningssällskapets insatser i området. Genom sjöräddarnas personliga berättelser tillsammans med fotografier, filmer och föremål får besökarna lära sig mer om hur räddningsinsatser går till och vad det innebär att arbeta ombord på Kustbevakningens och Sjöräddningssällskapets båtar i den svåra situationen i Medelhavet.

Jag räddar liv är producerad av Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, och öppnar för allmänheten den 19 januari. Under våren kommer Sjöhistoriska museet att hålla en serie föredrag på temat jag räddar liv och med perspektiv som sträcker sig över nationsgränser.

Meddela gärna om ni kommer på förhandsvisningen till: kristoffer.henrysson@maritima.se

Kontakt
Kristoffer Henrysson, kommunikationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Johanna Finne, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johanna.finne@maritima.se
08-519 558 62

Gustav II Adolfs berömda flaggskepp hittat på Skeppsholmen

Wed, 06 Sep 2017 05:55:00 +0200

Fartygslämningarna som upptäcktes på Skeppsholmen i somras har med stor sannolikhet identifierats som Scepter, ett av Gustav II Adolfs flaggskepp, byggt 1615.
– Det är hur häftigt som helst eftersom det tillhör generationen fartyg före Vasa. Men framför allt kan vi i det här fallet berätta en historia som är lång och händelserik, säger Jim Hansson marinarkeolog på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

I början av sommaren påträffades tidigare helt okända lämningar av ett stort, äldre örlogsfartyg vid schaktningsarbete i kajen vid Östra Brobänken på Skeppsholmen i Stockholm. Upptäckten gjordes i samband med Statens Fastighetsverks renovering av kajen. Sjöhistoriska museets arkeologer har i uppdrag av länsstyrelsen att övervaka schaktningen om viktiga äldre fynd skulle komma fram. Och fram kom ett flaggskepp ur Gustav II Adolfs flotta.

– Det här vraket kan berätta mycket om hur skeppen byggdes och just i det här fallet kan vi till exempel få en bra bild av hur akterspegelns utformning kan ha sett ut. Vraket och historien var för sig får inte samma tyngd som när vi kan koppla ihop dem, nu blir det som en sorts magi. Trots att detta varit ett av Gustav II Adolfs flaggskepp så har det fallit i glömska. Fyndet gör att vi kan lyfta historierna om det. Och så är det häftigt att vi vet att kungen varit ombord på skeppet som vi nu fått äran att kliva ombord på, säger Jim Hansson.

Scepter har en lång historia som delvis finns dokumenterad i skriftliga källor och handlar om olika sjötåg, strider och grundstötningar. Bland annat finns beskrivet hur kungen själv seglade med skeppet flera gånger. Under en resa till Tyskland finns en ögonblicksberättelse om hur det såg ut i kajutan som Gustav II Adolf befann sig i ute på havet:

Skeppet Scepter, på hvilket Gustaf II Adolf och pfaltzgrefvenöfverreste till Tyskland på våren 1620, hade denstora kajutan öfverdragen med förgyldt läder på grön botten,himmelen med grönt taft och den lilla kajutan med rödtdubbelt taft, himmel och allt öfverdragen…

Scepter betyder spiran på latin och skeppet började byggas 1612–1613 på Arnö i Mälaren av den holländske skeppsbyggmästaren Isbrand Johansson. Skeppet stod fullt klart 1617 och var då redo att ingå i Gustav II Adolfs flotta.

Scepters historia och identifiering av fartygslämningen
Scepter var med om flera sjötåg. År 1621 bestämde sig Sverige för att göra en kraftinsats mot vad som då kallades Livland (delar av vad som idag är Estland och Lettland) och första målet blev att erövra Riga. 148 fartyg lämnade Sandhamn i Sverige och satte kurs mot Riga. Scepter var då kungens flaggskepp vilket innebar att kungen själv tillsammans med den nya Riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm var ombord. Flottan hamnade i storm och flera fartyg fick stanna ute till havs i tre dygn innan man kunde våga sig på att angöra kusten. Scepter var då illa tilltygad men kunde ta sig till Pernau (Pärnu i Estland) och därifrån fick kungen ta sig landvägen till Riga. Efter att hela flottan hade skingrats i stormen samlades man åter på Dünamündes redd. Efter ytterligare en storm med flera skepp som fick master knäckta kom flottan äntligen iväg och kunde senare anlända till Riga med Riksamiralens ledning på Scepter. Men flaggskeppet stötte snart på nya problem. Scepter rände på en grynna på kvällen och hela flottan fick kasta ankar och vänta in Scepter som man senare lyckades dra loss.

Scepter kasserades 1639 och nu verkar det alltså mest troligt att fartygets sista användning blev som utfyllnad vid flottans nya bas på Skeppsholmen. Den dendrokronologiska analysen (årsringsdatering) som precis gjorts visar att virket är svenskt ekträ som har huggits under vinterhalvåren 1612–1613 och 1613–1614. Vraket är inte bara ett ovanligt gammalt fynd, analysen säger dessutom nästan precis när skeppet byggts. Det fanns årsringar i träet bevarade ända ut till barken, vilket ger en så exakt datering.

Enligt Skeppsgårdens räkenskaper i Stockholm under 1620-talet så använde man i princip alltid virket inom två år från att det huggits, vilket snävar in datumet för när skeppet bör ha varit färdigbyggt till en kort period från 1614 och framåt.

Från de skriftliga källorna vet vi att det bara byggs fyra större örlogsskepp i Sverige under perioden. Det är en svår tid för Sverige och för den svenska flottan som hade lidit stora förluster under tidigare krig. Karl IX som dog 1611 lämnade efter sig ett land som var i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Riksföreståndaren och den unge arvtagaren Gustav II Adolf försökte underhålla och återuppbygga flottan. Första steget i denna strävan var bygget av fyra större skepp: Scepter (36 kanoner), Riksnyckeln (28 kanoner), Harbo Lejonet (20 kanoner) och Jupiter (20 kanoner).

– Med tanke på Skeppsholmsvrakets storlek kan det egentligen bara handla om två olika skepp: Scepter eller Riksnyckeln. Vi vet att Riksnyckeln förliste vid Viksten i Stockholms skärgård under en svår storm. Därför kan vraket på Skeppsholmen med stor sannolikhet identifieras som lämningarna av skeppet Scepter, även om vi förmodligen aldrig kan bli helt säkra, säger Jim Hansson.

Enligt skriftliga källor kasseras Scepter 1639. Denna tidpunkt sammanfaller väl med anläggningen av den nya örlogsbasen och skeppsgården på Skeppsholmen och Kastellholmen i Stockholm 1640. Troligen har Scepter sänkts i vattnet som utfyllnad och grund. Därefter byggdes krängningsbron ovanpå, som skulle underhålla senare generationer av örlogsskepp.

Vad händer nu?
Statens Fastighetsverk fortsätter arbetet med schaktning i kajen på Skeppsholmen under hösten och Sjöhistoriska museets arkeologer kommer att vara på plats och dokumentera om det skulle komma fram flera delar av skeppet.

– Det mesta av vraket kommer ligga kvar där det hittades men det ska grävas mer i vrakområdet och då är vi också med och dokumenterar. Vem vet vad som mer döljer sig där, säger Jim Hansson.

Alla fynd och lämningar som kommer fram dokumenteras noggrant. Efter grävarbetets slut kommer en period då allt insamlat material ska sammanställas och beskrivas i en rapport. Det ovanstående är bara några axplock ur skeppet Scepters historia, mer av den kommer också i rapporten.

Fakta Scepter
Byggår: 1615, Arnö Mälaren
Storlek: 800 ton (Vasa 1200), 250 läster (Vasa 400)
Sjöfolk: 120 st
Knektar: 200 st
Kanoner: 36 st
Kasserad: 1639

Kontakt
Jim Hansson, marinarkeolog, Sjöhistoriska museet (Statens maritima museer)
0709-29 95 69
jim.hansson@maritima.se

Bo Monell, Statens Fastighetsverk.
010-478 74 25
bo.monell@sfv.se

135 fritidsbåtar i hela landet k-märkta av Sjöhistoriska museet

Tue, 20 Jun 2017 05:30:00 +0200

Äldre fritidsbåtar ett flytande kulturarv som syns längs kust och stränder i hela landet under sommaren. Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har nu k-märkt ytterligare 11 båtar. Bland de kulturhistoriskt värdefulla båtarna finns 101-åriga Vift på Ekerö. Och med hemmahamnar i Dalarna finns Christina från 1920 och Siv, byggd i Tellberg 1931. Sedan 2009 har 135 båtar blivit k-märkta.

Under folkhemmets 1900-tal ökade antalet fritidsbåtar i Sverige snabbt. Idag är det ett av världens båttätaste länder. Båtlivet har blivit en del av den moderna historien och de äldre fritidsbåtarna en viktig del av kulturarvet. Ett kulturarv som ger spännande perspektiv på både samhälls- och teknikutveckling
– Den stora blandningen av båttyper är tydlig den här gången. Här finns å ena sidan exklusiva salongsmotorbåtar från 1910 och -20-talen, samtidigt som långedragsjullen från tidigt 1960-tal berättar om ett mycket bredare seglarintresse, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Till de k-märkta segelbåtarna hör den eleganta kustkryssaren Ballerina ritad av Olle Enderlein. Här finns även segelbåten Wonitopa, som har goda kappseglingsegenskaper och som varit Vättern trogen i femtio år.
– Syftet med k-märkningen är att ge uppmärksamhet och uppskattning gentemot de människor som satsar både tid och pengar på att vårda och använda äldre fritidsbåtar, säger Fredrik Blomqvist.

Sjöhistoriska museet har omfattande samlingar av originalbåtar, ritningar, fotografier och andra föremål kopplade till båtlivshistorien. Men en stor del av kulturarvet är privatägt. Det vårdas och hålls flytande av ideella krafter.
För att öka medvetenheten kring bevarande av äldre båtar införde Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima museer, k-märkning 2009. Det är en kulturhistorisk värdering som bygger på en ömsesidig frivillighet från museets och ägarens sida.

På samma sätt som k-märkta fartyg under vissa betingelser fått reducerade hamnavgifter är förhoppningen att k-märkta fritidsbåtar kan ges förmåner av till exempel båtklubbar, varv, hamnar, kanaler och därigenom bidra både till att synliggöra ett viktigt och vackert kulturarv och till attunderlätta brukande och bevarande.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post:fredrik.blomqvist@maritima.se

Läs mer om Sjöhistoriskas arbete med k-märkning och fartygsbevarande här.

Här följer fakta om de 11 båtar som nu k-märks nu. Bilder nederst. På Sjöhistoriskas hemsida finns hela listan.

Kustkryssaren Ballerina
Segelbåten Ballerina från 1952 är en elegant och väl underhållen fritidsbåt i Stockholms vatten. Båten som konstruktören Olle Enderlein lät bygga åt sig själv är ett fint exempel både på hans konstruktioner och Bragevarvets byggen. Till det intressanta dokumentationsmaterialet hör de artiklar som beskrev Ballerinas seglingsegenskaper och framgång i kappseglingar. De ändringar som gjorts under båtens historia kan betraktas som årsringar – även om båtens karaktär är densamma som då den först seglade under det tidiga 1950-talets somrar. Ju mer som blir känt av båtens ägarlängd desto större kommer dess kulturhistoriska värde att bli. Den nuvarande ägaren har reparerat och underhållit båten på ett förtjänstfullt sätt.
Typ: Segelbåt, Kustkryssare
Konstruktör: Olle Enderlein
Byggd: 1952 på Bragevarvet, Norrköping
Material & mått: Mahogny, längd 10,30 m, bredd 2,40 m
Rigg: Masttopprigg
Motor: Lombardini 18 hk från 2017
Ägare: Charlotte Hertzberg, tel 070-790 46 33, Farsta, Stockholms län

Motorbåten Bibie
Denna motorbåt av Anders Boghammars konstruktion är byggd på Gustafson & Andersons varv på Lidingö 1935. Bibie är byggd under den tid då fritidsbåtar fortfarande var något som bara de bättre bemedlade hade råd att skaffa sig. Dock tänkte sig konstruktören att ”Lilla Bogbåten” skulle seriebyggas, vilket förebådade de massproducerade båtarna. Den nuvarande ägaren är noggrann både vad gäller reparationer och underhåll. Det är tydligt att ägaren även har stor medvetenhet både om ursprungliga material och metoder, något som bådar gott för framtiden för båten. Bibie är idag i gott skick vilket bland annat kunde ses när den var utställd på båtmässan Allt för sjön 2017.

Typ: Motorbåt, Lilla Bogbåten
Konstruktör: Anders Boghammar
Byggd: 1935 på Gustafsson & Anderssons varv på Lidingö
Material & mått: Mahogny, längd 7.0 m, bredd 1,8 m
Motor: Albin 04 från 1985, ursprungligen en ”Bogmarin på 26 hkr, sedan en Albin 041
Ägare: Kristoffer Bång, tel 070-892 35 75, Stockholms stad och län

Salongsmotorbåten Christina
Trots att den är byggd i Tyskland 1920 har denna eleganta båt hela sin historia i Sverige. Salongsmotorbåten Christina berättar om en tid då fritidsbåtar var exklusiva och tillhörde samhällets övre skikt. Tack vare dokumentationsmaterialet från byggnadsvarvet Fr. Lürssen i Aumund Vegesack, Tyskland, får man en detaljerad bild av både materialval och kvalitet. Kopplingen till Tyskland kan även ses i det faktum att beställare var den tyske konsuln A. Busch i Norrköping. Den nuvarande ägaren har under många år genomfört en omfattande, noggrann och kulturhistoriskt medveten renovering av båten – vilket innebär att Christina idag är i ett mycket gott skick. Tack vare äldre fotografier kan man även konstatera att båten i stort sett ser likadan ut som vid leveransen på tidigt 1920-tal.

Typ: Motorbåt, Salongsbåt
Konstruktör: Fr. Lürssen
Byggd: 1920 på Fr. Lürssens Yacht & Bootswerft, Aumund Vegesack bei Bremen, Tyskland
Material & mått: Ek & mahogny, längd 11,5 m, bredd 2;5 m
Motor: Crusader V-8 350 hkr, originalmotorn var en Daimler-Benzol, 4 cyl, typ LS944
Tidigare namn: Möwe, Lathifa
Ägare: Bengt Larsson, tel 070-576 98 73, Rättvik, Dalarnas län

Långedragsjullen Ella-Stina
Segelbåten Ella-Stina är en långedragsjulle av typen J10 som det byggts ganska många av. Just detta exemplar är byggt 1962 och har nummer 529. Den som stod för ritningen var Hjalmar Olsson och varvet, som byggde många av dessa båtar, var Skåléns båtbyggeri i Säffle. Till sin karaktär var långedragsjullen en ungdomsbåt lämplig för kappsegling. Underhållet av Ella-Stina tycks genom åren skötts så bra att den aldrig helt behövt renskrapas, och båten är därför idag är i ett mycket gott originalskick. Tack vare den historik som bifogats ansökan kan dess öden följas mellan olika platser både på Västkusten och i sjöar som Anten och Vänern. Idag finns den åter i Göteborg – som då den var ny. Nuvarande ägaren är föredömligt medveten om både båtens historia samt om teknik och materialval som lämpar sig för en båt av detta slag.

Typ: Segelbåt, Långedragsjulle (J 10)
Konstruktör: Hjalmar Olsson
Byggd: 1962 på Skåléns båtbyggeri, Säffle
Material & mått: Mahogny & oregon pine, längd 4,95 m, bredd 1,90 m
Rigg: Bermuda med segelytan 10 kvadratmeter
Motor: Honda utombordare 2,3 hkr efter 2009
Tidigare namn: Snuttan, Delicious
Ägare: Olle Huldén, tel 073-414 49 88, Göteborg, Västra Götalands lä

Snipan Gudrun
Liknande båtar som Gudrun byggdes för Lotsverkets räkning på Arkösunds varv, men den aktuella båten har alltid använts som fritidsbåt. Den välkände Einar Runius stod för ritningarna och bygget stod färdigt 1923. Båten har en intressant historia kopplad till Torsten Kreuger och hans sommarhus både i Stockholms skärgård och utanför Onsala i norra Halland. Tack vare en komplett ägarlängd kan båtens historia följas genom åren. Snipan Gudrun har genom sina ägare underhållits på ett förtjänstfullt sätt, där särskilt den senaste restaureringen innebär att båten idag är i ett mycket gott skick. Nuvarande ägare är väl medveten om båtens historia och karaktär vilket borgar för att den brukas och bevaras ansvarsfullt.

Typ: Snipa med segel och motor
Konstruktör: Einar Runius
Byggd: 1923 på Arkösunds varv
Material & mått: Ek, längd 6,80 m, bredd 2,20 m
Rigg: Sprisegel
Motor: Albin O2 (13 hkr) från 1955, ursprungligen en Penta (5 hkr)
Ägare: Jan Hammarström, tel 070-322 27 20, Göteborg, Västra Götalands län

Motorbåten Relda
Motorbåten Relda som ritades av Gideon Forslund och byggdes vid hans varv i Stockholm 1938, är ett exempel på de så kallade Ess-båtarna. Nuvarande ägare har genomfört den restaurering som tidigare ägare bara planerat för. Tack vare detta har båten återfått det utseende den hade vid den första sjösättningen. De äldre fotografier, som bifogats ansökan, gör att båtens utseende kan följas genom åren. Reldas kulturhistoriska värde kommer att öka ju mer som blir känt av dess ägarlängd på 1950- och 60-talen. Statens maritima museer bedömer sammantaget att fritidsbåten Relda är kulturhistoriskt värdefull. Båten är idag även i ett mycket i gott skick.

Typ: Motorbåt, Ess-båt
Konstruktör: Gideon Forslund
Byggd: 1938 på Forslunds varv, Marieberg, Stockholm
Material & mått: Hondurasmahogny, längd 6,75 m, bredd 2,15 m
Motor: Ford sidventils V8 (59 A) 85 hkr från 1938
Ägare: Tom Olsson, tel 070-845 36 39, Stockholms stad och lä

Passbåten Siv
Den särpräglade motorbåten Siv, som både genom skrovform och överbyggnad ger en känsla av fart, är konstruerad och byggd hos Bröderna Tell i Tällberg. Den har fortfarande sin motor kvar sedan byggåret 1931, även om en del kompletteringar gjorts på senare år. Den nuvarande båtägaren har gjort en mycket noggrann och förebildlig renovering av båten, under detta arbete har han gjort upptäckten att skrovet förlängts redan 1936. Till det stora kulturhistoriska värdet hör även de kunskaper om ägarlängd och hur båten använts genom åren. Passbåten Siv finns efter omkring 60 år på land åter i Siljan som på 1930-talet. Den är idag i ett mycket gott skick, där reparationer och kompletteringar utförts med traditionella material och metoder.

Typ: Motorbåt, passbåt
Konstruerad och byggd: 1931 på Bröderna Tells varv i Tällberg
Material & mått: Furu, längd 7,5 m, bredd 2,6 m
Motor: 6 cyl sidventil-motor, 55 hkr från 1931
Ägare: Per Mases, tel 070-341 70 53, Vikarbyn, Dalarnas län

Salongsmotorbåten Vift
Salongsmotor Vift är byggd under den tid då fritidsbåtar var något nytt och exklusivt, vilket kan avläsas både i storlek och materialval. Tack vare den omfångsrika bevarade korrespondensen mellan beställaren grosshandlare Horndahl och Bröderna Larssons varv i Kristinehamn kan båtens tillkomsthistoria belysas på ett ovanligt detaljerat sätt. Vift är tillika med alla båtar från den första generationens fritidsbåtar ritad och byggd i endast ett exemplar. För ritningarna stod C G Pettersson. Ägarlängden berättar att båten funnits bl a i Norrköping, Trollhättan, Stockholm och nu på Ekerö. Många originaldetaljer finns i behåll vilket ger båten en mycket genuin karaktär. De nuvarande ägarna underhåller och reparerar båten i överensstämmelse med dess material och karaktär. Vift är idag i gott skick, tack vare ägarens engagemang och kunnighet.

Typ: Motorbåt, Salongsbåt
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1916 på Bröderna Larssons varv i Kristinehamn
Material & mått: Mahogny, längd 14,30 m, bredd 2,80 m
Motor: Ford 2715 E, 115 Hk sedan 1980
Tidigare namn: Bibbi, Kantarell
Ägare: Roger Pettersson & Adrian Pettersson Elfström, tel: 070-752 08 24 alt 073-738 87 00, Ekerö & Vällingby, Stockholms län

Motorseglaren Havsörn II
Havsörn II är ett gott exempel på 1930-talets mycket stora och exklusiva fritidsbåtar byggda i ett enda exemplar. C G Pettersson stod för ritningarna och Axel Erikssons varv på Gräddö byggde båten. Båten är en s k motorkryssare som fortfarande idag har kvar sina originalsegel i bomull från 1936. Tack vare den innehållsrika ägarlängden kan t ex krigsplaceringen under 2:a världskriget belysas. Hemmahamnarna har dels varit i Stockholmsområdet – dels i Kalmar. De nuvarande ägarna, som ägt båten de senaste 30 åren, står för ett förtjänstfullt underhåll som gör att Havsörn II idag är i ett mycket gott skick. Statens maritima museer bedömer att fritidsbåten Havsörn II är kulturhistoriskt mycket värdefull.

Typ: Motorseglare/Salongskryssare
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1936 på Axel Erikssons varv, Gräddö, Norrtälje
Material & mått: Mahogny, längd 17.90 m, bredd 3,95 m
Motor: Volvo MD 67 årsmodell 1955, originalmotor var en Penta Hesselman
Rigg: ketchrigg, originalsegel i bomull
Ägare: Bosse Lundgren & Göran Schyldt, Landskrona & Älta, tel: 073-661 20 35. Båten finns i Ekerö, Stockholms län

Motorkryssaren Salt
Salt är en representant för de påkostade fritidsbåtarna som byggdes under första hälften av 1900-talet. Tack vare korrespondens mellan tidigare ägare och konstruktören Knud H Reimers kan båtens tidiga historia belysas. Salt är byggd 1938 på Axel Erikssons varv på Gräddö. Ägarlängden berättar bl a om en period då båten nyttjades för representation inom Broströmskoncernen. Den kraftfulla motorn som båten fortfarande har härrör från denna tid. Den nuvarande ägaren har trots sin korta ägartid redan utfört både föredömligt underhållsarbete samt har utifrån originalritningarna gjort en del korrigeringar av båtens utseende. Salt är idag i ett mycket gott skick.

Typ: Motorbåt/Motorkryssare
Konstruktör: Knud H Reimers
Byggd: 1938 på Axel Erikssons varv, Gräddö, Norrtälje
Material & mått: Hondurasmahogny, längd 12,78 m, bredd 3,28 m
Motor: Penta KMD96 Twin Disc backslag (sedan 1958) innan dess originalmotorn en Chrysler
Tidigare namn: Christina
Ägare: Lars Olsson, tel: 070-671 19 07, Hägersten, Stockholms län

Segelbåten Wonitopa
Denna båt är det första exemplaret av en båt som konstruktören Tore Holm och Rosätravarvet betecknade som landets första cruiser/racer 7:a. I pressen skrev man att det var ”en mycket tilltalande båt” som förenade fart och sjövärdighet ”i sin harmoniska kropp”. De mindre förändringar som gjorts genom åren kan ses som årsringar i båtens 60-åriga historia. Wonitopa har sedan 1960-talet haft sin hemmahamn i södra Vättern och finns idag i Gränna. Tack vare renoverings- och underhållsarbeten utförda av nuvarande ägare är båten idag i ett gott bruksskick. Om framgångar i seglingar när båten var ny berättar även flera plaketter från Gotland runt som finns ombord.

Typ: Segelbåt, Cruiser/Racer 7:a
Konstruktör: Tore Holm
Byggd: 1956 på Rosätravarvet, Norrtälje kommun
Material & mått: Mahogny, längd 10,85 m, bredd 2,40 m
Motor: MB 6b
Ägare; Johan Helmer, tel 070-516 46 43, Tranås, Jönköpings län

Miljonstöd till åtta historiska fartyg

Tue, 23 May 2017 05:55:00 +0200

Sjöhistoriska museet fördelar nu 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I år får åtta fartyg ta del av stödet. Bland dem finns storslagna segelfartyg, klassiska ångfartyg och charmiga motorfartyg. Intresset för landets k-märkta fartyg är stort – årligen kliver 250 000 ombord.

– Vi är medvetna om att det kostar stora summor att underhålla och reparera dessa flytande klenoder. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden. Vi hoppas att stödet bidrar till att upprätthålla landets historiska flotta – även om vi bara bidrar med en mindre del av kostnaderna, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

De k-märkta fartygen levandegör den mångfacetterade sjöfartens historia i hela landet och årets fördelning har fått en stor geografisk spridning. Bland dem som får stöd finns till exempel ångaren Östersund som trafikerar Storsjön i Jämtland, segelfartyget Klara Marie som arrangerar skolseglingar i skånska Skillinge och den eleganta bogserbåten Dynäs II som går på Ångermanälven i Västernorrland.

Fartygsstödet har delats ut av Statens maritim museer sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet. Beslut om fördelningen sker i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.

– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg och motorfartyg men vi tar också hänsyn till hur tillgänglig fartygets verksamhet är för att många ska kunna få del av fartygens intressanta berättelser, säger Fredrik Blomqvist.

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2017

Asta av Smögen, Motorfartyg, Smögen/Kungshamn, Västra Götalands län
Constantia, Segelfartyg, Solna, Stockholms län
Dynäs II, Motorfartyg, Härnösand, Västernorrlands län
Klara Marie, Segelfartyg, Skillinge, Skåne län
Kvartsita, Segelfartyg, Fiskebäckskil, Västra Götalands län
Mariefred, Ångfartyg, Stockholms stad och län
Pamela, Segelfartyg, Ekenäs, Kalmar län
Östersund, Ångfartyg, Arvesund, Jämtlands län

Korta fartygsfakta och fördelningen av årets stöd

Asta av Smögen, Smögen, 200 000 kr
Asta av Smögen byggdes 1916 på Ringens varv i Marstrand. Ursprungligen var hon riggad med gaffelrigg. Första motorn var en Avance på 15 hkr. Från början hade Asta ingen styrhytt utan seglades från en styrbrunn. En styrhytt byggdes dock redan på 1920-talet. Hon var en av de första fiskebåtarna som utrustades med trålvinsch. 1937 såldes fartyget till Smögen. Asta har genom åren använts för snurrefiske, snörpvad, räktrålning och garnfiske. År 1962 installeras nuvarande maskin, en Skandia tändkulemotor tillverkad 1944. Asta användes i yrkesmässigt fiske till 1981 då hon övertogs av föreningen Tollar & Seiel för att bevaras som museifiskefartyg.
Årets stöd ska användas till arbeten med skrovrenovering.

Constantia, Solna, 150 000 kr
Constantia är byggd 1908 i Marstal i Danmark. Hon var först hemmahörande i Danmark och hette då Minde. Fartyget var därefter i norsk ägo några år innan det 1921 såldes till Sverige. Först kom hon till Kalmar, därefter Göteborg och sedan till Figeholm med flera orter på ostkusten. På 1920-talet motoriserades fartyget. Hon omdöptes 1924 till Per-Olof och fick 1939 namnet Marina. Under 1940-talet riggades Constantia ner till motorgaleas. Frakterna bestod av salt, kol, sten, virke, spannmål, gödning och styckegods. Hon gick i fraktfart fram till 1967. Därefter registrerades hon som fritidsfartyg. År 1988 fick hon namnet Constantia. Nu är Constantia åter riggad som skonare och seglar framgångsrikt som skolfartyg.
Årets stöd ska användas till skrovarbeten och riggöversyn.

Dynäs II, Svanö/Härnösand, 50 000 kr
Bogserbåten Dynäs II byggdes 1910 på Härnösand Mekaniska Verkstad & Varv för att utöver timmerbogsering även fungera som representations- och rekreationsfartyg åt beställaren konsul Ekman. Därför skiljer hon sig från dåtidens övriga bogserbåtar genom att ha överbyggnad i teak med blanka mässingsdetaljer och en speciell salong för konsuln inredd med mahogny och röd sammet. Konsuln bjöd 1934 kronprins Gustav Adolf och kronprinsessan Louise på lunch ombord i den vackra salongen. Den stora råoljemotorn, en Skandia 4-cylindrig tändkulemotor på 240 hk. installerades 1955 och ersatte den tidigare ångmaskinen. Dynäs II är i mycket gott skick där såväl skrov, däckshus, inredning och maskin renoverats och underhålls med hög ambitionsnivå.
Årets stöd ska användas till reparation av huvudmaskin.

Klara Marie, Skillinge, 75 000 kr
Segelfartyget Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. Fartygets skrov har klipperstäv och en liten låg akterspegel. Fartygstypen kallas ”Bornholmsklipper” och de var riggade som skonare. Klara Marie har främst seglats i södra Östersjön med Rønne som hemmahamn. År 1965 köptes hon till Skillinge av en fiskhandlare som planerade att använda henne för att frakta fiskrens till minkfoder. Då hade hon utrustats med en tändkulemotor och var riggad som galeas. Klara Marie registrerades 1965 i Sverige som fiskefartyg men definierades samtidigt som seglande med hjälpmotor. År 1968 såldes hon för att bli fritidsfartyg. 1994 köptes Klara Marie av Föreningen Partrederiet Klara Marie som har renoverat henne och nu är hon åter seglande och används som skolsegelfartyg och för beställningstrafik. Hon ses som en representant för de över 300 skutor som haft Skillinge som hemmahamn.
Årets stöd ska användas till skrovarbeten.

Kvartsita, Fiskebäckskil, 225 000 kr
Segelfartyget Kvartsita byggdes 1945 vid Holms varv i Råå för kvartsfrakter mellan Höganäs och Dals Bruk. Vid leveransen var hon galeasriggad och utrustad med 130 hkr Skandia motor. Höganäsbolaget behövde frakta råmaterial från Vänern och eftersom det efter kriget var brist på fartyg beställdes nybyggen. Men Kvartsita blev snabbt föråldrad och såldes 1953 till Norge. Fartyget döptes om till Bono och gick med olika typer av last på Norges västkust. År 1986 köptes hon tillbaka till Sverige av Föreningen För Fulla Segel. Kvartsita är nu riggad som 2-mastad skonare. Hon seglar med lägerskolor, föreningar och är handikappanpassad.
Årets stöd ska användas till skrovarbeten.

Ångfartyget Mariefred, Stockholm, 150 000 kr
Mariefred byggdes 1903 vid Södra Varvet i Stockholm för trafiken Stockholm – Enhörna – Mariefred. Hon går i samma trad med samma koleldade ångmaskin sedan dess. Fartyget byggdes ursprungligen för passagerar- och godstransporter och har sedan 1905 ägts av Gripsholms – Mariefreds Ångfartygs AB. År 1965 övertogs aktiemajoriteten av Föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten. Sedan dess har mycket arbete lagts ned på att renovera fartyget och hålla det i gott skick. Från 1965 har det kulturhistoriska bevarandet av Mariefred varit en primär uppgift. Ångmaskinen är original från 1903 men en nytillverkad panna sattes in 1983. Både år 1980 och 1994 drabbades Mariefred av omfattande bränder ombord. Den traditionella inredningen har rekonstruerats efter de båda bränderna.
Årets stöd ska användas till renovering av ångmaskinen.

Pamela, Ekenäs/Kalmar, 75 000 kr
Segelfartyget Pamela är byggd 1916 i Studseröd. och var ursprungligen riggad som galeas, senare blev hon jaktriggad. Fartyget har varit verksamt i svensk fraktfart. Pamela har ett rundgattat kravellbyggt skrov av den typ som förr var mycket vanligt på mindre galeaser och jakter. Fartyget har tidigare haft namnen Freden, Valö, Gubben, Märtha II och Liston. Gubben hette fartyget under den tid man seglade silltunnor åt Gubbens sillfabrik i Lysekil. År 1944 omriggades hon från galeas till jakt. En omfattande förbyggnad med målet att återställa exteriören i originalskick pågår vid Ekenäs varv söder om Kalmar.
Årets stöd ska användas till ny löpande rigg.

Ångfartyget Östersund, Arvesund/Östersund, 75 000 kr
S/S Östersund byggdes 1874 av Oskarshamns varv för gods- och passagerartrafik på Storsjön i Jämtland. Fartyget transporterades i delar sjöledes till Sundsvall och därefter med häst och släde till Östersund för där hon monterades ihop. År 1886 byggdes överbyggnaden om och båten förlängdes. År 1903 sker ytterligare ombyggnad med ny panna och maskin från Härnösands mekaniska verkstad. S/S Östersund gick i ordinarie trafik till 1963, då konkurrensen från vägtransportblev för stor. Fartyget såldes för skrotning, men blev istället upplagd på land. Efter ett antal år köptes Östersund av Föreningen Bevara Ångaren Östersund. Föreningen har genomfört en ambitiös renovering som inneburit att fartyget åter kunde tas i trafik 1989.
Årets stöd ska användas till arbeten med däcket.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer

Telefon: 08-519 549 38 | Mobil: 0766-31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Kristoffer Henrysson, informationsenheten Sjöhistoriska museet/Statens maritima museer
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Det gåtfulla skeppsvraket vid Dalarö identifierat

Thu, 11 May 2017 07:32:00 +0200

Dalarö har i århundraden varit ett centrum för internationell och regional sjöfart, och haft en nyckelposition för Sveriges sjöförsvar. År 1636 inrättades Sveriges stora sjötull i Dalarö och gjorde platsen till ett viktigt nav för handeln och resandet längs med kusten och in mot Stockholm. Dalarös centrala funktion inom så många sjöfartsområden är orsaken till att vattnen utanför rymmer så många skeppsvrak.

Ett 30-tal vrak är kända, men troligen finns det många fler. Några av vraken har en känd historia, men de flesta är gåtor. Ett av de vrak som gäckat marinarkeologer och forskare är det som kallats ”Dalarövraket” – ett välbevarat 1600-talsvrak som ligger på ca 30 meters djup. Nu har en forskare vid Stockholms universitet, Niklas Eriksson, lyckats ta reda på mer om skeppet. Det rör sig om flottans fartyg Bodekull, som sjönk i oktober 1678 under det Skånska kriget.

- Det var en fantastisk känsla när bitarna föll på plats. Ett annat vrak hade man inte kunnat identifiera på det här sättet, men just i det här fallet var skeppskonstruktionen så pass unik, säger Niklas Eriksson på Stockholms universitet.

Niklas är för närvarande tjänstledig från Statens maritima museer för att forska om stormaktstidens farleder vid Centrum för maritima studier (CEMAS). Centret, som är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Statens maritima museer, syftar till att möjliggöra fördjupning inom det maritima ämnesområdet, för att sedan använda forskningsresultaten i museernas verksamhet.

Läs mer om forskningen kring och detaljer om vraket här
http://www.archaeology.su.se/om-oss/nyheter/unikt-1600-talsvrak-identifierat-1.331656

Kontakt
niklas.eriksson@ark.su.se
Tel: 070-4616098

Älskade skepp - fartygsporträtt i fokus på Sjöhistoriska

Wed, 22 Feb 2017 12:13:00 +0100

– Kolla i ditt fotoalbum, din telefon eller ditt flöde i sociala medier. Vi vill avbilda och visa det som är viktigt för oss. I sjömanshemmen var fartyget på väggen ett signum för identitet och något som bevarade berättelser om resor, äventyr, faror och om andra platser, säger Malin Jogmark utställningsproducent på Sjöhistoriska museet.

Fartygsporträtt, ibland kallade kaptenstavlor, blev allt vanligare under 1800-talet fram till fotografins genombrott. De målades på beställning av någon besättningsman. Konstnären fick arbeta snabbt men detaljerat för att återge fartyget, som låg i hamn men på tavlan ofta placerades ute till havs.

– Den här typen av porträtt tillhör de absolut vanligaste föremålen på maritima museer världen över, vilket nog bidrar till att de inte uppmärksammas så ofta. Därför känns det väldigt roligt att vi nu kan öppna en utställning tillägnad just dessa tavlor och visa en viktig del av våra samlingar, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

De detaljerade målningarna har sitt ursprung i religiösa tacksägelsemotiv som var vanliga i de katolska länderna kring Medelhavet. Traditionen att måla fartygsporträtt och tekniker och stilar för detta spred sig över haven och målarna sökte sig till hamnarna. Snabbarbetade material som akvarell eller gouache på papper, ibland med konturer i tusch är karaktäristiskt. Konstnärerna bakom tidiga verk är ofta okända och bland de senare så var det få som hade utbildning. En del hade varit till sjöss själva, vilket kan anas i den detaljrikedom som kräver kunskap om fartygens delar och funktion. En av Sveriges mest kända hamnmålare var Lars Petter Sjöström, hamnfogde i Malmö. Några porträtt har också målats av utbildade konstnärer som Johan Christian Berger och Anna Palm de Rosa.

– Vi har över 400 fartygsporträtt i samlingarna så urvalet var en utmaning. Men de 70 tavlor som nu hänger i utställningen representerar genren och tidsperioden väl även om inte allt finns med. Ytterligare målningar går att ta del av i bildspel i utställningen och dessutom finns hela samlingen tillgänglig via Digitalt museum, säger Ingrid Ulfstedt, intendent på Sjöhistoriska museet.

Kontakt
Malin Jogmark, utställningsproducent, Statens maritima museer
malin.jogmark@maritima.se 0455-359306

Ingrid Ulfstedt, intendent, Sjöhistoriska museet
ingrid.ulfstedt@maritima.se 08-51954907

Kristoffer Henrysson, kommunikationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-51954932

Värdefullt vrakfynd i Karlskrona – stadens första krigsskepp Blekinge

Wed, 01 Feb 2017 06:30:00 +0100

Vraket som påträffades i Karlskrona örlogshamn i fjol är med största sannolikhet fartyget Blekinge. År 1682 var hon det första örlogsskepp som gick av stapeln i Karlskrona och blev starten på stadens välkända skeppsbyggnadshistoria.

– Det är roligt att man nu har kunnat bekräfta att det rör sig om ett historiskt värdefullt fynd, säger Carolina Lorentzon Nilsson, informationschef på Försvarsmakten.

I höstas fick Länsstyrelsen i Blekinge tips om en vrakindikation där äldre kartor anger vraket Blekinge. Försvarsmakten/Marinbasen hade med hjälp av ekolod hittat flera indikationer på skeppsvrak. Tidigare har kartorna visat sig stämma bra och Länsstyrelsen gav därför Statens maritima museer, där Sjöhistoriska museet, Marinmuseum och Vasamuseet ingår, i uppdrag att göra en slutgiltig bedömning. Undersökningen har finansierats av Länsstyrelsen Blekinge län.

Vrakets dimensioner påminner i storlek och utförande om de timmer som dokumenterades på vraket av regalskeppet Solen, som påträffades av Sjöhistoriska museets marinarkeologer vid Lindholmsbron 2015. Det handlar om ett stort kraftigt skepp, som kan liknas vid Vasa även om hon var av tidigare modell.

– Skeppet Blekinge kan ha ställts medvetet på botten för att användas som blockhus. Kanondäcken ovan ytan användes då som kanonplattformar för att försvara örlogshamnen. En provisorisk lösning då man inte hade råd med försvarsanläggningar, på grund av dåvarande kung Karl XII:s kostsamma krigståg, säger Jim Hansson, marinarkeolog vid Sjöhistoriska museet.

Jim Hansson berättar att vraket till stora delar är dolt i ett tjockt sedimentlager som till synes är opåverkat av sjöfarten i hamnen. Det innebär att de nedre delarna av vraket förmodligen är relativt intakta. Ett tiotal spant sticker upp ur sedimenten och en del timmer, som bottenstockar och bordläggning, ligger löst på botten.

– Vi är måna så långt det är möjligt, kopplat till säkerhetsskydd, att tillvarata och värna den del av det världshistoriska arvet som finns inom örlogshamnen, säger Carolina Lorentzon Nilsson, informationschef på Försvarsmakten.

Kontakt
Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, Jim Hansson, marinarkeolog.
Tel: 0709 299 569, jim.hansson@maritima.se

Länsstyrelsen Blekinge län, Petra Stråkendal, antikvarie (marinarkeolog).
Tel: 010 224 02 09, petra.strakendal@lansstyrelsen.se

Försvarsmakten/Marinbasen: Informationschef Carolina Lorentzon
Tel: 0706 947 564, 0455 861 26, info-marinb@mil.se

Presskontakt, Statens maritima museer, Hanna Marcolin, Kommunikatör.
Tel: 0455 35 93 26, hanna.marcolin@maritima.se

Huvudbild och tillhörande bilder:
Undervattensfoto: Jim Hansson
Historisk karta: Krigsarkivet
Terrängkarta: Lantmäteriet

Sjöhistoriska firar kärleken med drop in-bröllop på Alla hjärtans dag

Fri, 20 Jan 2017 07:00:00 +0100

Sjöhistoriska museet riggar för drop in-vigslar under Alla hjärtans dag.

Par som ingår äktenskap på öppet hav, i nöd och lust, är ett återkommande inslag i populärkulturen. Det har etablerat myten om kaptenens rätt att viga. I kaptensyrket ingår nu inte uppdraget som vigselförrättare. Det gör det däremot för Sjöhistoriskas museichef Hans-Lennart Ohlsson, som på Alla hjärtans dag öppnar museet för drop in-vigslar.

– Det blir lite som att vi kompenserar för kaptensmyten. Men framför allt vill vi passa på att fira kärleken. Dessutom är Stadshuset är fullbokat och vi har en fantastisk byggnad för fina vigslar, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Museets pampiga sal, med akterspegeln från Gustav III:s fartyg Amphion i centrum, kommer att dekoreras med blommor och bröllopsbåge. Den 14 februari är alla som vill vigas välkomna mellan kl 10-17. Fri entré och vigsel.

För att få vigas måste paren vara över 18 år, ha med sig giltig hindersprövning och legitimation. Vittnen finns på plats om det behövs men egna är också välkomna. Anmälan i entrén den 14 februari eller via bokningen.sm@maritima.se för en specifik tid.

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 45

Sjöhistoriska sätter segel mot Kanton i ny utställning. Resenärerna invigs den 8 oktober.

Fri, 07 Oct 2016 05:30:00 +0200

Ära, rikedom, vetenskapliga upptäckter, flykt – drivkrafterna på Ostindiska kompaniets fartyg var flera när seglen sattes mot Kina under 1700-talet. I Sjöhistoriska museets nya utställning är det människorna ombord som är utgångspunkten. Följ med dem på resan till Kanton och ta del av deras upplevelser av miljöerna och mötena längs rutten. Utställningen Resenärerna – Swenska Ost-Indiska Compagniet invigs den 8 oktober.

Människor med skiftande bakgrund trängdes med varor och djur ombord på fartygen till Kina: handelsmän, vetenskapsmän, sjöbefäl, besättning. Resorna tog ofta över 18 månader. Det primära målet var att köpa och frakta hem te – den vara som genererade störst vinst åt kompaniet.

– Idag är handeln på Kina väldigt omfattande och när världens största lastfartyg nu lägger till i Göteborgs hamn skulle det kunna rymma årets julklappar åt hela Europa. Utställningen utgör ett historiskt perspektiv till detta men framför allt tar den ett nytt grepp på historien om Svenska Ostindiska Kompaniet, säger Hans-Lennart Ohlsson chef för Sjöhistoriska museet.

Resenärernas upplevelser är utställningens fokus och ges skärpa av historikern Lisa Hellmans forskning om kompanianställdas liv i Kanton. Brev, dagböcker och teckningar låter oss komma nära.

Under den här tiden var Kina en ekonomisk stormakt och dikterade villkoren. Det var få som fick gå iland i Kanton och ingen fick komma innanför stadsmurarna. Utländska kvinnor var inte välkomna, utländska män fick inte träffa kinesiska kvinnor och man fick inte lära sig varandras språk.
– Det fanns mycket formella regler både inom kompaniet och i Kina. Men de följdes inte. Det som gör historien intressant är att se hur möten och kommunikation skedde över kulturella och språkliga barriärer och hur svenskar och kineser såg på varandra. Det kan också sättas i relation till fördomar och stereotyper som fortfarande finns kvar, säger Johan Gustafsson, utställningsproducent på Sjöhistoriska museet.

Resenärernas upplevelser återspeglar inte bara Kanton. Utställningens dramaturgi följer resvägen – de hamnar fartygen angjorde och mötena som skedde där – Cadiz, Kapstaden, Java. Formen är inspirerad av lasten och hundratals telådor både bygger upp rummen och fungerar som montrar. Genom utställningen följer en lång rad unika föremål både ur Sjöhistoriskas egna samlingar och andras. Här finns arkivalier, konstföremål, bruksföremål, konserverade djur, porslin. Och te.
– Det är verkligen en utställning att uppleva med alla sinnen, här finns dofter, ljud, film, interaktivitet och taktila delar, säger Johan Gustafsson.

Utställningen passar en bred publik men har utformats framför allt för familjer med barn och för att fungera i pedagogisk verksamhet och program för skolan. Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer och har fri entré för alla.

Utställningsproducent: Johan Gustafsson
Formgivare: Anna Asker

Kontakt
Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se 08-519 548 36

Kristoffer Henrysson, kommunikationsenheten, Statens maritima museer
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Pressvisning: Resenärerna - Swenska Ost-Indiska Compagniet. Sjöhistoriska 4 oktober 14.30

Thu, 29 Sep 2016 11:30:00 +0200

Välkommen till förhandsvisning av Sjöhistoriska museets nya utställning Resenärerna – Swenska Ost-Indiska Compagniet! Den 4 oktober kl. 14.30.

Resenärerna är Sjöhistoriska museets nya stora utställningssatsning. Här får besökarna följa olika resenärer ombord på en ostindiefarare och ta del av deras drivkrafter och upplevelser. Utställningen bygger bland annat på historikern Lisa Hellmans forskning om kompanianställdas liv i Kanton och om kulturmöten ombord och längs resvägen.

Handelsmän, sjömän och vetenskapsmän är några av de yrkeskategorier som fanns med ombord. Deras dagböcker, teckningar och redogörelser är ett viktigt källmaterial för utställningen som också sätter den tidens världsbild i relation till dagens, där fördomar och stereotyper fortfarande finns kvar.

Kompaniernas handel med stormakten Kina var ett internationellt företag såväl i fråga om bolagens sammansättning som besättningarnas och kontakterna under resan. Te var den stora handelsvaran men också t ex porslin och siden köptes i Kina, som strikt reglerade hur handeln med de europeiska länderna skulle ske.

Utställningens gestaltning speglar såväl livet till sjöss som de olika hamnar fartygen anlöpte på sin rutt och de möten som skedde. Uppbyggda miljöer kombineras med film och interaktivitet och en mängd unika och typiska föremål både ur museets egna samlingar och ur andras visas genom utställningen.

Utställningen har skapats för att passa en bred publik men framför allt för familjer med barn och för pedagogiska program kopplade till skolan.

På plats den 4 oktober finns bland andra Johan Gustafsson, utställningsproducent och Lisa Hellman, fil dr i historia, Hans-Lennart Ohlsson, museichef. Föranmäl gärna intresse att delta till kristoffer.henrysson@maritima.se

Lördagen den 8 oktober öppnar utställningen för allmänheten med ett spännande invigningsprogram hela dagen. Museet bjuder på dramatiserade visningar, tävling och bakverk med smaker hämtade från resor österut.

Lyssna på vår podd med Lisa Hellman: https://soundcloud.com/sjohistoriska/sjohistorisk-podd-om-svenska-ostindiska-Companiet

Följ med på en 1700-talsresa från Göteborg – via Cadiz, Kapstaden och Java – till Kanton!
Och tillbaka.

Sjöhistoriska har fri entré för alla.

Klassisk Petterssonbåt bevaras genom nytt samarbete

Wed, 24 Aug 2016 06:00:00 +0200

I 70 år har Carl-Erik Arcini i Nyköping använt och vårdat den över 100 år gamla båten Plurr. Nu skänker han den till Sjöhistoriska museet som kommer att fortsätta hålla den flytande genom ett samarbete med Heleneborgs båtklubb (HBK) på Långholmen.

Plurr konstruerades av C G Pettersson och byggdes på Reversatorvarvet på Ramsö 1905. Efter att tjänstgjort i marinen under andra världskriget köptes hon av Carl-Erik Arcini och hans pappa och har sedan dess använts av familjen.
– Under mina 26 år vid Sjöhistoriska har jag inte stött på något liknande. En tidig Pettersson i mahogny och furu, med snusdoseruff, kryssarakter och mittenskott i glas och alla originalbeslag i behåll. Jag har sett många tjusiga båtar men få med den äkta glans som Plurr har. Hon ser ut som en båt ska göra efter 110 års användning och god omvårdnad, säger Eva Berglund Thörnblom, intendent på Sjöhistoriska museet.

Den 25 augusti lämnas Plurr över till Sjöhistoriska museet och Heleneborgs båtklubb. Sjöhistoriska är en del av Statens maritima museer, som kommer att äga båten medan skötseln av den åligger båtklubben.
– Hos HBK finns mycket kompetens när det gäller vård av träbåtar. Vi har länge tänkt över den här typen av förvaltning eftersom museets möjligheter att ha båtar i sjön är begränsade. Vattnet är ju deras naturliga miljö så det känns väldigt kul att vi nu lyckas med detta samarbete, säger Eva Berglund Thörnblom.

Heleneborgs båtklubb är initiativtagare till Båtklubbarnas dag som firas lördagen den 27 augusti och då kommer Plurr också att visas upp.

Kontakt
Eva Berglund Thörnblom, intendent samlingsenheten, Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 44
E-post: eva.berglund-thornblom@maritima.se

Stridsfartyg intar Djurgården

Mon, 15 Aug 2016 08:39:00 +0200

Den 19 till 21 augusti blir det full aktivitet på Djurgården, då Galärvarvet intas av örlogsfartyg, musik med prisbelönade artisten Sofie Livebrant och folkfest. Välkommen till Örlogsdagarna - fri entré för alla!

Förr i tiden var Galärvarvet på Djurgården stängt för allmänheten eftersom där byggdes och underhölls örlogsfartyg. Tiderna ändras, och idag finns här istället museer som Vasamuseet och museifartyg som Sankt Erik och Finngrundet.

Helgen den 19-21 augusti får Galärvarvet tillskott, då flera före detta örlogsfartyg gästar området under Örlogsdagarna. Till de besökande fartygen finns torpedbåtar, robotbåtar och minsvepare. Flera av de besökande fartygen är öppna för besök under lördagen.

- De flesta av dessa fartyg har sin hemmahamn på Gålöbasen söder om Stockholm. Därför är vi extra glada att man kommer in och visar upp sig i centrala huvudstaden en helg i augusti, säger museichef Hans-Lennart Ohlsson.

Till de besökande fartygen hör motortorpedbåtarna T46 och T56, torpedbåten Spica, robotbåten Ystad, vedettbåten Sprängaren, minsveparna M20, M21 och M22. På fredagen kommer ett av fartygen, patrullbåten Jägaren, överföras från Marinen till Statens maritima museer och där Föreningen Svenska Patrullbåtar kommer att stå för den framtida driften av fartyget.

- Den här örlogsflottan är ett unikt kulturarv som bevaras helt och hållet tack vare stora ideella insatser från den så kallade Veteranflottiljen. Utan detta arbete skulle dessa fartyg med all sannolikhet vara skrotade idag

Även fredligare aktiviteter får utrymme under Örlogsdagarna. Under helgen körs den 101-årige isbrytaren Sankt Eriks ångmaskiner för publik. Sällskapet Galärerna har visningar på området och under lördagen och söndagen opererar radioamatörer på fyrskeppet Finngrundet, i samband med den Internationella Fyrdagen.

Fredag kväll klockan 18.30 kommer Sofie Livebrant med band att uppföra musikstycket ”Lighthouse Stories” ombord på Sankt Erik. Musikdokumentären Lighthouse Stories, som spelades in under deras konsertresa runt Nordsjön, med intervjuer av fyrväktare på fyrplatser runt Nordsjön, sänds på SVT den 17 september. Skivan är även flerfaldigt prisbelönad 2016: Årets Visa, Manifestpriset, samt Årets Utgåva på Folk & Världsmusikgalan. Mat och dryck till försäljning.

- Det här blir ett fint tillfälle för stockholmare att avrunda sommaren, säger Hans Lennart Ohlsson.

Se sjohistoriska.se för hela programmet.

Kontakt

Claes Wollentz, 1:e intendent
0455 35 93 58
claes.wollentz@maritima.se

Benjamin Hedlund, rustmästare
08 519 558 61
benjamin.hedlund@maritima.se

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska
08 519 549 45
hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Sofie Livebrant poster

Mon, 15 Aug 2016 08:39:00 +0200

Kustkulturen runt Östersjön – M/S Gamle Oksøy kommer till Karlshamn

Thu, 30 Jun 2016 09:06:00 +0200

Kustkulturen runt Östersjön – The Baltic Voyage

På kvällen den 5 juli ankommer fartyget M/S Gamle Oksøy till Karlshamn i Blekinge. Då ska Östersjöns kustkultur bli särskilt synlig. I samarbete med Blekinge sjöfartsmuseum och Karlshamns kommun kommer då Sjöhistoriska museet ta emot den norska besättningen med hemmahamn vid Lindesnes fyrmuseum. Ombord visas nyproducerade filmer om olika maritima kulturarv. Dessutom är det tänkt att lastrummet ska fyllas på med typiska exportvaror från de olika länderna. I Karlshamn ligger fartyget sedan onsdag 6 juli öppet 10-12 samt 14-18 & torsdag 7 juli öppet 10-12 samt 14-18.

– Vi hoppas att öka intresset för sjöfartens historia när fartyget gästar Karlshamn. Vi tycker också det är viktigt att uppmärksamma sådant arbete som bedrivs ideellt, t ex av Blekinge Sjöfartsmuseum, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Sedan många år finns ett samarbete mellan både de nordiska länderna och länderna runt Östersjön – med namnet Baltic Heritage Co-operation. Det finns flera arbetsgrupper – bl a en som sysslar med kustkultur. Utöver filmer visas också ett urval av ett antal planschutställningar på olika teman som historiska fartyg, fyrar, hamnar och sillfiske. Ämnesområdena för de olika filmerna är ännu bredare, det handlar om badortskultur från Lettland, fyrar i både Finland och Polen, båtbyggartraditioner från den norska färingen till oljetanker. Den svenska filmen handlar om de unika ångbåtarna som bl a finns i Stockholm.Filmen Ångbåtarna i Stockholm som producerats av Sjöhistoriska museet kan ses via Coastlights hemsida:

http://coastlight.net/detaljer/?req=5009

För uppgifter om Blekinge Sjöfartsmuseum, se: www.sjofartsmuseet.n.nu

Soten i Smögen k-märks av Sjöhistoriska museet

Thu, 16 Jun 2016 06:00:00 +0200

Nu har Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, k-märkt ytterligare ett fint fartyg. Det är passagerarfartyget Soten från Smögen. Därmed ingår hon i den exklusiva skaran historiska skepp och båtar som anses viktiga för det maritima kulturarvet. Sammanlagt är 130 fartyg k-märkta.

K-märkta fartyg finns hemmahörande längs alla våra kuststräckor från norr till söder och i våra insjöar och älvar. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet.

– Vi är väldigt stolta och glada över att kunna presentera ytterligare ett k-märkta fartyg. För Sjöhistoriska är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur, säger Claes Wollentz intendent på Sjöhistoriska museet.

Ägaren ansöker om att få sitt fartyg k-märkt. Utmärkelsen k-märkt kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien.

– Vi k-märker intressanta och värdefulla fartyg. På så sätt vill vi verka för att de uppmärksammas, bevaras och används. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet, säger Claes Wollentz på Sjöhistoriska museet.
För mer information om Sjöhistoriska museets arbete med fartygsbevarande och k-märkning se www.sjohistoriska.se

För mer information om Soten se http://soten.se/

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 0455 35 93 58 | Mob: 0733 40 16 40
E-post:claes.wollentz@maritima.se

Fartygsfakta
SOTEN / SGYE

Byggd: Wennbergs mekaniska, Karlstad, 1915.
Passagerarfartyg.
Hemmahamn: Smögen

Fartyget byggdes 1915 på Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad och fick namnet Torsö. Beställare var Torsö kommun och fartyget sattes i trafik på Vänern mellan Torsö och Mariestad. Efter flera ägarbyten kom fartyget 1939 till Gränna och namnändrades till Hebe III. En större ombyggnad genomfördes i samband med detta. Fartyget gick på olika trader i Vättern och motoriseras 1955. 1998 såldes fartyget till Trollhättan och fick namnet Strömkarlen af Trollhättan och sattes i trafik på Göta Älv. Fartyget flyttas 2009 till Uddevalla för fart mellan Ellös och Lysekil i Bohusläns skärgård.

Nuvarande ägare, Soten Sea Vision Rederi AB, Resö övertog fartyget 2010 och hon gavs då namnet Soten. Ny hemort är Smögen. Soten används för beställningstrafik i Bohusläns skärgård.

Passagerarfartyget Soten är en god representant för de passagerarfartyg som under 1900-talet trafikerat kusten och insjöarna. Fartygets exteriör är som efter den sista stora ombyggnaden under Visingsötrafiken på 1970-talet. Soten är ett bra exempel på hur ett fartyg successivt förändrats och anpassats efter tidens krav på säkerhet och komfort.

Dokumentationsmaterialet är gott och beskriver verksamheten med både text och bilder. Fartygets historiska egenskaper bjuder på teknikhistorisk och samhällshistorisk kunskap.

Gerdny äldsta k-märkta fritidsbåten - hittills

Tue, 07 Jun 2016 06:09:00 +0200

Vigor, Bess och Gerdny. Det är tre av de nio fritidsbåtar med spännande livsöden som nu k-märks av Sjöhistoriska museet.

- Varje gång vi går igenom ansökningarna om k-märkning av fritidsbåtar slås man av de fantastiska berättelserna, de engagerade ägarna och de unika båtarna, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Nu k-märks ytterligare nio fritidsbåtar av Sjöhistoriska museet. Båtarna har sina hemmahamnar i Lysekil, Vänersborg, Göteborg, Torsby och Stockholmsområdet. Var och en av dem har spännande och intressanta historier kopplade till sig. Här finns till exempel kostern Gerdny som seglades redan på 1880-talet. Hon är den hittills äldsta k-märkta fritidsbåten.

Här finns även den välvårdade havskryssaren Malou – en båt som en gång seglat på Medelhavet men som idag rör sig längs den bohuslänska kusten.

Till vårens praktexempel hör den detaljerade och innehållsrika historiken över P28:an Bess. Det är en havskryssare vars historia forskats fram av den nuvarande ägaren – samtidigt som stor upprustning pågått.

- Engagemanget hos många båtägare är fascinerande stort, säger Fredrik Blomqvist. Vi kan inte annat än vara tacksamma över den tid och energi som så många lägger ned på sina fritidsbåtar, vilket bidrar till att hålla det flytande kulturarvet just flytande.

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har sedan 2009 k-märkt fritidsbåtar med syftet att de kulturhistoriskt intressanta båtarna ska uppmärksammas och därigenom öka kunskapen om dem och skapa bättre förutsättningar för bevarande. I och med vårens beslut i år finns 125 k-märkta fritidsbåtar.

Läs mer om Sjöhistoriskas verksamhet kring kulturhistoriskt intressanta fartyg och båtar på sjohistoriska.se. Här finns också fakta om k-märkning, ansökningsförfarande och listor över k-märkta fartyg och fritidsbåtar.

Fakta om båtar k-märkta i juni 2016

Segelbåten Anden, byggd 1960

Stjärnbåt 499 Anden är konstruerad av Jan Jacobsson och byggd på Moranäs varv i Saltsjöbaden. Stjärnbåten var när den konstruerades en ungdomsbåt som var relativt enkel och billig. Tack vare ägarnas engagemang och medvetenhet är stjärnbåten Anden idag i ett fint bruksskick. Genom den bifogade historiken kan båtens öden genom åren följas – även att båten på senare år gått från att ligga halvsjunken i vassen till dagens återupprättade skick. Även stjärnbåten Andens geografiska hemmavatten kan följas genom åren. Sjöhistoriska anser att Anden ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt värdefull.

Ägare: Anders Wiss, Torsby, tel 070-557 02 32

Segelbåten Ankar-O-Lina, byggd 1962

Långedragsjullen Ankar-O-Lina är konstruerad av Hjalmar Olsson och byggd som ett så kallat amatörbygge av Olle och Per Theander, Göteborg. Båttypen långedragsjulle var en ungdomsbåt – vars konstruktion bygger på en liten traditionell bohuslänsk bruksbåt. Genom den exemplariska fotodokumentation som familjen gjorde på 1960-talet kan hela bygget följas från kölsträckning till färdig båt. Till den intressanta historien hör även ägarlängden där båten efter att ha lämnat västkusten funnits i sjöarna Runn och Vättern för att sedan återvända till samma familj som byggde henne. Det var nuvarande ägarens pappa och bror som byggde båten. Av ansökan kan även konstateras att båten idag är i ett gott och välvårdat skick. Sjöhistoriska anser att Ankar-O-Lina ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt värdefull.

Ägare: Jan Theander, Västra Frölunda, tel 031-29 69 56 eller 076-782 63 70

Segelbåten Bess, byggd 1965

Havskryssaren Bess är konstruerad och byggd av Harry Hallberg i Ellös på Orust. Typen är en P-28 med långkölat skrov och integrerat roder. Den noggranna dokumentationen och de efterforskningar som nuvarande ägaren gjort innebär att i stort sett hela båtens historik klarlagts. Trots sin korta ägartid på knappt fyra år visar ägaren ett synnerligen stort engagemang, även vad gäller renoveringsinsatser och underhåll. De förändringar som gjort under åren kan ses som del av båtens intressanta historia. Ansökan om k-märkning är försedd med en bilaga som kan betraktas som ett bokmanus till en rikt illustrerad monografi. Sjöhistoriska anser att Bess ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt mycket värdefull.

Ägare: Marcus Kiso, Enskede, tel 072-207 22 56

Motorbåten Carola, byggd 1965

Motorbåten Carola är en så kallad motorseglare konstruerad och byggd vid Johansson & Sons varv i Holmsund utanför Umeå 1965. De förändringar som gjorts på båten har utförts på 1970-talet av samma varv som en gång byggde båten. Genom åren har Carola funnits i trakterna av Umeå – fram till dess nuvarande ägare tog över i mitten av 1990-talet. Genom egna efterforskningar har ägaren dessutom kunnat klarlägga båtens kronologiska ägarlängd. Carola är idag i ett mycket välvårdat skick, där nuvarande ägare utför underhållet på ett föredömligt sätt. Sjöhistoriska anser att Carola ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt värdefull.

Ägare: Tomas Halldin, Bromma, tel 070-433 80 43

Segelbåten Gerdny, byggd 1880

Kostern Gerdny är byggd 1880 av en erfaren bohuslänsk båtbyggare och är av en typ som användes för fiske. Båten har sin äldre historia kopplad till arbetarnas segelsällskap FRAM i Göteborg. Redan omkring år 1900 fanns båten med i detta segelsällskap. Den noggranna historiken beskriver sedan Gerdnys historia fram tills idag. Tack vare sin höga ålder är Gerdny den äldsta båt som blir k-märkt. Mycket stora insatser för bevarande har gjorts av flera av båtens ägare. Att båten genomgående reparerats och underhållits i linje med traditionell båtbyggartraditionen är föredömligt. Ägarlängden ger besked om att kostern Gerdny funnits på många platser längs den svenska kusten, från ursprunget i närheten av Göteborg, via Malmö, Härnösand till vattnen runt Stockholm. Sjöhistoriska anser att Gerdny ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt synnerligen värdefull.

Ägare: Gunnar Eriksson, Brottby (Vallentuna kommun), tel 070-962 14 91

Motorseglaren Ilja III, byggd 1948

Båten har en intressant bakgrundshistoria där Hjalmar Johansson i Långedrag stod för både konstruktion och byggnadsvarv. Uppdraget var att ta fram en båtmodell till livräddningssällskapet – och Ilja III är en av de 10 båtar som varvet byggde av denna modell. Det kan konstateras att Ilja III är en karaktäristisk motorseglare där både utseende och detaljer fortfarande är sig lika sedan bygget på 1940-talet. De mindre ändringar som gjorts genom åren kan betraktas som en del i båtens historia. Tack vare flera av båtens ägare finns en detaljrik historik över både ägarlängd och båtens historik i allmänhet. Sjöhistoriska anser att Ilja III ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt värdefull.

Ägare: Håkan Lind, Vänersborg, tel 070-736 85 36

Segelbåten Malou, byggd 1959

Havskryssaren Malou är ritad av Jac M Iversen i nära samverkan med bröderna Jacobssons varv i Dragsmark. Tack vare medvetna ägare genom åren är båten både väl underhållen och till största del i originalskick. Både rigg och inredning är fortfarande intakta sedan byggnadsåret. Något som även bidrar till det kulturhistoriska värdet är den personliga och detaljerade historik som bifogats ansökan. Det är spännande med en båt som rört sig både på Medelhavet, Nordsjön och längs den bohuslänska kusten. Den eleganta havskryssaren Malou är dessutom i ett gott skick. Sjöhistoriska anser att Malou ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt mycket värdefull.

Ägare: Göran Harrison, Lysekil, tel 0523-128 85 eller 070-456 71 67

Motorbåten Ross, byggd 1964

Ross är en Solö Cabin 25:a konstruerad av Einar Runius och byggd på Storebro varv. Tack vare ägarlängden kan Ross kopplas till de olika orter längs syd- och ostkusten där båten haft hemmahamn. De mindre ändringar som gjorts invändigt redovisas och förklaras också i ansökan. Sammantaget kan konstaterats att denna för 1960-talet tidstypiska motorbåt idag är i ett mycket fint skick. Sjöhistoriska anser att Ross ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt värdefull.

Ägare: Sten Hedberg, Ekerö, tel 073-615 44 47

Motorkryssaren Vigor, från 1909

Salongsyachten Vigor är konstruerad av den välrenommerade August Plym och byggd vid Stockholms båtbyggeri i Neglinge. Den tillhör den första generationens exklusiva fritidsbåtar. Mycket är känt om båtens historia genom åren, bland annat dess militära funktion under 2:a världskriget. Tack vare att det finns äldre fotomaterial kan de mindre ändringar i Vigors utseende följas sedan byggåret. De nödvändiga ändringar som gjorts har utförts på ett sådant sätt att Vigor behållit sin karaktär sedan det tidiga 1900-talet. Ägarlängden för båten är i stort sett känd. Nuvarande ägare har sedan 1970-talet stått för ett medvetet underhåll och genomfört restaureringar utifrån det goda dokumentationsmaterialet. Vigor är idag i ett mycket gott skick. Sjöhistoriska anser att Vigor ska k-märkas eftersom den är kulturhistoriskt mycket värdefull.

Ägare: Mats & Lena Gardeling, Svartsjö, tel 070-696 06 56 eller 0733-94 58 45

Kontakt Sjöhistoriska

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post:fredrik.blomqvist@maritima.se

Anders P Näsberg, kommunikatör
Telefon: 08 519 549 74 | Mobil: 0709 89 14 61
E-post: anders.nasberg@maritima.se

Historiska flaggor till frukost den 6 juni

Tue, 31 May 2016 06:00:00 +0200

Program Flaggotta den 6 juni kl 08.00 på Sjöhistoriska museetSamling kl 08.00 utanför museet. Museichef Hans-Lennart Ohlsson hälsar välkommen. Sjöfartsverkets generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl hissar flaggan.
Körsång, ”Sveriges Flagga”, H Alfvén
Ann-Catrine Zetterdahls nationaldagstal.
Körsång, ”Morgon”, E Eklöf.
Hans-Lennart Ohlsson berättar om våra historiska flaggor.
Körsång, ”Sångarfanan” F A Frieberg Unisont, ”Du gamla Du fria”, R Dybeck.Stockholms Allmänna Sångförening sjunger
Signaler spelas av signalgivare från Försvarsmusiken. Våra historiska flaggor hissas av scouter från Vikingarnas scoutkår m fl kårer i Stockholm. Museet öppet 10-17, fri entré för alla.

Frukost: Ta med egen picknick eller köp i museets kafé, Bistro Östberg.

Tidigare hedersflagghissare:2008 – Riksdagens talman Per Westerberg, 2009 – Olympiaseglarinnan Birgitta Jacobsson Nilén, 2010 – Ordföranden i Pridefestivalen Pär Wiktorson, 2011 – Ärkebiskop Anders Wejryd. 2012 – Museichef Marika Hedin, Vasamuseet. 2013 – Ordföranden FSSS Hans Christner, 2014 – Generaldirektör Alice Bah Kunhke, 2015 – Sametingets vice ordförande Mona Persson.

Kontakt:Hans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet Telefon: 08-51954945
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-51954932
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Isbrytarkafé, ångmaskiner och veteranbåtar – sommaröppet på Galärvarvet!

Wed, 25 May 2016 06:00:00 +0200

Den 27-29 maj är det säsongspremiär för Sjöhistoriska museets museifartyg och båtsamling på Galärvarvet. Välkommen ombord på fyrskeppet Finngrundet (1903) och ångfartyget Sankt Erik – Sveriges första havsisbrytare (1915)!

Under premiärhelgen bjuder museet på en unik möjlighet att se och höra den stora ångmaskinen, samtida med Titanics, i drift. På Sankt Eriks akterdäck öppnar dessutom kaféet med fantastisk vy över Stockholm. Följ med på visningar och lär dig knopar.

I Båthall 2 visas delar av Sjöhistoriskas stora samling av originalbåtar – från allmogebåtar och segelkanoter till klassiska segelbåtar, udda motorbåtar och kungliga slupar som Vasaorden.
Museifartygen har öppet 11-18 och Båthall 2 12-17.

Fri entré för alla!
Välkommen ombord!

Läs och ser mer på www.sjohistoriska.se

Ekonomiskt stöd håller historiska fartyg flytande

Wed, 18 May 2016 12:00:00 +0200

– Att bevara och använda historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Pengarna ska stimulera till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Arbetet med detta engagerar ett stort antal människor, främst ideella föreningar runt om i landet. De historiska fartygen är viktiga för en levande kustbygd och skärgård och dragningskraften hos dem är stor. En undersökning som Sjöhistoriska museet nyligen har genomfört visar att 250 000 människor årligen kliver ombord på landets 130 k-märkta fartyg.

Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet. Beslut om fördelningen sker i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.

– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg och motorfartyg men vi tar också hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika delar av landet finns bland mottagarna och att fartygen används på ett sätt som kommer många till glädje, säger Claes Wollentz.

Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med fartygsbevarande här.

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2016

Ejdern, ångfartyg, Södertälje, Stockholms län
Flottisten, ångfartyg, Rättvik, Dalarnas län
Harry, motorfartyg, Lysekil, Västra Götalands län
Herkules, motorfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Ingo, segelfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Isolda, segelfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Mina, segelfartyg, Lidköping, Västra Götalands län
Nalle, ångfartyg, Oskarshamn, Kalmar län

Kort fartygsfakta och fördelat stöd

Ejdern, Södertälje, 300 000 kr
Ejdern byggdes av Göteborgs Mekaniska Werkstad år 1880. Fram till slutet av 1800-talet trafikerade hon Göteborgs skärgård. Mellan åren 1898 och 1905 gick hon först i sjön Roxen och trafikerade sedan olika mellansvenska hamnar. 1957 såldes Ejdern till Södertälje stad. Hon var då i dåligt skick och hade också dålig lönsamhet. Flera olika intressenter försökte rädda henne men till slut beslutade man att sänka Ejdern i Landsortsdjupet. I sista stund räddades hon av några ångbåtsintresserade ungdomar och Södertälje stad skänkte Ejdern 1964 till en förening. Ur denna förening bildades Museiföreningen Ångfartyget Ejdern. Sedan 1976 går hon i trafik varje sommar och hon drivs fortfarande av ångmaskinen från 1880. Årets stöd ska användas till reparationsarbeten på ångpanna, skorsten, sotskåp m m.

Flottisten, Rättvik, 50 000 kr
Flottisten byggdes 1890 vid Härnösands mekaniska verkstad som inspektions- och lustfartyg för flottningschefen och flottningsföreningens ledning på Siljan. Flottisten drivs med en kompoundångmaskin på 110 hkr. På 1910- talet, när Flottningsföreningen var i behov av en ny varpbåt, byggdes Flottisten om för detta syfte och användes inom flottningen fram till 1964. På vårvintern 1966 sjönk hon vid sin förtöjningsplats ute på älven. Fartyget bärgades och såldes till en privatperson som utförde en renovering där såväl ångmaskin som vedeldad panna behölls. Sedan fartyget legat oanvänt från 1982 till våren 1993 sjönk det på nytt vid sin förtöjningsplats. Hon bärgades och såldes till nuvarande ägarna. Årets stöd ska användas till byte av bottenplåtar.

Harry, Lysekil, 30 000 kr
Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet AB Atlas i Gävle år 1887. Fartyget användes för bogsering av fartyg, pråmar och timmer. 1950 sålde Korsnäsbolaget fartyget som i och med detta genomgick en total ombyggnad. Det mesta utom delar av skrovet byttes ut. Bland annat tillverkades ett nytt däck och nya däckshus av plåt. Ångmaskinen byttes ut mot en 300 hkr Skandiamotor och hon blev därmed en av Mälarens kraftigare bogserbåtar. År 1993 skrev Föreningen L. Laurin köpeavtal och Harry kom till Lysekils hamn. Föreningens syfte är att bevara och bruka fartyget med dess Skandiamotor för att förmedla kunskap om en viktig epok i Lysekils historia samt verka för vidgad kunskap om fartygs vård och utrustning. Årets stöd ska användas till reparationer av spygatten.

Herkules, Göteborg, 50 000 kr
Motorbogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel med 750 hkr maskinstyrka. Hon var utrustad med en av de första KaMeWa propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. I början av 1980-talet lades Herkules upp. 1985 övertog Klubb Maritim driften av fartyget och ”Föreningen Bogserbåten Herkules” bildades. Ekonomiskt stöd till reparationer och underhåll har kommit från företag och medlemmar. Idag ligger Herkules som museifartyg vid Maritiman och används för charterturer och beställningstrafik. Stödet ska användas till en fortsatt motorrenovering.

Ingo, Göteborg, 50 000 kr.
Ingo är byggd vid Sjötorps varv 1922 som tremastad skonare och är idag en av endast ett fåtal fartyg kvar med den typen av rigg. Redan från början hade hon en 1-cylindrig Bolinder som hjälpmaskin. Skrovet har klipperstäv och rund häck med utanpåliggande roder. Denna skrovform är idag relativt ovanlig. Ingo är en av de träbyggda motorseglare som gick längst i fraktfart, ända fram till 1970-talet. Sedan dess har mycket arbete lagts ned på att renovera och underhålla fartyget i regi av en ideell förening. Ingo används numera som ett populärt och uppskattat skolsegelfartyg och för chartertrafik. Årets stöd ska användas till byte av mesanmast.

Isolda, Göteborg, 250 000 kr
I augusti 1902 levererades Isolda till Göteborgsrederiet Korn & Kjellberg. Hon byggdes vid Lödöse varv, riggades som tremastad skonare och sattes tidigt i transocean trafik. År 1909 blev Carl Julius Ahlgren befälhavare ombord. Hans tid som skeppare på Isolda från 1909 – 1960 är unik inom svensk sjöfart. Familjen fanns alltid med, 4 barn föddes och växte upp ombord. Isolda ägs i dag av en förening som ska återställa fartyget i skick så nära ursprunget som möjligt. Avsikten är att hon åter ska bli ett seglande skepp, att användas för seglarskolor, ungdomsverksamhet, utställningar med mera. Årets stöd ska användas till tillverkning och montering av bl a mesanmast och bogspröt.

Mina, Lidköping, 170 000 kr
Mina är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen Vänergaleas. Hon byggdes 1876 vid Fågelö gård, Torsö, på stranden för gårdens egna behov att transportera spannmål, kalk och ved. Mina riggades som galeas och har ett klipperskrov med liten akterspegel som kan härledas till den äldre nordiska skeppsbyggnadstraditionen. Första maskinen installerades 1914. Fartyget genomgick sedan den sedvanliga förändringen bestående av nedriggning, styrhytt, starkare maskin och större lastluckor. Hon gick i svensk fraktfart till 1959 därefter blev hon fritidsfartyg. 1994 köptes Mina av Vänermuseet som startade en stor renovering av fartyget vid Trellevarvet. År 1997 övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping som underhåller och använder fartyget. Årets stöd ska användas till byte av bordläggning.

Nalle, Oskarshamn, 100 000 kr
Bogserbåten Nalle byggdes vid Oskarshamns mekaniska verkstad 1923, där även ångmaskin och panna är tillverkade. Fartyget användes för bogsering och isbrytning av Oskarshamns hamn fram till 1963. Under andra världskriget nyttjades Nalle av marinen i Karlskrona. 1965 såldes fartyget till Stockholm och därifrån vidare till Göteborg 1979. 1984 kom fartyget till Köpenhamn och låg där i 16 år som husbåt. År 2000 köptes Nalle tillbaka till Oskarshamn. Huvudman är Föreningen s/s Nalle. Eftersom Nalle är byggd på Oskarshamns varv samt att även maskin och panna kommer från varvet och att Nalle varit hamnbogserare för staden så är fartyget ett levande minne av Oskarshamns industrihistoria. Nalle används vid olika arrangemang och lockar då stora skaror besökare. Årets stöd ska användas till byte av plåtar i bordläggningen.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Nya vikingafynd på Birkamuseet

Mon, 16 May 2016 11:36:00 +0200

Båtdetaljer, vardagsföremål – och en del av ett vikingatida skepp. Nu återvänder Sjöhistoriska museet till Birka – tillsammans med nya fynd från vikingatiden.

Sjöhistoriska museets marinarkeologer har mellan 2007 och 2014 grävt och dykt i vattnet utanför den vikingatida staden Birka på Björkö i Mälaren. Under åren har de gjort många upptäckter som kompletterar bilden av Birka som en hamnstad, som rester från hamnen, detaljer från vikingatida båtar och en spant – som är en del av ett vikingatida skepp.

- Det är otroligt att se föremål av trä bevarade. Vikingatiden var en träkultur, men det är väldigt sällan vi ser sådana här föremål, säger Nina Eklöf, chef för arkeologienheten på Sjöhistoriska museet.

Bland fynden finns också föremål som visar en annan sida av vikingatiden – vardagen. Bland föremålen märks skedar och skålar, men också en vackert snidad spännbuckla, som kvinnor använde i sin klädedräkt

- Det här är faktisk några av de enstaka vardagsföremål som vi har bevarade från den tiden.

Några av föremålen har tidigare visats i vattenkar på både Birkamuseet och Sjöhistoriska museet, men har nu konserverats och kan visas i en klimatanpassad monter på Birkamuseet

- En konservering av vattendränkt trä tar några år, men nu är några av föremålen äntligen redo att visas för världen igen, säger Nina Eklöf.

Utställningen på Birkamuseet är öppen under hela sommaren. Till Birka tar du dig enklast med båtbolaget Strömma, som dagligen kör turer från centrala Stockholm.

Nina Eklöf kommer finnas tillgänglig för intervju på Birka under tisdag 17 maj.

Kontakt

Nina Eklöf, chef arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
E-post: nina.eklof@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58

Anders P Näsberg, kommunikatör, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 74
E-post: anders.nasberg@maritima.se

Gift er på Sjöhistoriska

Fri, 29 Apr 2016 06:25:00 +0200

- Vi kan lova en trevlig vigsel i häftiga miljöer. Det blir ett minne för livet, precis som bröllop ska vara, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Går du och din partner i giftastankar? Nu kan ni gifta er på Sjöhistoriska museet, eller på någon av våra museifartyg, som isbrytaren Sankt Erik eller fyrskeppet Finngrundet! Vigselförrättare är museichef Hans-Lennart Ohlsson, som står redo alla vardagar klockan 10 - 17.

Boka direkt hos museichefen på telefonnummer 08 519 549 45. Vigsel på Sjöhistoriska museet är gratis!

För att gifta sig borgerligt krävs:

Att båda som ska ingå äktenskapet är 18 år.
Att man inför vigseln har ansökt om så kallad hindersprövning hos Skatteverket.
Att man har två vittnen med till själva ceremonin.

Kontakt

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 45

Två nya vrak hittade i centrala Stockholm

Thu, 28 Apr 2016 09:28:00 +0200

Förra sommaren hittades flera vrak mellan Skeppsholmen och Kastellholmen. Nu läggs ytterligare två bitar till pusslet om Stockholms sjöhistoria, med två nyupptäckta vrak som kan vara äldre än skeppet Vasa.

- De är gamla, stora och kraftiga, precis som de vi hittat tidigare, säger Jim Hansson, marinarkeolog på Sjöhistoriska museet.

De två nyupptäckta vraken ligger sida vid sida strax utanför Skeppsholmen, i närheten av det flytande vandrarhemmet af Chapman. Upptäckten gjordes i mitten av april, då Sjöhistoriska museets marinarkeologer på uppdrag av Stockholms Länsstyrelse undersökte sjöbottnen utanför Skeppsholmen, för att kartlägga var deltagare i ÅF Offshore Race kan förtöja sina båtar då tävlingen går av stapeln i början av juli. Dykningarna resulterade i upptäckten av två vrak, som inte varit kända sedan tidigare.

- De är inte namngivna tyvärr, än så länge. När vi får dateringar finns chansen att man kan hitta deras identitet i olika arkiv, säger Jim Hansson.

Även om vraken är anonyma så finns de med stor sannolikhet med på en karta från 1736, som ritats av Carl Friedrich Hauswolf. Men det är inte alltid denna karta stämmer.

- Det är ingen som vet om vraken på den kartan finns i verkligheten. Vi har dykt på andra platser där det enligt kartan skulle finnas vrak, men inte hittat något.

Förra sommaren, då marinarkeologerna dök i området mellan Kastellholmen och Skeppsholmen hittades så mycket som femton vrak. Vraken gick att datera till 1500- och 1600-talen. Mycket pekar på att även de två nyupptäckta vraken är från samma tid.

- Allt pekar på att det är 1600-talsskepp eller äldre. De har samma typ av konstruktion och samma typ av nedbrytning, även om de här är lite mer nedbrutna då de ligger direkt i strömmen.

De nya vraken kompletterar bilden av Stockholm som en sjöhistorisk stad, där hamnar, skeppsbyggnad och örlogsfartyg varit en naturlig del av stadsbilden. Vilken typ av skepp de två nyupptäckterna är ännu oklart.

- Vi vet inte om det är örlogsskepp eller någon annan typ av skepp. Mycket av dem är dolt under sjöbottnen. Kanske sticka också bitar av dem in under kajen på Skeppholmen.

Nu kommer marinarkeologerna att tillverka en digital 3D-modell av vraken, med fotomaterial de samlat på sig under dykningarna. De inväntar även åldersbestämning av träprover de tagit från skeppen.

- Vi kommer veta mer om några veckor, kanske kommer vi till och med veta vilka skepp det rör sig om.

Kontakt
Jim Hansson, marinarkeolog Sjöhistoriska museet
E-post: jim.hansson@maritima.se
Telefon: 08-519 549 22

Anders P Näsberg, informationsenheten Sjöhistoriska museet
E-post: anders.nasberg@maritima.se
Telefon: 08-519 549 74

HMS Jägaren seglar vidare i samarbete med Statens maritima museer

Wed, 27 Apr 2016 08:40:00 +0200

Försvarsmakten har efter hemställan beslutat att HMS Jägaren överlåts till Statens maritima museer, SMM. I samma stund träder ett så kallat bareboat-charteravtal i kraft mellan SMM och Föreningen Svenska Patrullbåtar som innebär att fartyget kommer att underhållas och vara brukbart genom föreningens försorg.

HMS Jägaren sjösattes den 8 juni 1972 vid Bergens Mekaniske Versteder i Norge. Hon var ett försöksfartyg som föregick en serie om 16 patrullbåtar, byggda även de i Bergen och åren 1978 – 1982.

Jägaren var i operativ tjänst från november 1972 ända fram till den 7 april 2016 då Marinchefen närvarade vid en ceremoni och örlogsflaggan halades. Fartyget ingick i 44:e Röjdykardivisionen samt 4:e sjöstridsflottiljen och övervakade fartygstrafiken mellan Sverige och Danmark från norska gränsen i norr till Falsterbokanalen i söder. Under sin tjänstgöringstid har Jägaren genomfört 21 000 driftstimmar. Det motsvarar nästan 11 år.

– Att en förening på detta vis vill vara med och bidra till att vårt maritima kulturarv både bevaras och brukas är beundransvärt. Vi har idag liknande avtal med föreningar rörande minsveparen M 20, motortorpedbåten T 38 och Robotbåten Ystad. Det är en ovanlig men också lyckosam samverkan mellan en statlig museimyndighet och ideella krafter, säger Leif Grundberg, överintendent på Statens maritima museer.

Fartyget får ny hemmahamn i Stockholm men kommer att ha möjlighet att visa upp sig runt hela kusten.

– Fartyg mår bäst av att användas och vårdas av de som verkligen brinner för dem. I våra nätverk kring äldre örlogsfartyg finns en sakkunskap som borgar för att Jägaren kommer att få en god och sjösäker framtid, säger Leif Grundberg.

Kontaktpersoner SMM
Museichef Sjöhistoriska museet Hans-Lennart Ohlsson, 08 529 549 45
Intendent Claes Wollentz, 0733 40 16 40

Fakta Jägaren
Sjösatt 8 juni 1972.
Tagen i bruk november 1972
Avrustad 7 april 2016
Längd 36,5 meter
Bredd 6,2 meter
Deplacement 140 ton.
Maskiner 2 st Cummins dieselmotorer på vardera 1 400 hkr.
Fart 21 knop
Fartyget kommer i föreningens regi att vara utrustad med varaktigt obrukbara vapensystem.

Fakta patrullbåtar
Svenska flottans 16 st patrullbåtar byggdes mellan åren 1978 och 1982 i Norge. Serien föregicks av försöksfartyget Jägaren som byggdes redan 1972. Det var Jägaren som sjösattes den 8 juni det året vid Bergens Mekaniske Verksteder.
Patrullbåtarna var små ytattackfartyg med sjömålsrobotar som huvudvapen och främst avsedda för bevakning men även för anfalls-, minerings-, eskort- samt spaningsuppdrag.
Besättningen bestod av 8 officerare och upp till 14 värnpliktiga. 1992 modifierades flera av patrullbåtarna för att ge förbättrad förmåga till ubåtsjakt. Vid Maritiman i Göteborg ligger idag patrullbåten Hugin, som även hon tillhör Statens maritima museer och som bevaras som ett museifartyg. Övriga patrullbåtar har skrotats eller sålts.

Sjömannen - myt, verklighet, framtid. Panelsamtal 10 mars på Sjöhistoriska

Mon, 29 Feb 2016 10:08:00 +0100

Panelsamtal i två delar på Sjöhistoriska museet den 10 mars 12:30-17:00.
Fri entré. Välkommen!

Få yrken är så mytomspunna som sjömannens. Med hjälp av två samtalspaneler med deltagare från branschen tillsammans med historiker, etnologer m.fl. försöker vi reda ut hur bilden av sjömannen skapats, hur förankrade myterna är i verkligheten, vilken betydelse historien har för dagens sjömän och hur deras syn på yrket är idag och med blick åt framtiden. Samtalen är de avslutande i en serie med utställningen Sex & the Sea som utgångspunkt. Den uppmärksammade utställningen visas t o m den 3 april.

Program den 10 mars
Sjöhistoriska museets hörsal

Del 1 12:30-14:30
14.30 Paus
Del 2 15:00-17:00

Deltagandet är helt fritt, före seminariet och i pausen finns möjlighet att köpa kaffe/te, smörgåsar och förfriskningar mm i Bistro Östberg.

Del 1, Det historiska perspektivet Få yrken är så mytomspunna som sjömannens. Vid samtalsseriens andra tillfälle försöker vi reda ut hur denna mytbildning uppstått och hur förankrad den är i verkligheten. Genom en historisk tillbakablick diskuterar vi sjömannens yrke, identitet och kultur under det gångna seklet, och hur bilden av sjömannen rotat sig i det allmänna medvetandet. Vem blev sjöman för 100 år sedan? Hur var det att verka i en homosocial miljö? Vilka kvinnor fanns i sjömannens kontaktnät? Hur annorlunda var egentligen sjömannens tillvaro och relationer? Och hur påverkar detta historiska bagage oss idag?

Moderator: Simon Ekström
Simon är docent i etnologi och lektor i maritim etnologi och koordinator för kandidatprogrammet för museer och kulturarv.
Ingrid Kaijser, författare till boken ”Kvinnliga sjömän – finns dom?”, tidigare intendent vid Sjöhistoriska museet.
Erik Nagel, frilansande folklorist och etnolog, som 2012 disputerade på en avhandling om svenska sjömäns levnadsberättelser.
Thomas Nilsson, historiker och högskolelektor som i sin forskning bland annat intresserat sig för sjömannens sociala historia samt skildringar av sjömän i skönlitteraturen.
Kjell Smitterberg, sjöman med långt yrkesliv till sjöss, däribland på Salénrederierna och Broströms.

Även på plats: Eva Hult, arkivarie och etnolog vid Sjöhistoriska museet samt ordf. i föreningen ”Genus i museer”

Del 2, Samtiden och framtiden Den som arbetar till sjöss befinner sig i ett isolerat mikrosamhälle, där ens arbetsplats också är ens hem. Hur fungerar detta i praktiken för dagens sjömän? Ser förutsättningarna inom sjömansyrket lika ut för alla oavsett kön, bakgrund eller sexuell läggning? Hur arbetar man med arbetsmiljörelaterade frågor? Och vad har de som studerar till olika sjömansyrken för visioner och förhoppningar om framtiden?

Moderator: Gertrud Hermansen
Marknadsekonom med särskild kompetens inom sjöfart och marinteknik, VD Align Agency.
Sophie Galvagnon, styrman på isbrytaren Atle, journalist för tidningen Jeune Marine med nyligen publicerad artikel om utställningen ”Sex and the Sea”.
Britta Stolt Patrikson, egen företagare inom HR, fd HR chef Transatlantic.
Ingrid Kaijser, författare till boken ”Kvinnliga sjömän – finns dem?”, etnolog och fd intendent vid Sjöhistoriska museet.
Mikael Lindmark, ombudsman SEKO Sjöfolk.
Sjöfartshögskolan, Representant från Sjöfartshögskolan.

Med reservation för ev ändringar.

Samtalsserie kring Sex & the Sea på Sjöhistoriska

Mon, 23 Nov 2015 12:11:00 +0100

Modigt eller mossigt?
Sjöhistoriska museet bjuder in till en samtalsserie med den uppmärksammade utställningen Sex & the Sea som utgångspunkt. Med hjälp av en namnkunnig panel breddar och nyanserar vi utställningens teman med fler perspektiv och fördjupande analyser. Vad händer mellan raderna i en utställning, och mellan avsändare och mottagare? Vilka genusstrukturer råder inom sjöfarten förr och nu? Och hur kan museerna bidra i samhällsdebatten kring känsliga frågor?

Samtal 1 den 26 november kl. 18-20 på Sjöhistoriska. Fri entré
Sex & the Sea är en installation skapad av konstnärerna Saskia Boddeke, multimediaregissör, och Peter Greenaway, filmregissör. Med sitt verk vill de väcka tankar och skapa reaktioner. Tillsammans utforskar panelen och publiken vilka olika röster, berättelser och perspektiv som är urskiljbara i utställningsrummet. Med särskilt fokus på representation, multimodalitet och genusstrukturer tar vi oss an frågor om utställningars olika betydelsebärande lager och relationen mellan museiberättande.

I panelen den 26 november

Emeli Holmström
Etnolog, utställningsproducent och intendent på Norrtälje museum. Producent av utställningen ”Vem är hen? Om språk och identitet”.
Fredrik Svanberg
Docent i arkeologi och arbetar som forskningschef vid Statens historiska museer i Stockholm. Har intresserat sig för bl a den nya kulturhistorien, museifrågor, svåra museiföremål och samlande. Också intresserad av etik och representation i museisammanhang. Arbetar för närvarande bland annat med projektet ”Museer bortom homogeniteten”.
Fredrik Svensk
Chefredaktör för ”Paletten”, konstkritiker för ”Konstkritikk” och Aftonbladet. Lärare i konstteori på Akademi Valand.
Ingrid Ryberg
Filmare och forskare inom filmvetenskap kopplad Stockholms universitet och Akademin Valand (Göteborgs universitet). Arbetar just nu med forskningsprojektet ’Queera rörliga bilder” tillsammans med Anna Linder. Har tidigare bland annat regisserat filmen ”Phone Fuck”, del av ”Dirty Diaries”.
Hans-Lennart Ohlsson
Museichef på Sjöhistoriska museet. Har bakgrund bl. a som kulturvetare och med en lång rad olika befattningar inom Statens maritima museer bakom sig, t ex som chef för samlingsavdelningen.
Moderator: Simon Ekström
Docent i etnologi och lektor i maritim etnologi och koordinator för kandidatprogrammet för museer och kulturarv.

Kommande samtalsteman i serien:
Samtal 2: Historisk tillbakablick – Sjömannen: myter och förutsättningar
Samtal 3: Samhället till sjöss idag och i framtiden – Identitet, tolerans och förutsättningar
Samtal 4: Samtal kring Sex and the Sea med nya perspektiv tillsammans med några av museerna i Museiparken

K-märkta fartyg bland vinnarna

Wed, 11 Nov 2015 10:32:00 +0100

Wiki Loves Monuments är enligt Guinness rekordbok världens största fototävling. Tävlingen, där vem som helt får delta, går av stapeln i september för att samla in fria bilder från monument över hela världen. I Sverige tävlar deltagarna i kategorierna k-märkta fartyg, byggnader, fornlämningar och arbetslivsmuseer.

Nu har de svenska vinnarna utsetts.

I fartygskategorin vinner en bild på ångfartyget Siljan, byggt 1868, som hör hemma i Insjön i Dalarna. På andraplats i samma kategori hamnar en bild på ångfartyget Flottisten, med hemmahamn i Rättvik, även det i Dalarna.

- För Sjöhistoriska museet är det viktigt att det flytande kulturarvet är tillgängligt för alla, så det är härligt att se de här bilderna, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Priset för bästa bildserie går till en fotoserie av fartyget Storskär

- Trevligt att just Storskär uppmärksammas, då det är ett fartyg som är tillgängligt för alla, då det går i reguljärtrafik ute i Stockholms skärgård under sommarmånaderna. Det är alltså ett fartyg som vem som helst kan gå ombord på, säger Fredrik Blomqvist.

Priset för bästa bild, alla kategorier, går till ett nattfotografi på Gamla Upsala kyrka. Denna bild kommer att också att delta i en internationell tävling.

Läs mer om tävlingen på wikilovesmonuments.se.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Anders P Näsberg, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: anders.nasberg@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Dalaångare vinner fotopris

Wed, 11 Nov 2015 10:32:00 +0100

Nu har de svenska vinnarna utsetts.

Priset för bästa bildserie går till en fotoserie av fartyget Storskär

Priset för bästa bild, alla kategorier, går till ett nattfotografi på Gamla Upsala kyrka. Denna bild kommer att också att delta i en internationell tävling.

Läs mer om tävlingen på wikilovesmonuments.se.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Anders P Näsberg, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: anders.nasberg@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Stockholmspendlare vann bästa fotoserien

Wed, 11 Nov 2015 10:31:00 +0100

Nu är de svenska vinnarna i fototävlingen Wiki Loves Monuments utsedda. Bland vinnarbilderna finns det k-märkta fartyget Storskär, som går i trafik i Stockholms skärgård.

Nu har de svenska vinnarna utsetts.

Priset för bästa bildserie går till en fotoserie av fartyget Storskär

Priset för bästa bild, alla kategorier, går till ett nattfotografi på Gamla Upsala kyrka. Denna bild kommer att också att delta i en internationell tävling.

Läs mer om tävlingen på wikilovesmonuments.se.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Anders P Näsberg, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: anders.nasberg@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Sjöräddning på Dödens hav

Fri, 16 Oct 2015 05:30:00 +0200

Miljoner människor är på flykt undan krig och förtryck. Kenneth Neijnes berättar om sina
upplevelser av situationen och arbetet ombord på fartyget KBV 001 Poseidon i Medelhavet.

Kenneth Neijnes medverkade vid den svenska Kustbevakningens insats för att hjälpa flyende människor över Medelhavet. Vi får höra om hans upplevelser på plats och om det svenska deltagandet i Triton-operationen. Kenneth Neijnjes, regionchef på Kustbevakningen, var ansvarig för det operativa genomförandet av Sveriges uppdrag i operationen.Ombord på Kustbevakningens fartyg KBV 001 Poseidon fanns utrustning för att kunna ta hand om många människor och tryggt och säkert föra dem till fast mark. Uppdraget gick ut på att vara ett stöd åt Italien, ett land vars gränsövervakning allt oftare övergår i sjöräddning.

Mer information om operation Triton:
http://www.kustbevakningen.se/sv/operation-triton/operation-triton/

Bilder:
http://www.kustbevakningen.se/sv/operation-triton/bilder-operation-triton/

K-märkta fartyg i världens största fototävling

Thu, 27 Aug 2015 06:25:00 +0200

Nu drar världens största fototävling igång! Förra året vann en bild på ett k-märkt fartyg den svenska deltävlingen.

- Det vore väldigt roligt om vi kunde göra om bedriften även i år, säger Claes Wollentz, 1:e intendent på Sjöhistoriska museet.

Wiki Loves Monuments har i Guinness rekordbok kallats världens största fototävling, en tävling som pågår i flera länder samtidigt, där vem som helst får delta.

Tävlingen fokuserar på våra kulturskatter. Tanken är att samla in bilder på kulturhistoriskt intressanta platser och byggnader över hela världen, bland många andra de 130 fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet i Stockholm.

- Vi har hittills fått in flera värdefulla nya bilder, som hade varit svåra att samla in på annat sätt, säger Claes Wollentz, som är en av de ansvariga för k-märkningen.

Hans kollega Fredrik Blomqvist håller med.

- Det här är också ett sätt för de k-märkta fartygen att få uppmärksamhet, framförallt de människor som lägger ner så otroligt mycket tid och arbete på att bevara det flytande kulturarvet.

Tävlingen, som pågår under hela september, är inledningsvis indelad i landstävlingar. I Sverige är tävlingen dessutom indelad i kategorierna fornminnen, k-märkta byggnader, arbetslivsmuseer och k-märkta fartyg. En jury utser vinnare i de fyra kategorierna, dessutom går de tio bästa svenska bilderna vidare till en internationell final.

Förra året blev en bild på segelfartyget Sarpen bästa svenska bild. Fartyget, med hemmahamn i Simrishamn, vann även första och tredje plats i fartygsklassen. På andra plats i fartygsklassen hamnade Ejdern, med hemmahamn i Södertälje.

Bakom tävlingen står Wikimedia, som bland annat ligger bakom det webbaserade uppslagsverket Wikipedia.

Var med och tävla – så här gör du!

På Wiki Loves Monuments webbsida (commons.wikimedia.org) skapar du ett användarkonto, om du inte redan har ett, och laddar upp dina bilder. Du kan ladda upp bilder mellan 1 september och 30 september 2015.

Här finns också en lista över de fornminnen, byggnadsverk, arbetslivsmuseer och k-märkta fartyg som ingår i tävlingen.

Listan över k-märkta fartyg hittar du även på Sjöhistoriskas webbplats (sjohistoriska.se/k-markta-fartyg)

Kontakt

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 0455 35 93 58 | Mob: 0733 40 16 40
E-post: claes.wollentz@maritima.se

Axel Pettersson, Projektledare Wikimedia Sverige
Telefon: 0733 96 55 65
E-post: axel.pettersson@wikimedia.se

Anders P Näsberg, Varumärkesredaktör webb, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 74
E-post: anders.nasberg@maritima.se

Segelfartyg och sånger från sjön - festival på Galärvarvet 29 augusti

Tue, 25 Aug 2015 06:08:00 +0200

Det fanns en tid då alla transporter till och från Stockholm skedde med segelfartyg. Under den 29-30 augusti återskapar Sjöhistoriska hur det såg ut vid kajerna med skonare, galeaser och slupar. Sverige har ett unikt seglande kulturarv och några av dessa klenoder kommer till Galärvarvet för att visa hur viktigt det är att bevara och använda segelfartygen även i vår tid.

Den 29 blir det musikfestival med sjömansvisor, emigrantvisor, shanties och andra visor som hör sjön till. Genom musiken, som framförs av några av våra främsta musiker i genren, får ni stifta bekantskap med livet på sjön och den viktiga roll musiken hade i arbetet ombord. Festivaldagen arrangeras i samarbete med Svenskt visarkiv. Det finns möjlighet att själv vara med i sången, att lyssna på berättelser om sjömansmusik.

DELTAGANDE ARTISTER:
Fred Lane - Styv stiltje - sånger från sjön
På de stora segelfartygen sjöng sjömännen shanties för att hålla en gemensam rytm i arbetet ombord. Här leker Fred shantyman och publiken får agera besättning. Ni får också höra fiskares sånger samt sånger om sjön av bland andra Evert Taube och Alf Henrikson.

Irmelin - North Sea Stories
Vokalgruppen Irmelin bjuder på en musikalisk seglats över Nordsjön, sånger och visor från Sverige och Norge samsas med sångpärlor från Färöarna, Shetland, Skottland och England med svärta, must och sirlighet.

Dag Westling & Maria Misgeld -Thousands Are Sailing
Duon Westling Misgeld framför visor från Sverige och. Stämsång, gitarr, femsträngad banjo och autoharp ger resonans åt den ”Amerikanska drömmen.

Three's a Chord
“When working with shanties only the melody outline is fixed. All the other parts are improvised, and new each time the song is sung with natural harmonies and 'arrangements' appearing organically over time”. Three's a chord består av elever från Kungliga Musikhögskolan.

DELTAGANDE SEGELFARTYG:
Amalia, galeas, 1899, Vikens varv, Skåne.
Deodar, ketch, 1911, Brixham, England.
Ellen, skonare, 1898, Thurø, Danmark.
Helmi, sandkil, 1880-talet, Svartlöga, Uppland.
Ilse, gaffelriggad lotskutter, 1908, Lindholmen, Göteborg.
Sunbeam, ketch, 1905, Lowestoft, England.

Läs mer om fartygen och artisterna på www.sjohistoriska.se och på www.musikverket.se.
Mer fartygsbilder på: www.digitaltmuseum.se

Skeppen kommer!

Wed, 19 Aug 2015 06:30:00 +0200

Skeppen kommer!
Helgen den 22-23 augusti bjuder på maffiga maritima äventyr. Vid sjöhistoriska museet lägger vikingaskepp och medeltida båtar till. Här blir det uppvisning i båtbyggarkonst, aktiviteter och lekar att prova och förstås en stor hantverksmarknad. Missa inte när ett gäng uppretade vikingar ryker ihop. Fri entré kl 10-16. Se hela programmet och läs mer om de medverkande på www.sjohistoriska.se

Örlogsdagar
På Galärvarvet nedanför Vasamuseet firas isbrytaren Sankt Eriks 100-årsjubileum med örlogsdagar. En lång rad militära fartyg som minsvepare, torpedbåtar, robotbåtar m.m. visar upp sig och bjuder på ombordgång under helgen. Öppet skepp även på museifartygen Sankt Erik och Finngrundet. Lyssna till domkyrkokaplan Kristina Ljunggren vid söndagens korum och på dånet från robotbåten Ystads gasturbiner. Se hela programmet och mer om alla fartyg och medverkande på www.sjohistoriska.se

Ångfartygsfestival på Galärvarvet

Tue, 11 Aug 2015 13:47:00 +0200

Stockholm Steam inleder firandet av Sveriges första havsisbrytare, Sankt Erik, som fyller 100 år.
Ångfartyg från när och fjärran kommer till Galärvarvet på besök. Passa på att se och åka med historiska fartyg. Det bjuds på visningar och föredrag och möjligheter att åka på rundturer. Det är fri entré till Sankt Erik, Finngrundet och Sjöhistoriskas båtsamling i Båthall 2.

Museifartygen ligger förtöjda vid piren utanför Vasamuseet. Detaljerat program och tidtabeller finns på www.sjohistoriska.se. Välkommen ombord!

Till Stockholm Steam kommer bland annat:
Blidösund (17/8) Passagerarångfartyg, 1911, Eriksbergs varv, Göteborg
Bohuslän Passagerarångfartyg, 1914, Eriksbergs varv, Göteborg
Djurgården 3 Ångfärja 1897, Brodins varv, Gävle
Ejdern (16 – 17/8) Passagerarångfartyg, 1880, Göteborgs Mek Verkstad
Gerda Ångslup byggd 1865, Lindholmens varv Göteborg
Mariefred (16/8) Passagerarångfartyg 1903, W Lindbergs Varv, Stockholm
Rex Ångbogserare, 1902, Thorskogs Mek Verkstad, Lilla Edet
Sprängaren Tender, 1917, Motala Verkstad
Storskär (15/8) Passagerarångfartyg, 190, Lindholmens varv, Göteborg
Trafik Passagerarångfartyg, 1892, Bergsunds Mek Verkstad, Stockholm
Örnen Ångbogserare, 1903, Lundby Mek Verkstad, Göteborg
Ångslupar i gästhamnen: Stimmaren, Silja, Pysen och Ina av Öja.

Historisk fartygsfest när Sankt Erik firar 100 år

Fri, 03 Jul 2015 11:33:00 +0200

1915 började Sveriges första havsisbrytare Sankt Erik att hålla lederna i Stockholms skärgård öppna. Under tre helger i augusti firas ångfartygets jubileum stort med sång, musik, ångmaskiner och med massor av historiska fartyg på besök. Sankt Erik och Sjöhistoriskas andra museifartyg ligger vid piren utanför Vasamuseet. Fri entré för alla. Välkommen ombord!

Under de tre sista helgerna i augusti firas isbrytaren Sankt Eriks 100 årsjubileum. Det bjuds på unika möjligheter att se en av världens största sjöångmaskiner i drift. Massor av andra historiska fartyg – såväl ångfartyg som segelfartyg och örlogsfartyg kommer på besök, visar upp sig och kör turer. Det bjuds även på sång och musik, föredrag, ångorgelkonsert och steam punk-festival. Och missa inte isbrytarkaféet på akterdäck, med en av Stockholms finaste utsikter. Sjöhistoriska museet har fri entré för alla. Välkommen ombord!

Detaljerat program för de tre helgerna och deltagande fartyg och föreningar finns på Sjöhistoriskas hemsida här hittar du också filmen om isbrytaren: http://www.sjohistoriska.se/Om/Nyheter/Isbrytaren-Sankt-Erik-100-ar/

Stockholm Steam 14 – 17 augusti
Deltagande ångfartyg: Trafik, Bohuslän, Storskär, Mariefred, Ejdern, Blidösund, Rex, Örnen, Djurgården 3 och Gerda. De större fartygen har sina serveringar öppna. Djurgården 3 och Gerda kör passagerare sträckan Nybroviken – Galärvarvet. Bohuslän från Göteborg och Trafik från Hjo gör turer och kvällskryssningar. Edjern gör kortare turer. Lördagen den 15 augusti är det Steampunkdag, med bl a föredrag på Sankt Erik. Det blir även ångorgelkonsert (calliope) och ångvisslorna kommer att höras över Galärvarvet.

Örlogsdagarna 22 – 23 augusti
Deltagande örlogsfartyg: Spica, Ystad, M20, M 21, Sprängaren, Märsgarn och T56. Från 4:e Sjöstridsflottiljen deltar HMS Kullen, HMS Koster och HMS Spårö. Öppet skepp hos 4:e Sjöstridsflottiljen. Dagliga visningar av Galärvarvet genom Sällskapet Galärerna. Söndag 23/8 Korum på Museifartygspiren.

Segelfartygsträffen 29 – 30 augusti
Deltagande segelfartyg: Ellen, Deodar, Helmi, Bris af Femöre, Sunbeam och Ilse. Lördag 29 augusti ”Shantiedag” tillsammans med Statens Musikverk.

Fartygsfakta

Längd - 60 meter
Bredd - 17 meter
Deplacement - 2 050 ton
Djupgående - 6,5 meter
Besättning - 30 man
Maskineffekt - 3 700 hkr

Isbrytaren Sankt Erik byggdes 1915 på Finnboda Varf. Sankt Erik hette från början Isbrytaren II och var Sveriges första havsisbrytare. Det var Stockholms stad som behövde isbrytaren för att hålla skärgårdslederna in till staden öppna.

Under hårda vintrar lånades Sankt Erik ut till staten. Hon assisterade då sjöfarten i Bottenviken och runt skånska kusten.

År 1977 togs Sankt Erik ur bruk och sedan 1980 är hon museifartyg.

Sankt Erik är byggd som en klassisk östersjöisbrytare. Stäven är vinklad för att kunna glida upp på isen så den krossas av fartygets tyngd. I fören finns en propeller som spolar vatten och krossad is längs skeppets sidor. Sankt Erik har även ett krängningssystem med vilket vatten kan pumpas mellan tankar i fartygssidorna. Isbrytaren vaggar sig fram genom isen.

Sankt Erik har två trecylindriga ångmaskiner. Den aktra är Sveriges största fungerande sjöångmaskin.

Mer information och bilder på www.sjohistoriska.se och www.digitaltmuseum.se.

Kontakt

Hans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954945
E-post:hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38
E-post:fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954932
E-post:kristoffer.henrysson@maritima.se

Rekordmånga båtar k-märks

Tue, 16 Jun 2015 06:23:00 +0200

Två yrkesfartyg och 23 fritidsbåtar k-märks nu av Sjöhistoriska museet.

- Vi har aldrig förut k-märkt så många på en och samma gång, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Rekordmånga fritidsbåtar k-märks nu av Sjöhistoriska museet. Det handlar om 23 fritidsbåtar, med hemmahamn från Frösön i norr till Båstad i söder.

- Ovanligt många ansökningar om k-märkning har kommit in. Och det är verkligen intressanta och kulturhistoriskt värdefulla båtar som nu k-märks, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska.

Världsomseglingen ställdes in

Bland dem som nu k-märks finns motorbåten Mariona II, som också har många fotografier bevarade från byggandet. Här finns också den sportiga lilla åländska fritidsbåten Snipan, lika välhållen idag som då den lottades ut på båtmässan 1964. Men här finns även flera exempel på de äldsta, mycket exklusiva fritidsbåtarna som byggdes på 1910-talet, som Gersime, Carla III och Minsann. Bland de k-märkta fritidsbåtarna finns också segelbåten Biscaya av Vindalsö, som skulle segla runt jorden. Resan ställdes in och istället användes hon i seglarskola för generationer av scouter.

Två fartyg k-märks

Dessutom k-märks två fartyg som gått i yrkestrafik. Här finns passagerarångfartyget Freja af Fryken, som förliste i sjön Fryken på 1800-talet, men bärgades efter 98 år och restaurerades. Här finns också ångbogserbåten Rex, som var verksam med bogseruppdrag under första och andra världskriget.

De k-märkta fartygen och fritidsbåtarna ingår nu i den exklusiva skaran historiska skepp och båtar som anses viktiga för det maritima kulturarvet. Sammanlagt är 131 fartyg och 118 fritidsbåtar k-märkta, över hela Sverige.

- För Sjöhistoriska är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg och fritidsbåtar kan bevaras och användas, säger Claes Wollentz, 1:e intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygen och fritidsbåtarna finns i alla våra kuststräckor från norr till söder och i våra insjöar och älvar. Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet.

- Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta det maritima kulturarvet berättar Claes Wollentz.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer, tillsammans med Vasamuseet och Marinmuseum.

Kontakt Sjöhistoriska
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Anders P Näsberg, informationsenheten Sjöhistoriska museet
E-post: anders.nasberg@maritima.se
Telefon:08-519 549 74

Kontaktuppgifter till fritidsbåtsägarna finns i listan nedan

Fartyg som k-märkts

Freja af Fryken / SHIJ

Byggd: 1868 på Motala Verkstad.

Passagerarångfartyg.

Hemmahamn: Fryksta.

Fartyget byggdes vid Motala Verkstad 1868 som Kalmarsund nr 3. Beställare var Ångfartygsbolaget Kalmarsund. Under 20 år trafikerade fartyget Kalmarsund, sträckan Kalmar – Färjestaden. Därefter såldes hon 1888 till Fryksta i Värmland, namnändrades till Freja och sattes i trafik på Frykensjöarna. Freja transporterade både styckegods och passagerare. År 1896 förliste Freja vid Bössviken på resa från Fryksta till Torsby. Av de 17 ombord räddades endast 6 personer.

Många försök gjordes att hitta fartyget men först 1976 lyckades man lokalisera vraket på 52 meters djup och 220 meter från land. Man bildade 1993 Ångbåtsföreningen Freja, vars syfte var att bärga och restaurera ångaren. Freja bärgades året därpå, efter 98 år på Frykens botten. Efter en omfattande renovering och återuppbyggnad sattes hon i trafik 1997. Freja används för beställningstrafik och charter på Fryken.

Rex / SJIH

Byggd: 1902 vid Thorskogs Mekaniska Verkstad.

Ångbogserbåt.

Hemmahamn: Torshälla.

Bogserbåten Rex byggdes 1902 vid Thorskogs Mekaniska Verkstad. Ångmaskinen var på 80 hästkrafter och hon hade en fällbar skorsten. Fartyget användes för allehanda bogserbåtsuppdrag bland annat till att dra pråmar på kanaler och insjöar.

I slutet av första världskriget köpte ASEA fartyget för transport av gods på Strömsholms kanal och på Mälaren. Ungefär 40.000 ton kol per år transporterades från Stockholm till Surahammars bruk. Efter andra världskriget minskade kanalens betydelse och Rex såldes.

År 1955 köptes båten tillbaka till Surahammars Bruk i syfte att den skulle ingå i ett bruksmuseum. Dessa planer genomfördes dock inte. Men 1988 övertog Hallstahammars kommun Rex för att bevara ångbåten som ett teknik- och kanalhistoriskt minnesmärke.

Entusiaster lade ner ungefär 8000 arbetstimmar på fritiden för att få fartyget funktionsdugligt och så nära originalskicket som möjligt. Rex har sedan dess varit ett populärt inslag på Skantzsjön. 2012 överläts fartyget till en ångbåtsförening som rustat bogserbåten och ny hemmahamn är Torshälla. Hallstahammars kommun kvarstår dock som ägare.

Fritidsbåtar som k-märkts

Bark II

Typ: Segelbåt, OC35

Konstruktör: John Melchior

Byggd: 1963 av Bengt Engelheart vid Mariehill i Söderhamn. Malmö flygindustri levererade det tomma skrovet

Material och mått: Glasfiberarmerad plast, teak och mahogny, längd 10,70m, bredd 3,47m

Rigg: Ketch

Motor: Perkins 4-107 (48hk) original från 1963

Ägare: Rolf Engelheart, bosatt på Frösön, båten finns i Gamleby

Den ketchriggade segelbåten Bark II är intressant utifrån många olika aspekter. Skrovet i glasfiberarmerad plast är tillverkat vid Malmö Flygindustri – medan allt annat ombord har byggts av nuvarande ägares far. Det gäller både träarbeten i teak och mahogny – men även svetsjobb. Tack vare förste ägarens yrkesliv har båten nyttjats både i skandinaviska vatten – likväl som i Filipinerna och även på en jorden-runt-segling.Båten är i de flesta avseenden i originalskick – där ett medvetet underhåll sedan över 10 år tillbaka även präglar den nuvarande ägarens sätt att hantera båten. Bark II ägs idag av andra generationen i samma familj. Även om ägaren är bosatt på Frösön så finns båten i Gamleby (Kalmar län).

Bark II finns idag i Gamleby, Kalmar län. Kontakt: Rolf Engelheart, tel 072-249 12 65 eller 0047 4684 25 56.

Biscaya av Vindalsö

Typ: Havskryssare, segelbåt

Konstruktör: Kockums i Malmö

Byggd: 1934 på Bernhard Pålssons varv, Råå, Helsingborg

Material och mått: Trä, längd 16,5m (inklusive peke), bredd 4,1m

Rigg: Bermuda, ursprungligen ketchrigg

Motor: Volvo Penta (110 hk) sedan sent 1980-tal

Ägare: Scouterna

Havskryssaren Biscaya är en stor segelbåt med en mycket speciell historia. Ursprungligen beställd hos bröderna Pålsson i Råå av fyra ambitiösa seglare för deras planerade världsomsegling.Tack vare att deras planer snabbt gick om intet blev båten kvar i Sverige – där scoutrörelsen kunde köpa båten av den andre ägaren. Sedan 1942 har Biscaya, fungerat som ett skolsegelfartyg i den mindre skalan. En av de ändringar som gjorts har varit att bygga om interiören för att få fler kojplatser. På det stora hela är dock Biscaya fortfarande samma havskryssare som då hon byggdes. Kanske var beställarnas avbrutna planer i Öresund en lycklig omständighet – eftersom få andra fritidsbåtar har kommit så många människor till godo genom scoutrörelsens försorg. Biscaya är en segelbåt som dels bibehållit sin karaktär och sitt utseende – där de ändringar som gjorts kan ses som en del i båtens fascinerande historia.

Biscaya av Vindalsö finns i Ekerö kommun, Stockholms län. Kontakt: Helena Bergström, tel 073-722 43 75

Blåsut

Typ: Nordisk kryssare 5 ½, segelbåt

Konstruktör: Knud H Reimers

Byggd: 1934 på Williams varv i Motala

Material & mått: Hondurasmahogny, längd 10,70m, bredd 2,08m

Rigg: Bermuda

Motor: Mercury 5 hp(utombordare)

Tidigare namn: Blåsut, Bisette

Ägare: Max Linder, Enskede

Den nordiska kryssaren Blåsut konstruerades av Knud H Reimers och byggdes på Motala varv 1934. Det är en elegant båt, där konstruktören delade med sig av sina överväganden i Seglarbladet 1934. De första 10-åren fanns båten på Västkusten – men sedan 1940-talet har Blåsut funnits i Stockholmstrakten. Från 1940-talet fick båten namnet Bisette av sin dåvarande ägare Carl Trygger, detta namn behölls fram till 2010, då båten återfick sitt ursprungliga namn.Blåsut är idag en välbevarad båt där underhållet genom åren skett på ett föredömligt sätt. Ett gott kontinuerligt underhåll har resulterat i att båten idag dessutom är i ett mycket fint skick. Nuvarande ägare har stor medvetenhet om Blåsuts kulturhistoriska värde.

Blåsut finns i Enskede/Stockholm, Stockholms län. Kontakt Max Linder, tel 070-733 25 08

Camilla

Typ: Motorbåt

Konstruktör: Mariningenjör Pettersson

Byggd: 1954 på Valdemarsviks slip och båtvarv

Material & mått: Mahogny, längd 9,20m, bredd 2,70m

Motor: Volvo Penta SQ 171C/160 hk, ursprungligen en Kermath, år 1956 en Penta V8 (170hk), 1972 en Penta MD 32 (96hk)

Ägare: Olov Lindström, Saltsjöbaden

Motorbåten Camilla är en stabil välbevarad kabinbåt från 1954. Den byggdes efter ritningar av en mariningenjör Pettersson på Valdemarsviks båtvarv. Båten har ägts av två generationer i samma familj och funnits i Luleå och Stockholms omgivningar. Tack vare stort intresse och engagemang är det en välhållen båt – de mer omfattande reparationer som varit nödvändiga på senare år har gjorts med stor omsorg vad gäller både material och teknik.Den är väldokumenterad och kan ses som en tidstypisk exponent för det framtidsblickande femtiotalet.

Camilla finns i Saltsjöbaden, Stockholms län. Kontakt Olov Lindström tel: 070-606 42 41

Caprice

Typ: Motorbåt

Konstruktör: Stig Tiedemann

Byggd: 1948 på Rosätravarvet, Norrtälje

Material & mått: Mahogny, längd 13,6m, bredd 3,6m

Motor: TAMD 71B

Tidigare namn: Caskad

Tiedemannkryssaren Caprice är byggd på Rosätravarvet år 1948. Det är en av tre systerbåtar som byggdes samtidigt åt tre bröder i familjen Christensson. Båten är en tidstypisk konstruktion som idag är både välbevarad och i gott skick. De små förändringar som gjorts, t ex nedgången mellan brygga och akterruff, kan anses vara del av båtens historia. Caprice har en känd historia och en komplett ägarlängd.

Caprice finns i Stockholms stad och län. Kontakt: Helge Petersson, tel: 0708-87 02 38.

Carla III

Typ: Salongsmotorbåt

Konstruktör: C G Pettersson

Byggd: 1917 på Bröderna Larssons varv, Kristinehamn

Material & mått: Mahogny, längd 20m, bredd 3,6m

Motor: Scania DSI II (230hk), enligt ritningen var originalmotorn av märket Buffalo, efter 1-2 år en Sterling (75hk), byte 1937 till en Hall-Scott (125hk)

Rigg: Två master för stödsegel

Ägare: Bo Ljungberg, Spånga

Salongsbåten Carla III tillhör den första generationen exklusiva fritidsbåtar. Ritad av CG Pettersson och byggd 1917 på Bröderna Larssons varv i Kristinehamn. När Carla III sjösattes var hon både störst och modernast i sitt slag. Den göteborgske direktörens eleganta fritidsbåt kom senare att nyttjas som taxibåt under en tjugoårsperiod vid Donsö på Västkusten. Genom åren har vissa ändringar genomförts – men båten har bibehållit sin karaktär. Även om en omfattande renovering gjordes för drygt 20 år sedan, har medvetenheten i teknik och material gjorts på ett sådant sätt att de kulturhistoriska värdena bibehållits.

Carla III finns idag i Spånga, Stockholms län. Kontakt: Bo Ljungberg, tel: 0708-190 335.

Cilla II

Typ: Högsjöbåt (snipa) av modellen Doris, motorseglare

Konstruktör: Henrik J Askvik sönner A/S, Norge

Byggd: 1965 på Henrik J Askvik sönner A/S, Hagavik, Norge

Material & mått: Mahogny och ek, längd 9,80m, bredd 2,96m

Rigg: Ketch

Motor: Lombardini 39hk, ursprungligen en Albin H3

Ägare: Lennart Larsson

Den klinkbyggda stora snipan Cilla II konstruerades och byggdes på Henrik J Askvik & sönners varv i Hagavik, Norge 1965. Varvet kallade båtmodellen Doris och den såldes i olika stadier av halvfabrikat – men även fullt utrustad. Just högsjöbåten Cilla II såldes sannolikt via den svenske agenten i Ystad. Till dokumentationsmaterialet hör dels den uppmärksamhet de så kallade Doris-båtarna fick i tidningen Båtnytt under 1960-talets första hälft. Cilla II är väl underhållen och de mindre ändringar som gjorts under åren kan betraktas som en del av båtens historia. Under den nuvarande ägaren, som haft båten över 25 år har några längre turer gjorts bl a genom Polen och Nordtyskland.

Cilla II finns i Båstad, Skåne län. Kontakt: Lennart Larsson, tel: 070-866 08 83

Escape

Typ: Motorbåt, s k Tiedemannkryssare

Konstruktör: Stig Tiedemann

Byggd: 1959 på Karlsro varv, Roslagen

Material & mått: Mahogny, längd 10,40m, bredd 2,95m

Motor: 2 st Volvo Penta MD 22 sedan 1997

Tidigare namn: Mickie II

Ägare: Anders Olsson & Gina Blomgren, Hägersten

Motorbåten Escape är en Tidemannkonstruktion byggd 1959 på Karlsro varv, Norrtälje. Det är en välunderhållen elegant femtiotalsbåt med en väldokumenterad historia. Nuvarande ägare håller båten i ett mycket fint skick. Escapes intressanta historia började då konstruktören Stieg Tidemann själv lät bygga båten åt sig – vilket bland annat innebär att det finns samtida tidningsmaterial där både båt och konstruktör presenteras. Att båten har dubbla motorer berättar om både dess exklusivitet och önskan om stark motorstyrka. Sammantaget kan konstateras att Escape är en välbevarad, väldokumenterad båt som sköts föredömligt av sina nuvarande ägare.

Escape finns i Hägersten, Stockholms län. Kontakt: Anders Olsson tel 070-453 26 80.

Fantasia

Typ: Havskryssare, segelbåt

Konstruktör: Erik Nyström

Byggd: 1961 på Hasses båtbyggeri, Östhammar

Material & mått: Mahogny på ekspant, längd 8,68m, bredd 2,45m

Rigg: Bermuda (masthöjd 9,91m)

Motor: Solé (17hkp)

Ägare: Torbjörn Saxenberg, Göteborg

Havskryssaren Fantasia från 1961 är en segelbåt byggd i ett exemplar – som konstruktören Erik Nyström ritade åt sig själv. Han var särskilt mån om kappseglingsegenskaperna och tävlade själv med båten. Fantasia byggdes i uppländska Östhammar och fortsatte även av sin andre ägare at seglas Gotland runt. Även om vissa förändringar gjorts – som t ex att masten bytts från trämasten till aluminium för 25 år sedan – kan detta ses som en del av båtens historia. Sedan över 40 år finns Fantasia på Västkusten – den nuvarande ägaren – som tagit över för bara något år sedan har stor medvetenhet om båtens värde både tack vare sina seglingsegenskaper och sin historia.

Fantasia finns idag i Göteborg, Västra Götalands län. Kontakt: Torbjörn Saxenberg, tel 076-338 79 45.

Gersime

Typ: Salongsmotorkryssare, motorbåt

Konstruktör: Zake Westin

Byggd: 1911 på Åbo båtvarv, Finland

Material & mått: Mahogny & oregon pine, längd 13m, bredd 3m

Motor: Ford 2722 (85hk) sedan 2006, originalmotorn var en Thornycroft (45hk)

Tidigare namn: Gersime, Est Marie II, Marie

Ägare: Ove G Jonsson & Pekka Seitola

Salongsmotorkryssaren Gersime tillhör den första generationen exklusiva fritidsbåtar byggd redan 1911 på Åbo båtvarv med Zeke Westin som konstruktör. Båten är mycket väldokumenterad och dess historia är välkänd bl a tack vare sina välkända ägare, som legationsrådet Harry Axelsson Johnsson, samt det tidiga medlemskapet i KMK. Tack vare den nuvarande medvetne ägaren har t ex styrplatsen återfått ett för båten karaktäristiskt utförande. I nutiden har även en del av det äldsta bildmaterialet på båten letats fram – något som berättar både om dess funktioner och utseende genom åren. Sammantaget kan konstateras att Gersime är en av de båtar som kan berätta både om de första fritidsbåtarnas historia – men som samtidigt berättar mycket om nutida stort engagemang och hög ambitionsnivå.

Gersime finns i Stockholms stad och län. Kontakt: Ove G Jonsson, tel 0708-644 728.

Hejla

Typ: Högsjöbåt, motorbåt

Konstruktör: Curt Carlsson

Byggd: 1956 på Öregrundsvarvet, Roslagen

Material & mått: Ek (skrov), mahogny (överbyggnad), längd 9,6m, bredd 2,6m

Motor: MD 21A (1978)

Ägare: Lars Hörberg, Stockholm

Motorbåten Hejla är en välbevarad och välskött högsjöbåt från Öregrundsvarvet. Båtens nuvarande ägare har på senare tid lyckats kartlägga alltmer av båtens tidigare ägarhistoria. Man kan konstatera att både reparationer och underhåll idag sköts med stor medvetenhet om båtens karaktär och material. De mindre ändringar som gjorts genom åren kan ses som en del av en snart 60-årig båts historia.

Hejla finns i Stockholms stad och län. Kontakt: Lars Hörberg, tel: 08-660 34 28

Ingrid

Typ: Motorkryssare, motorbåt

Konstruktör: Knud H Reimers

Byggd: 1955 på Gräddö varv, Roslagen

Material & mått: Trä, längd 10,85m, bredd 3,05m

Motor: Ca 2005 Perklins (145 hk), sedan 1960-talet fanns en liggande Perkins 6-cylindrig motor

Ägare: Susanne & Staffan Schager, Västerljung, Trosa kommun

Motorkryssaren Ingrid är en Reimerskonstruktion byggd på Gräddö varv 1955. Till sin exteriör är båten speciell eftersom ritningen gjordes redan 1938. Ingrid är väldokumenterad, bland annat eftersom den tillhört samma släkt sedan byggåret. Reparationer och underhåll har gjorts på ett material och tekniktroget sätt. Redan då båten byggdes var den påkostad och försedd med moderniteter som WC och pentry. Ingrid är idag en motorbåt som är både i mycket gott skick samtidigt som ägaren har en stor medvetenhet om både dess historia och kulturhistoriska värde.

Ingrid finns i Trosa kommun, Södermanlands län. Kontakt: Susanne och Stefan Schager, tel 0708-80 55 03.

Mariona II

Typ: Motorbåt, s k Tiedemannkryssare

Konstruktör: Stig Tiedemann

Byggd: 1963 på Henry Linussons båtbyggeri (Östhammars varv)

Material & mått: Mahogny, längd 11,20m, bredd 3,05m

Motor: 2 st Ford NG96 (96hk), original

Ägare: Leif Selberg, Stockholm

Tiedemannkryssaren Mariona II är byggd 1963 på Östhammars båtbyggeri. Det är en representativ påkostad motorbåt som redan när den byggdes var omtalad i pressen. Mariona II är mycket väldokumenterad – bl a finns en noggrann fotodokumentation från kölsträckning till sjösättning intakt. Båten är både i ett mycket fint välbevarat skick, där även Fordmotorn som sattes in vid sjösättningen fortfarande finns kvar i full funktion idag.Nuvarande ägaren är den som ägt och underhållit båten under längst tid – ett underhåll och bruk som skett med stor medvetenhet om Marionas kulturhistoriska värden. De små förändringar som gjorts genom åren kan ses som en del av båtens historia.

Mariona II finns i Stockholms stad och län. Kontakt: Leif Selberg, tel 070-637 81 14.

Minandra

Typ: Salongsbåt, motorbåt

Konstruktör: Ruben Östlund

Byggd: 1937 på Fröbergs varv, Lidingö

Material & mått: Mahogny, längd 16m, bredd 3,5m

Motor: Scania D11 (130hk), ursprungligen en Hesselmanmotor (100hk)

Ägare: Lars Nilsson, Åkersberga

Salongsmotorbåten Minandra är en elegant och påkostad båt, ritad av Ruben Östlund och byggd på Fröbergs varv, Lidingö 1937. Tack vare en tidningsartikel från tiden då båten var ny kan både båtens konstruktion, interiör och övriga utrustning utläsas. Det kan konstateras att mycket av Minandras inredning fortfarande ser ut som då hon var ny. Med sina 16 meter har båten stora utrymmen både för dåtidens gastar, motorskötare och ägaren med gäster. Minandra är idag en välbevarad salongsbåt i mycket gott skick.

Minandra finns i Österåkers kommun, Stockholms län. Kontakt Lars Nilsson, tel: 0704-92 46 57

Minsann

Typ: Motorkryssare, motorbåt

Konstruktör: C G Pettersson

Byggd: 1916 på Bröderna Larssons varv, Kristinehamn

Material & mått: Mahogny på ekspant, längd 15m, bredd 3m

Motor: Scania DSI 9M (235hk) sedan 1995, ursprungligen en Albin (40hk), 1936 en Penta Hesselman, 1964 en Scania (100hk)

Tidigare namn: Anitra, Stina

Ägare: Carl-Johan Scharp, Bromma

Motorkryssaren Minsann tillhör den första generationens exklusiva fritidsbåtar. Den är byggd efter C G Petterssons ritningar och byggd på Bröderna Larssons varv i Kristinehamn 1916. Genom åren har reparationer och underhåll utförts på ett teknik- och materialtroget sätt. Under åren har en del förändringar gjorts, t ex tillkom sannolikt den nuvarande styrhytten på 1950-talet. Dessa moderniseringar kan ses som en del i båtens långa historia. Tack vare den kompletta ägarlängden kan båten följas från de första åren i Surte norr om Göteborg tills den kom till Östersjön och Stockholms omgivningar.

Minsann finns i Bromma, Stockholms stad och län. Kontakt Carl-Johan Scharp, tel: 073-682 17 68.

Mysig

Typ: Motorkryssare, motorbåt

Konstruktör: C G Pettersson

Byggd: troligen 1919 på Smedsuddens båtvarv, Stockholm

Material & mått: Hondurasmahogny, kängd 11,80m, bredd 2,40m

Motor: Lombardini (220hk), tidigare en Penta DC-6 (75hk), en Hesselman, en Ford Zephyr 6:a (92hk), Nannidiesel (50hk)

Tidigare namn: Stuvaren

Ägare: Nicklas Schultz, Stockholm

Motorkryssaren Mysig är elegant motorbåt av den tidiga generationens exklusiva fritidsbåtar. Båten är i ett välbevarat gott skick – där underhåll och reparationer genom åren gjorts med hänsyn till båtens karaktär och material. Den nuvarande ägaren genomför i nuläget efterforskningar för att klarlägga båtens tidigaste historia. Det troliga byggåret är 1919 – och den troliga byggplatsen Smedsuddens båtvarv, Stockholm.

Mysig finns i Stockholms stad och län. Kontakt: Nicklas Schultz, tel: 072-514 72 80.

Nimbus

Typ: havskryssare, segelbåt

Konstruktör: Carl Andersson

Byggd: 1964 på Nötesunds varv, Orust

Material & mått: Hondurasmahogny, längd 8,89m, bredd 2,39m

Rigg: Bermuda, ursprungligen hade båten kutterrigg

Motor: Nanni (14hp)

Ägare: Jürgen Krumnack, Norrköping

Havskryssaren Nimbus är en Vindö 30:a konstruerad av Carl Andersson och byggd 1964 på Nötesunds varv på Orust. Under åren har en del förändringar skett som kan ses en del av båtens historia. Nimbus är väldokumenterad och i ett mycket gott skick.Vindö-båtarna ansågs i samtida beskrivningar, vara exempel på nytänkande vad gällde moderna familje- och regattabåtar. Särskilt framhölls att den var rymlig: liten utanpå – stor inuti. Både Vindö 30:or och 28:or har goda seglingsegenskaper både inomskärs – såväl som till havs. Tack vare att dess ägare flyttat i landet har Nimbus seglats både i Vättern, Mälaren och idag i Bråviken. Den båt man idag möter är så välhållen att den ger intryck att komma direkt från byggnadsvarvet.

Nimbus finns i Norrköpings kommun, Östergötlands län. Kontakt: Jürgen Krumnack, tel: 0734-12 57 51

Sjörået

Typ: Stortumlare, segelbåt

Konstruktör: Knud H Reimers

Byggd: 1964 av Christoph Rassy, Kungsviken (skrov) samt Holger Johansson & Karl-Gustav Larsson, Ringön (överbyggnad & rigg)

Material & mått: Mahogny, ek, furu, längd 10,20m, bredd 1,85m

Rigg: Masthead

Motor: Volvo Penta MD7A (13hk) sedan 1978, tidigare fanns en Volvo Penta MD1 (7hk) 1966-75, Volvo Penta MD1B (10hk) 1975-78

Ägare: Torbjörn Andréason, Henån

Stortumlaren Sjörået är en segelbåt med en intressant väldokumenterad historia. Beställaren var den seglarintresserade Thorsten Söderhielm som beställde ritningen hos Reimers – och där sedan båtbygget gjordes dels i Kungsviken dels på Ringön. Skrovet sjösattes 1965 – och färdigställdes året därpå. Det som konstateras av den omfattande dokumentationen är dels att båten bara haft två ägare – dels att dessa varit mycket noggranna både vad gäller underhåll och små förändringar. Segelbåten Sjörået är fortfarande i lika gott skick som vid sjösättningen. Dessutom är båten i sina väsentliga delar fortfarande i originalutförande.

Sjörået finns i Henån på Orust, Västra Götalands län. Kontakt: Torbjörn Andréason, 070-210 16 75

Snipan

Typ: Snipa, motorbåt

Konstruktör: Båtbyggare på Kökar, Åland

Byggd: 1964 av en båtbyggare på Kökar, Åland

Material & mått: Furu (skrov), mahogny (överbyggnad), längd 5,8m, bredd 2,1m

Motor: Albin 021 (original)

Ägare: Tommy Blomstrand, Saltsjöbaden

Snipan är en liten fin fritidsbåt med tydlig tradition från de finska skötbåtarna. Båten är byggd på Kökar på Åland – som ny kom den som lottbåt till båtmässan under 1960-talets första hälft. Båten är både välvårdad och välbevarad – där bland annat inombordsmotorn finns i bruk sedan båten var ny.Till dess tidiga historia hör ”överbyggnaden” som tillkom under båtens tidiga år. Den nuvarande ägaren är ägare nummer två som underhåller båten på ett föredömligt sätt.

Snipan finns på Runmarö, Saltsjöbaden i Stockholms län. Kontakt Tommy Blomstrand tel 070-510 01 75.

Sofia

Typ: Kustkryssare, segelbåt

Konstruktör: Artur Wickman

Byggd: 1965 av Artur Wickman på hans villatomt i Nynäshamn

Material & mått: Mahogny på ekspant, längd 12,93m, bredd 2,65m

Rigg: Bermuda

Ägare: Lennart Hägre, Nynäshamn

Kustkryssaren Sofia är en kustkryssare med en familjenära historia. Båten byggdes av Artur Wickman – en man som tack vare sitt brinnande båtintresse konstruerade och byggde inte mindre än åtta välseglande och särpräglade båtar. Den nuvarande ägarfamiljen har även innan de tog över haft ett nära förhållande till både båtbyggaren och kustkryssaren Sofia. Den välbevarade och mycket väl underhållna båten har en unik karaktär med sina rundade former. De goda seglingsegenskaperna har gett tävlingsframgångar – samtidigt som Sofia utan problem kan seglas på egen hand av en person. Alltsedan byggåren på 1960-talet har båten varit hemmahörande i Nynäshamn.

Sofia finns i Nynäshamns kommun, Stockholms län. Kontakt: Lennart Hägre, tel: 0707-32 32 33.

Varuna

Typ: Havskryssare, segelbåt

Konstruktör: Tore Herlin

Byggd: 1932 på Abrahamsson & Börjessons varv, Vaxholm

Material & mått: Ek (skrov), mahogny (överbyggnad), längd 9,72m, bredd 2,50m

Rigg: Bermuda

Motor: Volvo Penta MDC

Ägare: Henric Onn, Mainz-Kostheim/Saltsjö-Duvnäs

Havskryssaren Varuna är en kraftfull segelbåt konstruerad av Thore Herlin och byggd på Abrahamsson & Börjessons varv i Vaxholm. Genom åren har underhåll och mindre förändringar gjorts med känsla för båtens material och teknik. Varuna är en båt som fått behålla det mesta av sin ursprungliga karaktär och är dessutom i gott skick. Båtens betydelse för sina ägare kan speglas i att Varuna under de senaste drygt 55 åren har tillhört tre generationer av samma familj.

Varuna finns i Tyresö, Stockholms län. Kontakt Henric Onn, tel: 0049 171 626 00 59

Zariza

Typ: Laurinkryssare, segelbåt

Konstruktör: Arvid Laurin

Byggd: 1963 på Thore Larssons Båtbyggeri, Kungsviken, Orust

Material & mått: Mahogny, längd 10.93, bredd 2,90m

Rigg: Masthead, sloop

Tidigare namn: Lileca III

Ägare: Axel Broms & Nils Uggla, Stockholm

Byggd på Larssons Båtbyggeri i Kungsviken på Orust, under åren 1962-63. Det är en långkölad Laurinkonstruktion, med sina eleganta 36 fot. När den var ny deltog den vid Gotland runt och tack vare sin snabbhet uppnåddes goda resultat. Tack vare de nuvarande ägarna som haft båten i drygt 40 år sköts underhållet på ett medvetet sätt. De reparationer som blivit nödvändiga har utförts på ett medvetet och materialtroget sätt. Utöver det goda skicket är Zariza väldokumenterad.

Zariza finns i Lidingö kommun, Stockholms län. Kontakt: Axel Broms, tel: 070-527 92 10 eller Nils Uggla, tel 070-300 00 30.

Ziva

Typ: Dubbelruffad motorbåt, s k oxelösundare

Konstruktör: Sven Söderkvist

Byggd: 1962 på Söderkvists Båt och Snickeriverkstad, Oxelösund

Material & mått: Mahogny på ekspant, längd 8,3m, bredd 2,8m

Motor: Volvo B20 (100hk) sedan 1989, originalmotor en Volvo B18 (30hk)

Ägare: Mattias Persson, Västerhaninge

Den dubbelruffade motorbåten Ziva är en så kallad Oxelösundare konstruerad och byggd av Sven Söderkvist 1961. Tre systerbåtar byggdes samtidigt och köptes av tre herrar i Eskilstuna. Den förste ägaren byggde den tidstypiska inredningen själv. Ziva har genom sin nuvarande engagerade ägare fått sin historia klarlagd. Till denna föredömliga dokumentation har även en del gamla fotografier spårats upp. Under det senaste året har dessutom en materialtrogen renovering återgett båten sin 1960-talsglans.

Ziva finns i Haninge kommun, Stockholms län. Kontakt: Mattias Persson, tel: 076-210 54 74

Följ undersökningarna av vraken utanför Skeppsholmen

Tue, 09 Jun 2015 05:07:00 +0200

– Hela området är fullt med vrak. En hel del redan kända men redan första dagen träffade vi på flera okända lämningar. Här finns vrak av många slag och storlekar och rika kulturlager som kan berätta mycket om stadens och flottans historia, säger Jim Hansson.

En anledning till de många vraken är att fartyg sänktes på rad för att användas som brofundament. Det var också en plats där det var lätt att hugga upp och göra sig av med uttjänta fartyg. På 1600-talet flyttades flottans varv till Skeppsholmen (dessförinnan kallad Lustholmen). Här byggdes och förvarades många av flottans fartyg tills basen flyttades till Karlskrona. Men området rustades åter för skärgårdsflottan på 1700-talet. Flottan har sedan haft verksamhet här fram till 1969.

Marinarkeologernas kartläggning av det sydliga området mellan Skeppsholmen och Kastellholmen görs inför de geotekniska undersökningar med provborrningar som behövs för anläggningen av den nya tunnelbanesträckningen mellan Kungsträdgården och Nacka.
– Vi undersöker och dokumenterar området för att hitta säkra platser för borrningarna. Samtidigt hoppas vi få en tydligare bild av hur området sett ut och hur många vraken är. Det finns spännande uppgifter bland annat om att det ska ligga så kallade prisskepp från 1600- och 1700-talet här, säger Jim Hansson.

Idag fortsätter dykningarna.

Följ arbetet på plats eller via Marinarkeologernas blogg.

Kontakt
Jim Hansson
Intendent Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
jim.hansson@maritima.se
0709-29 95 69

Nina Eklöf
Tf. Chef Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
nina.eklof@maritima.se
08-519 549 89

Kristoffer Henrysson
Informationsenheten Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Historiska flaggor till frukost den 6 juni

Thu, 28 May 2015 06:08:00 +0200

Den 6 juni inleds nationaldagen traditionsenligt med flaggotta på Sjöhistoriska museet klocka åtta på morgonen.Sametingets vice ordförande Mona Persson hissar flaggan och invigningstalar. Stockholms Allmänna Sångförening sjunger under ledning av Jonny Goetzinger. Historiska svenska flaggor hissas av Stockholms scoutkårer. Fri entré för alla!

Program Flaggotta den 6 juni kl 08.00-10.00 på Sjöhistoriska museet
Samling kl 08.00 utanför museet Museichef Hans-Lennart Ohlsson hälsar välkommen Sametingets vice ordförande Mona Persson hissar flaggan.
Körsång, ”Sveriges Flagga”, H Alfvén
Mona Perssons nationaldagstal.
Körsång, ”Morgon”, E Eklöf Hans-Lennart Ohlsson berättar om våra historiska flaggor samt om den yngsta officiella flaggan i Sverige.
Körsång, ”Dåne liksom åskan…”, O Lindblad
Unisont, ”Du gamla Du fria”, R Dybeck.
Stockholms Allmänna Sångförening sjunger under ledning av Jonny Goetzinger. Signaler spelas av Joachim Müller. Våra historiska flaggor hissas av scouter från Vikingarnas scoutkår m fl kårer i Stockholm.

Frukost: Ta med egen picknick eller köp i museets kafé, Bistro Östberg.

KontaktHans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954945
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954932
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Tidigare hedersflagghissare:
2008 – Riksdagens talman Per Westerberg, 2009 – Olympiaseglarinnan Birgitta Jacobsson Nilén, 2010 – Ordföranden i Pridefestivalen Pär Wiktorson, 2011 – Ärkebiskop Anders Wejryd. 2012 – Museichef Marika Hedin, Vasamuseet. 2013 – Ordföranden FSSS Hans Christner 2014 – Generaldirektör Alice Bah Kunhke

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt för minskad miljöpåverkan.

Ekonomiskt stöd håller k-märkt flotta flytande

Tue, 05 May 2015 06:00:00 +0200

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2015

Djurgården 3, ångfartyg, Stockholm.

Helene, segelfartyg, Ystad.

Helmi, segelfartyg, Blidö.

Marianne, motorfartyg, Otterbäcken/Mariestad.

Sprängaren, ångfartyg, Gålö.

Tingvalla, motorfartyg, Karlstad.

Westkust, segelfartyg, Orust

Kort fartygsfakta och fördelat stöd

Djurgården 3 – Stockholm, 150 000 kr.
Ångfärjan Djurgården 3 byggdes 1897 och hette ursprungligen Stadsgården 1. Fartyget beställdes för att klara trafiken till stockholmsutställningen 1897. Hon användes på olika linjer i Stockholms hamn till 1969. Den ideella föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten övertog henne 1973 och rustade upp henne. Djurgården 3 är Stockholms enda kvarvarande ångdrivna djurgårdsfärja. Trafiken idag består av charter, färjetrafik och beställningstrafik. Årets stöd ska användas till reparation av rostskador och läckande plåttak.

Helene – Ystad, 200 000 kr.
Segelfartyget Helene byggdes som skonare år 1916 vid Ystad Skeppsvarv av skeppsbyggmästare Johan Henrik Grufstedt. Fram till år 1967 gick hon i fraktfart i främst Östersjön och på Västkusten.
Från 1967 till 1997 renoverades fartyget och seglades bland annat som teaterbåt längs smålandskusten. Sedan år 2000 ägs Helene av Ystads Segelfartygsförening och är nu skolsegelfartyg. Årets stöd ska användas till renovering av akterspegeln.

Helmi – Blidö, 100 000 kr.
Helmi är en sandkil byggd på Svartlöga 1886. Hon var en omtalad snabbseglare som vann flera kappseglingar för roslagsskutor. Fram till 1946 ägdes hon av släkten Sjöblom på Oxhalsö, Blidö och användes för fraktfart. Helmi är en av de sista kvarvarande av sitt slag. Efter tiden i fraktfart har hon bland annat varit biblioteksbåt, husbåt och fritidsbåt. 1988 inleddes en renoveringen av fartyget och 1999 tog föreningen Helmis vänner över ansvaret för henne. Nu är Helmi en del i ett projekt med syfte att levandegöra Blidöbygdens historia. Årets stöd ska användas till byte av däck och däcksbalkar.

Marianne – Otterbäcken/Mariestad, 50 000 kr.
Marianne byggdes som ånglustjakten Bris 1897 vid Eriksbergs mekaniska verkstad. Beställare var Fredrik Pettersson, senare landshövding i Jönköping. Näste ägare var bryggaren M Lyckholm i Göteborg som förlängde fartyget och byggde en salong midskepps. År 1916 såldes Bris till ett rederi i Marstrand som bytte ångmaskinen mot en dieselmotor och ändrade namnet till Marianne. Hon gick i passagerartrafik fram till 1946 då fartyget övertogs av Bofors Semesterhemsförening i Karlskoga. Efter att använts för trafik mellan Otterbäcken och Storön övertogs Marianne 1992 av Gullspångs kommun. Idag ägs fartyget av M/S Mariannes Ekonomiska förening och på sommaren går hon i reguljärturer på Vänern mellan Mariestad och Sjötorp. Stödet ska användas till renovering av skylight och nedgångskapp.

Sprängaren – Gålö, 150 000 kr.
I samband med byggandet av pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria och Gustav V byggdes också tre tendrar, hjälpfartyg, varav Sprängaren är ett. Medel till att bygga pansarskeppen samlades in från allmänheten och överskottet användes för att bygga tendrarna. 1917 beställdes dessa vid Motala verkstad. De fick namnen Sökaren, Sveparen och Sprängaren. Fartygen tjänstgjorde inom marinen fram till 1960-talet. Därefter kom Sprängaren till Varberg som hamnbogserare fram till 1973. Ursprunglig funktion för Sprängaren var att som vedettbåt nyttjas för minsvepning, minutläggare, bogsering, spaning, bevakning med mera. Vid bärgningen av regalskeppet Vasa deltog Sprängaren och Sveparen. Idag ägs Sprängaren av en stiftelse som genomför en renovering av fartyget. Årets stöd ska användas till fortsatt renovering av ångpannan.

Tingvalla – Karlstad, 50 000 kr.
Tingvalla byggdes 1920 på Wennbergs Mekaniska Werkstad i Karlstad. Tingvalla sattes i trafik med pråmbogseringar till och från Göteborg. I mitten av 20-talet blev pråmbogseringarna olönsamma och Tingvalla användes i stället för bogsering av massaved till Vargöns Bruk. Vintertid var hon isbrytare i Karlstads hamn och på Vänern. 1941 togs Tingvalla i anspråk för marinens räkning. Efter kriget övertog Karlstad Hamn fartyget och 1988 överläts Tingvalla till Ångbåts AB Polstjärnan. Idag bevaras fartyget som ett teknikhistoriskt minnesmärke. Årets stöd ska användas till renovering av skrov, däck och däckshus.

Westkust – Orust, 300 000 kr.
Westkust byggdes vid Sjötorps varv 1932 riggad som tremastskonare. Idag finns det endast ett fåtal fartyg kvar som ursprungligen varit tremastade skonare. Westkust hade redan från början en hjälpmaskin och gick i fraktfart fram till 1964 hemmahörande bland annat på Donsö, Skärhamn och Visby. År 1967 hade hon bara fockmasten kvar, var klassad som motorfartyg och var registrerad som fiskefartyg. Westkust blev 1968 fritidsfartyg i Göteborg. Hon återställdes till tremastskonare och gick bland annat med fisketurer och användes som skolfartyg. 1987 övertogs fartyget av Orust segelfartygsstiftelse. Westkust är ett bra exempel på den "sista" generationen av segelfartyg. Idag används hon som skolfartyg. Årets stöd ska användas till renovering av akterspegel med angränsande spant och balkar.

Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med k-märkning på www.sjohistoriska.se

Passa också på att leta spännande arkivbilder på www.digitaltmuseum.se

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Sjömäns sexlust och längtan visas på Sjöhistoriska

Thu, 09 Apr 2015 16:14:00 +0200

Sedan urminnes tider har sjömannen färdats över haven och ofta varit hemifrån under långa tider. Mycket av det som uppstår i en sådan situation går att hantera, men att stänga av sin sexualitet är inget människan klarar av.

Detta är något som utställningen Sex and the Sea utforskar. En utställning som ursprungligen är framtagen för Rotterdams maritima museum och som nu visas på Sjöhistoriska museet.
– Utställningen rör sig mellan sjömännens fantasier under långa resor och det som faktiskt väntar i hamn, mellan livet hemma och livet till havs, mellan stora känslor och fysiska behov, förklarar Hans-Lennart Ohlsson som är chef på Sjöhistoriska museet.

Det bärande inslaget i utställningen är den konstfilm som är gjord av den holländska konstnären Saskia Boddeke och den brittiske filmregissören Peter Greenaway. I filmen berättar framförallt ett antal sjömän om sina erfarenheter från livet till havs. En tillvaro som kan upplevas som främmande.
– Genom att visa utställningen vill vi få besökarna att reflektera över normer. Styrs de av vad som är lagligt eller inte eller av det sociala sammanhanget? Långt bort från hemmet kanske andra värderingar härskar, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Saskia Boddeke berättar att männen i filmen talade väldigt rakt och ärligt om sina sexuella erfarenheter under intervjuerna, något som hon tycker är bra.
– Jag ser mig själv först och främst som en artist och det är viktigt för mig att besökarna känner att de har fått vara med om en stark upplevelse. Om de håller med om det som visas eller inte bryr jag mig egentligen inte om – så länge de blir berörda, säger hon.

Enligt en enkät från Sjöfartstidningen har tre av fyra kvinnliga sjöfartsstudenter utsatts för sexuella trakasserier. Detta är också något som museichefen menar att utställningen på sitt sätt belyser eftersom den visar upp en klassiskt manlig bild av sexualiteten.
– Sjöhistoriska vill vara en mötesplats och plattform för fortsatt öppen diskussion om identitet, sexualitet och genus, säger han.

Pressvisning: Sex & the Sea. Greenaway och Boddeke på Sjöhistoriska den 9 april

Thu, 26 Mar 2015 08:03:00 +0100

Konstnärerna Saskia Boddeke, multimediaregissör från Holland, och den brittiske filmregissören Peter Greenaway har skapat en uppmärksammad utställning kring sjömäns sexualitet. Sex & the Sea har producerats i samarbete med Maritiem Museum i Rotterdam och bygger på en rad intervjuer med sjömän. Konstinstallationens filmer och föremål tar oss med på en resa över haven, genom fantasier och myter, till andra normer och till en inte sällan brutal verklighet.

Välkommen till pressvisning av Sex & the Sea på Sjöhistoriska den 9 april kl 15.00

Vid förhandsvisningen medverkar bl a konstnärerna Saskia Boddeke och Peter Greenaway, Sjöhistoriskas museichef Hans-Lennart Ohlsson, utställningsproducent Johan Gustafsson och Maria Ljunggren, chef för utställningsenheten på Statens maritima museer.

Anmäl intresse att delta vid förhandsvisningen senast den 7 april till Kristoffer Henrysson: kristoffer.henrysson@maritima.se, 08-519 549 32

Sex & the Sea öppnar den 10 april. Utställningen rekommenderas från 15 år.
Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima museer, har fri entré för alla.

”Att ge människor anledning till eftertanke är vad vårt skapande handlar om. Vi berättar inte en historia från början till slut, vi vill skapa eftertanke. När någon går hem med känslan att det här var kul, en trevlig dag på museet, då har vi misslyckats!”
Saskia Boddeke, multimediaregissör

”Sex & the Sea är, liksom den tidigare tatueringsutställningen Tro, hopp och kärlek, Sjöhistoriska museets sätt att gå djupare i berättelsen om vår sjöhistoria, att titta lite längre bort än bara på fartygsmodeller, trader och handelsutbyten.”
Hans-Lennart Ohlsson, museichef

”Vi vill gärna förvirra folk en aning och låta dem använda sitt eget kulturella bagage till att tänka efter. Saker som får din uppmärksamhet är oftast saker som du inte riktigt förstår.”
Peter Greenaway, filmregissör

” Det var en slags sport. Manligheten spelar nog en roll där. Vem som fick knulla mest, det var det som det handlade om."
Adriaan Rommen, fd chefsmekaniker

Följ med Sjöhistoriska på polarexpedition

Tue, 10 Mar 2015 07:00:00 +0100

Nord- och Sydpolen har lockat till många farliga upptäcktsresor genom tiderna. Idag är de viktiga platser för forskning inom flera vetenskapliga discipliner – astronomi, geologi, biologi, oceanografi och klimatologi. Inför Världsvattendagen den 22 mars öppnar utställningen Alla tiders poler på Sjöhistoriska museet.

I den lekfulla utställningen får besökarna följa med isbrytaren Oden till Arktis istäckta hav och till den stora kontinenten Antarktis. Svårtillgängliga platser med extrema klimatförhållanden.
– Tidigare har museet berättat om de historiska upptäcktsresorna. Nu kan vi visa vilken roll dessa områden har idag och berätta om aktuella forskningsprojekt, om hur forskarna lever och arbetar och om hur de kommer dit, säger Johan Gustafsson utställningsproducent på Sjöhistoriska museet.

Utställningen är producerad av Tekniken Hus i Luleå och är uppbyggd kring en rad interaktiva delar. Bland annat finns ett islaboratorium där det går att testa hur det är att arbeta i kylan och en station med autentiska delar från Ice Cube – det som ska bli världens största teleskop, gjort av en kubikkilometer is.
– Det här är en utställning som fokuserar på kunskap, på att testa och upptäcka själv och den ger säkert både barn och vuxna aha-upplevelser. Den handlar också om vad forskning är och om hur kunskap blir till, säger Johan Gustafsson.

En central del i utställningen är fartyget Oden. Hon är en kraftfull isbrytare och dessutom en viktig forskningsplattform. Oden har gjort ett 20-tal polarresor och var det första icke atomdrivna fartyget att nå Nordpolen. Sjöhistoriskas egna isbrytare Sankt Erik, som var Sveriges första, firar 100-årsjubileum i år.
– Det blir en fin koppling i att parallellt med vårt historiska fartyg kunna lyfta fram en modern isbrytare, säger Johan Gustafsson.
Isbrytaren Sankt Erik ligger förtöjd med de andra museifartygen utanför Vasamuseet på Galärvarvet och i sommar kommer hon att firas med en rad speciella evenemang.

Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima museer, var bland de första museerna i världen att miljöcertifieras enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt med miljö- och hållbarhet.
– Polarforskningen är väldigt aktuell inte minst när det gäller klimatfrågor och Alla tiders poler ser vi som ett utmärkt sätt att skapa intresse och sprida kunskap, säger Johan Gustafsson.
Den 22 mars är utställningen i centrum när Sjöhistoriska uppmärksammar Världsvattendagen. Men temat tas också upp i museets nya skaparverkstad och dessutom bjuds dagens hundra första besökare på ekologisk fika.

Även under påsklovet blir det aktiviteter med utgångspunkt i utställningen och besökarna får följa med på polaräventyr bland isbrytare och pingviner.

Alla tiders poler är producerad av Teknikens Hus i samarbete med Svenska nationella kommittén för det internationella polaråret, Vetenskapsrådet, ”House of Sweden” i Washington DC USA och Länsstyrelsen Norrbotten. Utställningen visas på Sjöhistoriska museet till 2016.

Kontakt
Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se │ 08-519 548 36

Maria Ljunggren, chef utställningsenheten, Statens maritima museer
maria.ljunggren@maritima.se │ 08-519 549 09

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se │ 08-519 549 32

Överintendent Robert Olsson slutar efter nio framgångrika år

Fri, 30 Jan 2015 08:09:00 +0100

Idag arbetar Robert Olsson sin sista dag som högsta chef för Vasamuseet, Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona, detta efter nio år som överintendent (motsvarande generaldirektör) för Statens maritima museer. Robert kan summera en helt enastående resa och utveckling för de tre museerna och har varit en uppskattad chef som genomfört många stora förändringar och startat ett flertal framgångsrika samarbeten.

Bland annat:
• ökat Vasamuseets besöksantal med drygt 36 %, (från 892 892 besökare 2005 till 1 220 429 besökare 2014)
• de tre museernas besöksantal sammanslaget ökat 45 % (från 1 168 892 besökare 2005 till 1 698 673 personer 2014)
• myndighetens omsättning ökat från 187 miljoner 2005 till 271 miljoner förra året.
• skapat en arbetsplatsvision, (nytt begrepp) som innehåller både värdegrund och verksamhetsvision, med en stark övertygelse om att de båda är beroende av varandra för att lyckas.
• skapat ett nytt innovativt forskningssamarbete med Stockholms universitet, CEMAS, centrum för maritima studier, http://www.historia.su.se/cemas
• första kulturarvsinstitutionen som skapade ett eget traineeprogram för att utveckla chefer och specialister
• mottagit ubåten Neptun och skapat en helt ny besöksattraktion, en ubåtshall intill Marinmuseum i Karlskrona
• byggt ut Vasamuseet för att kunna ta emot ännu fler besökare och minska köerna som ringlar långa en stor del av året.
• första kulturarvsmyndigheten med ett miljöarbete som ISO-certifierats enligt ISO 14001
• har skapat ett samverkansavtal mellan fack och arbetsgivare
• har 10 män och 13 kvinnor i chefsgruppen.

Vill du komma i kontakt med Robert finns han på telefonnummer:
08-519 549 99 eller 070-6656924.

Eller kontakta informatör Martina Siegrist Larsson 08- 519 548 45 om du har frågor eller vill ha bilder.

Barnsligt båtliv under 300 år i ny bok från Sjöhistoriska museet

Mon, 08 Dec 2014 08:00:00 +0100

Sverige är världens barnsligaste båtland skriver Erling Matz och Carina Lernhagen Matz i en ny bok. ”Lust och nöje” heter den och är utgiven av Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Svensk nöjesbåtshistoria börjar med en präktig grundstötning. Året är 1680 och kung Karl XI och hans unga drottning Ulrika Eleonora är ute och nöjesseglar men brakar på Stora Leran i Södra Björkfjärden i Mälaren. Grundet består inte, trots namnet, av lera utan av klappersten. ”Två hovjungfrur skadar sig illa” står det i en samtida rapport. ”Och allt som finns ombord blir fördärvat.”

Danske kung Kristian V skrattade så det hörs ända till slottet Tre Kronor i Stockholm. ”Svenska sjömän är bara bönder doppade i vatten.”

Men det blir bättre. Första essän i boken har rubriken ”Barnsligt båtliv” och illustreras av ett foto från 1950-talet. En ung mor byter blöja på sin lilla knodd. Platsen är sittbrunnen på en gammal träbåt. Bordet är rangligt, båten är trång och tygblöjor hänger på tork på sittbrunnssargen. Ändå andas allt harmoni.

Sverige är världens barnsligaste båtland, konstaterar författarna och förklaringen är naturlig. Inget annat land har en så båtvänlig kust. Både på ostkusten och västkusten finns en skyddad skärgård. Den gör båtlivet enkelt. Inget tidvatten, inga strömmar, ingen öppen havssjö och tiotusentals skyddade vikar. Allt skapat för enkelt familjeliv i små båtar.

Till det ett överraskande konstaterande i boken: Svenskt båtliv har varit feministiskt i 150 år. Redan 1867 fick kvinnor rösträtt i Göteborgs Kungl. Segel Sällskap. Det var mer än femtio år innan Sverige införde allmän rösträtt för kvinnor 1919. Det kungliga segelsällskapet i Stockholm, KSSS, var också tidiga. Där fick kvinnor rösträtt 1896.

Men boken berättar inte bara om svenskt båtliv. En essä handlar om Albert Einstein. ”Albert älskade livet i båt” skrev hans vän Max von Laue, nobelpristagare liksom Einstein. Men Laue konstaterade också: ”Albert saknade helt förmågan att se segling som idrott”.

På en bild i boken ler Einstein lyckligt. Med naken överkropp sitter han till rors på sin lilla segelbåt ”Tümmler” (Tumlaren).

Einstein lärde sig segla i tonåren på Zürich See och fortsatte efter landsflykten från Tyskland 1933. Navigera vägrade geniet att lära sig och gick därför ständigt på grund i de nya seglingsvattnen i Connecticut norr om New York. ”Relative Tide and Sand Bars Trap Einstein” skrev kreativa rubriksättare i New York Times sommaren 1935.

I boken får vi också veta att Sveriges mest framgångsrike båtbyggare genom tiderna, Christoph Rassy, lärde sig segla i Stanberger See i Bayern. Det var strax efter andra världskriget. Han hittade en bränsletank till ett amerikanskt bombplan, satte en mast på och började segla.

Astrid Lindgren får också ett eget kapitel. I början av 1960-talet köpte hon en segelbåt av sin förläggare Hans Rabén. Det var en Mälar 30:a döpt till Saltkråkan. Men Astrid var ingen riktig seglare. ”Hon var bara ute med båten några enstaka gånger”, berättar hennes dotter Karin. Ändå har båten blivit historisk. Den fick ge namn åt TV-serien med Tjorven, Båtsman och farbror Melker som säger ”denna dagen ett liv”.

Boken är utgiven av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm och är utsedd till museets årsbok 2014-2015. Den är i stort format med 240 sidor. Boken kan köpas på museet. Pris 250 kr. Eller beställas via e-post bok@maritima.se eller tel 08-519 549 20. Pris 330 kr, skickas då med post.

Kontakt
Erling Matz, 070-63 73 128, epost erlingmatz@telia.com
Carina Lernhagen Matz, 0705-711 749, epost carinamatz@telia.com

Hans-Lennart Ohlsson, Museichef, Sjöhistoriska museet: 0708-56 71 34, epost hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Sjöhistoriska k-märker fritidsbåtar med historia

Mon, 24 Nov 2014 10:00:00 +0100

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, k-märker nu sex spännande fritidsbåtar. Här finns ett par välkända båtar, till exempel kostern Lunkentuss i Sundsvall som seglade jorden runt i början av 1960-talet. En annan välkänd båt är den exklusiva salongsmotorbåten Tournesol från 1912 – som beställaren ville ha för att kunna se olympiaseglingarna i Nynäshamn från sjön. Här finns även segelbåten som en hovjuvelerare döpte till Briljant då han köpte den på 1960-talet. Och havskryssaren Gilda III där skrovet byggdes i Finland medan båtbygget färdigställdes i Västmanland. En båt som är särskilt personhistoriskt intressant är motorbåten Marina som fortfarande bibehålls i skådespelaren Edvin Adolphsons utformning från det sena 1950-talet.

– Bredden bland båtarna är stor, särskilt om man jämför den anspråkslösa motorbåten Liv, med den exklusiva Tournesol, säger Fredrik Blomqvist intendent på Sjöhistoriska museet. Liv är en motorsnipa av typen Skeppsbjörn med skrov i glasfiberarmerad plast och där originalmotorn från 1962 fortfarande används.

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har sedan 2009 k-märkt fritidsbåtar. Syftet är att uppmärksamma de kulturhistoriskt intressanta båtarna som fortfarande används och vårdas. Museet vill öka kunskapen om dem och skapa bättre förutsättningar för fortsatt bevarande.

Läs mer om Sjöhistoriskas verksamhet kring kulturhistoriskt intressanta fartyg och båtar på museets hemsida. Här finns också fakta om k-märkning, ansökningsförfarande och listor över k-märkta fartyg och fritidsbåtar.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Fakta om båtar k-märkta i november 2014

Segelbåten Lunkentuss, Sundsvall, byggd i Åhus 1942
Lunkentuss är en välkänd och omskriven båt med en unik historia. Båten i sig byggdes för Sjövärnskårens räkning mitt under 2:a världskriget. Efter köpet 1960 genomförde Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm en ombyggnad av båten, så att den skulle fungera för långsegling på de stora världshaven. Två år senare gav man sig ut på en världsomsegling som kom att ta tre år. Efter den omvälvande resan skrev Gunnar boken; Lunkentuss – en segling jorden runt. Båten kom efter hemkomsten att nyttjas som en vanlig fritidsbåt i Sundsvallstrakten, på Västkusten och i de Stockholmska vattnen. Efter att båten stått många år på land har den genom stort ideellt och personligt engagemang återfått sitt utseende från tiden då man gav sig iväg på den stora resan. Dag Ekholm har själv arbetat med att rekonstruera båten till sitt 1960-talsutseende. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Lunkentuss är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Sundsvalls kommun, Reinhold Hellgren, ordförande kultur- och fritidsnämnden, 070-171 51 68
Föreningen bevara Lunkentuss: Bengt Jörnstedt, 08-550 440 26, eller Bengt Näsman 070-262 90 26

Motorbåten Marina (ex Tebe), Värmdö, byggd i Trosa 1934
Salongsbåten Marina är en båt med en väldokumenterad historia. Båtens utseende och karaktär förändrades under det sena 1950-talet då en relativt omfattande ombyggnad förändrade båtens utseende. Ombyggnaden gjordes åt dåvarande ägaren, skådespelaren Edvin Adolphson, som själv gjorde skisserna. Det är en exklusiv båt med alla bekvämligheter – under en period på 1960-talet fanns till och med telefon ombord. Det finns visserligen en lucka i ägarlängden men Marinas ägare och hemmavatten kan följas från 1947 och framåt. Båtens brittiska konstruktör är också intressant eftersom han ritat både fritidsbåtar och brittiska flottans torpedbåtar. Statens maritima museer anser sammantaget att motorbåten Marina är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Kenneth Jacobson, Värmdö, 070-791 11 14

Motorbåten Liv, Nynäshamn, byggd i Kristinehamn 1962
Liv är en snipa av modellen Skeppsbjörn. Den berättar om ett modernare sätt att bygga båtar dels genom att byggnadsmaterialen är en kombination av glasfiberarmerad plast och trä. En innovation i sin samtid var även konceptet att både skrov och motor tillverkades av en och samma firma. Kombinationen Bro varv och de välkända Albinmotorerna gjorde att både denna modell och liknande modeller blev populära som enklare robusta fritidsbåtar. Vad gäller just den aktuella båten Liv så finns bland annat en väldokumenterad ägarhistorik – kopplad till en större upprustning som gjorts av en av de föregående ägarna. Det kan konstateras att båten även idag har en kulturhistoriskt medveten ägare. Intresset för båtmodellen Skeppsbjörn kan avläsas i att det idag finns en särskild Skeppsbjörnsklubb. Statens maritima museer anser sammantaget att motorbåten Liv är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Arne Christersson, Nynäshamn, 070-766 79 59

Segelbåten Briljant (ex Charlotta III), Lidingö, byggd på Orust 1964
Segelbåten Briljant är en elegant båt byggd efter amerikanska ritningar på ett av de yrkesskickliga Orustvarven. Inredningen på båten ritades av Olle Enderlein enligt beställarens önskemål. Tack vare den väldokumenterade historiken, där den nuvarande ägaren och hans far ägt båten i drygt 45 år, kan både användning, seglingar och underhållsåtgärder följas noggrant. Till den intressanta och påkostade utrustningen hörde både ubåtstoalett av brittiskt snitt och isskåp. Den senare utrustningen påverkade resmålen för seglingarna. På senare år har båten genomgått en del större reparationer – som genomförts med största omsorg om både originalutseende och ursprungliga material. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Briljant är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Fredrik Decker, Lidingö, 070-799 03 99

Segelbåten Gilda III, Stocksund, byggd i Larsmo Bosund, Finland 1962
Havskryssaren Gilda III är en välbevarad Enderlein-konstruktion som ägts inom samma familj sedan beställning i början av 1960-talet. Gilda III är en oneoff-båt byggd hos Bröderna Brännbacka i finska Larsmo Bosund, där det gedigna arbetet och materialets goda kvalitet, resulterat i att båten fortfarande är i originalutförande. Till båtens historia hör att masten bytts ut från originalet i glasfiberarmerad plast till en aluminiummast – en förändring som gjordes för drygt 25 år sedan. Tack vare ovanstående beskrivning samt båtens nuvarande fina skick kan Statens maritima museer konstatera att nuvarande ägare tar god hand om sin båt. Till det intressanta fotomaterialet hör utöver de nytagna fotona också ett par bilder från tidigt 1960-tal. Dessa bilder kan berätta om hur bygget gick till; med skrovet som byggdes i Finland medan däck, ruff och inredning gjordes i svenska Västmanland. Statens maritima museer anser sammantaget att havskryssaren Gilda III är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Per Stenfors, Stocksund, 073-366 69 02

Motorbåten Tournesol (ex Abmarac), Huddinge, byggd I Stockholm 1912
Salongsbåten Tournesol tillhör den första generationens exklusiva motorbåtar som beställdes av dåtidens industrimagnater. Just denna båt beställdes av telefondirektör G T Cedergren. Båten har en intressant och välkänd historia – där den redan sjösättningsåret fanns på plats vid olympiaseglingarna i Nynäshamn 1912. Under åren har båtens öden växlat och ett par större upprustningar har varit nödvändiga. Efter att på senare år genomgått en relativt omfattande renovering är Tournesol idag i gott skick. Engagemanget för båten och dess historia är tydligt hos nuvarande ägare – vilket bidrar till en viktig kulturhistorisk medvetenhet. Statens maritima museer anser sammantaget att motorbåten Tournesol är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Annika Isaksson, Huddinge, 073-765 13 51

Nya fynd från Birka visas på Sjöhistoriska

Tue, 04 Nov 2014 07:00:00 +0100

Sjöhistoriska museet, som är en del av, Statens maritima museer har under en flera år bedrivit marinarkeologiska undersökningar av den vikingatida staden Birkas maritima lämningar. Birka, som ligger på Björkö i Mälaren, var bebodd under tidig vikingatid – från 700-talet fram till 900-talet. Platsen är en av Sveriges mest undersökta fornlämningar. Trots det finns mycket kvar att upptäcka, särskilt Birkas hamnar och sjöfart är ett outforskat område.

I somras undersöktes sex kvadratmeter av vattenområdet utanför den centrala bebyggelsen. Den valda platsen visade sig vara en fullträff.
– Ungefär 1200 fynd bröt ytan, många var otroligt välbevarade träföremål som vi visste fanns under vikingatiden, men inte sett tidigare. Till de finaste fynden hör ett litet svärdshandtag som förmodligen kommer från ett leksakssvärd. Förutom mängder av skedar, skålar och handtag till redskap hittades också ett nålhus och en väskdetalj av trä med stiliserade ansikten. Många andra fynd vet vi inte vad de har använts till. Fynden har gett en helt ny bild av vardagslivet i den vikingatida staden. En dörr har öppnats till vikingatidens träkultur, säger Nina Eklöf, vik enhetschef Arkeologienheten.

Föremålen har under 1000 år legat nedbäddade i bottensediment med låg syrehalt. I väntan på konservering måste de förvaras i en liknande miljö. Konservering kan ta flera månader men med hjälp av stora akvarier med nedkylt vatten kan Sjöhistoriska visa fynden direkt. I museets showroom presenteras också frågeställningar och resultat från projektet Maritima Birka.
– Det är viktigt att göra arkeologi och resultaten från våra undersökningar publika. Vi vill vara bäst på att snabbt föra ut marinarkeologins arbete till allmänheten. Många har följt arbetet på plats genom att besöka den fältstation som fanns på Björkö i somras. Nu gör vi det tillgängligt också på museet, säger Nina Eklöf.

Undersökningarna och Showroom Maritima Birka har varit möjliga tack vare ett generöst bidrag från Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm.

Kontakt
Nina Eklöf
Tf. Chef Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
nina.eklof@maritima.se
08-519 549 89

Kristoffer Henrysson
Informationsenheten Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Vinnaren blev… ett k-märkt fartyg

Thu, 30 Oct 2014 08:36:00 +0100

Nu är den svenska deltävlingen i världens största fototävling avgjorts. Och vinnaren blev... det k-märkta fartyget Sarpen!
- Det är verkligen goda nyheter för Sarpen, säger Madeleine Bäckvall, Bäckvall från Simrishamns scoutkår som seglar med fartyget.

Wiki Loves Monuments, enligt Guinness rekordbok världens största fototävling, pågick under september. Nu har vinnarna i den svenska deltävlingen utsetts. Förstapriset går till Elin Kellersson, för hennes bild på det k-märkta fartyget Sarpen, med hemmahamn i Simrishamn.

Tävlingen, där alla är välkomna att delta, fokuserar på våra kulturskatter. Tanken är att samla in bilder på kulturhistoriskt intressanta platser och byggnader över hela världen. I Sverige ingår också de 128 fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.
- Det är så roligt att 1800-talsgaleasen Sarpen vunnit hela svenska delen av tävlingen, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet och delansvarig för k-märkningen av fartyg.

Tävlingen är inledningsvis indelad i landstävlingar. I Sverige är tävlingen indelad i kategorierna fornminnen, k-märkta byggnader, arbetslivsmuseer och k-märkta fartyg. En jury utser vinnare i de fyra kategorierna, dessutom går de tio bästa svenska bilderna vidare till en internationell final.

Två fartyg får vara med och representera Sverige i den internationella tävlingen. Förutom Sarpen finns en bild på ångfartyget Ejdern, med hemmahamn i Södertälje, med bland finalisterna. Dessutom syns det k-märkta Stockholmsfartyget på Deodar på tredjepristagaren i fartygskategorin.
- Nu hoppas vi såklart att de här fina bilderna kommer ta sig långt i den internationella tävlingen, säger Fredrik Blomqvist.

Bakom tävlingen står Wikimedia, som bland annat ligger bakom det webbaserade uppslagsverket Wikipedia.

Kontakt

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Madeleine Bäckvall, Simrishamns scoutkår
Telefon: 0709-66 59 43
E-post: madeleine@hansandersbygg.se

Axel Pettersson, Projektledare Wikimedia
Telefon: 0733 96 55 65
E-post: axel.pettersson@wikimedia.se

Pressbilder

Sarpen med alla segel hissade (1:a plats totalt, samt 1:a plats fartygskategorin)

Ejdern en tidig morgon i Södertälje (2:a plats fartygskategorin)

Sarpen skymtar bakom Deodar (3:e plats fartygskategorin)

Lista

Samtliga vinnare i Wiki Loves Monuments

Kartor & Klot. Sjöhistoriska öppnar utställning för unga upptäckare

Fri, 24 Oct 2014 08:14:00 +0200

Till höstlovet öppnar Sjöhistoriska utställningen Kartor & Klot – gamla glober för unga upptäckare. I centrum står jord- och himmelsglober ur museets samlingar. Globerna är tillverkade på 1600-, 1700- och 1800-talen och speglar hur världsbilden efter hand har fyllts i. På gamla glober finns till exempel delar av Amerika och Australien inte med, eftersom européerna ännu inte upptäckt dem. Men globerna efterliknar ändå verkligheten väl.

Kartorna i utställningen visar andra perspektiv, tidsperioder och användningsområden.
– Här finns exempel från 1100-talet fram till idag. Det är bland annat kartor ritade i andra delar av världen och som för oss som är vana att ha norr uppåt känns felvända, säger Johan Gustafsson utställningsproducent på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

Det finns en karta över universum med jorden i mitten, en världskarta med Jerusalem i centrum, en karta över Norden omringad av sjöodjur. Och kartor som sjöfararna använde för att navigera.
– Kartorna visar både vad man haft för kunskaper om världen och hur man sett på den. Det här är glober och kartor som kan ta besökarna med på spännande resor i såväl geografin och historien som i fantasin. Och så är de förstås väldigt vackra, säger Johan Gustafsson.

Får man snurra på kloten?
– De gamla kloten kan man inte snurra på. Men vi har bland annat ett stort specialtillverkat klot som det är fritt fram att snurra och känna sig fram på, säger Johan Gustafsson.

Utställningen är skapad speciellt med museets alla unga besökare i åtanke. Sjöhistoriskas pedagoger har en rad olika skolprogram kopplade till utställningen. Och det finns audioguider för barn. Under höstlovet spelar dessutom Figge Norling och Göran Thorell sin uppsättning av ”En världsomsegling under havet”. Höstlovsaktiviteterna pågår mellan den 25 oktober och 1 november.

Kontakt
Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se 0455-35 93 06

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Pressvisning av utställningen Kartor & Klot på Sjöhistoriska museet

Mon, 20 Oct 2014 08:14:00 +0200

Den 22 oktober kl. 09.30 bjuder Sjöhistoriska museet in till pressvisning av den nya utställningen Kartor & Klot – gamla glober för unga upptäckare.

I centrum finns museets samling av jord- och himmelsglober från 1600-, 1700- och 1800-talen. Och tillsammans med kartor från olika epoker visar utställningen hur världsbilden förändrats, hur man försökt återge den på olika sätt och använt kartor för att navigera.

Utställningen vänder sig framför allt till museets yngre besökare och under pressvisningen finns en klass från Hedvig Eleonora skola på plats för att ta en förhandstitt.

Kartor & Klot är producerad av Johan Gustafsson, Statens maritima museer och öppnar för allmänheten den 23 oktober. Välkommen!

Föranmäl gärna deltagande till:

Kristoffer Henrysson, informationsenheten Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Tel: 08-519 549 32

Sjöhistoriska museet bjuder in till Fartygsforum i Eskilstuna

Fri, 10 Oct 2014 11:41:00 +0200

Det är ett tillfälle för ideella aktörer och myndigheter/institutioner att mötas och tillsammans diskutera och samtala om angelägna frågor för att utveckla verksamheten. I år är det fjorton år sedan första Fartygsforum arrangerades. Årets arrangemang sker i samarbete med Arbetets museum, Eskilstuna Stadsmuseum och Munktellmuseet.

Läs mer om programmet för Fartygsforum och om fartygsbevarande på www.sjohistoriska.se

Kontakt
Claes Wollentz: 0733-40 16 40

20 år sedan Estoniakatastrofen

Tue, 02 Sep 2014 10:00:00 +0200

Natten mellan den 27 och 28 september 1994 förliste passagerarfartyget Estonia på väg till Stockholm från Tallinn. Undsättande fartyg och helikoptrar räddade 137 personer. 852 människor omkom varav 501 var svenska medborgare. Ur havet bärgades 95 kroppar, övriga vilar i eller intill fartyget på botten. Det är den största sjöolyckan i Östersjön i fredstid.

Sjöhistoriska museet har i sina samlingar modeller av fartyget och föremål insamlade från överlevande och räddningsmanskap. Däribland det stora bogvisiret som bärgades i november 1994. Det väger 64 ton och förvaras i en klimatkammare på militärt område. Enligt den haverikommisson som utredde olyckan bröts bogvisiret loss och fartygets bildäck vattenfylldes.

Det har gått 20 år sedan katastrofen inträffade. Museet kontaktades inför detta av SEA – Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga. Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, samverkar med och är en mötesplats för en mångfald av intresseföreningar, företag, myndigheter, organisationer och ideella krafter inom det maritima området. Mellan den 4 september och 5 oktober ges SEA plats i Sjöhistoriskas minneshall för att presentera sin bild av katastrofen. Stiftelsens syfte är att alla rimliga ansträngningar bör göras för att omhänderta dem som kan återfinnas i vraket efter Estonia.

Mer information om Estoniaolyckan finns på
www.estoniasamlingen.se

Mer information om Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga, SEA, finns på
http://seainfo.se/

Kontaktpersoner
Hans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954945
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsenheten Statens maritima museer
Telefon: 08-51954932
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

K-märkta fartyg i världens största fototävling

Thu, 28 Aug 2014 10:52:00 +0200

För dig som gillar att fotografera – nu drar världens största fototävling i gång. Alla får
delta – men det finns ett begränsat antal motiv. I Sverige ingår de 128 fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet!

Den 1 september startar Wiki Loves Monuments, enligt Guinness rekordbok världens största fototävling.

Tävlingen, där alla är välkomna att tävla, fokuserar på våra kulturskatter. Tanken är att samla in bilder på kulturhistoriskt intressanta platser och byggnader över hela världen, som Taj Mahal i Indien, Stonehenge i England, eller klippstaden Petra i Jordanien. I Sverige ingår också de 128 fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet i Stockholm.

- Det är ett roligt sätt att uppmärksamma vårt flytande kulturarv, och det fantastiska arbete som entusiaster lägger ned på att bevara det, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

- För Sjöhistoriska museet är det också intressant att fartygen dokumenteras. En fototävling är också ett sätt att hålla kulturarvet levande, säger Claes Wollentz, förste intendent på Sjöhistoriska museet.

Bakom tävlingen står Wikimedia, som bland annat ligger bakom det webbaserade uppslagsverket Wikipedia.

Var med och tävla – så här gör du!

På Wiki Loves Monuments webbsida (wikilovesmonuments.se) skapar du ett användarkonto, om du inte redan har ett, och laddar upp dina bilder. Du kan ladda upp bilder mellan 1 september och 30 september 2014.

Här finns också en lista över de fornminnen, byggnadsverk, arbetslivsmuseer och k-märkta fartyg som ingår i tävlingen.

Listan över k-märkta fartyg hittar du även på Sjöhistoriskas webbplats (sjohistoriska.se/k-markta-fartyg)

Kontakt

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 0455 35 93 58 | Mob: 0733 40 16 40
E-post: claes.wollentz@maritima.se

Axel Pettersson, Projektledare Wikimedia
Telefon: 0733 96 55 65
E-post: axel.pettersson@wikimedia.se

Var med i fyndjakten på Birka i sommar

Mon, 07 Jul 2014 05:07:00 +0200

Sjöhistoriska museets marinarkeologer återvänder till Birka för att fortsätta undersökningen av den vikingatida hamnen. Arkeologernas fältstation är öppen för besökare varje dag mellan den 26 juli 17 augusti. Upplev en äkta arkeologisk utgrävning, lär dig mer om arkeologi och vikingatiden och se unika fynd komma upp till ytan!

– Det här är tionde året som vi arbetar med projektet Maritima Birka. Nu handlar det om att förtydliga de resultat vi fått fram tidigare och knyta ihop säcken lite när det gäller historien om Birkas stora hamn, säger Nina Eklöf, chef för arkeologienheten på Sjöhistoriska museet.

Den långa raden fynd från tidigare undersökningar har visat att den hamnen på Birka varit större och mer avancerad än man tidigare trott. Föremålen ger en unik inblick i det vikingatida vardagslivet. Under utgrävningarna har arkeologerna hittills hittat repstumpar, djurben, keramik, bärnsten och en mängd olika träföremål. Trä bevaras väl i de syrefattiga sjösedimenten, och vid Birka finns möjlighet att hitta helt nya typer av föremål från vikingatiden.

– Vi förväntar oss att göra nya unika fynd i år. Nu har vi en brygga ut så att besökarna kommer att kunna följa arbetet och se nya föremål bryta vattenytan. Dessutom får man vara med och sikta fram och registrera fynd, säger Nina Eklöf.

I museet på Birka presenteras tidigare fynd, resultat och frågeställningar.

Arkeologernas arbete kan också följas via bloggen på Sjöhistoriskas hemsida, Twitter, Instagram och Facebook.

Mer info:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Besok/

http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Blogg/marinarkeobloggen/

http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Hur-arbetar-en-marinarkeolog/

Kontakt

Nina Eklöf, vik enhetschef Arkeologienheten Sjöhistoriska museet.
Ansvarig för den publika fältstationen på Birka
Tel: 08-51954989
Mobil: 0705-866265
E-post: nina.eklof@maritima.se

Andréas Olsson, Arkeologienheten Sjöhistoriska museet
Fältarbetsledare för den marinarkeologiska undersökningen
Tel: 08-51954956
Mobil: 0705-195120
E-post: andreas.olsson@maritima.se

Legendariska segelbåtar k-märks

Wed, 18 Jun 2014 10:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har under några år k-märkt fritidsbåtar med syftet att de kulturhistoriskt intressanta båtarna ska uppmärksammas och därigenom öka kunskapen om dem och skapa bättre förutsättningar för bevarande.

En nyhet för i år är att tre bohuslänska kommuner beslutat att ge hamnrabatter åt k-märkta fritidsbåtar. Det har gjorts möjligt tack vare förfrågningar från Jan Sundström, som äger den sedan tidigare k-märkta båten Malou. I Sotenäs och Strömstad erbjuds gratis gästhamnsplats i ett dygn. I Tanum får de k-märkta båtarna rabatt på avgiften. Båtägaren behöver bara ta kontakt med respektive hamn i förväg – och ta med sig intyget om att båten är k-märkt.

– Jan Sundström har gjort en fin insats för k-märkta fritidsbåtar på Västkusten. Vi hoppas nu att fler aktörer hjälper till med ytterligare lättnader. K-märkningen bygger ju helt på frivillighet och saknar lagtvång, säger Fredrik Blomqvist på Sjöhistoriska museet.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Fakta om båtar k-märkta i juni 2014

Skärgårdskryssaren Bohème, från 1912
Skärgårdskryssaren Bohème konstruerades av Albert Andersson och byggdes på Stockholms Båtbyggeri AB, Neglinge (Saltsjöbaden). Båten beställdes för att ägaren skulle kunna delta i den olympiska regattan i Nynäshamn 1912. Det var i många avseenden en välseglande båt – som genom åren vunnit flera priser. Det som i många avseenden kännetecknar Bohème är att den genom åren underhållits på ett så medvetet sätt att ingen stor renovering hittills varit nödvändig. Detta innebär att Bohème är i ett välanvänt genuint originalskick. Likt merparten av alla segelbåtar har riggen modifierats till den nuvarande bermudariggen. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Bohème är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Bo Malmlöw, Grisslehamn, tel: 070-28 26 441

Skärgårdskryssaren Maritza (ex Trio, Bojan II, Arda) från 1913
Skärgårdskryssaren Maritza är en elegant båt med en välkändhistoria, byggd på Landskrona Nya Varf efter ritning av Gustaf Schüssler. K-märkningen motiveras av att båten är i ett välunderhållet, fint skick, där de smärre förändringar som gjorts under åren är väldokumenterade. Maritza har en detaljerad historik, både vad gäller dess äldre historia men särskilt vad gäller de senaste 40 åren. En delägare i nuvarande ägarkonstellation har haft båten i drygt 40 år och denna period kännetecknas av både stort engagemang och god känsla för både båten och segling. Det fina bruksskicket kombineras dessutom av både detaljerade loggböcker och äldre fotografier bl a från tiden kring år 1930. Tack vare detta material ökar båtens kulturhistoriska värde. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Maritza är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Tore Wiliam-Olsson, Stockholm, tel: 070-71 67 378
Henrik Hansen, Saltsjö-Boo, tel: 070-37 26 128

6-metersjakten Sassan från 1914
Sassan konstruerades av Axel Nygren och byggdes på Neglinge båtvarv. Redan den förste ägaren Cedergren anlitade den skicklige seglaren John Carlsson (Glas-Kalle) som rorsman vid olika kappseglingar och Glas-Kalle tog senare över ägandet på båten. Under sin långa historia har båten förändrats, bl a genom att den fick ruff och att riggen modifierades. I veteranbåtskretsar har Sassan varit välkänd. Från början av 1990-talet har båtens behov av renovering blivit allt större och ett flertal renoveringar påbörjas men avslutas inte. Den nuvarande ägaren tog över båten 2013 och genomförde slutligen en nödvändig och mycket ambitiös upprustning. Resultatet är en båt som delvis återskapats utifrån det bevarade skrovet och de befintliga originalritningarna. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Sassan är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Lars Hagbarth, Uppsala, tel: 070-68 63 400

Kuggebodakryssaren Rie (ex Taronga, Framme) från 1948
Segelbåten Rie är ett karaktäristiskt bygge för Kuggebodavarvet i Blekinge, konstruktionen stod Harry Engblom för. Till karaktären har båten mycket gemensamt med de bruksbåtar man var van att bygga där, både vad gäller de kraftigare dimensionerna och valet av träslaget ek. Tack vare nuvarande ägarens efterforskningar har Ries historik kompletterats. Uppgifterna berättar inte bara om tidigare ägare, utan även om varför båten fått sin utformning. Rie är idag en väl underhållen segelbåt i fint skick som berättar både om båtbyggarens och om konstruktörens skicklighet såväl som om ägarnas medvetna underhåll. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Rie är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Kim Orheden, Eslöv, tel: 072-19 18 131

Kostern Fuga (ex Kajka, Hebe) från 1950
Segelbåten Fuga ritades av Jac M Iversen och byggdes på Berglunds varv på Ridön. Fuga är en väldokumenterad koster i fint skick, tack vare ett medvetet underhåll genom åren. De förändringar som gjordes under 1960-talet kan ses som intressanta ”årsringar” i båtens historia. Kostern som båttyp är av det robustare slaget, där kopplingen till de gamla bruksbåtarna fortfarande är synlig. Vad gäller just Fuga så gjordes t ex 1960-talets modifiering av riggen, med en önskan om att förbättra båtens seglingsegenskaper. Tack vare historiken blir det tydligt varför de mindre ändringarna gjorts, och där kan även båtens geografiska sammanhang följas. Det kulturhistoriska värdet ökar tack vare sådana uppgifter. Statens maritima museer anser sammantaget att segelbåten Fuga är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Ägare: Anders Germundsson, Västra Frölunda, tel: 070-95 90 104

Sjöhistoriska arrangerar bröllop på Birka

Mon, 16 Jun 2014 05:47:00 +0200

Ny bok om Svenska sjömanstatueringar

Tue, 10 Jun 2014 11:19:00 +0200

Varför tatuerar man bilden av en gris på just vänster fot? Vad betyder egentligen ett tatuerat ankare? Hur ser man vad som är en äkta sjömanstatuering? Nu släpper Sjöhistoriska museet, tillsammans med Medströms förlag, boken Svenska sjömanstatueringar.

De svenska sjömännens klassiska bildvärld är full av magiska symboler, skepp och marina föremål. Dessutom myllrar den av mer eller mindre glömda referenser till populärkulturen, inte minst den amerikanska. I boken Svenska sjömanstatueringar, som släpps 11 juni, kan du lära dig mer om dessa
sjömanstatueringar.

- Tatueringarna blir som ett titthål in i den svunna tiden. Ett sätt att förstå det tidiga 1900-talet, från en sjömans horisont, säger Mirja Arnshav, forskningssamordnare på Sjöhistoriska museet och
en av författarna.

Svenska sjömanstatueringar är en rikt illustrerad populärvetenskaplig bok, där forskare och personal på Sjöhistoriska museet bidragit med texter och bilder.

Svenska sjömanstatueringar tar dig med till de suggestiva hamnkvarteren, de seglande skeppen och en värld som till stora delar är försvunnen. Det är också en förlängning av utställningen Tro, hopp och
kärlek på Sjöhistoriska museet, en utställning om just sjömanstatueringar.

- Boken är ytterligare ett sätt att nå ut. Vi vill gärna använda våra samlingar i forskningssammanhang och bidra med fördjupade kunskaper om de ämnen vi jobbar inom.

Svenska sjömanstatueringar släpps onsdag 11 juni klockan 16 på Sjöhistoriska museet.

Kontakt

Mirja Arnshav, Forskningssamordnare forskningsenheten
mirja.arnshav@maritima.se
08 519 549 11

Alice Bah Kuhnke inviger nationaldagen på Sjöhistoriska museet

Fri, 23 May 2014 06:00:00 +0200

Den 6 juni inleds nationaldagen traditionsenligt med flaggotta på Sjöhistoriska museet klocka åtta på morgonen. Alice Bah Kuhnke, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, hissar flaggan och invigningstalar. Tal också av Susanne Eberstein, Riksdagens 1:e vice talman. Stockholms Allmänna Sångförening sjunger under ledning av Jonny Goetzinger. Historiska svenska flaggor hissas av Stockholms scoutkårer. Fri entré för alla.

Program Flaggotta den 6 juni kl 08.00-10.00 på Sjöhistoriska museet
Samling kl 08.00 utanför museet
Museichef Hans-Lennart Ohlsson hälsar välkommen
Generaldirektör Alice Bah Kuhnke hissar flaggan
Körsång, ”Sveriges Flagga”, H Alfvén
Alice Bah Kuhnkes nationaldagstal
Körsång, ”Morgon”, E Eklöf
Tal av Riksdagens 1:e vice talman Susanne Eberstein
Körsång, ”Ångbåtssång”, O Lindblad
Svenska flaggor genom 500 år.
Körsång, ”Dåne liksom åskan…”, O Lindblad
Unisont, ”Du gamla Du fria”, R Dybeck
Museets historiska flaggor hissas av scouter från Vikingarnas scoutkår m.fl. kårer i Stockholm.

Frukost: Ta med egen picknick eller förboka frukost från Bistro Östberg senast den 30 maj till evenemang@maritima.se

Bröllopstips: Den 6-7 juni finns möjlighet att gifta sig. Museets chef, Hans-Lennart Ohlsson är vigselförrättare. Läs mer här.

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-51954945
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt för minskad miljöpåverkan.

Fartyg i Kalmar och Tranås k-märks

Thu, 22 May 2014 08:30:00 +0200

Upplev vikingatiden på Birkamuseet

Thu, 15 May 2014 11:28:00 +0200

Sjöhistoriska, som är en del av Statens maritima museer, har under flera års tid tillsammans med olika samarbetspartners undersökt det vikingatida hamnområdet utanför Birka. Arkeologer har grävt i jorden och marinarkeologer har dykt i vattnet.

Projektet, som kallas "Maritima Birka", har gett oss en ny och fördjupad förståelse om hur hamnområdet utanför Birka kan ha sett ut, samt hur sjöfarten fungerade.

- Undersökningarna har gett oss en inblick i vikingatidens samhälle, inte minst genom de föremål vi hittat, säger Nina Eklöf, tf. chef på arkeologienheten på Sjöhistoriska museet.

I undersökningarna har arkeologerna hittat ovanligt många träföremål. Bland annat ett litet träsvärd, träskedar och en ovanligt stor knävel, en typ av träföremål som använts i riggen till vikingatida båtar.

- Det är ovanligt att hitta så välbevarade träföremål från vikingatiden. Tidigare har man ofta grävt på land, där träföremål inte bevarats väl, men vattnet i hamnen hjälper till att bevara träföremålen.

Några av de föremål som arkeologerna hittat lyfts fram i utställningen "Plats för arkeologi", där Sjöhistoriskas marinarkeologer varit medproducenter. Du kan också lära dig mer om några av föremålen i tre filmer som tagits fram av Sjöhistoriska. Filmerna visas på Birkamuseet, men finns även att hitta på Sjöhistoriskas webbplats.

Utställningen på Birkamuseet invigs lördag 17 maj. Under sommaren kommer även undersökningarna av Birkas hamn att fortsätta. Mellan 26 juli och 17 augusti kommer du ha chans att även möta Sjöhistoriskas marinarkeologer i fält.

Kontakt:

Nina Eklöf, tf. chef arkeologienheten
08 - 519 549 89
nina.eklof@maritima.se

Klart för vigsel på Sjöhistoriska museet

Tue, 29 Apr 2014 08:00:00 +0200

www.sjohistoriska.se

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, är miljöcertifierat enligt ISO 14001 och arbetar kontinuerligt för minskad miljöpåverkan.

Ekonomiskt stöd håller k-märkta fartyg flytande

Thu, 24 Apr 2014 07:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fördelar årligen 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Ekonomiskt stöd är starkt efterfrågat och i år inkom 37 ansökningar om totalt 9,5 miljoner.
– Att bevara och använda historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Pengarna ska stimulera till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg och motorfartyg. Men vi tar också hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika delar av landet finns bland mottagarna och att fartygen används på ett sätt som kommer många till glädje, säger Claes Wollentz.

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2014
• Herkules, bogserbåt, Göteborg.
• Kvartsita, skolsegelfartyg, Fiskebäckskil.
• Primus, ångbogserbåt, Sundsvall.
• Sarpen, skolsegelfartyg, Simrishamn.
• Trafik, passagerarångfartyg, Hjo.

Kort fartygsfakta och fördelat stöd

Herkules – Göteborg, 150 000 kr.
Motorbogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona.
Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. Herkules hemmahamn har alltid varit Göteborg. I början av 1980-talet lades Herkules upp. 1985 övertog Klubb Maritim driften av fartyget och ”Föreningen Bogserbåten Herkules” bildades. Idag används fartyget till bland annat rundturer för allmänheten i Göteborgs hamn. Årets stöd ska användas för att byta hjärtstocken.

Kvartsita – Fiskebäckskil, 250 000 kr.
Kvartsita byggdes 1945 vid Holms varv i Råå för kvartsfrakter mellan Höganäs och Dals Bruk. Vid leveransen var hon galeasriggad och utrustad med 130 hkr Skandia semidiesel.
Höganäsbolaget behövde frakta råmaterial från Vänern och eftersom det efter kriget var brist på fartyg beställdes därför nybyggen. Kvartsita blev dock snabbt föråldrad och såldes 1953 till Norge där hon gick med olika typer av last på den norska västkusten.
År 1986 köptes hon tillbaka till Sverige av ”Föreningen För Fulla Segel”. Kvartsita är nu riggad som 2-mastad skonare. Hon seglar med lägerskolor, föreningar och är handikappanpassad. Stödet ska användas till att bekosta en reparation av skrovet.

Primus – Sundsvall, 100 000 kr.
Primus är byggd vid Södra Varvet i Stockholm 1875. Hon byggdes som bogserbåt för Skönviks sågverk i Sundsvall. Ursprungligen var hon utrustad med en 1-cylindrig ångmaskin.
Fartyget förlängdes 1902 med 3 meter och man installerade en ny ångmaskin av kompound typ på 120 hkr från Härnösands mekaniska verkstad. Styrhytten tillkom på 1920-talet och omkring 1930 blev stäven ombyggd till isbrytarstäv. Fram till 1960 var fartyget verksamt som timmerbogserare i Sundsvall.1962 såldes hon för skrotning men SCA köpte omgående tillbaka fartyget, byggde om det till kättingbåt och motoriserade henne med dieselmaskin. År 1984 övertogs Primus av Medelpads Sjöhistoriska Förening. Från Sundsvalls museum fick man överta en bevarad och renoverad ångmaskin, den sista tillverkad på Sunds bruk efter ritning från 1902. Primus får ekonomiskt bidrag för arbeten i samband med ett ångpannebyte som ingår i ett flerårigt projekt att bevara fartyget och driftsätta det.

Sarpen – Simrishamn, 250 000 kr.
Sarpen byggdes 1892 i Nyköbing-Falster i Danmark. Sarpens ursprungliga namn var Freja, hon fick namnet Sarpen 1914 och kom till svenska ägare 1917. Från början var Sarpen riggad som galeas men i Sverige riggades hon om till skonare. Från 1919 var Sarpen hemmahörande i Degerhamn på Öland och fraktade främst cement och kalk. Fartyget utrustades 1930 med en hjälpmaskin och riggades då åter som galeas. År 1963 köptes Sarpen av Simrishamns Scoutkår och fick Simrishamn som hemmahamn. Hon renoverades och anpassades till sin nya uppgift som utbildnings- och övningsfartyg. Sarpen var en av de första före detta fraktskutor i landet som omvandlades till skolfartyg. Idag är hon ett välkänt scoutfartyg och Simrishamns scoutkår har 50 års erfarenhet av att segla och underhålla Sarpen. Stora reparationer har gjorts på fartyget vars utseende exteriört i huvudsak överensstämmer med det hon hade på 1920-talet. Stödet ska bidra till att bekosta skrovreparationer som gjorts inför årets seglationssäsong.

Trafik – Hjo, 250 000 kr.
Ångfartyget Trafik byggdes i Stockholm 1892 för fart i Vättern mellan Hjo och Hästholmen. Fartygets rutt fungerade som förbindelselänk mellan järnvägslinjen Hjo - Stenstorp och Mjölby - Hästholmen. Maskinen är från Bergsunds Mekaniska Verkstad, en 2 cylindrig kompound ångmaskin installerad 1892 med en effekt på 176 hkr, vilket ger en fart på 11 knop. Ursprungligen användes Trafik för både passagerartrafik och fraktfart. Trafik gick på sin ursprungliga trad fram till 1959. Därefter lades fartyget upp och tjänstgjorde som café i Hjo. I dåligt skick övertogs hon av en förening i början av 1970-talet och efter omfattande arbeten kom Trafik åter i drift 1977. Den ideella föreningen S/S Trafiks Vänner svarar idag för driften av fartyget och man gör sommartid uppskattade turer på Vättern. Främst trafikeras Visingsö men turer går även till Hästholmen och Vadstena. Stödet ska bidra till att bekosta renoveringen av däcket.

Läs mer om Sjöhistoriska arbete med fartygsbevarande och k-märkning

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

En kvarts miljon kastar loss med historia

Mon, 03 Mar 2014 06:57:00 +0100

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har k-märkt kulturhistorisk värdefulla fartyg sedan 2001. Den undersökning som museet nu gjort visar att de idag 126 k-märkta fartygen årligen lockar nästan 250 000 passagerare. Av dem är ungefär 40 000 under 19 år. I totalsiffran ingår också de som varit ombord som besättning och som elever.
– Resultatet av undersökningen visar hur stort intresset är för vårt flytande kulturarv. Här finns en dragningskraft som har stor betydelse för besöksnäringen regionalt och lokalt, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Undersökningen bygger på uppgifter från fartygens ägare och genomfördes av Sjöhistoriska museet för att samla idéer kring hur arbetet med historiskt intressanta fartyg kan utvecklas.
– Det finns önskemål om utökat stöd för de k-märkta fartygen. Vi har fått in många förslag på verksamheter som kan utvecklas, till exempel satsningar på hantverkskompetens och ett ökat engagemang från fartygens hemkommuner. Bättre ekonomiska villkor efterfrågas förstås också, säger Hans-Lennart Ohlsson.

I resultatet av undersökningen syns dessutom omfattningen av de åtgärder som genomförts på fartygen under senare år. Nya master har kommit på plats, hytter, salonger och byssor har renoverats, hjälpmaskiner och livflottar har tillkommit, bordläggning i både trä och plåt har bytts ut, riggar har återställts, tuber i ångpannor har bytts ut.
– Listan över insatser är mycket imponerande. Och det är tack vare engagemanget hos fartygsägare och föreningar som vi fortfarande kan se dessa fartyg i trafik runt våra kuster, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Undersökningen och dess resultat kommer att presenteras i sin helhet under Fartygsforum, som i år arrangeras i Eskilstuna den 11-12 oktober.

Läs mer om Sjöhistoriskas arbete med k-märkning av fartyg och fritidsbåtar på sjohistoriska.se.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0455-35 93 58 | Mobil: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Historiska fartyg k-märks

Wed, 18 Dec 2013 06:55:00 +0100

Att bevara, använda och utveckla verksamheten kring dessa fartyg engagerar tusentals entusiaster runt om i Sverige.

– Vi är väldigt stolta och glada över att nu kunna presentera ytterligare sex k-märkta fartyg, säger intendent Claes Wollentz på Sjöhistoriska museet. För Sjöhistoriska är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De här fartygen är viktiga för en levande kustkultur.

Ägarna ansöker själva om att få sitt fartyg k-märkt. Utmärkelsen kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik och som främjar kunskapen om sjöfartshistorien.

De sex nu k-märkta fartygen presenteras nedan. Läs mer om k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete på www.sjohistoriska.se. Där finns också listan över samtliga k-märkta fartyg.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Belone/ SKGU, Hemmahamn: Fiskebäckskil

Byggd 1943, Hällevikstrand
Material: Ek på ekspant.
Längd: 13.47 m. Bredd: 4.80 m. Brt: 24 brt
Fiskefartyg, forskningsfartyg.

Belone är ett klassiskt fiskefartyg som förr var verksamt i räkfiske. Från 1943 till 1970 hörde hon hemma i Strömstad med namnet Paulona, SD 846. Fartyget representerar det betydelsefulla kustfisket. Från 1970 övergick fartyget till att bli forskningsfartyg för Institutionen för biologisk grundutbildning vid Uppsala universitet. Fartyget byggdes då delvis om och klassades som passagerarfartyg och namnändrades till Belone (latin för näbbgädda).

Dynäs II/ SIDR, Hemmahamn: Sandö, Ångermanälven
Byggd 1910, Härnösand Mekaniska Verkstad & Varv
Material: Järn.
Längd: 20.4 m. Bredd: 4.36 m. Djup: 2.4 m. Brt: 17 brt
Bogserbåt.

Bogserbåten Dynäs II byggdes 1910 på Härnösand Mekaniska Verkstad & Varv för att utöver timmerbogsering även fungera som representations- och rekreationsfartyg åt beställaren konsul Ekman. Därför skiljer hon sig från dåtidens övriga bogserbåtar genom att ha överbyggnad i
teak med blanka mässingsdetaljer och en speciell salong för konsuln inredd med mahogny och röd sammet. Konsuln bjöd 1934 kronprins Gustav Adolf och kronprinsessan Louise på lunch ombord i den vackra salongen. Den stora råoljemotorn, en Skandia 465C 4-cylindrig tändkulemotor på 240 hk. installerades 1955 och ersatte den tidigare ångmaskinen som var på 140 hkr. Dynäs II är i mycket gott skick där såväl skrov, däckshus, inredning och maskin renoverats och underhålls med hög ambitionsnivå.

Ekefjord/ SKAD, Hemmahamn: Rönnäng
Byggd 1961, Rönnäng
Material: Ek på ekspant.
Längd: 23.96 m. Bredd: 6.00 m. Djup: 2.94 m. Brt: 99 brt
Fiskefartyg.

Ekefjord är ett klassiskt fiskefartyg byggd i Rönnäng 1961 på beställning till Åstol med beteckningen LL715. Fartyget har senare bland annat varit hemmahörande i Simrishamn och på Öckerö. Ekefjord gick i fiske fram till 2009 och tillhörde de större träfiskebåtarna. Fartyget byggdes med styrhytt av aluminium och var ett av de första fartyg som levererades med valback i nitad aluminium. Maskin har bytts ett par gånger och smärre modifiering har skett av inredningen.

Hamnfärjan II/ SFB-7121, Hemmahamn: Marstrand
Byggd 1948, Kungsviken
Material: Ek.
Längd: 9.33 m. Bredd: 3.61 m. Djup: 1.52 m. Brt: 17 brt
Färja

Hamnfärjan II byggdes 1948 i Kungsviken på Orust. Den blev i det närmaste identisk med sin föregångare, Hamnfärjan I. Färjan drivs av en elektrisk motor på 8 hk (ASEA) och har 40 batterier vilka sammankopplade ger 80 Volt. Färjan laddades automatiskt med ström varje gång man lade till både på Martrandssidan och på Koön. Hamnfärjan II trafikerade Marstrands hamn fram till
juni 1985. För att förhindra att hon skrotades bildades då föreningen Färjans Vänner vars målsättning är att bevara färjan för framtiden så att den fortsatt kan fungera som ett inslag i hamnbilden. Färjan är unik och är en av mycket få elektriskt drivna färjor. Färjan kallades allmänt "Spårvagnen" på grund av sitt utseende, den blå färgen och likartad teknik, som påminde om en spårvagn. Ca åtta miljoner passagerare har åkt med Hamnfärjan II under den tid hon var i aktiv tjänst. Färjan genomgick en omfattande renovering 1996-1999.

Kalmarsund / SCAR, Hemmahamn: Göteborg
Byggd 1953, Örlogsvarvet Stockholm.
Material: Stål.
Längd: 29 m. Bredd: 7.4 m. Djup: 3.1 m. Brt: 240 brt
Minutläggare

Kalmarsund, fd minutläggare Mul 13 byggd 1953 för minutläggning och minlinjeunderhåll. Fartyget har genomgått flera ombyggnader under sin aktiva tid som örlogsfartyg. Idag ingår Kalmarsund i Maritimans samling av fartyg som en representant för kustförsvaret. Ambitionen är att bevara henne och använda fartyget för att visa hur det svenska kustförsvaret fungerade förr. Fartyget representerar en typ av fartyg som under efterkrigstiden varit vanlig i skärgårdsmiljön, kring våra viktiga hamnar och baser.

Ymer, Hemmahamn: Härnösand
Byggd: 1934, Östhammar.
Material: Ek på järnspant.
Längd: 8.50 m. Bredd: 2.70 m.
Lotsbåt

Tjänstebåt nr 3, Ymer, byggdes 1934 på Östhammar båtvarv för Bönans lotsstation. Båten är klinkbyggd och från början försedd med öppen styrhytt. Åren 1948-49 skedde viss ombyggnad med inbyggd styrhytt och ny Sefflemotor på 25 hkr. På Ymer finns bevarat äldre beslag, utrustning samt en genuin interiör och exteriör.

Plåta ett k-märkt fartyg - i världens största fototävling

Thu, 29 Aug 2013 06:23:00 +0200

Taj Mahal, grekiska amfiteatrar och Draculas slott. Fartygen som k-märkts av Sjöhistoriska museet är i gott sällskap när fototävlingen Wiki Loves Monuments drar igång.

- Det visar att k-märkningen är viktig, och att vårt flytande kulturarv är viktigt att bevara, säger Hans-Lennart Ohlsson, chef på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

Den 1 september startar fototävlingen Wiki Loves Monuments, en tävling som fokuserar på vårt kulturarv, som fornminnen och kulturhistoriskt intressanta byggnader. I Sverige ingår även
de fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet.

- Det är en spännande tävling, med en spännvidd från ruiner till modernistisk arkitektur och fyrar och fartyg, säger Hans-Lennart Ohlsson.

I Guinness rekordbok är tävlingen utsedd till världens största fototävling, och alla är välkomna att tävla. Förra året tävlade över 15 000 fotografer som tillsammans skickade in 350 000 bilder.

Tävlingen pågår under hela september och är inledningsvis indelad i landstävlingar. I Sverige kan du tävla i tre kategorier, förutom k-märkta fartyg finns kategorierna fornminnen och k-märkta byggnader.

- Vi är jätteglada över att få vara en del av den här tävlingen. Det känns prestigefullt att tävla i samma tävling med kända, men även okända, monument över hela världen, säger Claes Wollentz, 1:e intendent på Sjöhistoriska museet, och ansvarig för k-märkningen.

En jury utser vinnare i de tre kategorierna, dessutom går de tio bästa svenska bilderna vidare till en
internationell final.

- Drömmen är förstås att ett k-märkt fartyg hamnar i toppskiktet i den internationella tävlingen, säger Claes Wollentz.

Förra året skickades det in över 100 bilder av k-märkta fartyg. Priset för bästa fartygsbild gick till Jan Edman för hans bild på M/S Sunnan.

Tävlingen pågår under hela september. Vinnarna utses under hösten.

Var med och tävla – så här gör du!

På Wiki Loves Monuments webbsida kan du skapa ett användarkonto, om du inte redan har ett, och ladda upp dina bilder. Du kan ladda upp bilder mellan 1 september och 30 september 2013.

Här finns även en lista över de fornminnen, byggnadsverk och k-märkta fartyg som ingår i tävlingen. Listan över k-märkta fartyg hittar du även på Sjöhistoriskas webbplats.

Bilderna i tävlingen kommer vara fria att använda, för vem som helst. Det innebär att de bilder som laddas upp i tävlingen kan dyka upp i artiklar och andra sammanhang.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, intendent, Sjöhistoriska museet
fredrik.blomqvist@maritima.se
08-519 549 38

Åtta fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet

Tue, 04 Jun 2013 06:00:00 +0200

Dagböcker från svenska insatser utanför Somalia blir utställning

Mon, 20 May 2013 05:07:00 +0200

Dagböcker från svenska insatser utanför Somalia blir utställning.
Vi var där öppnar på Sjöhistoriska den 24 maj. Pressvisning 23 maj kl 13:30.

Sjöhistoriska museet har i flera omgångar låtit personer i Marinen och Kustbevakningen skriva dagbok under insatserna för att skydda fartyg från piratattacker vid Afrikas horn. Nu blir dagböckerna utställning.
– Under flera år har vi läst, hört och sett reportage om piratverksamheten i vattnen utanför Somalia. Ofta har det varit övergripande beskrivningar om dramatiska händelser, långt från vår vardag i Sverige. Ett litet steg mot att förstå vad som pågår är att lyssna på de som har varit där, säger Johan Gustafsson utställningsproducent på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

Somalia har i många år varit drabbat av krig och svält. I början på 2000-talet blev piratattacker ett stort problem utanför landets kust. I små snabba båtar anfaller pirater handelsfartyg och tar dem, deras besättningar och last som gisslan och kräver stora lösensummor. År 2008 beslutade EU att skicka en flottstyrka för att stoppa piraterna och skydda fartygen som var lastade med förnödenheter till den somaliska befolkningen.

Sjöhistoriskas tidigare utställning ”Vem är pirat?” redogjorde för de förhållanden som gör att sjöröveri uppstår, dels ur ett historiskt perspektiv men framför allt utifrån dagens pirater i Adenviken.
– Då fokuserade vi på de somaliska piraternas egna berättelser om sina livsvillkor och den internationella verksamhetens inverkan. Den nya utställningen skildrar mötet med dessa villkor utifrån åtta av de svenskar som deltagit i insatserna, säger Johan Gustafsson.

Precis som i verkligheten blir utställningen Vi var där en resa med avsked och ankomst till en ny plats med helt andra förutsättningar än den vanliga vardagen hemma. Tätt följt av de nya arbetsuppgifterna med eskortering av fartyg och spaning och jakt på pirater. Därefter kommer de egna reflektionerna om vad man har varit med om. Och i väntan på hemfärd, innan man lämnar utställningen, får man dessutom möjlighet att lyssna på en intervju med en av de somalier som nu bor i Sverige men som har erfarenheter av de internationella insatserna.

– Vi har skapat en spännande utställning för hela familjen, en utställning som fångar besökaren och som ger möjligheter att förstå och diskutera allvarliga händelser som man sett på nyheterna. En referensgrupp med ungdomar från 10 år och uppåt har hjälpt oss med innehållet och förhoppningen är att besökarna får en bild av hur det är att arbeta långt hemifrån och av hur globaliserat vårt samhälle är, säger Johan Gustafsson.

Utställningen Vi var där öppnar den 24 maj.
Sjöhistoriska har öppet med fri entré tisdag-söndag 10-17.

Utställningsproducent: Johan Gustafsson, Sjöhistoriska museet
Formgivare: Morten Ravnbö-Sätren

Pressvisning
Representanter för media är välkomna till förhandsvisning den 23 maj kl 13:30. För mer information om pressvisning och pressmaterial kontakta:
Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Kontaktpersoner
Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se 08-519 548 36

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Fem fina fartyg får utmärkelse

Wed, 15 May 2013 10:30:00 +0200

Sydfart, med hemmahamn i Kalmar, byggdes vid Thorskogs Mek Verkstad och Skeppsvarv 1879 åt skeppsredaren Gustav Silvén i Säffle och fick namnet Olof Trätälja efter den värmländske vikingahövdingen. När Sydfart köptes till Öland 1977 fick hon sitt nuvarande namn.
Sydfart är Sveriges äldsta i trafik varande fraktfartyg, en rikskändis i sjöfartskretsar och kanske också ett av världens äldsta fraktfartyg i kommersiell lasttrafik. Ägare är ett partrederi som bevarar och använder fartyget i viss fraktfart. Sydfart har en intressant och väldokumenterad historia.

Flora från Nynäshamn är en före detta ångslup som byggdes i Kristinehamn inför Stockholmsutställningen 1897. En ångmaskin var monterad midskepps och taket var ett canvastak som hölls upp av stolpar utefter sidorna. Passagerarna, upp till 120, satt på bänkar. Än idag finns några av dessa bänkar kvar. Fartygets historia är den vanliga för de mindre passagerarfartygen i lokalsjöfart. Förändringar av Flora har skett vid några tillfällen och ingår i fartygets historia. Hon trafikerade Stockholms innerstad fram till första världskriget, därefter köptes fartyget av Stockolms Ångbåtsaktiebolag som hade Flora i trafik fram till andra världskriget. Efter kriget byggdes Flora om till det utseende hon har idag och sattes i trafik i Stockholms mellanskärgård. Skicket idag, som motoriserat passagerarfartyg, är som efter ombyggnaden 1952.

Stegeholm, Stockholm, byggdes 1950 i mahogny, på Rosättra Båtvarv och levererades till Bertil Sjöberg Sjö-taxi i Stockholm. Hon är en av de sista öppna träsightseeingbåtarna i Stockholm och har varit i trafik, i stort sett oavbrutet, sedan hon byggdes 1950. Hennes linjer är tidstypiska, framtagna av Jac M Iversen och hon har genomgått en försiktig renovering i Strömma Turism & Sjöfart AB: s ägo. Stegeholm är hemmahörande i sin ursprungliga miljö och används på samma sätt som då fartyget var nytt.

Tärnan af Karlstad med hemort i Strömsund är en före detta ångslup byggd 1896 i Karlstad för trafik mellan Nättraby och Karlskrona. Fartygets såldes därefter till Hasslö och döptes om till Tärnan. 1951 kom hon till Göteborgs Trafik AB och köptes senare av Öckerö kommun. Tärnan motoriserades 1950 och 1955 byggs nuvarande däckshus och styrhytt i tidstypiskt utförande av aluminium.
Från 1960-talet och framåt följde flera olika ägarbyten och 1998 kom Tärnan till Indalsälven men var då i dåligt skick och låg länge upplagd på land. Från 2006 har en omfattande renovering gjorts och hon drivs nu av Föreningen Vattudalens kulturbåtar som arbetar för en levande fartygstrafik på Ströms Vattudal i Jämtland. Skicket idag som motoriserat passagerarfartyg är som efter ombyggnaden 1955.

En miljon till det flytande kulturarvet

Wed, 08 May 2013 06:00:00 +0200

Det ekonomiska stödet är mycket efterfrågat. I år har Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, tagit emot 39 ansökningar om totalt 7.5 miljoner kronor.

För Sjöhistoriska är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Arbetet med detta engagerar ett stort antal människor, främst genom ideella föreningar runt om i landet. Möjligheten att få vara med ombord lockar varje år tusentals intresserade. De historiska fartygen är viktiga för en levande kustbygd och skärgård med utvecklad kulturturism.

– Att bevara och använda historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Vi tror ändå att pengarna stimulerar till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2013
Asta av Smögen, Kungshamn, Före detta fiskefartyg
Constantia, Solna, Skolsegelfartyg
Harry, Lysekil, Bogserbåt
Herbert, Alingsås, Ångbogserare
Isolda, Göteborg, Segelfartyg
Linnea, Gamleby, Skolsegelfartyg
Tärnan av Waxholm, Stockholm, Ångslup
Svanevik, Stockholm, Segelfartyg
Sydfart, Kalmar, Lastmotorfartyg

Fartygen beskrivs kort nedan, mer information finns på Sjöhistoriska museets hemsida.

Kontakt
Claes Wollentz, intendent, Sjöhistoriska museet
claes.wollentz@maritima.se
0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, intendent, Sjöhistoriska museet
fredrik.blomqvist@maritima.se
08-519 549 38

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

SMÖGEN
Asta av Smögen – 200 000 kr
Fiskebåten Asta av Smögen byggdes 1916 på Ringens varv i Marstrand. Hon var en av de första fiskebåtarna som utrustades med elektricitet och trålvinsch. Asta gick i yrkesmässigt fiske till 1981 då hon övertogs av föreningen Tollar & Seiel för att bevaras som museifiskefartyg. För stödet ska man byta bordläggning och spant

SOLNA
Constantia – 50 000 kr
Constantia är byggd 1908 i Marstal och är ett före detta seglande fraktfartyg. Constantia är en tvåmastad skonare och gick i fraktfart fram till 1967. Idag ägs fartyget av Stiftelsen Solnaskutan och används som skolsegelfartyg. Pengarna ska användas till en ny mast.

LYSEKIL
Harry – 100 000 kr
Bogserbåten Harry byggdes i Gävle 1887. Fartyget har använts för att bogsera pråmar och timmer. År 1950 byttes ångmaskinen ut mot en Skandiamotor och hon blev därmed en av Mälarens kraftigare bogserbåtar. Idag ägs Harry av föreningen L. Laurin i Lysekil som har som syftet att bevara och använda Harry för att förmedla kunskap om en viktig epok i Lysekils historia där Skandiamotorerna tillverkades. Bidraget ska användas till en motorrenovering.

ALINGSÅS
Herbert – 100 000 kr
Herbert är byggd vid Eriksbergs Mek Verkstad 1905 som isbrytande bogserbåt för timmertransport och pråmdragning på Dalslands kanal. Herbert är den enda ångbåt som finns kvar i drift från Eriksbergs produktion från tidigt 1900-tal.
Idag bevaras och används Herbert med koleldad panna och ångmaskin i original av Mjörns Ångbåtsförening i Alingsås. Stödet bidrar till att bekosta nya tuber i ångpannan.

GÖTEBORG
Isolda – 200 000 kr
I augusti 1902 levererades Isolda till Göteborgsrederiet Korn & Kjellberg. Hon byggdes vid Lödöse varv, riggades som tremastskonare och sattes tidigt i transocean trafik. År 1909 blev Carl Julius Ahlgren befälhavare ombord. Hans tid som skeppare på Isolda från 1909 till 1960 är unik inom svensk sjöfart. Familjen fanns alltid med, 4 barn föddes och växte upp ombord. Isolda ägs i dag av en förening som ska återställa fartyget i skick så nära ursprunget som möjligt. Avsikten är att hon åter ska bli ett seglande skepp, att användas för seglarskolor, ungdomsverksamhet, utställningar med mera. Nu ska undermaster och bogspröt tillverkas.

GAMLEBY
Linnea – 100 000 kr
Linnea byggdes 1915 i Sjötorp som ett seglande fraktfartyg. Fartyget är en typisk representant för skonarriggade jaktskrov byggda i Sjötorp och fartyget var yrkesverksamt fram till 1965. Sedan 1968 har det genomförts mycket stora arbeten för att bevara Linnea som idag används främst för skolseglingar och charterturer. Stödet ska bidra till finansiering för att återskapa den stora lastluckans ursprungliga utförande.

STOCKHOLM
Tärnan av Waxholm – 100 000 kr
Ångslupen Tärnan byggdes 1901 vid Södra Varvet för Waxholmsbolagets lokaltrafik till öarna runt Vaxholm. Fram till 1952 hörde ångslupen Tärnan hemma i Waxholm. Därefter såldes fartyget till Norrköping, motoriserades och byggdes om. 1985 köptes hon tillbaka till Stockholm av bland andra Stiftelsen Skärgårdsbåten och återfick namnet Tärnan. En successiv renovering har därefter skett. Nu ska den renoverade ångpannan installeras.

STOCKHOLM
Svanevik – 50 000 kr
Svanevik är byggd i Holland 1914 för att segla i Nordsjön, utefter tyska kusten samt Östersjön. Svanevik såldes1939 till Sverige och var från 1947 hemmahörande i Västervik. Hon gick i fraktfart fram till slutet av 1960-talet. Svaneviks utseende idag är i huvuddrag detsamma som efter ombyggnader på 1940-talet. Maskinen ombord är en 1 cylinders June Munktell tändkulemotor från 1939. Bidraget ska hjälpa till att bekosta nya sidosvärd till fartyget.

KALMAR
Sydfart – 100 000 kr
Sydfart byggdes vid Thorskogs Mekaniska Verkstad och Skeppsvarv 1879 och fick namnet Olof Trätälja efter den värmländske vikingahövdingen. När fartyget köptes till Öland 1977 fick hon sitt nuvarande namn Sydfart och har sedan dess gått i Östersjöfart. Sydfart är Sveriges äldsta fraktfartyg som fortfarande går i trafik och kanske också ett av världens äldsta fraktfartyg i kommersiell fart. Nuvarande ägare övertog fartyget 2012, det är ett partrederi med mestadels sjöfolk som planerar att bevara och fortsätta använda Sydfart i fraktfart. Stödet ska användas för byte av plåtar i skrov och däck.

Följ spår i natten i Museiparken den 20 april

Wed, 10 Apr 2013 05:59:00 +0200

De fem museerna i Museiparken på Gärdet gör åter gemensam sak under Kulturnatten.
Den 20 april är temat ”Spår i natten!”

– Det känns väldigt kul att kunna bjuda Museiparkens besökare på ett så här spännande och sammanhållet program. Samarbetet innebär både att vi kan öka intresset för hela området och kan lägga våra programpunkter utan krockar. Besökarna behöver inte missa någonting. Kulturnatten passar bra för den här typen av samarbete men det är något som vi gör även i andra sammanhang, säger Karin Fredriksson, programansvarig på Sjöhistoriska museet.

Under Kulturnatten är kollektivtrafiken förstärkt och dessutom går det att ta sig till Museiparken med båt.

I Museiparken på Gärdet ingår Polismuseet, Riksidrottsmuseet, Tekniska museet, Etnografiska museet och Sjöhistoriska museet. Under Kulturnatten har varje museum sitt specialinslag en viss tid. Men det är aktiviteter hela tiden och lätt att röra sig mellan museerna som man vill. Fri entré till Kulturnattens aktiviteter.

Museiparkens program under Kulturnatten den 20 april 2013
För museernas hela program under natten, se respektive hemsida.

Tekniska museet inleder kvällen med sitt första program 18.00. Då erbjuds de yngre Kulturnattsbesökarna gå i spåren efter museets vakt i en spännande rundvandring.
Kanske träffar man på Brukspatronen i gruvan eller någon annan av museets historiska
gestalter! I övrigt hyllar man dataspelskulturen på Tekniska museet med dataspelskonst och dataspelsmusik. Postorkestern framför 8-bitarsmusik med fullt symfonisk blås och slagverk. Från kl 23.00 blir det nattklubb med bandet PowerPlay tills man slutligen stänger kl 02.00.
www.tekniskamuseet.se

Kl 19.00 går Sjöhistoriska museets första föredrag av stapeln. Arkeologen och Birkaguiden
Andreas Forsgren berättar om vikingatida båtgravar i "Hädanfärd i båt - i
döda vikingars spår".
Under kvällen kan man också höra museets marinarkeologer, Jim Hansson och Marcus Hjulhammar, berätta om spåren efter forna kulturer som finns överallt - under Stockholms gator inte minst. Minsta fragment kan avslöja livet som en gång var.
www.sjohistoriska.se

20.00 fortsätter föredragen Riksidrottsmuseet. Här har man spårat upp framgångsrika kvinnliga idrottare under 1900-talet och berättar om deras med- och motgångar i föredraget: ”Visst har väl hennes majestät kvinnan de egenskaperna!” Aktiviteterna fortsätter sedan hela kväll med filmklipp med ett urval av Sveriges bästa idrottskvinnor genom tiderna. Visning av Rariteter ur samlingarna. Frågesport med fina priser, utställningarna ”Idrott och kultur”, ”Idrottsliv”, ”Idrottshistoria”, ”Den femte Olympiaden – en utställning om Olympiska Spelen 1912”. Testa
din förmåga och lär dig mer om hur du kan mäta dina prestationer i vårt SportLab, lyssna på inslag ur Radioarkiv se korta filmklipp från filmarkivet. Visning av filmen ”Tre musketöser”, en propagandafilm om husmorsgymnastik från 1944.
www.riksidrottsmuseet.se

21.00 är det dokumentärfilm om Kon-Tiki på Etnografiska museet. Spelfilmen Kon-tiki
med Gustaf Skarsgård i rollen som Bengt Danielsson har nyligen haft premiär. Vi
visar dokumentärfilmen om Thor Heyerdahls färd över Stilla Havet på en
balsaträflotte. Med ombord var Bengt Danielsson, chef för Etnografiska museet under senare delen av 1960-talet. Olaf Winter, som doktorerar på Söderhavet, ger en introduktion till Heyerdahl och hans omstridda teorier.Här bjuds det dessutom på ”spår i natten” för alla smaker och intressen. Mockasinspår och frågesport och japanska spökhistorier. Restaurang Matmekka med eko-reko, närodlat och gemo-fri mat.
www.etnografiska.se

22.00 (och även 19.00) kan man delta i ett seminarium på polismuseet. “När det osannolika visar sig vara sant – om fallet Lasermannen”.
En av Sveriges främsta brottsutredare, kriminalkommissarie Jan Olsson berättar om och visar material från utredningen. Spår, händelser och iakttagelser från olika brott kopplades samman och
fällde Lasermannen. Han jämför även med liknande aktuella fall. Varje timme hålls dessutom visningen ”Spår på Brottsplatsen”. Vilka spår lämnar förövaren på en brottsplats? Vad kan polis och
domstol förstå av skeendet genom de kvarlämnade spåren som blodstänk och skoavtryck? Undersök Polismuseets autentiska brottsplats och lär dig mer om de metoder kriminaltekniker använder.
www.polismuseet.se

Kulturnatten: www.kulturnattstockholm.se

Nautisk litteratur i centrum på Sjöhistoriska

Thu, 14 Mar 2013 12:30:00 +0100

Den 16 och 17 mars är det Boknautika på Sjöhistoriska. Museet fylls av författare, förläggare och spännande föredrag. Många förlag finns på plats med bokbord, det är bokrea och utförsäljning ur museets butik och bibliotek. Båda dagarna bjuds det på en lång rad fördrag och bildvisningar till exempel visar Dag Ekholm bilder från den klassiska världsomseglingen med Lunkentuss och Claes-Göran Wetterholm berättar om litteraturen kring Titanic.

Museet är öppet med fri entré kl 10-17 den 16 mars har dessutom arkivet lördagsöppet kl 11-15.

Läs mer om alla medverkande och se helgens hela program på www.sjohistoriska.se.

Pressinbjudan: Rädda vår kust – Kustbevakningen öppnar utställning på Sjöhistoriska

Mon, 18 Feb 2013 10:11:00 +0100

Rädda vår kust handlar om Kustbevakningens arbete när det är som smutsigast. Bilder, filmer och en modell visar ett stort oljeutsläpp i ett kustområde och hur Kustbevakningen arbetar med att ta upp oljan. Utställningen handlar också om kustbevakningsflygets roll i spaningen efter utsläpp till sjöss och visar dykutrustning som används. Rädda vår kust öppnar för allmänheten den 21 februari på Sjöhistoriska museet i Stockholm som är en del av Statens msritima museer.

Den 20 februari kl 13 är representanter för media välkomna. Kustbevakningens generaldirektör Judith Melin inviger tillsammans med Statens maritima museers överintendent Robert Olsson utställningen, som särskilt vänder sig till barnfamiljer och ungdomar. Hedersgäster är klass 2 B, Borgvallaskolan och klass 5-6, Ektorps skola, i Nacka.

Varje år rör sig 40 000 till 60 000 fartyg i östersjöområdet och runt 300 miljoner ton olja fraktas över Östersjön. Genom det smala Öresund passerar 36 000 fartyg varje år. 57 000 gånger varje år avgår en färja, och lika många gånger anländer en färja till svensk hamn.

Fartygen blir allt större och lasterna av olja eller andra ämnen som kan vara skadliga för naturen, blir därför större. Om ett sådant fartyg går på grund, eller kolliderar med ett annat fartyg, kan stora mängder olja komma ut i havet.

Vid utsläpp till sjöss ska Kustbevakningen arbeta för att stoppa läckaget, förhindra att utsläppet sprider sig och ta upp så mycket som möjligt ur vattnet innan det når land. Olja kan spridas fort i vatten och det är viktigt att komma igång med arbetet att rädda miljön så snabbt det går. Det bästa är om det går att ta upp oljan redan till sjöss. Det är både dyrare och svårare att hantera olja vid stranden och när den kommit upp på land.

För frågor om utställningen kontakta Lotta Brandström, Kustbevakningen: lotta.brandstrom@kustbevakningen.se

På www.kustbevakningen.se finns mer information om utställningen, om oljeutsläpp och Kutbevakningens arbete. Bilder från oljeupptagningen som utställningen berättar om finns här: www.kustbevakningen.se/media/bildarkiv/miljoraddning/operation-kyrkesund

Rädda vår kust - mer information

Mon, 18 Feb 2013 10:11:00 +0100

Klassiska fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet

Fri, 21 Dec 2012 09:00:00 +0100

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har k-märkt fritidsbåtar sedan 2009. Den här gången ges utmärkelsen till sex motorbåtar och tre segelbåtar. De flesta av dem har hemmahamnar i Stockholmstrakten men i år får Skåne sin första k-märkta fritidsbåt.

– Det är en intressant blandning av båtar som nu k-märkts. Den öppna trämotorbåten Clarenca från 1907 har vårdats av samma ägarfamilj i åttio år och så har vi Firally-båten Frall Ann, från 1965 som är helt i plast. Bland segelbåtarna finns Svenska kryssarklubbens smäckra lottbåtar Delfin II från 1927 och Sabina från 1937 med, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Båtägarna har gjort föredömliga insatser både när det gäller restaurering och dokumentation.

– Ägaren till femtiotalspärlan Elise har med ett imponerande arbete fått originalmotorn från 1952 i körbart skick, bland annat genom att spåra upp reservdelar i England. Och ägaren till Agnes II från 1918 har lagt ned mycket möda på historiska efterforskningar. De visar bland annat att en av båtens tidigare ägarfamiljer till och med skrivit en barnramsa kring båtnamnet, säger Fredrik Blomqvist.

K-märkning av fritidsbåtar görs för att öka allmänhetens kunskaper om den äldre fritidsbåtsflottans historiska värden och uppmuntra de insatser som ägarna gör för att bevara dessa båtar. Ägarna ansöker själva om att få just sin båt k-märkt, och därmed klassad som kulturhistoriskt värdefull. För att kvala in som k-märkt måste båten ha byggts före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige. Till skillnad från reglerna kring byggnadsminnen, bygger k-märkningen av fritidsbåtar inte på lagstiftning och innehåller heller inga förbud.

Ifjol utvärderades projektet som blivit en ordinarie del av museets verksamhet och båtarnas ägare kan nu skaffa ett specialtillverkat emaljmärke som bevis på utmärkelsen.

– Utvärderingen visar att k-märkningen är värdefull och välfungerande. Den har blivit väldigt uppskattad och har gett mycket uppmärksamhet åt ett kulturarv som finns spritt över hela landet, säger Fredrik Blomqvist.

För mer information om Sjöhistoriskas arbete med fritidsbåtar och fartyg se www.sjohistoriska.se.

Pressbilder
Pressbilder på de senast k-märkta fritidsbåtarna finns längst ner på sidan.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mobil: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Motorbåten Agnes II, byggd 1918 på Rosättra varv, Norrtälje.
Nuvarande ägare bosatt i Västerhaninge, Stockholms län
Till den första generationens fritidsbåtar hör Rosättrabygget Agnes II ritad av CG Pettersson från 1918. Genom åren har en del mindre förändringar och ombyggnationer gjorts – något som är väldokumenterat och därmed en del av båtens historia. Agnes II är i ett mycket gott skick och har tack vare sin nuvarande ägare en synnerligen väldokumenterad historia. Till exemplen hör berättelserna om ägarfamiljernas och båten – där å ena sidan den förste ägarens egenhändigt illustrerade motorinstruktion finns, å andra sidan en barnramsa om båten från tiden kring 1970.
Ägare: Linus Fast, Västerhaninge, Stockholms län, tel: 0709-27 74 07

Segelbåten Bonita, byggd 1964 i Nötesund på Orust.
Nuvarande ägare bosatt i Bålsta, Uppsala län
Vindöbåtarna från Nötesund är välkända och väl seglande båtar. De var populära inte bara i Sverige – utan exporterades bland annat till Tyskland. Havskryssaren Bonita (en Vindö 30:a) är både tidstypisk och välbevarad. Tack vare kunskap om ägarlängdkan båten kopplas till hemmavatten från Skellefteåtrakten i norr till Stockholms skärgård i söder. Ytterligare efterforskningar kan öka det kulturhistoriska värdet. Bonita är i gott skick – tack vare ett relevant underhåll. Till autenticiteten hör även att både rigg och motor är original från mitten av 1960-talet.
Ägare: Hans-Peter Boll, Bålsta, Uppsala län, tel 0739-40 00 88

Motorbåten Clarenca, byggd 1907 på Liljeholmen i Stockholm
Nuvarande ägare bosatt i Rejmyre, Östergötlands län
Den öppna motorbåten Clarenca tillhör pionjärgenerationen fritidsbåtar. Båten byggdes redan 1907 på Liljeholmen i Stockholm och tillhör C G Petterssons första konstruktioner. Båten beställdes sannolikt åt en av Sveriges motorintresserade pionjärer – nämligen Clarence von Rosen. Sedan nuvarande ägarens föräldrar köpte båten tidigt på 1930-talet har den använts och underhållits på ett mycket omsorgsfullt sätt.
Ägare: Jan Hagström, Rejmyre, Östergötlands län, tel 070-34 40 820 alt 0150-40 17 17

Segelbåten Delfin II, byggd 1927 på Rosättra varv, Norrtälje.
Nuvarande ägare bosatt i Limhamn, Skåne län
Kustkryssaren Delfin II var Svenska kryssarklubbens första lottbåt. Det är en välbevarad segelbåt i mycket gott skick – resultatet av en rad medvetna ägare. Nödvändigt underhåll har utförts på föredömligt traditionellt sätt. Båten konstruerades av den välkände Erik Salander och byggdes på Rosättravarvet. Nuvarande ägare redovisar en mycket omfattande historik som höjer båtens kulturhistoriska värde.
Ägare: Anders Liljefors, Limhamn, Skåne län, tel: 070-20 75 052

Motorbåten Elise, byggd 1952 på Vätövarvet, Norrtälje
Nuvarande ägare bosatt i Stockholms stad och län
Konstruktören Jac M Iversens dubbelruffade motorbåt byggd 1952 på Vätövarvet är en elegant strömlinjeformad skapelse. Känslan när man ser båten med sin intakta originalmotor är en fläkt från femtiotalet. Elises utseende ligger helt i linje med originalet – och ägarens insatser för att renovera originalmotorn har varit mycket omfattande.
Ägare: Stefan Wendin, Stockholms stad och län, tel 070-48 33 771

Motorbåten Eystra, byggd 1931 på Sjöexpress varv, Lidingö
Nuvarande ägare bosatt i Åkersberga, Stockholms län
Motorbåten Eystra är en klassisk C G Pettersson-konstruktion från 1931. Båten är trots sin dramatiska historia idag i ett skick som inte ligger långt efter det ursprungliga. Detta tack vare en nödvändig upprustning och rekonstruktion som gjorts under de senaste åren. Även Eytras historia har genom efterforskningar på senare tid blivit föredömligt klarlagd.
Ägare Kent Werner & Birgitta Nyberg, Åkersberga, Stockholms län, tel: 0705-70 09 95

Motorbåten Frall Ann, byggd 1965 på Fisksätravarvet, Saltsjöbaden.
Nuvarande ägare bosatt i Saltsjöbaden, Stockholms län
Motorbåten Frall Ann är en tidstypisk plastbåt från mitten av 1960-talet. Båten är idag i skick som trots sin ålder är mycket likt hur den såg ut när den lämnade varvet. Båtmodellen är dessutom exempel på när de svenska båtvarven anammat det nya materialet glasfiberarmerad plast.
Ägare Hans Brandt, Saltsjöbaden, Stockholms län, tel: 070-349 00 56

Motorbåten Iris, byggd 1954 på Almags varv, Orust.
Nuvarande ägare bosatt i Sjömarken, Västra Götalands län
Den lilla sportbåten från Almags varv tillhör pionjärgenerationen vad gäller byggnadsmaterialet glasfiberarmerad polyesterplast kombinerad med trä. Just denna båt har en intressant känd historia – och tack vare en medveten ägare har den nu återfått sin forna glans. Under åren har ägarna egentligen aldrig gjort några ändringar – vilket gör att inga historiska spår tagits bort vid renoveringen. Iris är en båt som betecknades med namnet Realloy-pilen när den byggdes, ger idag samma intryck som den gjorde då den lämnade varvet på mitten av 1950-talet.
Ägare: Lasse Snygg, Sjömarken, Västra Götalands län, tel: 0702-58 54 02

Segelbåten Sabina, byggd 1937 på Westins varv i Mönsterås.
Nuvarande ägare bosatt i Stockholms stad och län
Sabina byggdes som Svenska kryssarklubbens utlottningsbåt 1937. Båten beskrevs i På Kryss 1937 som både välbyggd och med goda seglaregenskaper. I början av 1950-talet gjordes främst en omriggning av den välbekante konstruktören Arvid Laurin. Sedan dess har inga större förändringar gjorts. Genom åren har Sabina rört sig mellan några orter från Södermanland till Stockholm. Båten är i gott skick och har en ägare som är medveten om dess historia.
Ägare Einar Hagberg & Kerstin Iverfeldt, Stockholms stad och län, tel: 0736-35 93 10 eller 0708-67 57 19

Tatuera dig med Sjöhistoriska

Wed, 12 Dec 2012 11:12:00 +0100

Har du undrat hur du skulle se ut i en äkta sjömanstatuering? Nu har du chansen att prova. Med mobilappen Tatuera dig med Sjöhistoriska kan du testa, utan nålar. Och utan stålar. Den 13 december öppnar tatueringsutställningen Tro, hopp och kärlek men appen finns i App Store redan nu. Den är gratis och museet har fri entré. Lär dig mer om sjömanstatueringar!

Torsdagen den 13 december öppnar Sjöhistoriska museets Tro, hopp och kärlek, en utställning om sjömanstatueringar. Utställningen tar avstamp i Sjöhistoriska museets samling med sjömanstatueringar, en samling på drygt 170 tatueringsförlagor från 1920- och 1930-talen.

– Förlagorna är det centrala men vi vill vidga resonemanget. De klassiska sjömanstatueringarna har fått nytt liv eftersom många av de som tatuerar sig idag väljer Old School-motiv. Hur valde sjömännen sina motiv på 20-talet och vad lägger man för mening i samma motiv idag – vem vill pryda sin kropp med ett ankare, en ros eller en svala? säger Johan Gustafsson, utställningsproducent på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer.

Med mobilappen Tatuera dig med Sjöhistoriska får du tillgång till ett urval av dessa förlagor, och kan se hur du skulle se ut med dem tatuerade på din egen hud. Du får också lära dig mer om vad motiven kan ha haft för betydelse för sjömännen och vad de kan stå för idag.

– Tanken är att man ska kunna testa de här vackra förlagorna på ett säkert sätt. Du ska inte behöva tatuera dig på riktigt för att skrämma slag på dina föräldrar, säger Anders P Näsberg, varumärkesredaktör för Sjöhistoriska museets webb.

Mobilappen Tatuera dig med Sjöhistoriska är framtagen tillsammans med Sweco Position AB och finns att ladda ned från App Store, gratis. En version till Androidtelefoner kommer i början av 2013.

Kontaktpersoner

Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se0455-35 93 06

Maria Ljunggren, chef för utställningsenheten, Statens maritima museer
maria.ljunggren@maritima.se 08-519 549 09

Hans-Lennart Ohlsson, museichef, Sjöhistoriska museet
hans-lennart.ohlsson@maritima.se 08-519 549 45

Eva Hult, arkivarie, samlingsenheten, Statens maritima museer.
eva.hult@maritima.se 08-519 549 88

Mirja Arnshav, forskningssamordnare, forskningsenheten, Statens maritima museer.
mirja.arnshav@maritima.se 08- 519 549 11

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Anders P Näsberg, varumärkesredaktör för Sjöhistoriska museets webb
anders.nasberg@maritima.se 08-519 549 74

PRESSVISNING: Tro, hopp och kärlek – sjömanstatueringar på Sjöhistoriska 12.12.12 kl 12

Mon, 10 Dec 2012 06:12:00 +0100

Siljan och Dellen k-märks av Sjöhistoriska museet

Fri, 07 Dec 2012 12:30:00 +0100

Sjöhistoriska museet, som är en del av myndigheten Statens maritima museer, har beslutat att k-märka fartygen Siljan och Dellen med hemmahamn i Insjön i Dalarna respektive Moviken i Hälsingland. Genom k-märkningen vill museet uppmärksamma de historiskt intressanta fartygen som är värdefulla delar av det maritima kulturarvet. Sammanlagt är nu 115 fartyg i Sverige k-märkta.

– Historiska välbevarade fartyg har en stor betydelse för många maritima kulturmiljöer. Arbetet med att bevara och använda dem engagerar tusentals eldsjälar runt om i landet. Och ännu fler är de passagerare som kan få uppleva en resa ombord på de här flytande klenoderna, säger Claes Wollentz, 1:e intendent på Sjöhistoriska museet.

Genom k-märkningen vill Sjöhistoriska museet verka för att värdefulla fartyg uppmärksammas, bevaras och brukas. Förhoppningen är att märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta vårt historiska arv. Fartygens ägare ansöker själva om att få sitt fartyg k-märkt. Utmärkelsen kan sökas för fartyg som gått i yrkesmässig trafik under svensk flagg eller som på annat sätt främjar kunskapen om sjöfartshistorien i svenska farvatten.

Läs mer om k-märkta fartyg och om Sjöhistoriskas arbete på www.sjohistoriska.se.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
E-post: claes.wollentz@maritima.se
Telefon: 0733-40 16 40

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon:08-519 549 32

Ångvarpbåten Siljan k-märkt. Fakta:
Ångvarpbåt
Hemmahamn i Insjön
Byggd 1868, Stora Varvet, Stockholm
Material: Järn
Längd: 21.99 m, Bredd: 4.66 m, Volym: 56 brt

Siljan byggdes vid Stora Varvet i Stockholm 1868 på beställning av Stora Kopparbergs Bergslag AB. Skrovet fraktades på Strömsholms kanal till Smedjebacken och sedan vidare till Tunsta där det nitades samman. Fartyget hade ursprungligen en encylindrig ångmaskin på 16 hk och ett ångvarpspel. 1904 byttes maskinen och den compoundmaskin på 110 hk som fortfarande sitter i fartyget installerades. Siljan anpassades för att också användas i passagerartrafik.1966 köptes fartyget av nuvarande ägare som fortsatte med timmerbogsering till 1972. Idag används Siljan bland annat som representationsfartyg och bevaras med tydliga kulturhistoriska ambitioner.

Dellen – Sveriges äldsta k-märkta fartyg. Fakta:
Passagerarfartyg och bogserbåt.
Hemmahamn: Moviken i Norrdellen
Byggd 1861, Lindbergs varv, Stockholm
Material: Järn
Längd: 18.20 m, Bredd: 3.53 m, Djup: 1.93 m, Volym: 31 brt .

Dellen byggdes år 1861 vid Lindbergs varv, i Stockholm. Beställare var "Hudiksvall Steam Sawing Mill Company Limited of London", på svenska Hudiksvalls Ångaktiebolag, i folkmun kallat för Engelska bolaget. Ångmaskinen var på 20 hkr. I aktern fanns en salong, och i fören fanns utrymmet för besättningen. Båten transporterades på järnvägsvagnar till Forsa, där den sjösattes. 1868 överförs fartyget till det nybildade Hudiksvalls Trävaruaktiebolag sedan Engelska Bolaget avvecklat sin verksamhet. Ångbåten Dellen blir kvar i Dellensjöarna med hemmahamn i Forsa. Hon användes främst för persontrafik men också varutransporter. Oscar II reste med fartyget under sin kröningsresa 1873. Dellen motoriseras 1952 och har byggts om ett flertal gånger för att anpassas till olika verksamheter och industriepoker. Under 1970-taler användes fartyget för beställningstrafik med upp till 50 passagerare. Från 2004 har fartyget successivt renoverats.

Sjöhistoriska visar sina tatueringar

Tue, 27 Nov 2012 06:27:00 +0100

Med sin samling av tatueringsförlagor från tidigt 1900-tal i centrum berättar Sjöhistoriska om varför sjömän tatuerade sig och om motivens ursprung. Idag pryder sig många åter med liknande tatueringar, nu kallade Old School. Men är betydelserna de samma? Vem väljer fjärilen, vem pinuppan och vem fullriggaren? Och var finns den nakne mannen? Den 13 december öppnar utställningen Tro, hopp och kärlek på Sjöhistoriska museet.

På Sjöhistoriska museet finns en samling med nästan 200 tatueringsförlagor från 1920- och 1930-talen. De flesta har aldrig ställts ut tidigare men i Tro, hopp och kärlek visas en betydande del – nautiska stjärnor, fullriggare, exotiska djur, nakna och påklädda kvinnor, svalor, rosor, ankare och mycket mer.

– De är fantastiskt vackra, ofta enkla men rymmer stora känslor. I den hårda miljön ombord pratade man sällan om kärlek, hemlängtan eller rädsla för döden. Men den egna huden blev en sorts frizon och där fick romantiska motiv samsas med uttryck för kraft och farlighet. Flashs och tatueringar ses idag som en egen konstform och det känns väldigt kul att nu få visa våra gamla sjömanstatueringar i ett stort format, säger Maria Ljunggren chef för utställningsenheten på Statens maritima museer.

För hundra år sedan var det ingen självklarhet att tatuera sig. För sjömännen var det en identitet som stacks in i skinnet men det blev också en klassmarkör. Utställningen berättar om varför sjömän tatuerade sig och om historierna och influenserna bakom motiven och deras utveckling.

– Förlagorna är det centrala men vi vill vidga resonemanget. De klassiska sjömanstatueringarna har fått nytt liv eftersom många av de som tatuerar sig idag väljer Old School-motiv. Hur valde sjömännen sina motiv på 20-talet och vad lägger man för mening i samma motiv idag – vem vill pryda sin kropp med ett ankare, en ros eller en svala? säger Johan Gustafsson, utställningsproducent på Sjöhistoriska museet.

Genom intervjuer och samarbete med forskare, tatuerare och tatuerade ger utställningen aktuella perspektiv på museets samling. Ett par av de som varit engagerade i arbetet är Simon Ekström, docent i etnologi och lektor i maritim etnologi på Stockholms universitet och Doc Forest, en av Sveriges mest erfarna tatuerare. De både dekorativa och kommunikativa tatueringarna har fått fungera som ingång till olika tidsbundna ideal till exempel när det gäller kön och sexualitet.

– Vi vill visa hur sjömanstatueringarna hänger samman med föreställningar om manlighet och kvinnlighet, säger Johan Gustafsson. Många sjömän har genom åren tatuerat in både nakna och påklädda kvinnor. Kvinnor idag förstärker sin kvinnlighet genom att tatuera sig med kvinnor. Varför finns det nästan inga avbildade män bland tatueringsförlagorna? Och ingen utan kläder? Vi diskuterar också hur tatueringar kan särskilja olika manligheter från varandra. Långt in på 1950-talet var det till exempel mycket vanligare med tatueringar bland manskap än bland befäl, så ser det inte ut idag.

Den 13 december öppnar Tro, hopp och kärlek. I utställningen går det att provtatuera sig digitalt med ett urval av skisserna. Och i butiken finns de att köpa som fusktatueringar. Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har fri entré.

Inbjudan till pressvisning 12/12
Den 12/12 kl. 12 bjuder vi in media till en förhandsvisning av utställningen med flertalet av de involverade i produktionen på plats. För anmälan och mer information om pressvisningen kontakta: kristina.lilliehook@maritima.se

Kontaktpersoner
Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
johan.gustafsson@maritima.se0455-35 93 06

Maria Ljunggren, chef för utställningsenheten, Statens maritima museer
maria.ljunggren@maritima.se 08-519 549 09

Hans-Lennart Ohlsson, museichef, Sjöhistoriska museet
hans-lennart.ohlsson@maritima.se 08-519 549 45

Eva Hult, arkivarie, samlingsenheten, Statens maritima museer.
eva.hult@maritima.se 08-519 549 88

Mirja Arnshav, forskningssamordnare, forskningsenheten, Statens maritima museer.
mirja.arnshav@maritima.se 08- 519 549 11

Kristoffer Henrysson, redaktör, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se 08-519 549 32

Stockholms hemliga historia i ny bok

Tue, 06 Nov 2012 06:57:00 +0100

Fram till 1969 var Stockholm en delvis hemlig örlogsstad. Nu väcks det förflutna till liv i boken Stockholm Örlogsstaden. Unika bilder och kartor tar med läsaren på en guidad tur genom staden. Följ med i spåren av en spännande historia!

Örlogsfartyg, varv och befästningar – från 1520-talet och mer än 400 år framåt präglade marinen Stockholm. Verksamheten var ett tydligt inslag i stadsbilden samtidigt som delar av den hölls hemlig för allmänheten.

– Minnet av örlogsstaden riskerar att försvinna, säger Hans-Lennart Ohlsson, chef för Sjöhistoriska museet i Stockholm. Fartygen låg vid kaj eller för ankar på Stockholms ström. Örlogssjömännen och officerarna rörde sig i staden där örlogsstationen, örlogsvarvet och de privata varven tillhörde stadens större arbetsplatser.

Stockholms örlogsvarv flyttades från Djurgården till Muskö 1969 samtidigt som marinen övergav Skeppsholmen och Kastellholmen. Varvet blev en park, Skeppsholmen ändrade karaktär och stockholmarna lämnade det sista av en månghundraårig era bakom sig. I boken Stockholm Örlogsstaden berättar nu en rad namnkunniga författare och ämnesexperter om stadens marina historia.

Boken låter läsaren följa med till den siste amiralens bostad och till vraken efter ryska galärer från Karl XII:s tid. Den berättar om krigsskepp som byggts i staden och om örlogsbesök – från ryska tsarer i lustjakter och sovjetiska ubåtar till brittiska hangarfartyg.

– Med hjälp av boken kan alla som är nyfikna på Stockholm hitta spåren av 400 års marinhistoria, säger förläggaren Thomas Magnusson. Vi visar unika bilder och kartor som jag tror kommer att förvåna och fascinera många. Boken lockar till nya promenader på Skeppsholmen, Kastellholmen, Galärvarvet, Djurgårdsvarvet och Beckholmen.

Stockholm Örlogsstaden är producerad av Medströms Bokförlag i samarbete med Sjöhistoriska museet. Boken finns ute i handeln och presenteras av författarna på Sjöhistoriska museet den 28 november kl. 18.

Fakta: Stockholm Örlogsstaden
280 sidor, rikt illustrerad
Producerad av Medströms Bokförlag i samarbete med Sjöhistoriska museet. Utgiven även som Sjöhistorisk årsbok 2012–2013 i samarbete med Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm.
Författare: Magnus Anderberg, Richard Areschoug, Carl Olof Cederlund, Lars Ericson Wolke, Lars-Erik Hansson och Tommy Dahlström, Klas Helmerson, Marcus Hjulhammar, Eva Hult, Ole Lisberg Jensen, Bengt Norling, Thomas Roth, Anders Sandström, Hans Soop, Gustaf Taube.
Redaktör: Manne Dunge, Statens maritima museer
Redaktion på Medströms Bokförlag: Ludwig Haslberger (formgivning), Britta Johansson (förlagsredaktör) och Thomas Magnusson (förläggare och producent)
ISBN 978-91-7329-110-1

För recensionsexemplar och ytterligare pressbilder kontakta:
Thomas Magnusson, förläggare och producent, Medströms Bokförlag
E-post: thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se Telefon: 08-411 33 71

Kontaktpersoner
Manne Dunge, 1:e intendent Statens maritima museer och redaktör för boken
E-post: manne.dunge@maritima.se Telefon: 0455-35 93 21

Thomas Magnusson, förläggare och producent, Medströms Bokförlag
E-post: thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se Telefon: 08-411 33 71

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se Telefon: 08-519 549 32

Östersjöns vrakskatt görs tillgänglig med undervattensrobotar

Wed, 10 Oct 2012 11:00:00 +0200

Torrdykning med hjälp av undervattensrobotar gör det möjligt för en bred allmänhet att besöka de välbevarade fornlämningarna på havets botten.

Det är vinter. Året är 1709. I Dalarö hamn ligger ett lastfartyg, Anna Maria, infruset och väntar på att kunna segla vidare mot Portugal. Hon är fullastad med virke, järn och kopparplåt. Vaktmanskapet går iland för ett krogbesök och lämnar eldstaden obevakad. Plötsligt hör man ropen: ”Det brinner i hamnen!” Följ med på en resa 300 år bakåt i tiden! Med hjälp av en fjärrstyrd undervattenskamera kan du nu för första gången få se Anna Maria på riktigt nära håll samtidigt som marinarkeologer berättar om hennes spännande historia.

Vattnen runt Dalarö i Stockholm är sedan länge kända för sina många och välbevarade skeppsvrak.
De unika vraken har hittills varit en upplevelse förbehållen dykare. Men nu ska undervattensrobotar med kameror göra kulturarvet under ytan tillgängligt för fler. Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer genomför nu en serie torrdykningar med undervattensrobot (ROV). Syftet är att möjliggöra framtida torrdykningsturer och att hjälpa lokala entreprenörer med utveckling av den här typen av verksamhet. Testerna genomförs inom ramen för EU-projektet Shipwher och i samarbete med Haninge kommun.

Så funkar undervattensroboten:
http://www.youtube.com/watch?v=0bn_28rrkQs

KONTAKT:
För frågor rörande framtida torrdyksutfärder:
Pia Nelson Önfelt på Sweden by Nature
Telefon: 072-3020302
E-post: info@swedenbynature.se

För övriga frågor:
Pernilla Flyg, intendent, Kulturarvsenheten Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 558 30
E-post: pernilla.flyg@maritima.se

Göran Ekberg, Arkeologienheten Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 34,
E-pos: goran.ekberg@maritima.se

Kristoffer Henrysson, Informationsenheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32, 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Statens maritima museer är miljöcertifierade enligt ISO 14001

Sång under segel i nyutgåva med cd - släpps på Sjöhistoriska 14 oktober

Mon, 08 Oct 2012 05:30:00 +0200

En maritim visskatt ges ut på nytt. Kom och fira bok- och cd-släppet på Sjöhistoriska museet i Stockholm den 14 oktober. Självklart bjuds det på levande musik, dagen till ära med skivaktuella KMH FOLK och Trio Grande. Sjöhistoriska museet har fri entré.

Visor om livet till sjöss är en omtyckt del av den svenska visskatten. Den främsta utgåvan av sjömansvisor är utan tvekan sjökapten Sigurd Sternvalls bok Sång under segel. Utifrån egna erfarenheter från ”sjungande skepp” och efter en stor visinsamling kunde Sternvall ge ut Sång under segel 1935. 77 år senare kommer boken i en efterlängtad återutgåva. Nu med ett nyskrivet förord om insamlaren och en medföljande cd med färska inspelningar av visor ur boken.

Nyutgåvan av Sigurd Sternvalls Sång under segel ges ut av Svenskt visarkiv i samarbete med Samfundet för visforskning, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm och Institutionen för folkmusik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Studentensemblen KMH FOLK har spelat in cd:n med egna tolkningar av ett dussintal visor.

Tid: söndag 14 oktober klockan 15
Plats: Sjöhistoriska museet, Djurgårdsbrunnsvägen 24, Stockholm
Fritt inträde!

Mer information
Kontakt Svenskt visarkiv: Mathias Boström, mathias.bostrom@visarkiv.se, 08-51955414
Kontakt KMH: Olof Misgeld, olof.misgeld@kmh.se, 070-3069480
Kontakt Sjöhistoriska: Kristina Lilliehöök, kristina.lilliehook@maritima.se, 08-51955863

PRESSINBJUDAN: Torrdyk på vraken vid Dalarö

Wed, 03 Oct 2012 05:43:00 +0200

Torrdykning med hjälp av undervattensrobotar kan göra det möjligt för en bred allmänhet att besöka de välbevarade fornlämningarna på havets botten. Pressvisning den 10 oktober kl 13 på Dalarö.

Det är vinter. Året är 1709. I Dalarö hamn ligger ett lastfartyg, Anna Maria, infruset och väntar på att kunna segla vidare mot Portugal. Hon är fullastad med virke, järn och kopparplåt. Vaktmanskapet går iland för ett krogbesök och lämnar eldstaden obevakad. Plötsligt hör man ropen: ”Det brinner i hamnen!” Följ med på en resa 300 år bakåt i tiden! Med hjälp av en fjärrstyrd undervattenskamera kan du nu för första gången få se Anna Maria på riktigt nära håll samtidigt som marinarkeologer berättar om hennes spännande historia.

Vattnen runt Dalarö i Stockholm är sedan länge kända för sina många och välbevarade skeppsvrak.
De unika vraken har hittills varit en upplevelse förbehållen dykare. Men nu ska undervattensrobotar med kameror göra kulturarvet under ytan tillgängligt för fler. Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, genomför i oktober en serie torrdykningar med undervattensrobot (ROV). Syftet är att möjliggöra framtida torrdykningsturer och att hjälpa lokala entreprenörer med utveckling av den här typen av verksamhet. Testerna genomförs inom ramen för EU-projektet Shipwher och i samarbete med Haninge kommun.

Välkommen på en torrskodd tur under ytan!

NÄR: Onsdagen den 10 oktober 2012, 13.00 - 16.00

VAR: Samling och introduktion i Tullhuset på Dalarö. Därefter, för de som önskar, utfärd med m/s Vindbådan.

PROGRAM: 13:00 Samling på Tullhuset – välkommen och kort visning
13:45 Promenad till bryggan för visning av Anna Maria
14:30-15:30 För de som vill: vrakutfärd med m/s Vindbådan förbi ett antal vrak – på återresan: fika, diskussionsforum, och avrundning. Ungefär kl. 15:30 åter Dalarö.

ANMÄLAN: Senast måndag den 7 oktober till pernilla.flyg@maritima.se
Antalet platser på vrakutfärden är mycket begränsat.
Ange vid anmälan hur många personer ni är som kommer. Först till kvarn.

KONTAKT:
Pernilla Flyg, intendent, Arkeologienheten Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 558 30, 0766-33 41 82
E-post: pernilla.flyg@maritima.se

Nina Eklöf, intendent, Arkeologienheten Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 89, 0705-86 62 65
E-post: nina.eklof@maritima.se

Kristoffer Henrysson, Informationsenheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32, 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Statens maritima museer är miljöcertifierade enligt ISO 14001

Stockholmspendlare k-märks

Wed, 12 Sep 2012 06:00:00 +0200

M/S Västan, byggd 1900, är ett av Stockholms skärgårds klassiska passagerarfartyg. Efter omfattande renovering är hon åter i trafik och k-märks nu av Sjöhistoriska museet.

M/S Västan är ett av Stockholms skärgårds klassiska passagerarfartyg. Hon tillhör sedan över 70 år Waxholmsbolaget och trafikerar Stockholms skärgård. Fartyget byggdes på Motala Verkstad år 1900 med namnet S/S Nya Svartsjölandet och trafikerade först Mälaren mellan Svartsjölandet och Stockholm.

Fartyget köptes av Waxholmsbolaget 1937 och döptes då till Västan. Som så många andra ångfartyg motoriserades hon i början av 1950-talet och har genomgått ett flertal ombyggnader för att kunna fungera till sitt ursprungliga syfte. Västan har genom åren tjänstgjort på många olika trader inom Waxholmsbolaget och är det äldsta av de tre klassiska fartyg som rederiet ännu har i trafik. De övriga två, S/S Storskär och S/S Norrskär, är byggda 1908 respektive 1910. Alla tre är nu k-märkta.

Under 2011-2012 har Västan totalrenoverats vid Simrishamns varv. Renoveringen har bland annat inneburit att fartyget fått ett nytt miljövänligt dieselelektriskt maskineri, en stor del av skrovplåtarna utbytta, nya eleganta trädäck och upprustad inredning.

Stockholms läns landstings beslut att bevara och rusta upp Västan och att låta henne fortsätta i reguljär trafik i skärgården tillsammans med den hänsynsfulla renoveringen, har varit goda skäl för Statens maritima museer, där Sjöhistoriska museet ingår, att godkänna Waxholmsbolagets ansökan om k-märkning av fartyget.

Ta en bild på Västan
Alla Sveriges k-märkta fartyg ingår bland årets motiv i fototävlingen Wiki Loves Monuments.
Läs mer om tävlingen och vilka fartyg som är k-märkta på www.sjohistoriska.se.

Ta en tur med Västan
Kontakta Waxholmsbolaget för mer information. www.waxholmsbolaget.se

Fartygsfakta
Beteckning: SFUK
Byggd: År 1900 på Motala Verkstad
Material: Järn
Längd: 31.38
Bredd: 5.91
Bruttoton: 151

Fartygskuriosa
Medverkar under artistnamnet Saltö i tv-serien Skärgårdsdoktorn för Sveriges Television (1997-1999).

Kontakt:
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
claes.wollentz@maritima.se
Tfn: 0733-40 16 40

Kristoffer Henrysson
kristoffer.henrysson@maritima.se
Tfn: 08-519 549 32

Kan du ta en bättre bild?

Fri, 31 Aug 2012 06:08:00 +0200

Runt kusterna i Sverige finns 111 stycken k-märkta fartyg. Fartyg som bara väntar på att bli förevigade med kameran. Under september har du chansen att bidra med bilder av vårt gemensamma maritima kulturarv, då fototävlingen Wiki Loves Monuments går av stapeln.

Fototävlingen Wiki Loves Monuments fokuserar på fartyg, byggnader och fornminnen. Tävlingen arrangeras av Wikimedia, som bland annat ligger bakom kunskapssajter som Wikipedia och Wiktionary, sajter där användarna levererar innehållet. Wiki Loves Monuments startade 2010 i Nederländerna och har sedan snabbt spridit sig. I år genomförs tävlingen i 34 länder.

- Tanken med tävlingen är att dokumentera och visa upp dom kulturskatter som finns. Genom Wikipedia får bilderna spridning och syns över hela världen och kan användas och återanvändas av vem som helst, säger Axel Pettersson, projektledare på Wikimedia Sverige.

En jury kommer att utse tio svenska bidrag som belönas med priser. De tio bidragen kommer dessutom delta i en internationell final.

- För Sjöhistoriska museet är det extra roligt i år, då de k-märkta fartygen är med på listan över motiv i tävlingen, säger Fredrik Blomqvist på Sjöhistoriska museet.

- Det innebär att fartygen även kan få internationell uppmärksamhet.

Sjöhistoriska museet, som är en del Statens maritima museer, k-märker varje år fartyg med kulturhistoriskt värde. Detta för att uppmärksamma fartygen, och bidra till att de bevaras och används. Förhoppningen är att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till ägarna som arbetar med att förvalta vårt historiska arv.

I dagsläget är 111 svenska fartyg k-märkta, och det är dessa som nu ingå i tävlingen Wiki Loves Monuments. En lista på fartygen hittar du på sjohistoriska.se/k-markta-fartyg

Bilderna i tävlingen kommer vara fria att använda, för vem som helst. Det innebär att de bilder som laddas upp i tävlingen kan dyka upp i artiklar och andra sammanhang.

- Det rimmar bra med vår satsning på fri entré och vårt ledord att kunskap ska vara gratis, säger Fredrik Blomqvist.

Tävlingen pågår under hela september 2012. Ladda upp dina bilder och läs mer om tävlingen på http://wikilovesmonuments.se/

Kontakt

Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04 E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet Telefon: 0455 35 93 58 | Mob: 0733 40 16 40 E-post: claes.wollentz@maritima.se

Axel Pettersson, Projektledare Wikimedia Telefon: 0733 96 55 65 E-post: axel.pettersson@wikimedia.se

Den dåliga bilden på Östanå I samt bra pressbilder på de k-märkta fartygen hittar du nedan.

Se modeller vid Sjöhistoriska i helgen

Tue, 28 Aug 2012 11:51:00 +0200

Den 1-2 september är det dags för Sjöhistoriskas årliga Modellhelg, där alla sorters båtmodeller körs i vattnen utanför museet. Här kan du se snabba racerbåtar, sjöflygplan och många andra modeller.Stockholms modellentusiaster samlas och håller uppvisningar för allmänheten. Det blir också uppvisning av modeller inne i museet och ute vid Djurgårdsbrunnsviken. Under modellhelgen är skaparverkstan Ruskpricken öppen. Om vädret tillåter är man utomhus - annars inomhus i museet,

Program 11.00 Modellkonstruktion inne i museet. International Plastic Modeller´s Society ger demonstrationer och tekniktips för dig som bygger statiska modeller. 12.00 Sjöflyg över viken med modellflygklubbar. 13.00 Off shore racers: Stockholm Model Boat Club ger järnet med sina motorbåtar ute på viken. 14.00 Modellkonstruktion inne i museet. Se ovan! 14.30 Sjöflyg över viken med modellflygklubbarna. 15.00 Off shore racers.

Vrakfyndet vid Landsort – mytomspunna Resande man

Fri, 08 Jun 2012 12:25:00 +0200

I november 1660 var det lilla örlogsfartyget Resande Man på Riksrådets uppdrag på väg till Polen för viktiga förhandlingar om ett förbund riktat mot Ryssland. Ombord fanns greven von Schlippenbach och en mängd gåvor. Innan fartyget hunnit lämnat Stockholms södra skärgård råkade det ut för en svår storm och förliste nordost om Landsort.

Genom åren har många trott att de hittat det mytomspunna Resande Man, men några säkra belägg har aldrig funnits. Men nu talar mycket för att dykargruppen Grebbestads marinarkeologiska sällskap återfunnit fartyget.

Vraket, som ligger strax nordost om Landsort i Stockholms skärgård, har nu besiktigats tillsammans med marinarkeologer från Sjöhistoriska museet och Södertörns högskola samt dykare från Deep Sea Productions och historiker från Försvarshögskolan.

– Vi kan konstatera att det förefaller vara av rätt typ och att vrakplatsens läge och utseende stämmer bra. Stämpeln på ett mynt funnet ombord visar att det präglats på 1650-talet, alltså åren före förlisningen. Vraket måste undersökas närmare och vi behöver ta fler prover, men mycket pekar på att det nu verkligen är Resande Man som hittats, säger Patrik Höglund marinarkeolog på Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer

Greven och över trettio man omkom i vågorna vid förlisningen, men ett tjugotal lyckades rädda sig i land i skeppsbåten. Dagen efter räddades ytterligare fem man som tillbringat natten i stormasten som stack upp över vattenytan. Hans Albrecht von Treileben, som även bärgade de flesta av Vasas kanoner på 1660-talet, bärgade delar av Resande Mans last och kanoner 1661. Men det finns fortfarande mängder av känsliga och arkeologiskt viktiga föremål på platsen. Vraket i sig är också skört, med stävar och tunna spant som reser sig flera meter över botten. På grund av detta har vraket belagts med dyk- och ankringsförbud av Länsstyrelsen.

– Målet är nu att en arkeologisk undersökning av vraket genomförs, för att förhoppningsvis kunna öppna platsen för dykning igen. Och så hoppas vi kunna visa bärgade föremål och berätta mer om fartygets spännande historia i vårt marinarkeologiska showroom på museet, säger Nina Eklöf, tf chef för Arkeologienheten på Sjöhistoriska museet.

Följ Sjöhistoriskas marinarkeologer på www.sjohistoriska.se

Kontakt

Patrik Höglund, Intendent Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 548 74, e-post: patrik.hoglund@maritima.se

Nina Eklöf, Tf chef Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 89, e-post: nina.eklof@maritima.se

Kristoffer Henrysson, Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32, e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Värdefulla fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet

Tue, 29 May 2012 05:30:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, har k-märkt fritidsbåtar på prov sedan 2009. Ifjol utvärderades projektet som nu blir en bestående del av museets verksamhet och under sommaren kan ägarna till de 67 båtar som hittills klassats som kulturhistoriskt värdefulla skaffa ett specialtillverkat emaljmärke som bevis på utmärkelsen.

Den här våren k-märks de nio båtarna Britt-Marie, Äntligen II, Finn, Silva, Finiekette, Missan, Clytie, Nornan IV samt Hillmarina.

– Jag tycker att blandningen av båtar av olika karaktär är intressant bland vårens nya k-märkta båtar. Här finns både den enkla lilla Trissjollen, men också ett par eleganta Skärgårdskryssare från 1900-talets första årtionden. Även bland motorbåtarna är kontrasterna spännande. Här finns bland annat ett par påkostade 1-stycks Petterssonkonstruktioner på över 10 meter – tillsammans med en campingbåt av en typ som det byggdes hundratals av, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

K-märkning av fritidsbåtar har görs för att öka allmänhetens kunskaper om den äldre fritidsbåtsflottans historiska värden och uppmuntra de insatser som ägarna gör för att bevara dessa båtar. Ägarna ansöker själva om att få just sin pärla k-märkt, och därmed klassad som kulturhistoriskt värdefull. För att kvala in som k-märkt måste båten ha byggts före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige. Till skillnad från reglerna kring byggnadsminnen, bygger k-märkningen av fritidsbåtar inte på lagstiftning och innehåller heller inga förbud.

Projektet har varit mycket framgångsrikt. Hittills har 67 båtar k-märkts och fått mycket uppmärksamhet.

– Utvärderingen visar att k-märkningen är värdefull och välfungerande. Den har varit väldigt uppskattad och har gett mycket uppmärksamhet åt ett kulturarv som finns spritt över hela landet, säger Fredrik Blomqvist.

Mer detaljer om k-märkningens kriterier se www.sjohistoriska.se

Pressbilder på och mer information om de båtar som nu k-märks följer nedan.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

K-märkta fritidsbåtar våren 2012

Motorbåten Britt-Marie, byggd 1963, ägaren bosatt i Nyköping, Södermanlands län
Typ: Motorbåt, Solö Ruff nr 907
Konstruktör: Einar Runius
Byggd: 1963, Storebro varv, Västervik
Material& mått: Mahogny, längd 7,25 m, bredd 2,25 m.
Motor: Volvo BB 140A, 115 Hk (1978 års modell), ursprungligen en Volvo BB70
Ägare & tel: Åke Karlsson, 070-542 86 74

Motivering: Britt-Marie är en Solö ruff från 1963 av klassisk modell. Det är en välbevarad och välskött båt, där reparationer och underhåll gjorts med stor medvetenhet, så att den behållit sin ursprungliga karaktär. De tillägg som gjorts för säkerhet och komfort har väl anpassats till båtens utseende – vilket gör att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Tack vare ägarens engagemang är båtens historia, ägare och hemmavatten väldokumenterade. Affärsidén att serietillverka träbåtar hänger samman med det allt bredare ägandet av fritidsbåtar. Solöserien som skapades av Storebro bruk – blev en av de mest lyckade satsningarna. Den aktuella båten är byggd under den period då en del av produktionen låg i Västervik. Modellen Solö ruff tillverkades 1951-1964. Statens maritima museer anser sammantaget att Britt-Marie är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Segelbåten Äntligen II, byggd 1963, ägaren bosatt i Skövde, Västra Götalands län
Typ: Segelbåt, Trissjolle Typ 1
Konstruktör: Per Brohäll
Byggd: 1963, ABC-fabrikerna, Kungälv
Material& mått: Plastskrov, fördäck, reling och tofter i trä (mahognyplywood)
Rigg: Ostagad trämast
Ägare & Tel: Lennart Lundquist, 0500-41 44 53

Motivering: Trissjollen Äntligen II har noggrant skötts om av sin nuvarande ägare som haft båten i 45 år. Detta exemplar är en välbevarad segelbåt från ABC-fabrikerna i Kungälv. Senare trissjollar byggdes helt i plats – men Äntligen II tillhör den 1:a generationen där skrovet är i plast medan däck och mast är i trä. Tack vare sitt intresse och engagemang finns uppgifter om båtens historia sedan dess. Tack vare en försiktig användning är båten fortfarande till största delen i original sedan 1960-talet. Fortfarande finns de ljusblå seglen från 1967 i behåll och används då båten seglas idag. Ägaren kan berätta om ett liv med båten – som nyttjats på sjön Örlen i Västergötland sedan 1960-talet. Genom att ta så väl hand om sin båt har ägaren sett till att en relativt enkel båt fortfarande kan ses i samma skick som då dessa båtar var vanliga bland ungdomar. Statens maritima museer anser sammantaget att Äntligen II är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Segelbåten Finn, byggd 1911, ägaren bosatt i Stockholms stad och län
Typ: Segelbåt, 6-metersjakt
Konstruktör: Gunnar Stenbäck
Byggd: 1911, Åbo Båtvarf, Åbo, Finland
Material& mått: Hondurasmahogny, längd 9,20 m bredd 1,76 m
Rigg: Bermuda/slup
Motor: 1:a motorn från 1920-talet var en konverterad Austin
Ägare & tel: Lars Edman, 08-668 64 53

Motivering:
Sexmetersjakten Finn från 1911 är en välbevarad och väl underhållen båt av den första generationens fritidsbåtar. Finn byggdes vid Åbo båtvarv efter konstruktion av Gunnar Stenbäck – sedan 1920-talets slut har båten dock sin historia i Sverige. De efterforskningar som nuvarande ägaren genom åren gjort, har givit båten sin historia åter. Noggrannheten och omsorgerna vid de mindre ändringar och vid underhållsarbetet som utförts under de senaste trettio åren gör att båtens kulturhistoriska värden bibehålls på ett förtjänstfullt sätt. Statens maritima museer anser sammantaget att Finn är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Salongsmotorbåten Silva, byggd 1923, ägaren bosatt i Ekerö, Stockholms län
Typ: Salongsmotorbåt
Konstruktör: C G Pettersson (ritning nr 630)
Byggd: 1923 på Landin & Johansson, Långedrag
Material& mått: Trä, längd 12,60 m, bredd 2,60 m.
Motor: Yanmar 100 Hk, ursprungligen en Wisconsin bensin 6:a, 35 Hk
Ägare & tel: Anders & Viola Widström, 070-300 03 83

Motivering: Silva tillhör den äldre generationen fritidsbåtar som tillverkades i ett exemplar med egen ritning. Genom åren har den genomgått en del ombyggnader. Efter över 15 år på land har nuvarande ägare genomfört en omfattande nödvändig upprustning. Tack vare ägarens erfarenheter och det dokumentationsmaterial som finns kvar, har resultatet blivit en båt som nu fått ett utseende nära ursprunget. Det dokumentationsmaterial med bland annat i form av fotografier, som ägaren visat gör att båtens historia kan följas på ett förtjänstfullt sätt. Statens maritima museer anser sammantaget att Silva är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Segelbåten Finiekette, byggd 1935, ägaren bosatt i Hjälteby (Tjörn), Västra Götalands län
Typ: Segelbåt, Skärgårdskryssare (22 kvm)
Konstruktör: Harry Becker
Byggd: 1935, Rödesunds båtvarv, Karlsborg
Material& mått: Hondurasmahogny, längd 11,76 m bredd 2,01 m
Rigg: ¾ Marconi
Ägare & tel: Leif Caspersson, 070-360 37 87 eller 0304-66 05 53

Motivering: Finiekette konstruerades och byggdes som lottbåt åt Göta segelsällskap på Långholmen i Stockholm. Segelsällskapet hade inriktning på en ”folkligare” medlemskår – vilket gjorde att man beställde en ”folkligare” båt. Det är en elegant och välhållen båt som seglats i flera Skärgårdskryssarepokaler och även SM. Finiekette är en klassisk kappseglare – som seglats både i både på ost- och västkusten. Ägaren kan även redogöra för de förändringar som gjorts – vilket gör att de blir del av båtens historia. De insatser som nuvarande ägaren gjort bidrar till att båten både bevaras och kan användas. Statens maritima museer anser sammantaget att Finiekette är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Motorbåten Missan, byggd 1929, ägaren bosatt i Västerås, Västmanlands län
Typ: Motorbåt, Inomskärskryssare
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1929 på Abrahamsson & Börjessons varv, Ramsö, Vaxholm
Material& mått: Mahogny, längd 11,0 m, bredd 2,40 m
Motor: Yanmar 4JH 4 HTE, 110 Hk, insatt 2007
Ägare & tel: Bo & Annabel Eriksson, 0737-23 39 99 eller 021-52 771

Motivering: Missan är en elegant välbehållen inomskärskryssare byggd på Ramsö, Vaxholm. Den nuvarande ägaren har genom sitt engagemang stor kunskap om hur båten använts genom åren. Dessutom har han genomfört en föredömlig upprustning – som genom välgenomtänkta beslut förvandlat en mycket nedgången båt till ett välskött exemplar av de tidiga fritidsbåtarna. Den första ägarfamiljen dokumenterade nogsamt sin användning av båten. Bland annat finns kopior av de loggböcker som fördes från byggåret ända fram till 1970. Även båtens namn förklaras tack vare kunskaperna om de första ägarna. Tack vare den kompletta ägarlängden kan även båtens hemmavatten utläsas. Statens maritima museer anser sammantaget att Missan är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Segelbåten Clytie, byggd 1962, ägaren bosatt i Stockholms stad och län
Typ: Segelbåt, koster
Konstruktör: Arvid Laurin
Byggd: 1962 av Tore Gustafsson på Rosättra Båtvarv, Norrtälje
Material& mått: Mahogny på ek och ask, längd 8,34 m, bredd 2,47 m
Rigg: Bermuda Masthead, 35 kvm, spruce
Motor: Volvo Penta MD6a (1990), ursprungligen en Ford Marin 4 cyl, 25 Hkr,
Ägare & tel: Bo Willén, 070-40 20 519

Motivering: Den välskötta segelbåten Clytie från 1962 är en välbevarad typisk Laurinkonstruktion. Både valdäcket och det litet kortare och kraftigare skrovet berättar om vilka egenskaper man ville ha då båten byggdes. Clytie är en välskött båt – med en medveten ägare. I ansökan redogör ägaren bland annat för de beslut och ändringar som genomförts under hans egen 20-åriga ägartid. Till det kulturhistoriska värdet hör även den kompletta ägarlängden. Det kan konstateras att båten har en medveten ägare som är mån om att skötseln sker med hänsyn till båtens ålder och karaktär. Statens maritima museer anser sammantaget att Clytie är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Segelbåten Nornan IV, byggd 1924, ägaren bosatt i Påryd (Kalmar), Kalmar län
Typ: Segelbåt, Skärgårdskryssare 30
Konstruktör: Karl Einar Sjögren
Byggd: 1924 på Bröderna Erikssons varv i Strängnäs
Material& mått: Hondurasmahogny, längd 12,92 m, bredd 1,78 m
Rigg: Marconi
Ägare & tel: Ulf Magnusson, 070-215 09 08

Motivering: Skärgårdskryssaren Nornan IV från 1924 är en båt med en drastisk historia.Det är en välkänd båt i skärgårdskryssarkretsar – både för sin eleganta form och konstruktion – och för att båten ägts och rustats av Svenska Skärgårdskryssarförbundets renoveringsfond. Idag är Nornan IV i ett mycket gott skick – och även de snabbseglande egenskaperna är på topp. Det kan konstateras att den satsning som några av båtens senare (och nuvarande)ägare gjort på reparationer och underhåll lyckats bra. Vad gäller båtens historik – som delvis är höljd i dunkel – har även den nuvarande ägaren fått upp några nya spår. Statens maritima museer anser sammantaget att Nornan IV är kulturhistoriskt värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Motorbåten Hillmarina, byggd 1946, ägaren bosatt i Borlänge, Dalarnas län
Typ: Motorbåt, campingbåt
Byggd: 1946 på Karlssons båtbyggeri, Söderköping
Material& mått: Hondurasmahogny, längd 5,40 m, bredd 1,65 m
Motor: Johnson 33 Hk ursprungligen en Evinrude 50 Hk, senare även en Mercury 60 Hk
Ägare & tel: Maj-Lis Hillerström, 0243-23 95 88

Motivering: Campingbåten Hillmarina är en väl underhållen, välskött båt med väldokumenterad historia. En gång i tiden var sådana båtar vanlig i hela landet. Den båttyp som Hillmarina är exempel på byggdes på flera olika varv runt om i Sverige – med flera olika välkända konstruktörer. Campingbåten kan sägas vara den båttyp som satte svenskarna på sjön – främst tack vare att den inte behövde förbeställas och hade ett relativt överkomligt pris. Hillmarina har sedan inköpet på 1940-talet rört sig i sjösystemen i Dalarna. Statens maritima museer anser sammantaget att Hillmarina är kulturhistoriskt mycket värdefull och uppfyller vad som krävs för att anses vara en K-märkt fritidsbåt.

Kulturhistoriska fartyg i hela landet får ekonomiskt stöd

Thu, 10 May 2012 10:00:00 +0200

Ångfartyget Ejdern                Södertälje
Segelfartyget Ellen               Stockholm
Motorfartyget Herkules          Göteborg
Segelfartyget Ingo                Göteborg
Segelfartyget Mina                Lidköping
Segelfartyget Sarpen            Simrishamn
Ångfartyget Trafik                 Hjo
Segelfartyget Westkust         Orust

Kontakt
Claes Wollentz, intendent, Sjöhistoriska museet
claes.wollentz@maritima.se
0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, intendent, Sjöhistoriska museet
fredrik.blomqvist@maritima.se
08-519 549 38

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Showroom Grand öppnar på Sjöhistoriska

Fri, 30 Mar 2012 10:48:00 +0200

Kristoffer Henrysson
Informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se / 0709-16 80 86

Showroom på Sjöhistoriska museet ger direktkontakt med marinarkeologernas arbete. Det är alltid aktuellt och erbjuder därför inte färdiga tolkningar och resultat. Ibland exponeras alldeles nyupptagna fynd i vatten.

Sjöhistoriskas k-märkning av fritidsbåtar blir permanent

Tue, 06 Mar 2012 06:57:00 +0100

Under nästan tre år har Sjöhistoriska museet k-märkt fritidsbåtar på prov. Nu görs märkningen permanent.

Det finns ett behov av förståelse för förutsättningar för att kunna bevara en välhållen äldre fritidsbåtsflotta. Sjöhistoriska hoppas genom k-märkningen att det generella intresset för äldre båtar ökar. Museet genomförde under hösten en utvärdering av projektet tillsammans med den ideella veteranbåtsrörelsen, en del offentliga institutioner samt ägarna till de mer än 50 redan k-märkta båtarna.

– Utvärderingen visar att k-märkningen är värdefull och välfungerande. Den har varit väldigt uppskattad och har gett mycket uppmärksamhet åt ett kulturarv som finns spritt över hela landet, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Märkningens princip bygger på frivillighet – båtägarna ansöker själva och Sjöhistoriska gör sedan en kulturhistorisk bedömning. Till skillnad från reglerna kring byggnadsminnen, bygger k-märkningen av fritidsbåtar inte på lagstiftning och innehåller heller inga förbud.

Efter fjolårets utvärdering har Sjöhistoriska museet dessutom tagit fram ett emaljmärke som ska kunna sättas upp i k-märkta fritidsbåtar.

På båtmässan Allt för Sjön informerar Sjöhistoriska om k-märkningen av fritidsbåtar under Veteranbåtsforum den 7 mars kl 17.00 i lokal K 13.

Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se

Mer information: www.sjohistoriska.se

Fakta k-märkningens kriterier

En k-märkt fritidsbåt ska:

Ursprungligen vara byggt som fritidsbåt.
Vara byggd i Sverige,
eller ritad av en svensk båtkonstruktör,
eller vara av sådan modell som varit vanlig i landet,
eller på annat sätt anses vara nationellt bevarandevärd.
Vara byggd före 1965.
Ha en väldokumenterad historia, se beskrivning nedan.
Vid tiden för ansökan dels vara i gott, sjövärdigt skick, dels uppfylla de s.k. varsamhetskraven enligt punkten 3 nedan.
Vara original/autentisk, dvs. inte en kopia eller replik av äldre båt.
Bedömas specifikt som den individ båten är – alltså även om vissa fritidsbåtar tillverkats i serier så avser k-märkningen enbart den specifika båt som ansökan avser, och inte serien eller typen.

2. Båtens historia
Båtens historia och autenticitet ska kunna styrkas genom ägarlängd, ritningar, matrikeluppgifter eller annan dokumentation. Ritningar ska genom signering eller på annat sätt vara tydligt kopplade till namngiven konstruktör inför båtens byggnation; i efterhand gjorda uppmätningsritningar är inte tillräckligt. Matrikeluppgifter kan vara utdrag ur medlemsregister vid båtklubbar och liknande organisationer. Om inget av ovanstående krav kan uppfyllas kan under vissa omständigheter göras en individuell bedömning av båten och dess ursprung, baserat på ägaruppgifter, s.k. muntlig tradition och t.ex. äldre fotodokumentation. Eftersom Statens maritima museer ser eventuella reparationer, restaureringar, ombyggnader och förändringar som årsringar och en del av båtens historia behövs dokumentation som berättar om detta. Det kan vara viktigt att veta vad som är ursprungligt och vad som tillkommit senare vid den aktuella bedömningen. Hur båten använts av sina olika ägare ingår också i en väldokumenterad historia.

3. Båtens skick
Båtens skick och utförande bedöms vid tiden för ansökan. Här gäller att reparationer, restaureringar, ombyggnader och förändringar ska vara kompetent och varsamt utförda, och med hänsyn tagen till båtens typ och särart. Förändringar kan också vara utförda som en anpassning till ett förändrat behov, och därigenom representera en specifik och intressant händelse eller epok. Vad gäller entypsbåtar för kappsegling gäller – förutom nämnda krav – att förändringar godkänts och skett i enlighet med klassreglerna för båttypen och sådana bestämmelser som respektive förbund satt upp. Hit räknas även internationella regelverk. För motorbåtar gäller att eventuella motorbyten inte fått fartyget att på ett markant sätt avvika i prestanda i förhållande till andra, jämförbara båtar.

Sjöhistoriska museet inför fri entré 2012

Wed, 28 Dec 2011 07:30:00 +0100

På Sjöhistoriska museet pågår jullovsaktiviteterna för fullt. Temat är havsvidunder och sjöodjur. Och den nya utställningen Segelkungen har precis öppnat. I den får besökarna lära sig om den åländske redaren Gustaf Erikson och om livet ombord på hans segelfartyg. Förutom museets föremål visar utställningen 41 akvareller av konstnären Björn Senneby.

– Sjöhistoriska är ett museum som ska ge kunskap och upplevelse för barn och vuxna men också ämnesexperter säger, Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet, som är en del av myndigheten Statens maritima museer.

Museet har haft fri entré för besökare under 19 år. Men nu inför Sjöhistoriska fri entré för alla.

– Jag vill gärna jämföra oss med folkbiblioteken. Vårt innehåll ser lite annorlunda ut men i grunden handlar det om kunskap. Och kunskap ska vara gratis, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Förutom all verksamhet i museet så finns Sjöhistoriska på Galärvarvet med museifartyg och båtsamling och syns dessutom runt om i landet i samband med t ex marinarkeologiska undersökningar, k-märkning av fartyg och fritidsbåtar och i nätverk kring bevarande av fartyg och kulturhistoriska miljöer.

– Kunskap ska också vara tillgänglig. Vi måste röra på oss och vara publika i vår verksamhet. Och vi använder oss mycket av webben för att kommunicera och för att göra våra samlingar åtkomliga, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson
Museichef, Sjöhistoriska museet
0708-567134
hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Öppettider 2012
Sjöhistoriska museet har öppet tisdag-söndag 10-17
Museifartygen: Påsklov 5/4-15/4 kl 10-16, Sommar 1/6-2/9 kl 11-18 stängt [24-25/6]
Båthall 2: 1/6-2/9 kl 12-17 [stängt 24-25/6]

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer tillsammans med Vasamuseet och Marinmuseum. Statens maritima museer är miljöcertifierade enligt ISO-14001 och arbetar kontinuerligt för en minskad miljö- och klimatpåverkan.

Stockholms historia grävs fram vid Grand Hotel

Mon, 19 Dec 2011 09:30:00 +0100

Kontakt
Jim Hansson
Intendent Arkeologienheten och projektledare för utgrävningen, Sjöhistoriska museet
jim.hansson@maritima.se / 0709-29 95 69

Andréas Olsson
Chef Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
andreas.olsson@maritima.se / 0705-19 51 20

Ann Sofie Bäck, pressansvarig Stockholms Hamnar
070-770 27 08 / annsofie.back@stockholmshamnar.se

Jan Dunér
Enheten för kulturmiljö, Länsstyrelsen i Stockholms län
08-7854245

Kristoffer Henrysson
Informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se / 0709-16 80 86

PRESSVISNING: Nya vrakfynd vid Grand Hôtel

Thu, 15 Dec 2011 08:36:00 +0100

Utanför Grand Hôtel i Stockholm har fem skeppsvrak, en fiskeanläggning
och mängder med fynd från 1500-1700-talen frilagts i samband med att Strömkajen renoveras av Stockholms Hamnar. Fynden ger inblickar i örlogsvarvet där bland annat regalskeppet Vasa byggdes och i flera olika perioder av stadens historia. Nu undersöks skeppsvraken av Sjöhistoriska museets marinarkeologer som bland annat hoppas på fler ledtrådar kring det mystiska vraket med sydd bordläggning som de åträffade delar av i fjol.

Välkommen till pressvisning av utgrävningen, fynden och spännande bitar Stockholmshistoria!

Tid: Måndag den 19 december kl. 10.00
Plats: Samling utanför Grand Hôtel
Rekommenderas: Varma och tåliga kläder

På plats finns Sjöhistoriska museets marinarkeologer och representanter från Stockholms Hamnar.

Kontakt
Jim Hansson
Intendent Arkeologienheten och projektledare för utgrävningen, Sjöhistoriska museet
jim.hansson@maritima.se / 0709-29 95 69

Andréas Olsson
Chef Arkeologienheten, Sjöhistoriska museet
andreas.olsson@maritima.se / 0705-19 51 20

Ann Sofie Bäck, pressansvarig Stockholms Hamnar
070-770 27 08 / annsofie.back@stockholmshamnar.se

Jan Dunér
Enheten för kulturmiljö, Länsstyrelsen i Stockholms län
08-7854245

Kristoffer Henrysson
Informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se / 0709-16 80 86

Stockholmskändisar k-märks

Tue, 15 Nov 2011 10:22:00 +0100

Statens maritima museer, SMM, har beslutat att k-märka skärgårdsbåtarna Enköping och Östanå I. Under en ceremoni ombord på Östanå I. Den 15 november överräcker SMM:s överintendent Robert Olsson de två mässingstavlorna som bevis på k-märkningen.

ENKÖPING
Enköping byggdes som passagerarångfartyg på Oskarshamns mekaniska verkstad 1868 och är enligt Lloyds register världens äldsta passagerarfartyg i bruk. Genom åren har Enköping gått i trafik både på ostkusten och från 1935-1990 på västkusten med en rad olika hemmahamnar. Nu går hon i trafik på Mälaren och gör kryssningar i skärgården. Enköping har sin kajplats vid Nybroviken.

ÖSTANÅ I
Östanå I byggdes som passagerarångfartyg 1906 på Bergsunds varv. Hon är ett av de traditionella skärgårdsfartygen med matsal och damsalong på övre däck. Liksom Enköping har Östanå I en lång och spännande historia. En av de mest namnkunniga gästerna ombord på var operasångaren Jussi Björling som använde försalongen för att sjunga upp sig under resorna från Siarö till kungliga operan i Stockholm.

Statens maritima museer k-märker sådana fartyg i yrkestrafik som museet bedömer vara av kulturhistoriskt intresse och hittills har över hundra fått denna märkning. Ett fartyg som blir k-märkt bedöms vara av stor vikt för främjandet av kunskapen om sjöhistorien. Dessa är viktiga för att berätta om det maritima kulturavet och de ger möjlighet för alla att kunna uppleva livet ombord förr.

I Strömmas flotta finns sedan tidigare följande k-märkta fartyg: Göteborgssightseeingbåten Paddan 4 och de tre Göta Kanal-fartygen, Juno, Wilhelm Tham och Diana.

– Vi är väldigt stolta och glada över att kunna räkna in ytterligare två k-märkta fartyg i vår flotta. Det visar att vårt arbete med att både bevara fartygen i och använda dem i kommersiell trafik fungerar, säger Peter Henricson divisionschef för Strömma Båt & Destination.

Tisdagen den 15 november kl 18.00 längst in i Nybroviken kommer överintendenten Robert Olsson att ombord på M/S Östanå I överräcka de två mässingstavlorna som bevis för att fartygen är k-märkta. Fartyget kommer att vara flankerat av ytterligare fartyg i Strömmas flotta.

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet, 0733-40 16 40
Peter Henricson, Divisionschef Strömma Båt & Destination, 0708-947 633

75 dagar med mästaren - Ajvazovskij på Sjöhistoriska

Thu, 01 Sep 2011 11:01:00 +0200

– Han är en konstnär som väcker betraktarens fantasi. Det är lätt att drömma sig bort i hans tavlor som kan vara både realistiska och romantiska. I återgivningen av hav, himmel och ljus är han en mästare . säger Hans-Lennart Ohlsson.

Ajvazovskij – mästaren visas på Sjöhistoriska museet i samarbete med Centrala Marinmuseet i Sankt Petersburg från den 2 september till och med den 15 november 2011. Utställningen är producerad av Johan Gustafsson, projektledare på Sjöhistoriska museet och formgiven av Agneta Wolfbrandt, formgivare på Statens maritima museer.

Kontaktpersoner
Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
Telefon: 0709-85 93 06
E-post: johan.gustafsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Stor modellhelg vid Sjöhistoriska

Tue, 30 Aug 2011 10:52:00 +0200

Den 3-4 september är det dags för Modellhelgen vid Sjöhistoriska museet. I år firar evenemanget tioårsjubileum och vattnet och luften runt museet kommer att fyllas av modellbåtar- och flygplan av alla typer.

De senaste nio åren har modellentusiaster, modellklubbar och nyfikna samlats en helg vid Sjöhistoriska museet. Nu är det dags igen. Flera klubbar och modellbyggare kommer att visa upp och köra sina båt- och flygmodeller. Radiostyrda segelbåtar, racerbåtar, ångfartyg, skalabåtar och flygplan kommer att trafikera Djurgårdsbrunnsvikens vatten och luftrummet utanför museet.

Modellhelgen är ett populärt evenemang bland såväl inbitna modellbyggare som nyfikna familjer.Prova att bygga din egen båtmodell i Sjöhistoriskas skaparverkstad Ruskpricken! Båten kan du sedan prova i den stora poolen utanför. Eller ta med en egen modell och provkör.

För entusiasterna finns dessutom möjlighet att träffa folk från olika modellklubbar, diskutera och jämföra modeller och utbyta tips.

Modellhelgen 3-4 september, klockan 11-16. Sjöhistoriska museet.

Kontakt:

Ola Briandt, publikavdelningen
ola.briandt@maritima.se
08-519 549 73

Kristina Lilliehöök, informationsenheten
kristina.lilliehook@maritima.se
08-519 558 63

Pressvisning av Ajvazovskij – mästaren den 1 september på Sjöhistoriska

Mon, 29 Aug 2011 09:24:00 +0200

Pressvisning av Ajvazovskij – mästaren
Den 1 september kl 10.30 på Sjöhistoriska museet

75 dagar med mästaren
Den 2 september öppnar utställningen Ajvazovskij – mästaren på Sjöhistoriska museet. Den ryske 1800-talskonstnären Ivan Ajvazovskij ses av många som världens främste marinmålare. Under 75 dagar i höst får den svenska publiken möjlighet att se flera av hans verk, som ytterst sällan lämnar Ryssland.

Ivan Ajvazovskij var en av de mest berömda och uppburna konstnärerna i Ryssland under 1800-talet. Han föddes i Feodosia på Krim 1817 av armeniska föräldrar och utbildade sig på Konstakademien i S:t Petersburg. Där fick tsar Nikolaj I upp ögonen för den unge Ajvazovskij som med tiden utsågs till imperiets officiella marinmålare. Han tjänade under fyra tsarer och verkade under en händelserik tid fram till sin död 1900.

I Ajvazovskijs måleri möter man förutom sjöslag också dramatiska skeppsbrott i stormpiskade hav. Människans litenhet, utsatt för naturens krafter. Och romantiska motiv med lugna vågor och fregatter. Ajvazovskij var en mästare på att återge himmel och hav, känslor och stämningar. Hans måleri förbryllade och hänförde sin samtid och han räknas till en av de absoluta främsta i genren marinmåleri.

Ajvazovskij – mästaren visas på Sjöhistoriska museet i samarbete med Centrala Marinmuseet i Sankt Petersburg från den 2 september till och med den 15 november 2011. Utställningen är producerad av Johan Gustafsson, projektledare på Sjöhistoriska museet och formgiven av Agneta Wolfbrandt, formgivare på Statens maritima museer.

Välkommen till pressvisning den 1 september klockan 10:30

På plats finns:
Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
Johan Gustafsson, utställningsproducent Sjöhistoriska museet
Sergej Kurnosov, vice museichef och chef för utställningsverksamheten vid Centrala Marinmuseet i Sankt Petersburg.
Agneta Wolfbrandt, formgivare Sjöhistoriska museet

Vi bjuder på kaffe & fralla
Föranmäl dig gärna till: kristoffer.henrysson@maritima.se

Kontaktpersoner
Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Johan Gustafsson, utställningsproducent, Sjöhistoriska museet
Telefon: 0709-85 93 06
E-post: johan.gustafsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Sensationellt vrakfynd i Östersjön

Fri, 19 Aug 2011 09:29:00 +0200

På 75 meters djup vid Ölands norra udde ligger ett stort skeppsvrak byggt i massiv ek och överallt på vrakplatsen ligger stora bronskanoner. En dykargrupp har efter många års letande nu funnit vad som verkar vara det mytiska svenska krigsskeppet Mars, som förliste i strid med den dansk-lybska flottan 1564. Mars var ett av sin tids största skepp med 107 kanoner och hade en besättning på 800 man. Hon var större än skeppet Vasa och hade också fler kanoner. Historien om skeppets förlisning är en legendarisk svensk sjöhjältesbeskrivning och sökandet efter Mars har pågått i decennier.

– Allt tyder på att det är Mars vi har hittat. Både storleken på vraket och dateringen stämmer. På en av bronskanonerna finns också ett emblem med den svenska vasakärven. Detta är en pojkdröm som går i uppfyllelse och bland det största jag varit med om, säger Richard Lundgren som är en av dykarna som hittade vraket.

Slaget mellan den svenska och den dansk-lybska flottan vid Ölands norra udde pågick i två dagar och slutade med svenskt nederlag. Det sägs att Mars tappade sin förmåga att navigera. Den dansk-lybska flottan omringade Mars och såg sin chans att erövra skeppet. Svenskarna, med den legendariske amiralen Jakob Bagge i spetsen, bjöd hårt motstånd. Mars fattade dock eld och exploderade. Skeppet sjönk och har varit en orörd tidskapsel i 447 år.

– Det här är ett skeppsvrak vi väntat länge på. Om det är Mars har vi fått ett efterlängtat jämförelseobjekt med Vasa och det engelska Mary Rose. Skeppsvraket kommer att bli viktigt för forskningen framöver, säger Andreas Olsson, chef på arkeologienheten vid Sjöhistoriska museet.

Länsstyrelsen i Kalmar län har försett vrakplatsen med dyk- fiske- och ankringsförbud. Ett forskningsprojekt ska nu startas för att ta reda på mer om skeppsvraket. Ett första steg är att kartera vrakplatsen och samla in data för att säkerhetsställa vrakets identitet. Arbetet kommer att ske i samarbete mellan dykargruppen, Sjöhistoriska museets arkeologer och forskare vid universitet och högskola.

Bilder och film på vraket finns att tillgå hos Scanpix.

För mer information och svar på frågor, kontakta:
Andréas Olsson, chef arkeologienheten Sjöhistoriska museet, tel: 070-519 51 20
Richard Lundgren, Ocean Recycling, tel: 070-278 00 77
Peter Norman, utredare, Riksantikvarieämbetet, tel: 08-519 185 78
Kristoffer Henrysson, redaktör, Sjöhistoriska museet, tel: 08-519 549 32

Birka - en vikingastad på vatten?

Mon, 01 Aug 2011 12:20:00 +0200

En sjöstad på pålar, ett försvarsverk på vatten eller ett torg utanför strandlinjen? Fynd på sjöbottnen utanför Birka ställer nya frågor om den vikingatida staden.

- Undersökningar av hamnen utanför Svarta jorden visar att den är betydligt med komplex än vi trott tidigare, säger Andréas Olsson, chef på arkeologienheten, Sjöhistoriska museet.

Nu har marinarkeologer från Sjöhistoriska museet och Södertörns högskola inlett de årligen återkommande undersökningarna av Birka. Tillsammans försöker de förstå hur staden fungerat – ur ett maritimt perspektiv.

- Birka är en självklar plats att bedriva forskning kring vikingatidens skepp, sjöfart och kommunikation, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.

Vikingastad med överraskningar

Birka, som ligger på Björkö i Mälaren, var bebodd under tidig vikingatid – från 700-talet fram till 900-talet. Platsen är en av Sveriges mest undersökta fornlämningar. Trots det finns mycket kvar att upptäcka, särskilt Birkas hamnar och sjöfart är ett outforskat område.

Årets undersökningar är koncentrerade till vattenområdet utanför den centrala bebyggelsen, även kallat Svarta jorden.

- Hamnen är något av ett mysterium för oss, den är långt mer avancerad än man tidigare trott. Vi ser att det finns spår efter olika typer av bryggor och plattformar och pirar i vattnet, men vi har ännu inte förstått hur det har sett ut eller använts till, säger Andréas Ohlsson.

Staden växte ut i sjön

Mer än hundra meter från den vikingatida strandlinjen har marinarkeologerna hittat pålningar, timmer och stensamlingar. Lämningarna på sjöbottnen visar att det funnits någon typ av plattform anlagd i vattnet.

Vilken funktion pålarna och stensamlingarna har haft är oklart. Klart är att staden har växt från land – ut på sjön. Men hur det verkligen sett ut är fortfarande en obesvarad fråga.

- Det är naturligt att tänka sig att staden haft en försvarsanläggning i vattnet, men fynden beskriver också något mer. Det är inte otänkbart att hamnen fungerat som stadens torg, säger Johan Rönnby.

Hoppas hitta vikingaskepp

Fynd från utgrävningarna ger en unik inblick i det vikingatida vardagslivet. Under årets utgrävningar har arkeologerna hittills hittat repstumpar, djurben, keramik, bärnsten och en mängd olika träföremål.

Trä bevaras väl i de syrefattiga sjösedimenten, och vid Birka finns möjlighet att hitta helt nya typer av föremål från vikingatiden.

- Ungefär 30 procent av alla föremål vi hittar kan vi inte identifiera, vi vet inte vad de använts till. Det är lite coolt, det visar hur lite vi vet om vikingatida vardag. Säger Andréas Olsson.

Trots att Birka är rikt på lämningar har fortfarande inget skepp från tiden hittats. Denna viktiga pusselbit saknas, men förra året bärgades spanten till ett skepp ur en vassrugge.

- I år ska vi ge oss ner i vassruggen och se om vi hittar resten av skeppet. Ett sådant fynd är nödvändigt för att förstå vilken typ av sjöfart som besökt ön och staden, säger Johan Rönnby.

Besök undersökningen på plats och på webben

Undersökningen på Birka pågår till 14 augusti. Strömma Kanalbolaget har dagligen turer till och från ön och besökare är välkomna att följa arbetet.

På plats finns möjlighet att se de senaste fynden, prata med marinarkeologerna och titta på undervattensfilmer från dykningarna. Många fynd från tidigare år ställs även ut på museet på Birka.

Du kan även följa arbetet via Twitter och arkeologernas blogg. Läs också mer på Södertörns högskolas hemsida: www.sh.se

twitter.com/BirkaUnderYtan
sjohistoriska.se/marinarkeobloggen

Kontakt:

Andréas Olsson, chef arkeologienheten Sjöhistoriska museet
08-519 549 56
andreas.olsson@maritima.se

Johan Rönnby, professor marinarkeologi, Södertörns högskola
070-643 24 61
johan.ronnby@sh.se

Anders P Näsberg, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
08-519 549 74
anders.nasberg@maritima.se

”Okände” konstnärens tavla värd miljoner

Thu, 28 Jul 2011 06:27:00 +0200

Nyligen såldes en av konstnärens upphittade tavlor för miljonbelopp - efter en smått fantastisk historia som fick stor uppmärksamhet. Snart har du chansen att se hans verk på Sjöhistoriska.

- Jag har drömt om det här i flera år. Han är den störste marinmålaren genom tiderna, säger museets chef Hans-Lennart Ohlsson.

Den armenisk-ryske konstnären Ivan Ajvazovskij är något av en superkändis när det kommer till maritimt måleri.

Han har en egen planet uppkallad efter sig, finns på ryska frimärken och är en av karaktärerna i Onkel Vanja av dramatikern Anton Tjechov. Trots det är han relativt okänd för den svenska publiken.

Levde med konstskatt

När en äldre svensk man nyligen skulle göra sig av med en tavla av Ajvazovskij så hade han inte en aning om konstverkets värde. Han lämnade tavlan, Slaget vid Bomarsund, till en aktionsfirma – som inledningsvis värderade konstverket till 10 000 kronor.

För att vara säkra på värderingen kopplades även Uppsala auktionskammare, som i sin tur tog kontakt med experter på rysk konst. De kunde snabbt konstatera att tavlan var gravt undervärderad.

- Vi svenskar kanske inte förstått hur stor Ajvazovskij är i världen. Det kanske var därför tavlan inte blev identifierad direkt, säger Karin Fredriksson, programansvarig på Sjöhistoriska.

Säljs för fantasisummor

I mitten av juni auktionerades tavlan ut – och det försäljningspriset hamnade på 7,6 miljoner kronor.

Det högsta priset för en Ajvazovskijtavla uppnåddes 2007, då ett verk såldes för 2 710 000 pund, motsvarande drygt 30 miljoner.

- Det är en riktig fantasisumma, men så är ju Ajvazovskij också en konstnär som väcker betraktarens fantasi. Det är lätt att drömma sig bort i hans tavlor, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Målade i rasande tempo

Ajvazovskij var verksam i mitten av 1800-talet. Han var oerhört produktiv och kunde måla flera tavlor på en dag. Hans samlade produktion uppgår till drygt 6000 verk.

I höst har du chansen att stifta närmare bekantskap med konstnären, då ett urval av hans verk ställs ut på Sjöhistoriska museet. Tavlorna har museet lånat från Centrala Marinmuseet i Sankt Petersburg i Ryssland.

- Det är ett gyllene tillfälle för konstälskare att uppleva dessa äkta klenoder. En sådan här chans får man kanske bara en gång i livet, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Utställningen öppnar 2 september och pågår till 15 november.

Kontakt

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Karin Fredriksson, programansvarig Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

Anders P Näsberg, informationsenheten Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 74, e-post: anders.nasberg@maritima.se

www.sjohistoriska.se/ajvazovskij

Arkeologiska undersökningar i Citybanans spår

Wed, 22 Jun 2011 08:00:00 +0200

I sommar görs den största arkeologiska undersökningen i Stockholm sedan utgrävningen vid Helgeandsholmen på slutet av 70-talet. Det är arbetet med Citybanan som gör detta möjligt.

Mellan början av juni och slutet av augusti görs en utgrävning av ett 1500 kvadratmeter stort område vid Riddarholmens södra kaj. Två grävlag arkeologer från Sjöhistoriska jobbar i skift mellan 07-23 med att säkra det maritima kulturarvet. De jobbar på uppdrag av Projekt Citybanan, Trafikverket enligt beslut från Länsstyrelsen och i samarbete med Stockholms Stadsmuseum.

Projekt Citybanan förbereder för att kunna bygga tunneldelen som ansluter Citybanans bergtunnel under Riddarholmen med den 300 meter långa sänktunneln i Riddarfjärden. Anslutningen byggs i en från vattnet säkrad, cirka 24 meter djup schaktgrop. Det är i detta schakt som den arkeologiska utgrävningen görs.

För varje meter man kommer ner i marken så kommer man samtidigt längre och längre bakåt i tiden. På cirka 10 meters djup kommer vi till år 1869 då kajen fylldes ut. Vid denna punkt, på den gamla sjöbottnen, börjar de kulturlager som intresserar arkeologerna.

- Tack vare Citybanan kan vi få ny kunskap om vårt kulturarv. Sveriges första ångbåtshamn begravdes under fyllnadsmassor 1869 när Riddarholmshamnen fick en ny kaj framför gamla Riksdagshuset. Vi väntar oss båtfynd och även att hitta rester av den gamla kajen, berättar Marcus Hjulhammar projektledare och intendent vid Sjöhistoriska museet.

I de äldre, djupare liggande lagren räknar arkeologerna med fynd från medeltiden och kanske även vikingatid. Utgrävningen tar alltså plats inom Citybanans arbetsområde. Citybanans roll är att leda arbetet och gräva bort schaktmassorna, skikt för skikt. Under tiden kommer arkeologerna åt och kan göra sitt jobb med provtagning, dokumentation och bärgning av fynd.

- Vi har ett bra samarbete med Sjöhistoriska och det är spännande att följa deras arbete. Det här är också ett bra exempel på hur komplext det är att bygga en pendeltågstunnel rakt igenom Stockholm, säger Bengt Stålbo samordnande byggledare, Projekt Citybanan.

Kontakt
Marcus Hjulhammar, projektledare och intendent vid Sjöhistoriska museet,
Telefon: 08-519 549 92

Anders Sahlstrand, informatör på Projekt Citybanan, Trafikverket,
Telefon: 070-762 39 08

Presstur med Djurgården 3 - Kan vi hålla ångan uppe?

Wed, 01 Jun 2011 05:55:00 +0200

Djurgården 3 har räddats av eldsjälar och tas nu åter i trafik.
Men Ångbåtssverige vimlar av faror och blindskär.

Sjöhistoriska museet och Stiftelsen Skärgårdsbåten bjuder till pressfrukost på 114-åriga ångfärjan Djurgården 3. Efter flera års kostsam renovering är nu hennes koleldade originalmaskin igång. Det blir en ny premiärtur på Strömmen, bland annat sträckan Slussen-Allmänna gränd som Djurgården 3 trafikerade fram till slutet av 1960-talet.

Ombord presenterar vi läget i dagens Ångbåtssverige, dvs bland de klassiska vita ångfartyg som ännu går med passagerare och som utmärker Sverige även på världskartan. Men faror hotar dessa flytande klenoder och ångbåtsföreningarna kämpar många gånger i motvind.

Välkomna ombord till en upplevelse utöver det vanliga!

MÖT
Hans Lennart Ohlsson, chef för Sjöhistoriska museet
Lennart Rydberg, ångbåtshistoriker
ochordförande i Stiftelsen Skärgårdsbåten
Claes Insulander, ångbåtsbefälhavare
Claes Wollentz och Fredrik Blomquist, båda från Sjöhistoriska museet, som stöttar ideella maritima kulturarvsintressenter

DATUM OCH TID
Djurgården 3 avgår fredag 10 juni från Nybroviken/Raoul Wallenbergs torg.
Ombordstigning kl 09.00.
Åter samma kaj exakt 11.00.

ANMÄLAN
Anmälan till informationschef Maria Andersson: maria.andersson@maritima.se
eller telefon 08 – 519 548 67.
Senast den 7 juni vill vi ha Er anmälan.

FRUKOST
Vi bjuder på kaffe/te och god smörgås under turen.

DJURGÅRDEN 3
Byggd 1897 på Brodins varv i Gävle för trafik under Stockholmsutställningen samma år. Koleldad ångpanna och maskin av compundtyp. Kan ta 97 passagerare.

SVERIGES ÅNGBÅTSFLOTTA
Sverige är ett av de länder som har flest ångfartyg i trafik. Från Bohuslän till ostkusten men även i inlandet som på Mälaren, Siljan och Storsjön finns ångfartyg i reguljär trafik.

K-MÄRKNING
Statens maritima museer utfärdar intyg om att ett fartyg anses vara en del av vårt nationella flytande kulturarv. Mer information på www.sjohistoriska.se.

Nationaldagsfirandet börjar med flaggor, frukost och sång på Sjöhistoriska

Tue, 31 May 2011 07:37:00 +0200

Nationaldagsfirandet inleds även i år med flaggotta vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Klockan 08.00 den 6 juni hissar Sveriges ärkebiskop, Anders Wejryd flaggan i Gladans mast. Det blir tal både av Anders Wejryd och av Riksdagens talman Per Westerberg. Scouter från Vikingarnas scoutkår hissar historiska flaggor.
I år medverkar dessutom Stockholms Allmänna Sångförening, en av Sveriges äldsta manskörer, som under ledning av Johnny Goetzinger bland annat sjunger "Sveriges Flagga" av Hugo Alfvén.

– Nationsflaggan har sitt historiska ursprung till sjöss så en flaggotta passar utmärkt på Sjöhistoriska museet. Att folk startar sitt nationaldagsfirande med frukostpicknick hos oss har blivit en tradition och vi har haft en fin rad hedersgäster som hissat flaggan, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Klockan 08.00 hissas flaggan och sen blir det frukostpicknick i gräset vid vackra Djurgårdsbrunnsviken eller inomhus i museets nya Bistro Östbergs Hörna. Det är fri entré!

Kontakt
Karin Fredriksson, programansvarig, Sjöhistoriska museet, www.sjohistoriska.se
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 32, e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Lista över k-märkta fritidsbåtar t o m maj 2011

Fri, 27 May 2011 09:36:00 +0200

Träffa tv-kändisar från havets botten

Fri, 27 May 2011 08:45:00 +0200

Du kanske har sett dem på tv. Undervattenskompisarna Vattenmannen och Speed. På lördag dyker de upp på Djurgården.
- Vi ska vara här och träffa alla barnen, säger grodmannen Speed som tillsammans med tungdykaren Vattenmannen utgör vattenduon.

De har under våren synts på Barnkanalen i UR-programmet med samma namn som dem: Vattenmannen och Speed.

Vattenmannen är en långsam tungdykare som inte säger så mycket. Speed är en grodman som pratar desto mer. Tillsammans bor de i en farkost under vattenytan och har en svår uppgift - att städa havets botten.

Men de intresserar sig även för annat som ryms under och ovan vattnet, som isbitar, vrak, hajar och fartyg.

Och just fartyg och båtar kommer de få sitt lystmäte av lördagen 28 maj, då de vid 12-tiden dyker upp på Djurgården, mitt under Skärgårdsmässa och invigningen av Sjöhistoriska museets sommaraktiviteter.

- Vi är nyfikna på allt som händer. Området känns perfekt för oss. Vi kommer gå runt och se vad som händer, kanske kommer vi gå runt och sjunga, säger Speed och avslöjar att de kommer ha med sig en vagn med leksaker och instrument.

Vid 12-tiden går de iland, efter att ha åkt färja från Slussen. Med sig har de en vagn med leksaker och instrument. Tanken är att de ska stanna till på olika platser, umgås med barnen och sjunga, spela gitarr och dragspel.

Och de kommer knappast ha svårt att få tiden att gå. Förutom att gå ombord på isbrytaren Sankt Erik eller fyrskeppet Finngrundet kan de besöka Båthall 2, med en av Sveriges bästa samlingar med småbåtar.

De kommer också ta passagerarbåten M/S Ran till Sjöhistoriska museet, där det under dagen kommer segla in vikingabåtar under evenemanget Skeppen kommer!

- Det kommer bli ett eldorado för oss, avslutar Vattenmannen.

Kontakt
Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Fritidsbåtar med historia k-märks av Sjöhistoriska museet

Fri, 27 May 2011 08:30:00 +0200

Sjöhistoriska museet har k-märkt sju fritidsbåtar. Flera av ägarna kommer att få ta emot sina intyg under Skärgårdsmässan på lördag, bland andra Yoldias, Vidar III:s och Vindö 28:an Siestas.

– Det är första gången en Vindö 28 blir k-märkt, det är en vanlig båttyp och extra kul eftersom Siesta är väldigt välbevarad, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Båtens skick och autenticitet är viktiga kriterier för k-märkningen. Men dokumentation av båten och dess historia är minst lika viktig.

– Det är detta som sätter båten i ett sammanhang och gör dess historia levande. Till exempel Yoldia som byggdes i Finland 1928. Hon smugglades till Sverige för att man ville undgå att betala av på krigsskadeståndet till Sovjet. Eller Pepita som byggdes för eget bruk av varvsägaren och hans son men som fick akterruffen modifierad eftersom sonen var så lång, säger Fredrik Blomqvist.

K-märkning av fritidsbåtar har skett på prov sedan 2009 för att öka allmänhetens kunskaper om den äldre fritidsbåtsflottans historiska värden och uppmuntra de insatser som ägarna gör för att bevara dessa båtar. Ägarna ansöker själva om att få just sin pärla k-märkt, och därmed klassad som kulturhistoriskt värdefull. För att kvala in som k-märkt måste båten ha byggts före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige.

Projektet har varit mycket framgångsrikt. Hittills har 58 båtar k-märkts och fått mycket uppmärksamhet. Nu utvärderas projektet av Statens maritima museer i samarbete med ideella veteranbåtsföreningar och med ägarna till de båtar som blivit k-märkta. Inga ansökningar kommer därför att handläggas under hösten.

– Vi hoppas kunna permanenta den här typen av k-märkning och ta emot ansökningar igen under våren nästa år, säger Fredrik Blomqvist.

Intyg till flera av ägarna överlämnas under en ceremoni vid Skärgårdsmässan på Djurgården klockan 13 lördagen den 28 maj på mässans scen.

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, intendent kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 08-519 549 38

Kristoffer Henrysson
kristoffer.henrysson@maritima.se
Tfn: 08-519 549 32

Här är en kort presentation av de sju senast k-märkta fritidsbåtarna. Pressbilder finns längst ner på sidan.

Vidar III
Typ: Motorbåt, (s k salongsmotorbåt)
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1931, Allmags livbåtvarv, Orust
Material: Trä (Hondurasmahogny)
Ägare: Magnus Kaplan, tel 070-530 31 34, Eskilstuna, Södermanlands län

Vidar III från 1931 byggdes på Orust efter ritningar av C G Pettersson. Dess ägare har nyttjat båten på Västkusten, i Östergötland och Stockholm för att idag finnas i Mälarens vatten. Skrovet och exteriören har genomgått en föredömlig renovering, vilket gör att båten ser ut som den gjorde i början av 1930-talet.

Cobra
Typ: Segelbåt (Nordisk kryssare 5 ½)
Konstruktör: Bertil Bothén
Byggd: 1933, Hjalmar Johansson, Långedrag, Göteborg
Material: Trä (Mahogny)
Ägare: Mattias Gunnrin tel 073-55 83 798, Bromma, Stockholms län

Den nordiska kryssaren Cobra byggdes 1933 av Hjalmar Johansson i Långedrag. Den är en välbevarad segelbåt som trots sin ålder bara behövt några mindre reparationer genom åren. Även inredningen på båten är intakt sedan byggtiden. De förändringar som gjorts kan följas i dokumentationsmaterialet. Den nuvarande ägaren visar dessutom stort engagemang när det gäller att upprätthålla och klarlägga båtens historia.

Pepita
Typ: Motorbåt
Konstruktör: Knut Ljungberg
Byggd: 1947, Arvidsson & söner, Färjenäs, Göteborg
Material: Trä (Furu)
Ägare: Patrik & Marie-Louise Larsson, tel 0303-22 68 84, 0733-65 55 75, Kärna, Västra Götalands län

Motorbåten Pepita byggdes av varvsägaren Sven Andersson och hans son. Båten är tack vare sina ägares engagemang och kunnighet mycket välbevarad. Minsta tillägg eller ändring av båten har noga övervägts och sedan tydligt dokumenterats. Trots att Pepita sålts vidare är de nya ägarna minst lika förtroliga med båten och dess historia som ursprungsägarna.

Vineta II
Typ: Motorbåt
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1939 på Erikssons varv, Stallarholmen
Material: Trä (Hondurasmahogny)
Ägare: Tony Duda, tel 070-567 48 42, Huddinge, Stockholms län

Motorbåten Vineta II är en C G Pettersson-konstruktion byggd i Stallarholmen 1939. Båten har genomgått en upprustning under en lång följd av år. Nuvarande ägare har stor medvetenhet om att det traditionella underhållet är en ständigt pågående process för att levandegöra och bevara Vineta II. Båten är idag i ett gott och återställt skick. De mindre förändringar som gjorts kan ses som årsringar och del av båtens historia.

Ran
Typ: Motorbåt (Högsjöbåt)
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1933 av Olof Olsson på Saxemara båtvarv, Ronneby
Material: Trä (Ek och furu)
Ägare: Per-Olof & Ulla Lundgren, tel 076-81 51 651, Jönköping, Jönköpings län – båten finns i Ronneby, Blekinge län

Ran är en högsjöbåt som byggdes vid Saxemara båtvarv, Ronneby av Olof Olsson. Den har följt sina tre ägare i sydöstra Sverige och är nu åter i vattnen utanför Saxemara. Ran är välbevarad och väl underhållen och ägaren visar stort engagemang både för dess historia och för dess skötsel.

Siesta
Typ: Segelbåt (Vindö 28)
Konstruktör: Carl Andersson
Byggd: 1964 på Nötösunds varv
Material: Trä (Hondurasmahogny)
Ägare: Hans Lönn, tel 0704-80 63 95, Johanneshov, Stockholms län

Segelbåten (Vindö 28:an) Siesta tillhör en båtmodell som det tillverkats ganska många av. Idag är däremot antalet välbevarade båtar litet. Siesta är både i gott skick – och välbevarad – tack vare ett föredömligt underhåll. Även om båten seglats många säsonger finns såväl mast som motor kvar i original från 1964.

Yoldia
Typ: Segelbåt (yawl – liten havskryssare)
Konstruktör: Thomas Harrison Butler, modifierad av Bruno Mustelin
Byggd: 1928 på Åbo båtvarv, Finland
Material: Trä (Pitchpine)
Ägare: Rutger & Katarina Palmstierna, tel 070-356 07 66, Lidingö, Stockholms län

Yoldia är en segelbåt av typen yawl (liten havskryssare) byggd i ett exemplar redan i slutet av 1920-talet. Den för nordiska förhållanden unika båten är i väl underhållet skick – och nuvarande ägare är medveten om båtens speciella historia. Engagemanget är även tydligt i den föredömligt redovisade historiken – där familjeliv och världshändelser påverkat båtens öden.

Vikingaskeppen lägger till vid Sjöhistoriska

Wed, 25 May 2011 11:56:00 +0200

Skeppen kommer! Vikingaskepp och medeltida båtar lägger till utanför Sjöhistoriska museet vid Djurgårdsbrunnsviken den 28-29 maj. Följ med ombord, se stridsuppvisningar och hantverk. Massor med aktiviteter i och utanför museet. Fri entré kl 11-16.

Följ med på det stora vikingaäventyret vid Sjöhistoriska den 28-29 maj! Flera vikingaskepp och medeltida båtar lägger till utanför museet och vikingarna slår upp sina läger. Gå ombord och provåk, se vikingatida stridsuppvisningar, dramatiserade visningar och olika typer av hantverk.

Flera föreningar deltar under helgen. Bland andra Vittfarne med sin båt Himmingsläva, Blanka skeppslag med Medeltidsmuseets skepp Blanka och stridsföreningen Huskarlarna som håller vikingatida stridsuppvisningar. Sällskapet Skilfingarna har byggt Stefnir, en båttyp från tidig vikingatid och Föreningen Viksbåten har byggt båten Tälja, en replik av en båt som byggdes i övergången mellan vikingatid och medeltid. Den tusen år gamla Viksbåten är det bäst bevarade båtfyndet från den tiden. På plats finns dessutom Strömma kanalbolaget som informerar om sommarprogrammet på Birka, där Sjöhistoriskas marinarkeologer gör utgrävningar.

Skeppen kommer! Sjöhistoriska 28-29 maj kl. 11-16, Fri entré. Mer information på www.sjohistoriska.se

Kontakt
Karin Fredriksson, programansvarig Sjöhistoriska museet
karin.fredriksson@maritima.se
08-519 549 18

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Stockholm får tillbaka sitt blänk

Mon, 23 May 2011 05:20:00 +0200

Däcket är nyslipat och lackat. Nu lackas det mot blinkpremiär då fyrskeppet Finngrundet öppnar för besökare efter tre års uppehåll.
- Vi bjuder in stockholmarna till en maritim folkfest, säger Maria Ljunggren, projektledare för Sjöhistoriska på Galärvarvet.

Fyrskeppet Finngrundet har legat i träda under några år, vid museipiren alldeles intill Vasamuseet. Den 27 maj öppnar hon åter för publik då Sjöhistoriska museet öppnar sin sommarverksamhet på Galärvarvet på Djurgården i Stockholm.
- Det är ett autentiskt kulturhistoriskt fartyg i en maritim miljö. Det är fantastiskt att vi fått igång henne, säger Maria Ljunggren.

Skeppet har rustats upp och nu är däcket redo att trampas på. Förutom att däcket är nyslipat och lackat blir det utställningar ombord. Men den kanske mest synbara förändringen är att fyren som varit nedsläckt åter kommer sprida ljus över Stockholm.
- Hon är ett sjömärke som legat och lyst i trettio år i Stockholm, säger Maria Ljunggren.
- Vi har ordnat så hon kommer tillbaka till sin forna ljuskaraktär, med två blänk var tjugonde sekund.

Flytande fyrar
Fyrskepp användes förr i tiden som flytande fyrar. De var alltid målade i rött och hade namnet målat på sidan i stora vita bokstäver. Allt enligt internationella regler. Numera är alla svenska fyrskepp tagna ur bruk och ersatta med fasta fyrar. Finngrundet togs ur tjänst 1969 och blev museifartyg året efter. Skeppet återinvigs i samarbete med Svenska fyrsällskapet, som är med under öppningshelgen och berättar om fyrskepp och fyrväsendets historia i Sverige.
- Det är jättekul att det öppnar, det har varit lite tomt när det varit släckt och förbommat, säger Tommy Asplund på Svenska fyrsällskapet.
- Nu känns det bra att kunna finnas på plats för att guida och svara på frågor om fartyget.

Fri entré
Finngrundet öppnar samtidigt som Sjöhistoriska drar igång sin övriga sommarverksamhet på Galärvarvet på Djurgården, den 27 maj. På den lilla hamnsträckan nedanför Vasamuseet kan du också besöka Båthall 2 som har en unik samling båtar från 1400-tal till 1900-tal. Intill Finngrundet ligger också isbrytaren Sankt Erik där du kan koppla av med en fika.
- Det är en underbar miljö. Det är öppet för alla, det är gratis, det finns alla möjligheter att uppleva något under sin promenad, säger Maria Ljunggren.

Kontakt
Maria Ljunggren, projektledare Galärvarvet, Statens maritima museer
08-519 549 09 maria.ljunggren@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen Sjöhistoriska museet
08-519 549 32 kristoffer.henrysson@maritima.se

Historiska fartyg får ekonomiskt stöd

Fri, 06 May 2011 06:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet fördelar nu 1 miljon kronor till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I år får nio olika fartyg ta del av stödet. Bland dem finns välkända passagerarångfartyg, seglande lastfartyg, fiskefartyg och örlogsfartyg.

Det ekonomiska stödet är väldigt efterfrågat och fördubblades i fjol till 1 miljon kronor. I år har Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, tagit emot 27 ansökningar om totalt 4 miljoner kronor.

– Att bevara och bruka historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Vi tror ändå att pengarna stimulerar till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet. Beslut om fördelningen sker i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.

– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg, bogserbåtar, fiskebåtar, motorfartyg och så vidare men tar också hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika delar av landet finns bland mottagarna, säger Claes Wollentz.

2011 års fartygsstöd har fördelats enligt nedan.
Samtliga fartyg är k-märkta och finns beskrivna på Sjöhistoriska museets hemsida.

Segelfartyget Deodar, Stockholm: 100 000 kr
Ångfartyget Engelbrekt, Leksand: 100 000 kr
Segelfartyget Helene, Ystad: 100 000 kr
Segelfartyget Kvartsita, Grundsund, Lysekils kommun: 250 000 kr
Passagerarångfartyget Mariefred, Mariefred: 50 000 kr
Fiskefartyget Nordvåg, Träslövsläge, Varbergs kommun: 50 000 kr
Segelfartyget Pamela, Ekenäs, Kalmar kommun: 100 000 kr
Vedettbåten Sprängaren, Gålö, Haninge kommun: 200 000 kr
Motortorpedbåten T56, Gålö, Haninge kommun: 50 000 kr

Kontakt
Claes Wollentz, intendent, Sjöhistoriska museet
claes.wollentz@maritima.se
0733-40 16 40

Fredrik Blomqvist, intendent, Sjöhistoriska museet
fredrik.blomqvist@maritima.se
08-519 549 38

Kristoffer Henrysson, informationsenheten, Sjöhistoriska museet
kristoffer.henrysson@maritima.se
08-519 549 32

Pressmeddelande - direkt från havsbotten

Wed, 13 Apr 2011 06:00:00 +0200

Intresserade journalister inbjuds till invigningen 18 april kl 15.00

Nu öppnar Sjöhistoriska museet Showroom Dalarö – en mindre utställning där arkeologerna ger smakprov på vad som till hösten planeras bli världsunik dykpark nära Stockholm.

Vattnet runt Dalarö är sedan länge känt för sina många skeppsvrak som vart och ett berättar sin historia. Under flera år har Sjöhistoriska museets arkeologer utfört dykningar på dessa vrak. Just vraken i Östersjön är unika i världen och flera av vraken utanför Dalarö är några av de bäst bevarade. Vissa är är till och med belagda med dykförbud. Nu kan vraken göras tillgängliga från land och i vatten genom bildandet av ett kulturreservat och öppnandet av en sk dykpark . Dalarö marinpark, som dykparken kommer att kallas, blir den första i sitt slag.

Dykparken i Dalarö är resultatet av ett samarbete mellan Sjöhistoriska museet, Haninge kommun, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Stockholm och planeras mjukstarta till hösten 2011. Här görs även de mest känsliga vraken tillgängliga såväl för dykare som för landkrabbor i ”nära-dyk-upplevelser”.

Showroom Dalarö öppnar på internationella Världsarvsdagen den 18 april och visas t o m 21 augusti.

Frågor till:
Pernilla Flyg, arkeolog och projektledare för dykparksprojekten, Sjöhistoriska museet
pernilla.flyg@maritima.se 08-519 558 30

Tips:
Marinarkeologernas blogg - http://sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Blogg/

Showroom på Sjöhistoriska museet ger direktkontakt med marinarkeologernas arbete. Det är alltid aktuellt och erbjuder därför inte färdiga tolkningar och resultat. Ibland exponeras alldeles nyupptagna fynd i vatten.

Historisk samling kring varvet i Oskarshamn

Thu, 07 Apr 2011 05:57:00 +0200

Kontakt
Claes Wollentz, 1:e intendent Sjöhistoriska museet
e-post: claes.wollentz@maritima.se
telefon: 0733-40 16 40.

Wasas ångslup renoveras på Forsviks varv

Wed, 06 Apr 2011 04:30:00 +0200

Den 6 april lämnar Sjöhistoriskas ångslup från 1901 Galärvarvet för att tas omhand av Föreningen Forsviks varv.

– Ångslupen innebär ett tillskott både besöksmässigt och i form av utbildningsplatser. Hon blir en ny attraktion i varvshallen jämte hjulångaren Eric Nordevall II. Utbildningsmässigt handlar det om varsam renovering med slutmålet att driftsätta och köra henne, säger Patrik Zimonyi, projektledare och skeppsbyggare på Forsviks varv.

Pansarbåten Wasas ångslup är den största båten i Sjöhistoriska museets samlingar. Hon byggdes 1901 samtidigt med pansarbåten, som hade ett flertal olika skeppsbåtar ombord. Wasa togs ur tjänst på 40-talet och hennes ångslup skänktes till Sjöhistoriska museet 1958. De senaste åren har hon stått tillsammans med Sjöhistoriskas övriga originalbåtar i visningsmagasinet Båthall 2 på Galärvarvet.

– Att låta Forsviks varv renovera ångslupen är ett utmärkt sätt att både bevara och göra henne levande. Vi arbetar samtidigt med att lyfta vår unika samling av fritidsbåtar, som nu kan få ett tydligare fokus och göras mer tillgänglig i Båthall 2, säger Maria Ljunggren, projektledare på Statens maritima museer.

Pansarbåten Wasas ångslup
Beteckning i Flottan: ”Ångslup nr 45”
Byggår: 1901
Längd: 14,9 m
Bredd: 2,65 m
Deplacement: 12 ton
Maskin: tvåcylindrig compoundmaskin och ångpanna av Yarrows konstruktion

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Maria Ljunggren, projektledare, Statens maritima museer
e-post: maria.ljunggren@maritima.se
telefon: 08-519 549 09

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
telefon: 08-519 549 32

Patrik Zimonyi, projektledare och skeppsbyggare, Forsviks varv
e-post: varvet@nordevall.com
telefon: 0505-412 50

Zombier, terrorister, sjörövare, fuskspelare och gogo-dansare går samman

Tue, 05 Apr 2011 08:30:00 +0200

Havets, himlens och härskarens målare – Mästaren Ivan Ajvazovskij till Sjöhistoriska

Wed, 30 Mar 2011 05:57:00 +0200

Den ryske 1800-talskonstnären Ivan Ajvazovskij ses av många som världens främste marinmålare. Under 75 dagar i höst får den svenska publiken möjlighet att se flera av hans högt värderade verk, som ytterst sällan lämnar Ryssland. Den 2 september öppnar Sjöhistoriska museet utställningen Ajvazovskij – mästaren.

Ivan Ajvazovskij var en av de mest berömda och uppburna konstnärerna i Ryssland under 1800-talet. Han föddes i Feodosia på Krim 1817 av armeniska föräldrar och utbildade sig på Konstakademien i S:t Petersburg. Där fick tsar Nikolaj I upp ögonen för den unge Ajvazovskij som med tiden utsågs till imperiets officiella marinmålare. Han tjänade under fyra tsarer och verkade under en händelserik tid fram till sin död 1900.

I Ajvazovskijs måleri möter man förutom sjöslag också dramatiska skeppsbrott i stormpiskade hav. Människans litenhet, utsatt för naturens krafter. Och romantiska motiv med lugna böljor och fregatter. Ajvazovskij var en mästare på att återge himmel och hav, känslor och stämningar. Hans måleri förbryllade och hänförde sin samtid och han räknas till en av de främsta i sin genre.

Utställningen Ajvazovskij – mästaren visas på Sjöhistoriska museet i samarbete med Centrala Marinmuseet i S:t Petersburg från den 2 september till och med den 15 november 2011.

Kontakt
Johan Gustafsson, Projektledare, Sjöhistoriska museet
Telefon: 0455-35 93 06 / 0709 85 93 06
E-post: johan.gustafsson@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Bloggare bedriver detektivarbete i arkiven

Tue, 29 Mar 2011 10:15:00 +0200

I Sjöhistoriska museets arkiv och magasin finns en kulturskatt som få känner till. Det rör sig om tusentals föremål, ritningar, fotografier och arkivhandlingar.

Sjöhistoriska arbetar sedan flera år med att tillängliggöra samlingarna på sin hemsida. Nu får samlingarna ytterligare en dimension med en nystartad blogg.
- Förhoppningsvis kan vi nå en ny grupp som inte hade en aning om allt som finns i våra samlingar, säger Malin Joakimson, arkivarie på museet.

Tillsammans med kollegorna Susanna Allesson Nyberg och Eva Hult skriver hon sedan februari i bloggen ”Samlarna” på Sjöhistoriska museets hemsida. I bloggen berättar de bland annat om det dagliga arbetet på ett museum och lyfter fram favoriter ur samlingarna. Och det finns mycket att välja bland: drygt 100 000 föremål, 40 000 ritningar och flera hundra hyllmeter med arkivhandlingar.
- Vi vill lyfta fram det vi tycker är fascinerande och intresseväckande, på ett annat sätt än de kortfattade och torra fakta man får i databaserna. I en blogg kan man ställa frågor och resonera kring ett föremål på ett sätt som man inte kan i våra vanliga register

Det är en stundtals våldsam maritim historia som uppenbarar sig. Hittills har de skrivit om sjöminor av glasoch löpsedlar om fartyg som förlist - med dödlig utgång. Men det finns även plats för fredligare föremål, som tatueringsförlagor, navigationsböcker och kärleksdikter.
- Det är människoöden som jag blir mest fascinerad av. Till exempel när man hittar brev där människor beskriver sina liv med de hårda villkor de lever under. En navigationsbok som inte lät så anmärkningsvärd när jag läste katalogposten visade sig vara fantastiskt rikt illustrerad och med tillhörande handritat sjökort.

I år görs en extra satsning på att inventera museets alla föremål.
- Vanligtvis tillbringar vi mest tid i magasinen då vi hämtar eller lämnar ett specifikt föremål. Men nu har vi uppdraget att inventera allt, vilket ger oss tid att vrida och vända på varenda föremål. Det är många man fastnar för och som har det där lilla extra, vilket är jätteroligt att få berätta om i bloggen, säger intendent Susanna Allesson Nyberg.

Det är ett ständigt detektivarbete, och de upphör aldrig att förvånas.
- Jag kan aldrig säga ”nu har jag sett allt, nu är jag färdig”. Det finns alltid mer saker att upptäcka, säger Malin Joakimson

Bloggen hittar du på Sjöhistoriska museets hemsida, sjohistoriska.se/samlarna

Annan spännande fakta:
I museets samlingar finns även 60 000 böcker och 600 000 fotografier
Sjöhistoriska lyfter även fram guldkorn ur samlingarna i årsboken ”100 ting ur samlingarna”. Här har museet valt ut 100 favoriter. Boken finns att köpa i museets butik.
En stor del av Sjöhistoriska museets samlingar är digitaliserade, och finns att hitta på sjohistoriska.se/samlingar

Skräpfiske – Sjöhistoriska uppmärksammar Världsvattendagen

Thu, 17 Mar 2011 12:59:00 +0100

Fritidsbåtar får k-märkning på båtmässan Allt för sjön

Thu, 10 Mar 2011 07:00:00 +0100

Söndagen den 13 mars kl 13 delar Sjöhistoriska museet ut intyg till de senast k-märkta fritidsbåtarna från Mellansverige. Utdelningsceremonin äger rum på båtmässan Allt för sjön. Sjöhistoriska deltar på mässan tillsammans med Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar och visar bland annat den fantastiska segelkanoten Unda från 1921, som ingår i museets fritidsbåtssamling.

Sjöhistoriska museet k-märker fritidsbåtar sedan våren 2009. Efter ansökan görs en bedömning där de båtar som anses kulturhistoriskt värdefulla blir k-märkta. Ytterligare information kan ses på Sjöhistoriska museets hemsida: www.sjohistoriska.se. Ett sort urval ur Sjöhistoriskas samling av originalbåtar visas i Båthall 2 på Galärvarvet under sommaren.

Båtarna som ska få sina intyg om k-märkning är:

Segelbåten (Stjärnbåten) ”Gudingen”, ägaren Rolf Paulin är bosatt i Tyresö, Stockholms län. Gudingen konstruerades av Janne Jacobsson och byggdes 1961 på Moranäs varv, Nacka. Denna stjärnbåt har av nuvarande ägare renoverats till ett mycket gott skick. Stjärnbåtar var en enklare kappseglingsbåt som vanligtvis ungdomar använde. Nuvarande ägare har varit med att starta en särskild ideell förening för stjärnbåtarna.

Segelbåten (Kustkryssare) ”Fiorella”, ägaren Lars Hagbarth är bosatt i Uppsala stad och län. Den långkölade segelbåten Fiorella konstruerades av Knud Reimers och byggdes 1950 vid Rosättra båtvarv, Norrtälje. Konstruktionen är till största delen densamma som för ”Blue Peter”, omskriven 1944 i Svenska Kryssarklubbens årsbok. Fiorella är en väl bibehållen segelbåt som använts som familjebåt av nuvarande ägarens familj i omkring 40 år.

Segelbåten (Laurinkryssaren) ”Beguine”, ägaren Susanna Stenbeck är bosatt i Nyköping, Södermanlands län. Segelbåten Beguine konstruerades av Arvid Laurin och byggdes 1963-64 vid Sanda båtvarv i Strängnäs. Den nuvarande ägarens far Carl Eric Wihl tog stor del i konstruktionsarbetet – vilket resulterat i en utseendemässigt icke-typisk Laurinkryssare. I historiken beskriver den nuvarande ägaren ett långt aktivt och engagerat liv med båten. Båten är idag helt i ursprungligt skick, såväl in- som utvändigt.

Motorbåten (Sportbåt) ”Glasspar G3”, ägaren Åke Månsson är bosatt i Svenstavik, Jämtlands län. Denna sportbåt, konstruerad av Bill Tritt, av märket Glasspar importerades redan 1960 då den var nybyggd till Sverige från USA och är därmed ett av de absolut första exemplaren av denna båttyp. Denna båt har renoverats från mycket dåligt skick till absolut toppskick - idag är den helt återställd till sitt originalutseende.

Segelbåten (Skärgårdskryssare)” Pepita II”, ägaren Hasse Ludvigsson är bosatt i Skoghall, Värmlands län. Pepita II konstruerades av Gustaf Estlander och byggdes vid Arvika Yacht och Båtvarv (Fridlunds) 1930. Segelstorleken 15 kvm är den minsta av skärgårdskryssarklasserna. Det har endast byggts ca 60 stycken Sk15 i Sverige och en stor del har idag försvunnit. Pepita II är intressant som representant för en av de minst uppmärksammade klasserna bland de svenska skärgårdskryssarna. Den är dessutom i gott skick, tämligen orörd och väl värd att bevara.

Salongsmotorbåten ”Vi Tre”, ägaren Anders Grahn är bosatt i Hägersten, Stockholms län. Denna salongsmotorbåt tillhör den första generationen fritidsbåtar i Sverige, från den tid då beställare och ägare var välbeställda. Vi Tre som byggdes på Gustaf Ericssons Automobilfabrik, Stockholm redan 1907, är den tredje äldsta båten konstruerad av C G Pettersson. På senare år har båten genomgått en renovering som utförts med största möjliga hänsyn till ursprunget och där stor möda har lagts ned även på detaljerna.

Segelbåten (Andunge) ”Amanda”, ägaren Sanna Räsänen är bosatt i Stockholms stad och län. Amanda byggdes 1963 vid det lilla Säfflevarvet Skåléns som levererat många små båtar av hög klass under sin 25-åriga verksamhet. Mycket uppskattade var varvets byggnation av just Andunge, ritad av den norske konstruktören Thorvald Gjerdrum. Den aktuella båten är mycket välhållen och enligt dokumentationen i allt väsentligt original.

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, intendent kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 08-519 549 38

Ny utställning om hotet från plast i haven

Wed, 02 Mar 2011 07:00:00 +0100

Dammsugare krälar upp ur haven, och in på Sjöhistoriska

Världshaven – från Stockholms skärgård till Stilla havets väldiga vatten – är fulla av plastskräp. Samtidigt råder brist på återvunnen plast på land. Sjöhistoriska museet inviger nu en utställning som uppmärksammar denna ”plastparadox”.

– Vi vill visa våra besökare ett för många okänt problem i våra världshav. Det är en suggestiv känsla att se föremål man själv använder dagligen och förstå att det flutit omkring hundratals mil från land i Stilla havet, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska.

Utställningen är ett samarbete mellan Sjöhistoriska och Electrolux till följd av det internationellt uppmärksammade projektet Vac from the Sea, där unika dammsugare tillverkats av plastskräp som samlats in från världens hav. Projektet initierades med syftet att uppmärksamma problemet med plastföroreningar i marina miljöer och inspirera konsumenter och industrin att bli bättre på att återvinna plast.

– Det har länge varit en självklarhet att återvinna material som stål eller koppar. Samma sak börjar nu hända med plast i och med lagstiftning inom området en ökad efterfrågan, men innovationstakten och utvecklingen måste fortsätta. Vi kan inte ha en situation där haven är fulla av skräp och det samtidigt råder brist på återvunnen plast på land. Världen behöver helt enkelt bättra på sin karma när det gäller hur plast hanteras, säger Cecilia Nord, miljöchef på Electrolux

I Stilla havet finns en av världens största ansamling av plastskräp, som av forskare beräknas vara dubbelt så stor som delstaten Texas. Bara i Bohusläns skärgård flyter mer än 5 000 kubikmeter plastskräp iland varje år.

– Plastavfall är ett globalt hot mot haven, och genom näringskedjan även mot oss människor. Det är fullt mänskligt att inte ständigt reflektera över plastföremål eller vart de tar vägen, men det gör också att problemet har kunnat växa fram under en lång tid. Genom den här typen av initiativ där fokus ligger på att visa källan för den återvunna plasten, kan förhoppningsvis beteende och attityd komma att ändras och stoppa dagens ohållbara utveckling, säger Lena Tingström, biolog och tidigare nationell samordnare för frågor om marint skräp.  

Utställningen äger rum under den magnifika kupolen i Sjöhistoriskas tornrum. Förutom plastföremål från olika världshav, solblekt och sönderfrätt av saltvatten, rymmer den dokumentation från insamlingar av plast vid bland annat Hawaiis kust, Phi Phi-öarnas korallrev, och klipporna i Bohusläns skärgård. Mer information om projektet Vac from the Sea: www.electrolux.com/vacfromthesea

För ytterligare information:
•   Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

•   Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet 
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86 
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

•   Lena Tingström, biolog vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsenheten 
Telefon: 031-605264 / 0702-845264
E-post: lena.tingstrom@lansstyrelsen.se

•   Johanna Hallander, PR-ansvarig Electrolux Sverige 
Telefon: 0733-55 06 61 
E-post: johanna.hallander@electrolux.se

Om Sjöhistoriska museet
Sjöhistoriska museet i Stockholm är ett statligt museum för handelssjöfart, marinarkeologi, fritidsbåtar, Östersjöfrågor och andra maritima teman. Tillsammans med Vasamuseet och Marinmuseum ingår vi i myndigheten Statens maritima museer. Sjöhistoriska museet är miljöcertifierat enligt ISO-14001. www.sjohistoriska.se

Om Electrolux
Electrolux är en av världens ledande tillverkare av hushållsmaskiner samt motsvarande utrustning för professionell användning. Konsumenter köper 40 miljoner Electrolux-produkter i 150 länder varje år. Företaget fokuserar på att, baserat på bred och djup konsumentinsikt, ta fram innovativa produkter designade med omtanke om användaren och som möter konsumenters och professionella användares behov. I Electrolux produktsortiment ingår kylskåp, diskmaskiner, tvättmaskiner, dammsugare, spisar och luftkonditionering under välkända varumärken som Electrolux, AEG, Eureka och Frigidaire. Under 2010 hade Electrolux en omsättning på 106 miljarder kronor och 52 000 anställda. För mer information besök www.electrolux.com/press och www.electrolux.com/news

Dammsugare krälar upp ur haven, och in på Sjöhistoriska

Wed, 23 Feb 2011 06:57:00 +0100

Inbjudan:
Varmt välkommen till pressvisning tisdag den 1 mars kl 11:30-13:00!

Världshaven – från Stockholms skärgård till Stilla havets väldiga vatten – är fulla av plastskräp. Samtidigt råder brist på återvunnen plast på land. Sjöhistoriska Museet inviger nu en utställning som uppmärksammar denna ”plastparadox”. Utställningen är ett samarbete mellan Sjöhistoriska och Electrolux till följd av det internationellt uppmärksammade projektet Vac from the Sea, där unika dammsugare tillverkats av plastskräp som samlats in från världens hav, med syftet att uppmärksamma problemet med plastföroreningar i marina miljöer och inspirera konsumenter och industrin att bli bättre på att återvinna plast.

Följande personer kommer berätta mer om utställningen under pressvisningen:

Hans-Lennart Ohlsson, museichef Sjöhistoriska, berättar om syftet med utställningen.
Lena Tingström, biolog och tidigare nationell samordnare för frågor om marint skräp, berättar om det globala hotet som plastavfall utgör och hur situationen ser ut i våra svenska vatten, samt vad som händer om vi inte blir bättre på att tillvarata den plast som redan finns.
Cecilia Nord, miljöchef på Electrolux, berättar om projektet Vac from the Sea och hur design och innovation kan bidra till att lösa miljöproblem, samt hur företag och enskilda personer kan bidra genom att uppmärksamma problemet och ändra sina vanor.

Förutom plastföremål från världens hav, solblekt och sönderfrätt av saltvatten, rymmer utställningen dokumentation från insamlingar av plast vid bland annat Hawaiis kust, Phi Phi-öarnas korallrev, och klipporna i Bohusläns skärgård.

Utställningen äger rum under den magnifika kupolen i Sjöhistoriskas tornrum.

Vi bjuder på lättare lunch.

Meddela gärna mig om du kommer:
OSA-adress: kristoffer.henrysson@maritima.se
Telefon: 0709-16 80 86

Varmt välkommen tisdag den 1 mars kl 11:30-13:00!

11.30 – 12.00: Lättare lunch
12.00 – 13.00: Presentation av projektet, om plastskräp i världens hav, samt tid för intervjuer

På plats finns:

Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Lena Tingström, biolog och tidigare nationell samordnare för marint skräp
Cecilia Nord, Miljöchef Electrolux

Kontaktuppgifter:

Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se
Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se
Lena Tingström, biolog vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsenheten
Telefon: 031-605264 / 0702-845264
E-post: lena.tingstrom@lansstyrelsen.se
Johanna Hallander, PR-ansvarig Electrolux Sverige
Telefon: 0733-55 06 61
E-post: johanna.hallander@electrolux.se

Övrig information:

Mer information om projektet Vac from the Sea: www.electrolux.com/vacfromthesea

Med vänliga hälsningar
/Kristoffer Henrysson, Sjöhistoriska museet

K-märkta fritidsbåtar och fartyg får utmärkelser på båtmässan i Göteborg

Thu, 10 Feb 2011 09:30:00 +0100

De senast k-märkta fritidsbåtarna som får sina intyg är:

Segelbåten (långedragsjullen) Anna, byggd 1963 hos Eric Olsson, Dalby Henån, Orust. Nuvarande ägare bor i Torslanda. Anna är utställd i veteranbåtshallen på mässan.
Segelbåten (Vindö 30) Malou, och byggdes 1963-64 av Carl Andersson, Nötesund, Orust. Nuvarande ägare är bosatt i Göteborg.
Motorbåten (salongskryssaren) Albertina, en C G Pettersonkonstruktion som byggdes 1920 vid Bröderna Larssons varv i Kristinehamn. Nuvarande ägare är bosatt i Mölndal.
Segelbåten (K6) Anzy, konstruerad och byggd av Einar och Carl-Erik Ohlsson, Hjalmar Johanssons varv, Långedrag. Nuvarande ägaren är bosatt i Grebbestad.

Samtidigt får även tre k-märkta fartyg ta emot sina plaketter. Dessa fartyg är:

Bogserbåten Sven (SJPD) byggd 1897 på Götaverken som sedan 1963 finns på Ringön. Sven var i bruk som bogserbåt fram till 2007 då nuvarande ägare tog över.
Tjänstebåten (lotsbåt nr 57) Heimdal (SGRD) från 1932 som gjort tjänst på Ängholmen, Långedrag och Vinga. Fartyget var i tjänst fram till 1969 och kan idag ses i Smögen.
Fartyget Marieholm, byggt 1934 för Svenska Amerika Linien – men med lång historia inom Marinen, bl a som stabsfartyg. Fartyget ligger idag som restaurangfartyg i Göteborg.

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, intendent kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 08-519 549 38

Vraket vid Grand Hotel en gåta från 1600-talet

Fri, 28 Jan 2011 09:53:00 +0100

Det sensationella vrakfynd som gjordes utanför Grand Hotel i fjol är ett fartyg från 1600-talet. Och byggt i Stockholm. De nya uppgifterna och den ovanliga byggnadstekniken gör fyndet till en gåta för Sjöhistoriska museets marinarkeologer, som just nu fortsätter att följa grävningarna på Balsieholmen.

I december 2010 gjordes ett sensationellt vrakfynd i kajen utanför Grand Hotel i Stockholm. Vrakdelarna visade att skeppet var byggt med en mycket ovanlig teknik. Istället för att vara sammanfogat med spik har fartyget sytts ihop. Det är en metod som enligt forskningen framförallt förekommit i östra delarna av Östersjöregionen och vraket har rönt stort intresse bland ryska forskare.

I samband med att fyndet gjordes togs prover för årsringsdatering. Nu är analyserna från vraket klara och resultaten är häpnadsväckande. Virket från vraket är fällt mellan åren 1631- 1635 i Stockholmstrakten och fartyget verkar vara byggt i Stockholmsområdet.

– Det finns överhuvudtaget väldigt få fynd av skepp byggda med syteknik. Så det är en gåta att vi nu träffar på ett sådant i Stockholm. Men att fartyget dessutom byggts i Stockholm är en ännu större gåta, säger Jim Hansson marinarkeolog på Sjöhistoriska museet, som nu fortsätter att följa grävarbetet på Balsieholmen.

Fyndet av det sydda fartyget ställer helt nya frågor. Byggnadstekniken i fartyg berättar om det samhälle som byggde fartygen, men ger också information om influenser och kontakter över Östersjön. Det är inte sannolikt att fartyget är det enda i sitt slag. Förmodligen finns det många fler sydda båtar gömda under Stockholms kajer och i bottnar. Vem byggde dessa fartyg och till vad har de använts?

Frågor till:
Jim Hansson, marinarkeolog Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 22
E-post: jim.hansson@maritima.se

Sjöhistoriska k-märker fritidsbåtar från hela landet

Tue, 18 Jan 2011 09:29:00 +0100

Sjöhistoriska museet k-märker ytterligare 11 fritidsbåtar. Museet vill öka allmänhetens kunskaper om den äldre fritidsbåtsflottans historiska värden. K-märkningen är ett sätt att uppmärksamma och uppmuntra de insatser som ägarna gör för att bevara dessa båtar. Sedan starten 2009 har fler än 50 fritidsbåtar blivit K-märkta.

Ägarna ansöker själva om att få just sin pärla k-märkt, och därmed klassad som kulturhistoriskt värdefull. För att kvala in som k-märkt måste båten ha sjösatts före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige.

– Vi ser den här gången fler segelbåtar än motorbåtar och flera ganska små ungdomsbåtar som Stjärnbåten Gudingen, Andungen Amanda eller långedragsjullen Anna. Här finns specialritade Beguine men även Vindö 30:an Malou. Bland motorbåtarna finns å ena sidan den stora salongskryssaren Albertina men även sportbåten Glasspar G3 med plastskrov. Det är tydligt att många äldre båtar finns i Stockholmstrakten men vi har en geografisk spridning från Västra Götaland i söder till Jämtland i norr, säger Fredrik Blomqvist intendent på Sjöhistoriska museet.

På vårens båtmässor i Stockholm och Göteborg delas k-märkningsintygen ut till ägarna och Sjöhistoriskas första temakväll för året, den 1 februari, kommer helt att ägnas åt museets k-märkning av fritidsbåtar.

Under 1800-talet var fritidsbåtar främst ett nöje för överklassen. Under 1900-talet ökade intresset för båtägande och skärgårdsboende på fritiden. Under 1950-talet öppnades möjligheten för mängder av människor att skaffa sig en fritidsbåt. Antalet har sedan ständigt ökat och intresset för båtliv är mycket stort.

Här är en kort presentation av de 11 senast k-märkta fritidsbåtarna. Pressbilder finns längst ner på sidan.

Segelbåten (långedragsjullen) ”Anna”. Torslanda
TYP: Långedragsjulle (J10)
KONSTRUKTÖR: Hjalmar Olsson
BYGGNADSÅR: 1963
BYGGNADSVARV: Eric Olsson, Dalby, Henån, Orust
Anna tillhör den klass av långedragsjullar (J10) som det byggdes många av (över 600). Modellen var en populär kappseglings och ungdomsbåt. Anna har under sin nuvarande ägare genomgått en upprustning som resulterat i att hon idag ser ut som då hon var nybyggd 1963. Ägaren Peter Thielen är bosatt i Torslanda, tel 0709-15 60 539.

Segelbåten (Vindö 30) ”Malou”. Göteborg
TYP: Vindö 30
KONSTRUKTÖR: Carl Andersson
BYGGNADSÅR: 1963-64
BYGGNADSVARV: Carl Andersson verksam vid Nötesunds varv, Orust.
Malou är en välbevarad segelbåt av typen Vindö 30. Tack vare nuvarande ägarens mångåriga engagemang är det mesta känt om båten, dess historia och de små ändringar som gjorts under åren. I mångt och mycket framstår detta som berikande årsringar som berättar om en levande familjebåt som har stora kulturhistoriska kvaliteter. Ägaren Jan Sundström är bosatt i Göteborg, tel 0727-41 10 30.

Motorbåten (dubbelruffad halvsalong) ”Tatjana III”. Huddinge
TYP: Dubbelruffad halvsalong
KONSTRUKTÖR: C G Pettersson
BYGGNADSÅR: 1929
BYGGNADSVARV: Fisksätra varv, Saltsjöbaden
Motorbåten Tatjana III tillhör de äldre fritidsbåtarna som tack vare engagerade ägare bevarats i mycket gott skick till idag. Tatjana III kan ses som en av de klassiska motorbåtarna konstruerad av den välkände CG Pettersson. På senare tid har den nuvarande ägaren även kunnat fastslå ägarlängden sedan båten byggdes. Ägaren Tony Duda är bosatt i Huddinge, tel 070-567 48 42.

Segelbåten (Stjärnbåten) ”Gudingen”. Tyresö
TYP: Stjärnbåt
KONSTRUKTÖR: Janne Jacobsson
BYGGNADSÅR: 1961
BYGGNADSVARV: Moranäs varv, Nacka
Gudingen är en liten relativt enkel ungdomsbåt som var mycket populär på 1950- och 60-talen. Detta är ett exemplar där den nuvarande ägaren på ett föredömligt sätt renoverat och skött båten. Idag finns bara ett fåtal bevarade båtar kvar i landet. Ägaren Rolf Paulin är bosatt i Tyresö, tel 073-949 16 76.

Segelbåten (Kustkryssare) ”Fiorella”. Uppsala
TYP: Kustkryssare (Blue Peter)
KONSTRUKTÖR: Knud Reimers
BYGGNADSÅR: 1950
BYGGNADSVARV: båtvarv, Norrtälje
Fiorella är en väl bibehållen segelbåt som använts som familjebåt av nuvarande ägarens familj i omkring 40 år. Både interiör och exteriör är tidstypiska och välbevarade från byggåret 1950. Ägaren Lars Hagbarth är bosatt i Uppsala, tel 070-686 34 00

Motorbåten (salongskryssaren) ”Albertina”. Mölndal
TYP: Salongsbåt
KONSTRUKTÖR: C G Pettersson
BYGGNADSÅR: 1920
BYGGNADSVARV: Bröderna Larssons varv, Kristinehamn
Salongsbåten Albertina konstruerades av C G Pettersson och byggdes 1920. Detta exemplar har renoverats från dåligt till ett mycket fin skick och har dessutom en komplett och intressant historik. Den renovering som nyligen genomförts har skett med stor hänsyn till original och avviker endast i liten grad från ursprunget. Ägaren Carl-Erik Jansson är bosatt i Mölndal, tel 0706-56 93 13.

Segelbåten (Laurinkryssaren) ”Beguine”. Nyköping
TYP: Laurinkryssare
KONSTRUKTÖR: Arvid Laurin
BYGGNADSÅR: 1963
BYGGNADSVARV: Sanda Båtvarv, Strängnäs
Denna segelbåt är konstruerad av Arvid Laurin – men på beställarens kunniga inrådan har den inte det karaktäristiska valdäcket. Beguine har varit i samma familj sedan den byggdes, har en fullt ut dokumenterad historik. Dessutom är båten i mycket gott skick och helt och hållet i ursprungligt skick, såväl in- som utvändigt. Ägaren Susanna Stenbeck är bosatt i Nyköping, tel 0155-45 48 02.

Motorbåten (Sportbåt) ”Glasspar G3”. Svenstavik
TYP: Skiboat, sportbåt
KONSTRUKTÖR: Bill Tritt, USA
BYGGNADSÅR: 1960
BYGGNADSVARV: Glasspar Company, Santa Ana, Kalifornien, USA
Denna sportbåt av märket Glasspar importerades till Sverige från USA 1963 och är därmed ett av de absolut första exemplaren av denna båttyp. Detta exemplar har renoverats från mycket dåligt skick till absolut toppskick. Idag är den helt återställd till ett originalutseende som nära nog kan tjäna som mönster för andra renoveringar av samma båtmodell. Ägaren Åke Månsson är bosatt i Svenstavik (Jämtlands län), tel 070-334 57 67

Segelbåten (Skärgårdskryssare)” Pepita II”. Skoghall
TYP: 15 kvm skärgårdskryssare
KONSTRUKTÖR: Gustaf Estlander
BYGGNADSÅR: 1930
BYGGNADSVARV: Arvika Yacht och Båtvarv (Fridlunds)
Segelstorleken 15 kvm är den minsta av skärgårdskryssarklasserna. Det har endast byggts ca 60 st Sk15 i Sverige och en stor del har idag försvunnit. Pepita II är intressant som representant för en av de minst uppmärksammade klasserna bland de svenska skärgårdskryssarna. Den är dessutom i gott skick, tämligen orörd och väl värd att bevara. Ägaren Hasse Ludvigsson är bosatt i Skoghall (Värmlands län), tel 070-353 06 02

Salongsmotorbåten ”Vi Tre”. Hägersten
TYP:                                    Salongsbåt
KONSTRUKTÖR:                  C G Pettersson
BYGGNADSÅR:                   1907
BYGGNADSVARV:               Gustaf Ericssons Automobilfabrik, Stockholm
Denna båt tillhör den första generationen fritidsbåtar i Sverige, från den tid då beställare och ägare var välbeställda. Vi Tre som byggdes redan 1907, är den tredje äldsta båten konstruerad av C G Pettersson. På senare år har båten genomgått en renovering som utförts med största möjliga hänsyn till ursprunget och där stor möda har lagts ned även på detaljerna. Dessutom har ägaren satsat på att efterforska båtens historia. Ägaren Anders Grahn är bosatt i Hägersten (Stockholms län), tel 070-590 75 13

Segelbåten (Andunge) ”Amanda”. Stockholm
TYP: Segelbåt/Andunge
KONSTRUKTÖR: Thorvald Gjerdrum
BYGGNADSÅR: 1963
BYGGNADSVARV: Skåléns varv, Säffle
Det lilla Säfflevarvet Skåléns har levererat många små båtar av hög klass under sin 25-åriga verksamhet. Mycket uppskattade var varvets byggnation av just Andunge, ritad av den norske konstruktören Thorvald Gjerdrum. Den aktuella båten är mycket välhållen och enligt dokumentationen i allt väsentligt original. Ägaren Sanna Räsänen är bosatt i Stockholm, tel 073-575 90 47.

Kontakt:
Fredrik Blomqvist, intendent kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 08-519 549 38

Kristoffer Henrysson
kristoffer.henrysson@maritima.se
Tfn: 08-519 549 32

Vrak i Luleå daterat

Wed, 22 Dec 2010 10:32:00 +0100

Ett vrak i Luleås norra hamn som det spekulerats mycket kring kan nu tidsbestämmas. Timret är sannolikt fällt i norra Sverige runt år 1700 och arkeologerna får därmed ännu en pusselbit kring äldre fartyg i norra Sverige – något man vet lite om idag.

- Nu kan vi börja titta i källorna för att se om vraket kan identifieras, säger marinarkeolog Jens Lindström från Sjöhistoriska museet.

På hösten 1988 gjordes ett vrakfynd utanför Luleå i samband med VM-seglingarna. Gissningarna kring ålder och ursprung var många. I höstas, efter två decennier, fick nyfikna marinarkeologer från Sjöhistoriska museet möjlighet att undersöka vraket. De täta årsringarna i timmer från vraket skvallrade om att virket fällts långt norrut och man kunde därför gissa att fartyget var byggt lokalt. Detta var extra spännande för arkeologerna då man vet ytterst lite om äldre skeppsbyggeri i norra Sverige. Träprover skickades till Danmark för datering. Häromdagen, precis lagom till jul, kom dateringen från Nationalmuseum i Köpenhamn. Metoden som använts vid dateringen kallas dendrokronologi. Genom att jämföra årsringar med referenser kan man se vilket år virket fällts. Den yngsta årsringen daterades till 1666 men experterna bedömer att trädet fällts i närheten av år 1700.

Vraket som ligger på sex meters djup i Norra hamn berättar också annat. Den flata botten och det som finns kvar av sidorna är ovanligt kraftfullt byggda, som för att bära tung last. Två mastfötter vittnar om att det varit ett seglande fartyg. Marinarkeologerna kunde också konstatera att fartyget verkar ha tömts på allt av värde innan det sjönk vilket talar för att det sänkts eller i alla fall sjunkit ganska odramatiskt. Det kan vara ett pensionerat fartyg som fått sin sista vila på bottnen i Norra hamn.

- Decennierna runt år 1700 flyttades Luleå dit där staden ligger idag. Det krävdes fartyg av den här typen för att genomföra flytten och alla transporter inför uppbyggnaden. Kanske är det här fartyget har sin plats i historien, avslutar Jens Lindström.

Frågor till
Marinarkeolog Jens Lindström, 0707 39 09 38
Chef för arkeogienheten Andreas Olsson 0705 19 51 20

Marinarkeologernas blogg med mer info och bilder:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Blogg/

Julklapparna kommer med båt

Fri, 03 Dec 2010 13:32:00 +0100

Idag invigdes Sjöhistoriska museets nya basutställning Shipping & Shopping. Skolklasserna stod på kö för att få uppleva och lära om sjöfarten och om hur den påverkar våra liv. Många insåg snabbt att utan sjöfart så skulle det inte bli så värst spännande paket under granen.

Arbetet med Shipping & Shopping har pågått under två år och är en av Sjöhistoriskas största utställningssatsningar sedan museet öppnade 1938.
– Sverige har en lång och spännande sjöfartshistoria. Och idag är vi mer beroende av sjöfarten än någonsin. Ämnet handelssjöfart är dessutom en av Sjöhistoriskas grundpelare och att nu få öppna Shipping & Shopping känns helt rätt i tiden, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet.

Genom utställningens olika teman kan besökarna följa sjöfartshistorien med handel som utgångspunkt; Varför bedriver vi handel? Varför är handeln beroende av sjöfart? Varför ser fartyg ut som de gör? Hur är det att vara sjöman? Hur har våra vanor påverkats av sjöfarten? Hur fungerade sjöfarten förr, hur ser den ut idag och hur ser den ut i framtiden?
– Sjöfarten finns bakom vår vardag. Ett av målen med utställningen är att visa dessa kopplingar och ge ett sammanhang – att visa hur vårt begär efter något sätter igång en handelskedja. Andra mål är att besökarna ska bli nyfikna på ämnet och ha kul tillsammans. Det finns gott om finurlig interaktivitet i utställningen, säger Tove Frambäck, projektledare på Sjöhistoriska museet och utställningens producent.

För att hålla Shipping & Shopping uppdaterad finns en flexibel del i utställningen där aktörer inom sjöfarten ges möjlighet att berätta om dagens och morgondagens sjöfart.
– Det här är en del som byts ut en eller ett par gånger per år och ger perspektiv åt den kulturhistoriska delen. Det gör att hela utställningen alltid kan vara aktuell, säger Tove Frambäck.

Först ut använda denna del i utställningen är Stockholms Hamnar, som under 2011 berättar om Stockholms sjöfart och dess betydelse idag och i framtiden. Och genom olika interaktiva stationer lockar till aktivitet och ger kunskap om Stockholm som sjöfartsstad.

Utställningen är byggd med tillgänglighet och miljö i fokus. Den innehåller både nya konstruktionsmaterial och nya tankar kring pedagogik.
– Hela rummet andas sjöfart och på ett sätt som väcker fantasi. Det är en formgivning som ger ett mervärde åt innehållet, den använder sig dessutom av dagsljus vilket är ovanligt. Det är en utställning man blir glad av säger Tove Frambäck.

Innehållsmässigt visar Shipping & Shopping hur omfattande museets samlingar är när det gäller såväl dokument och fotografier som föremål.
– Vi har gått på djupet i samlingarna och även i utställningen ligger informationen i flera lager. Det gör Shipping & Shopping till något att återvända till – och perfekt som basutställning, säger Tove Frambäck.

Kontaktpersoner
Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Tove Frambäck, projektledare på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 27 / 0766-31 86 31
E-post: tove.framback@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Shipping & Shopping
Projektledare och producent: Tove Frambäck
Manus: Jesper Harrie
Formgivning: Codesign och Unna design
Grafisk form: Lotta Grönqvist
Antal kvm: 650
Antal föremål: ca 300 st

Sensationellt vrakfynd vid Grand Hotel

Thu, 25 Nov 2010 13:36:00 +0100

Frågor till:
Jim Hansson 08 519 549 22 jim.hansson@maritima.se
Jens Lindström 0707 39 09 38 jens.lindström@maritima.se
Hans-Lennart Ohlsson, chef för Sjöhistoriska museet, 0708 567 134

Ditt liv kommer med båt (den 3 december)

Tue, 23 Nov 2010 13:15:00 +0100

SHIPPING & SHOPPING
Invigning 3 december

Ditt sätt att leva är inte möjligt utan handel. Handel är inte möjlig utan sjöfart. Handelssjöfartens historia är en berättelse om dig och din värld. Kom och upplev den berättelsen i Sjöhistoriska museets stora utställning Shipping & Shopping! Den 3 december är det invigning. Museet bjuder på entrén, på schyssta bananer och på massor av aktiviteter: visningar, skaparverkstad, skattjakt med mera. Och så ska utställningens skeppskatt få ett namn.

Arbetet med Shipping & Shopping har pågått under två år och är en av Sjöhistoriskas största utställningssatsningar sedan museet öppnade 1938.
– Sverige har en lång och spännande sjöfartshistoria. Och idag är vi mer beroende av sjöfarten än någonsin. Shipping & Shopping känns helt rätt i tiden, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet.

Genom utställningens olika teman kan besökarna följa sjöfartshistorien med handel som utgångspunkt; Varför bedriver vi handel? Varför är handeln beroende av sjöfart? Varför ser fartyg ut som de gör? Hur är det att vara sjöman? Hur har våra vanor påverkats av sjöfarten? Hur fungerade sjöfarten förr, hur ser den ut idag och hur ser den ut i framtiden?
– Sjöfarten finns bakom vår vardag. Ett av målen med utställningen är att visa dessa kopplingar och ge ett sammanhang – att visa hur vårt begär efter något sätter igång en handelskedja. Andra mål är att besökarna ska bli nyfikna på ämnet och ha kul tillsammans. Det finns gott om finurlig interaktivitet i utställningen, säger Tove Frambäck, projektledare på Sjöhistoriska museet och utställningens producent.

Utställningen är byggd med tillgänglighet och miljö i fokus. Den innehåller både nya konstruktionsmaterial och nya tankar kring pedagogik.
– Hela rummet andas sjöfart och på ett sätt som väcker fantasi. Det är en formgivning som ger ett mervärde åt innehållet. Det är en utställning man blir glad av säger Tove Frambäck.

Pressvisning: Shipping & Shopping - Sjöhistoriska museets nya basutställning

Tue, 23 Nov 2010 12:41:00 +0100

Inbjudan till pressvisning

SHIPPING & SHOPPING
Sjöhistoriska museet den 3 december kl 11-12.

”Ditt sätt att leva är inte möjligt utan handel. Handel är inte möjlig utan sjöfart. Handelssjöfartens historia är en berättelse om dig och din värld.” Den 3 december är det invigning av Sjöhistoriska museets nya stora basutställning Shipping & Shopping. Välkommen till pressvisning kl 11. Vi bjuder på lunchmacka och schyssta bananer.

Arbetet med Shipping & Shopping har pågått under två år och är en av Sjöhistoriskas största utställningssatsningar sedan museet öppnade 1938.
– Sverige har en lång och spännande sjöfartshistoria. Och idag är vi mer beroende av sjöfarten än någonsin. Ämnet handelssjöfart är dessutom en av Sjöhistoriskas grundpelare och att nu få öppna Shipping & Shopping känns helt rätt i tiden, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet.

Genom utställningens olika teman kan besökarna följa sjöfartshistorien med handel som utgångspunkt; Varför bedriver vi handel? Varför är handeln beroende av sjöfart? Varför ser fartyg ut som de gör? Hur är det att vara sjöman? Hur har våra vanor påverkats av sjöfarten? Hur fungerade sjöfarten förr, hur ser den ut idag och hur ser den ut i framtiden?
– Sjöfarten finns bakom vår vardag. Ett av målen med utställningen är att visa dessa kopplingar och ge ett sammanhang – att visa hur vårt begär efter något sätter igång en handelskedja. Andra mål är att besökarna ska bli nyfikna på ämnet och ha kul tillsammans. Det finns gott om finurlig interaktivitet i utställningen, säger Tove Frambäck, projektledare på Sjöhistoriska museet och utställningens producent.

För att hålla Shipping & Shopping uppdaterad finns en flexibel del i utställningen där aktörer inom sjöfarten ges möjlighet att berätta om dagens och morgondagens sjöfart.
– Det här är en del som byts ut en eller ett par gånger per år och ger perspektiv åt den kulturhistoriska delen. Det gör att hela utställningen alltid kan vara aktuell, säger Tove Frambäck.

Utställningen är byggd med tillgänglighet och miljö i fokus. Den innehåller både nya konstruktionsmaterial och nya tankar kring pedagogik.
– Hela rummet andas sjöfart och på ett sätt som väcker fantasi. Det är en formgivning som ger ett mervärde åt innehållet, den använder sig dessutom av dagsljus vilket är ovanligt. Det är en utställning man blir glad av säger Tove Frambäck.

Innehållsmässigt visar Shipping & Shopping hur omfattande museets samlingar är när det gäller såväl dokument och fotografier som föremål.
– Vi har gått på djupet i samlingarna och även i utställningen ligger informationen i flera lager. Det gör Shipping & Shopping till något att återvända till – och perfekt som basutställning, säger Tove Frambäck.

Välkommen till pressvisning den 3 december!
Klockan 11.00: Samling i hörsalen.
Museichef Hans-Lennart Ohlsson och utställningsproducent Tove Frambäck berättar om utställningen.
Museet bjuder på lunchmacka och dryck. Därefter visning i utställningen.
Föranmäl dig gärna till: evenemang@maritima.se

Kontaktpersoner
Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Tove Frambäck, projektledare på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 27 / 0766-31 86 31
E-post: tove.framback@maritima.se

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 32 / 0709-16 80 86
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Shipping & Shopping
Projektledare och producent: Tove Frambäck
Manus: Jesper Harrie
Formgivning: Codesign och Unna design
Grafisk form: Lotta Grönqvist
Antal kvm: 650
Antal föremål: ca 300 st

Vrakmysteriet i Luleå

Fri, 12 Nov 2010 10:40:00 +0100

Nu analyseras träprover från vraket i Luleås Norra hamn av experter i Köpenhamn. Resultat väntas till jul. Men flera frågor kvarstår ändå. De sjöhistoriska äventyren i Luleå förra veckan får alltså en del efterspel.

- Vraket i Luleå är extra spännande eftersom vi vet så lite om fartygsbyggartraditionen så här långt norr upp, säger expeditionsledaren Jens Lindström från Sjöhistoriska museet.

Marinarkeologerna gissar att fartyget byggts någon gång mellan 1600- och 1800 av långsamt vuxen furu med täta årsringar vilket tyder på att tallarna växt i nordligaste Sverige. Dateringen görs på Nationalmuseum i Köpenhamn med en metod som kallas dendrokronologi där man genom att jämföra årsringar med referenser kan se vilket år virket fällts. Flera andra intressanta frågor har väckts kring vraket som ligger på sex meters djup i Norra hamn. Den flata botten och det som finns kvar av sidorna är ovanligt kraftfullt byggda, som för att bära tung last. Två mastfötter vittnar om att det varit ett seglande fartyg, men att det skulle förlist under en olycka tror inte Jens Lindström:

- Efter tre dagars dykningar hittade vi inga lösa föremål – och vi fick en bestämd känsla av övergivenhet. Det som ligger på botten är ett skrov där vi tror att allt av värde plockades bort innan det hamnade under vatten.

Det var sista veckan i oktober som Sjöhistoriskas marinarkeologer gjorde undersökningar i Norra hamn tillsammans med dykklubben Polar. Samtidigt träffade Sjöhistoriskas museilärare och marinarkeologer skolklasser tillsammans med pedagoger från Norrbottens museum.

- Vi har haft kul i Luleå! Extra tagna är vi av engagemanget från allmänheten på våra informationsträffar och från de lokala krafterna för det historiska Luelå, berättar projektledaren Nina Eklöf.

Det Sjöhistoriska engagemanget i Luleå slutar nu inte här. Dels hoppas man på lösning av vrakmysteriet och resultat av fortsatta dykningar utanför staden. Dels blir det uppföljning med de skolklasser som nu jobbar vidare med sin lokala maritima historia.

Frågor till
Projektledare Nina Eklöf, 0705 86 62 65
Marinarkeolog Jens Lindström, 0707 39 09 38

Marinarkeologernas blogg med mer info och bilder:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Blogg/

Sjöhistoriska dyker upp – nära dig

Mon, 25 Oct 2010 11:44:00 +0200

Nu tittar Sjöhistoriska museet närmare på Luleå. I veckan lyfts stadens maritima historia fram ihop med lokala aktörer. Luleåveckan blir stilbildande för museet som framöver ska delta i ett större EU-finansierat projekt och på så sätt komma ut i landet på flera orter.

- Sjöhistoriska är ett museum för hela Sverige, kusten runt och långt in i landet, och kan inte besökarna komma till oss så kommer vi till dem, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef.

Den 25-30 oktober undersöker museets marinarkeologer ett vrak i Luleås Norra hamn ihop med den lokala dykklubben Polar. Få marinarkeologiska undersökningar har genomförts i trakten och dateringen och dokumentationen av vraket blir en värdefull pusselbit i stadens historia.

Skolklasser i Luleå träffar pedagoger från Sjöhistoriska och Norrbottens museum, och får lära sig mer om sin lokala historia i samband med dykningarna. Även allmänheten bjuds in, för att höra om dagens dykningar men också till paneldebatt där olika aktörer diskuterar hur man kan lyfta fram Luelås sjönära historia.

EU-projektet (SHIPWER – Shipwreck heritage) som nu gör det möjligt för Sjöhistoriska att komma ut på plats och lyfta maritimt kulturarv ska pågå i tre år. Projektet i sin helhet ska digitalisera och öppna upp för att göra maritim historia tillgänglig och är ett samarbete mellan institutioner i Sverige och Estland. Det svenska deltagandet består av flera delar:

”Sjöhistoriska dyker upp” med fokus på att besöka flera städer i Sverige och rikta sig mot såväl en bredare allmänhet som skolklasser.

”Torrdykning” som ska skapa förståelse för kulturarvet under vatten även för den som inte dyker.

Arkeologiska fältarbeten i syfte att bygga upp kunskap om det maritima kulturarvet

Registreringar i ”Fornsök” , en databas över fornlämningar på nätet.

Frågor till
Projektledare Nina Eklöf 0705 86 62 65
Museichef Hans-Lennart Ohlsson 0708 567 134

Sjöhistoriska besök i Luleå är möjligt genom bidrag från museets vänförening, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm.

Sjöhistoriska dyker upp i Luleå

Fri, 22 Oct 2010 06:00:00 +0200

Den 25-30 oktober kommer Sjöhistoriska museet till Luleå för att lyfta fram stadens maritima historia. Under hela veckan undersöker marinarkeologer vraket i Norra hamn ihop med dykklubben Polar. Syftet är att dokumentera och datera vraket. Undersökningen är särskilt intressant eftersom väldigt få arkeologiska undersökningar av vrak utförts i trakten tidigare.

- Vraket i norra hamnen är en viktig pusselbit om Luleås sjöfart. Det ska bli spännande att se hur gammalt vraket är, säger marinarkeolog Jens Lindström från Sjöhistoriska museet.

I samband med undersökningarna har pedagoger från Sjöhistoriska tillsammans med kollegor från Norrbottens museum erbjudit skolor att komma på besök vid dykplatsen. Intresset har varit stort och alla tider har fulltecknats. Bergviksskolan som startat ett projekt kring Luleås maritima historia dominerar bland de besökande klasserna. Eleverna kommer under besöket att träffa marinarkeologerna och lära sig om Luleås historia bland annat med hjälp av Norrahamnsvraket.

Tisdag till och med fredag får alla chansen att träffa marinarkeologerna då man berättar om dagens upptäckter i sessionssalen i Stadshuset kl 17-18.

Besöket i staden är en spännande början på ett större projekt där Sjöhistoriska ska besöka fler städer och platser för att träffa de krafter som jobbar för att bevara det maritima kulturarvet. I Luleå samarbetar man inte bara med dykklubben Polar och Norrbottens museum utan också Hembygdsföreningen, kommunen och länsstyrelsen och flera andra.

- Sjöhistoriska museet är ett museum för alla i hela Sverige och därför är vi nu i Luleå, säger Nina Eklöf, projektledare för ”Sjöhistoriska dyker upp”.

På lördagen kl 14.00 inbjuds allmänheten till Södra hamn för att uppmärksamma Luleås senaste byggnadsminne - hamnkranen

- Den ensamma, blåmålade hamnkranen i Luleås Södra hamn har blivit något av en symbol för Luleå som sjöfarts- och industristad och är numera ett av de få fysiska uttrycken i stadsbilden som minner om stadens livliga sjöfartshistoria, menar antikvarie Jeanette Aro, vid länsstyrelsens kulturmiljöenhet.

Kranen som är byggd 1950, visar på Luleås industriella utveckling kring 1900-talets mitt, en tid då järnverket etablerades och staden tillhörde de som växte snabbast i landet. Kranen, en sk. vipparmsportalkran, har ett högt kulturhistoriskt värde även i ett nationellt perspektiv då den representerar den krantyp som före containerhanteringens genombrott var den allra vanligaste i svenska hamnar.

- Denna kran är också ”unik”, helt enkelt genom att nästan alla andra rivits, säger Fredrik Blomkvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Annat som händer på lördagen är ett föredrag hos hembygdsföreningen på Rödlundsgården kl 12.30 om Sjöfarten och städernas placering. Senare blir det aktiviteter på Kulturens hus kl 16-18 i form av panelsamtal om Luleås sjönära historia apropå planerna för Södra hamnsområdet och en visning av hur man med hjälp av Fornsök, en digital databas på nätet, kan surfa omkring bland Sveriges alla fornlämningar.

Frågor till:
Nina Eklöf, projektledare 0705 86 62 65
Jens Lindström, marinarkeolog och undersökningsledare, 0707 39 09 38
Fredrik Blomqvist, intendent 0766 31 86 04

Sjöhistoriskas besök i Luleå är möjligt genom bidrag från museets vänförening, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm.

Sjöhistoriska bjuder in till Fartygsforum

Wed, 06 Oct 2010 11:30:00 +0200

Den 16-17 oktober bjuder Sjöhistoriska museet in till Fartygsforum 2010.
Fartygsforum hålls i år för tionde gången, i år under rubriken Bevara, använda och utveckla det flytande kulturarvet. Forumet är en mötesplats för ideella aktörer, myndigheter och institutioner som arbetar med att bevara och bruka historiska fartyg.

På programmet står bland annat fartygsbevarande ur politiska perspektiv, kunskapsöverföring vid renovering av historiska fartyg och besöksnäringens användning av historiska fartyg. I år hålls Fartygsforum på Vasamuseet i Stockholm.

Kontakter och information
För mer information om Fartygsforum, fartygsbevarande och k-märkning se www.sjohistoriska.se
Här finns också programmet för årets forum.

Claes Wollentz
Intendent, kulturmiljöavdelningen
claes.wollentz@maritima.se
0733-40 16 40

Kaffehelg på Sjöhistoriska 9-10 oktober

Wed, 06 Oct 2010 09:30:00 +0200

Den 9-10 oktober är det Kaffehelg på Sjöhistoriska museet. Det blir kaffemarknad med provsmakning, föredrag med mera.
– Utan sjöfarten skulle vi få koka kaffe på torv, säger Sjöhistoriska museets chef Hans-Lennart Ohlsson.

Sjöhistoriska arbetar med en omfattande utställning om handel och sjöfart – Shipping & Shopping. I samband med det arbetet arrangerar museet olika evenemangshelger kring ämnet. En av dem är Kaffehelgen den 9-10 oktober då museet berättar om sjöfrakten av kaffe förr och idag och om kaffekulturens historia i Sverige.

Sverige har länge legat med i världstoppen när det gäller kaffekonsumtion. Den första kända importen noterades av Göteborgstullen 1685 och gällde ett skålpund (0,425 kilo). Under sent 1800-tal blev det en dryck för alla. Idag importeras ungefär 110000 ton råkaffe per år, främst från Sydamerika. Kaffet kommer till Europa med båt.

– Sjöfarten har flyttat ut från städernas centrum och blivit osynlig för många men över nittio procent av varuhandelns transporter i världen sker idag med båt. Utan sjöfarten skulle våra liv se annorlunda ut. Och kaffe skulle inte vara en svensk nationaldryck, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska.

Under helgen får vi följa kaffets historia och bönornas väg till Sverige. Det blir marknad med provsmakning och försäljning av kaffeprodukter och föredrag. Testa att göra din egen espresso på proffsens vis!
Och bygg t ex ett eget containerfartyg i skaparverkstaden Ruskpricken.

Mer information på: www.sjohistoriska.se

Kontaktpersoner
Karin Fredriksson, programansvarig, Sjöhistoriska museet
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

Kaffehelg på Sjöhistoriska museet i Stockholm den 9-10 oktober 2010 kl 11-17.
Fri entré t o m 18 år. Entré vuxen: 50 kr.

Vikingatiden visas i akvarium

Wed, 29 Sep 2010 06:00:00 +0200

Sjöhistoriska ger nya perspektiv på Birka

Under två veckor har Sjöhistoriska museet tillsammans med Södertörns högskola genomfört en uppmärksammad undersökning av sjöbottnen utanför Svarta jorden på Björkö i Mälaren. Resultaten ger ett nytt perspektiv på Birka och på vikingatiden. Nu presenteras marinarkeologernas arbete, resultat och fynd från utgrävningen på Sjöhistoriska museet i Showroom:Birka, som öppnar den 1 oktober.

Undersökningen är den mest omfattande som gjorts under vatten vid Birka. Samtidigt är det bara en bråkdel, inte ens en procent, av hamnområdet som har undersökts.

– Fynden är unika i sitt slag och kan berätta om vikingatiden och Birka på ett nytt sätt. Framför allt speglas vardagslivet i föremål som snidade träskedar och olika typer av textil och rep, men vi har också hittat bärnstensföremål. Den här typen av fynd från Vikingatiden påträffas väldigt sällan på land, och vi har bara grävt några enstaka provschakt, säger Andréas Olsson, chef för Sjöhistoriska museets arkeologienhet.

Föremålen har legat nedbäddade i bottensediment med låg syrehalt. I väntan på konservering måste de förvaras i en liknande miljö. Konservering kan ta flera månader men med hjälp av stora akvarier med nedkylt vatten kan Sjöhistoriska visa fynden direkt.

– Undersökningen är också en del av vårt arbete att göra kulturarvet under vatten tillgängligt för alla som inte själva dyker. Vi vill vara bäst på att snabbt föra ut marinarkeologins arbete till allmänheten. Många har följt arbetet på plats och via Sjöhistoriskas webb. Nu gör vi det tillgängligt också på museet, säger Andréas Olsson.

Arbetet är ett första steg i att beskriva Birka från ett maritimt perspektiv. Undersökningen visar också att hamnen utanför Svarta jorden är en betydligt mer komplex anläggning än vad man tidigare trott med ett system av pirar och bryggor.

– Ett intressant fynd är ett ekspant som daterats till 800-talet. Vi har få fynd av vikingatida fartyg i Sverige och ännu inga med anknytning till Birka. Spantet indikerar förstås att det finns ett fartygsvrak i närheten. Kanske är detta spännande fynd något vi kan gå vidare med under nästa fältsäsong, säger Andréas Olsson.

Showroom:Birka öppnar den 1 oktober kl 16 och visas fram till i januari 2011.

Pressinbjudan
Representanter för media är välkomna från kl. 13 den 1 oktober för förhandsvisning och träff med Sjöhistoriskas marinarkeologer.

Kontakt
Jim Hansson, Fältarbetsledare, Sjöhistoriska museet
jim.hansson@maritima.se
08-519 549 22

Pernilla Flyg, Projektledare publik arkeologi, Sjöhistoriska museet
pernilla.flyg@maritima.se
08-51955830

Maria B Andersson, informationschef, Statens maritima museer
08-519 548 67
maria.andersson@maritima.se

Utställningen har möjliggjorts tack vare en donation av doktor Ulf Björk samt med ekonomiskt bidrag av Strömma kanalbolaget.

Experter till lunch och kvällsfika

Tue, 28 Sep 2010 13:39:00 +0200

Verklighetens pirater inleder föredragsserie på Sjöhistoriska
På tisdag den 5 oktober inleds höstens föredragsserie på Sjöhistoriska museet. Under tre tisdagar bjuder museet på föredrag och kvällsöppna arkiv och bibliotek. Temat för det fösta föredraget är Verklighetens pirater. Eva Hult och Gunvor Vretblad som båda forskat på pirater berättar och ger olika perspektiv på verkliga pirater – nutida och historiska.

Temakvällarnas föredrag hålls kl 18.30. Museet har fri entré från kl 17. Arkiv, fotoarkiv och bibliotek har öppet till kl. 19. Besök www.sjohistoriska.se för mer information om temakvällarna.

Intressanta föredrag blir det också till lunch under tre onsdagar i höst med start den 13 oktober. Lunchföredragen vänder sig till entusiaster och hålls av olika experter på museets ämnesområden. Kl 11.30 vankas det föredrag och diskussion i museets café. Läs mer på www.sjohistoriska.se.

Snygga modeller på Sjöhistoriska

Tue, 31 Aug 2010 07:27:00 +0200

I helgen är det dags för modellhelg på och utanför Sjöhistoriska museet.
- Kom och upplev modeller! Det är en fantastisk familjedag för både teknikintresserade vuxna och nyfikna barn, säger Ola Briandt på publikenheten på Sjöhistoriska.

Segelbåtar, racerbåtar, ångfartyg och flygplan. I helgen kan du uppleva allt det – och lite till – när det är dags för den årligen återkommande modellhelgen för radiostyrda modeller.

- Det blir hög stämning och mycket roliga aktiviteter - och det är fri entré.

Under modellhelgen 4-5 september samlas Stockholms modellentusiaster på och utanför Sjöhistoriska museet, för att bejaka det småskaliga livet - och hålla uppvisningar för allmänheten.

Alla sorts modellbåtar och modellflygplan visas upp – på museet, i Djurgårdsbrunnskanalen och i en stor pool utanför museet.

Modellklubben Röde baronen kommer även vara på plats och köra linflygmodeller. Här har du också möjlighet att prova på att flyga modellerna.

- Det är fantastiska modeller, de är helt sanslösa, säger Ola Briandt.

Men du kan även bygga din egen båtmodell i Sjöhistoriskas skaparverkstad Ruskpricken. Båten kan du sedan prova i den stora poolen utanför Sjöhistoriska.

Ta gärna med en egen modell och provkör. För entusiasterna finns också möjlighet att träffa folk från olika modellklubbar, diskutera och jämföra modeller och utbyta tips.

Modellhelgen 4-5 september, klockan 11-16. Fri entré på Sjöhistoriska under hela helgen.

KONTAKT:

Ola Briandt, publikavdelningen
ola.briandt@maritima.se
08-519 549 73

Kristina Lilliehöök, informationsenheten
kristina.lilliehook@maritima.se
08-519 558 63

Roddarhelg för alla vid Sjöhistoriska 21–22 augusti

Mon, 16 Aug 2010 06:20:00 +0200

Gillar du att ro? Då får du inte missa Sjöhistoriska museets roddarhelg. Både vana och ovana, stora och små roddare är välkomna till stranden utanför museet. Prova på vikingastilen eller det allra senaste i roddarvärlden.

I helgen ska de årdrivna båtarna firas. Då kan man prova roddfarkoster av alla möjliga slag: tävlingsbåtar, vikingabåtar, äventyrsbåtar, motionsbåtar, kyrkbåtar och roddmaskiner! Testa båtar för en, två, fyra – ja, ända upp till 14 personer.

Den som behöver vila armarna kan bli skjutsad av roddarmadammer, gå på optimistjolleauktion eller njuta av Tre Kronors brunnsmusik.

– Det kommer att finnas något för alla smaker, för livsnjutaren, friluftsälskaren och för tävlingsmänniskan. Barnen kommer att träffa på figurer ur historien och de får också prova att ro eller bygga sin egen båt i vår skaparverkstad, säger Karin Fredriksson på Sjöhistoriska museets publikavdelning.

Roddarhelgen pågår på lördag och söndag 21–22 augusti, kl 11–16.00. Program pågår både utanför och inne i museet som har fri entré hela helgen.

I evenemanget deltar bland andra: Stockholms Roddförening, Lidingö Roddklubb, Big Boat Rowing, ROW Scandinavia och Båtbyggeriet Tunarps kvarn.

Programmet finns på www.sjohistoriska.se/roddarhelg.

KONTAKT:

Karin Fredriksson, publikavdelningen
karin.fredriksson@maritima.se
08-519 549 18

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
08-519 549 35

Pride – en succé för Sjöhistoriska museet

Mon, 02 Aug 2010 13:26:00 +0200

Pride – uniformer, barn och monster på Sjöhistoriska

Tue, 27 Jul 2010 14:02:00 +0200

Öppettider 28/7-31/7
kl 10 -13 Ordinarie entré. Fri entré med festivalband.
kl 13-14 Museet stängt.
kl 14-22 Endast öppet för festivaldeltagare. Fri entré med festivalband.

Industrihistoria bland vrak och blåstång i Axmar undervattenspark

Thu, 01 Jul 2010 11:00:00 +0200

Idag invigs Axmar undervattenspark – en av världens första undervattensparker som visar både natur och kultur. Parken är en guide till undervattensvärlden som vänder sig till alla, inte bara sportdykare: båtturister, kanotister, snorklare, strandpromenerare, dykare, restauranggäster, webbsurfare…

Utvecklingen av parken är resultatet av ett samarbete mellan Kustfilm, Länsmuseet Gävleborg, Naturvårdsverket och Sjöhistoriska museet och har ingått i projektet Nordic Blue Parks, finansierat av Nordiska ministerrådet.

Kultur och natur vid vattenytan
Undervattensparken ligger vid Axmar bruk, fyra mil norr om Gävle. Här finns mängder av skeppsvrak som berättar den 250-åriga historien om järnbruket. Många ligger grunt och kan ses från ytan. I Axmar finns också Gävleborgs läns största naturreservat. Kusten är flack och stenig, och flera öar är bevuxna med urskog. Den grunda och natursköna skärgården är präglad av mötet mellan sött och salt vatten.

– Att snorkla i någon av Gästrikekustens många grunda vikar är en mycket sinnlig upplevelse, där stim med fiskyngel kilar fram i den rika vegetationen, säger Peter Hansson, marinekolog vid Kustfilm AB.

Webbplats och kartguider
I och med invigningen öppnar en ny webbplats, www.axmarbluepark.se. Där kan man läsa om skeppsvraken och naturmiljön. Med hjälp av nedladdningsbara kartguider till de olika platserna kan man ta sig runt i området och få lära sig mer om undervattensmiljön.

Både arkeologer och naturvetare har arbetat med webbplatsen och informationsmaterialet.

– Den som inte har möjlighet att ta sig ut i området, kan få ut väldigt mycket bara genom att besöka webbplatsen. Nu hoppas vi att lokala aktörer tar tillvara på den fantastiska miljön och gör den ännu mer tillgänglig, genom båtuthyrning och organiserade dykutfärder, säger Pernilla Flyg på Sjöhistoriska museet som varit projektledare.

Havet var som E4:an
Axmar bruk anlades 1671 som ett av många järnbruk i Gästrikland. Här fanns skog för kolframställning, och strömmande vatten för att driva stångjärnshammare och masugn. Men det fanns inga lokala malmtillgångar. Under alla år blev sjöfarten brukets nav. Malmen kom från Utö gruvor i Stockholms skärgård, från Bergslagen och från norra Uppland. Kolet fanns lokalt, men fraktades ändå mest sjövägen.

– Ända in i slutet av 1700-talet saknade Axmar bruk egentlig vägförbindelse – havet var den tidens E4:an, säger Bo Ulfhielm, arkeolog vid länsmuseet Gävleborg.

Det färdiga järnet skeppades ut till Stockholm, England och till Kina. Från början kunde fartygen lägga till vid kaj för lastning och lossning. Men i takt med att skutorna blev större och djupet i hamnen minskade, på grund av landhöjningen, övergick man till att ankra upp ute på fjärden och vid öarna närmast.

Axmar bruk lades ned 1927 men har lämnat efter sig många spår av sin verksamhet. Inte minst på botten, där vrak och andra lämningar finns kvar.

KONTAKT:
Cecilia Lindblad, Naturvårdsverket, 08-6981295

Pernilla Flyg, Sjöhistoriska museet, 08-51955830

Ulrika Djerw, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
ulrika.djerw@maritima.se, 08-519 549 35

Kolla - vraket är från medeltiden!

Thu, 01 Jul 2010 06:27:00 +0200

Nacka kommun skulle lägga ner en kabel på havsbottnen. Då hittade vi ett medeltida vrak.
– Det var mycket äldre än vi först trodde, säger arkeologen Jim Hansson som var med när vraket upptäcktes.

Vraket hittades när Sjöhistoriska museet undersökte botten vid norra Älgö i Baggensfjärden i Stockholms skärgård, inför en planerad kabelnedläggning.
- Vi har ofta pratat om att vi sällan hittar äldre lämningar ute på öppet vatten - så det här var riktigt kul, säger Jim Hansson.

Arkeologerna kan se att fartyget varit byggt med klinkade bordläggningsplankor, som överlappar varandra. Det är ett gammalt nordisk sätt att bygga fartyg på, och samma teknik som vikingarna använde.

Den ursprungliga längden har varit cirka 20 meter, men idag finns 17 meter kvar av kölen från akterstäven. Några spant och bottenstockar finns kvar och rester av bordläggningen. Skrovets botten är relativt intakt och bottenstockarna sitter på plats. Det ligger mängder med löst skeppstimmer i och omkring vraket.
- Vraket är utfallet, botten är synlig med delar av skeppssidorna liggandes på botten, men vraket är förhållandevis helt för sin ålder.

Alla tre träprover som togs visar att virket i fartyget är avverkat runt år 1485. Analysen visar också att virket troligen växt i nordöstra Danmark, och därför tror arkeologerna att fartyget också byggdes där.
- Det här är ett av få medeltida vrak vi känner till, så det känns riktigt bra. Det har ju annars nästan blivit inflation i 1600-tals vrak. I skärgården är nästan medeltiden som bortblåst.

KONTAKT
Jim Hansson, marinarkeolog
jim.hansson@maritima.se
Tfn: 08-519 549 59

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritimas.se
Tfn: 08-519 549 35

Se bröllopsbåten Vasaorden på nära håll

Wed, 23 Jun 2010 13:05:00 +0200

Sjöhistoriskas museifartyg Sankt Erik och Finngrundet fylldes snabbt till maxgränsen när det var dags för Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel att gå ombord på Vasaorden under bröllopskortegen den 19 juni. Från Galärvarvet roddes brudparet i den praktfullt guldglänsande slupen runt Kastellholmen till Logårdstrappan vid slottet.

Kungaslupen lyfts nu in i centrum av Sjöhistoriska museets utställning Kungliga båtar i Båthall 1 på Galärvarvet. Här visas ett flertal båtar med kunglig historia; från Gustaf III:s gondolinspirerade slupar Galten och Delfinen till Prins Wilhelms egenhändigt snickrade centerbordsbåt Lark. Och från den 27 juni, bröllopsslupen.

– Nu är samlingens kronjuvel på plats och utställningen komplett. Intresset för Vasaorden har varit enormt och det känns väldigt fint att få visa upp henne för allmänheten och att få ge henne den här passande inramningen, säger Eva Berglund-Thörnblom, intendent på Sjöhistoriska museet och utställningens producent.

För den som vill ha en egen liten bröllopsslup så kommer det i Båthall 1 dessutom att finnas en detaljerad modell i papper att köpa och bygga själv. Gunnar Sillén har designat.

Fakta kungaslupen Vasaorden
Den ursprungliga slupen byggdes 1774 efter Fredrik Henrik af Chapmans ritningar och namngavs efter Gustaf III:s utmärkelse. Slupen förstördes vid en brand 1921 men två år senare sjösattes en ny, byggd efter samma ritningar. Vasaorden har bland annat använts vid invigningen av Stockholms stadshus 1923, bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976 och senast vid den japanske kejsaren Akihitos besök år 2000. Kungaslupen förvaras och visas tillsammans med fler än 100 andra båtar i Sjöhistoriska museets unika samling i Båthall 2 på Galärvarvet.

Vasaorden är kravellbyggd i ek och järnnaglad, salong i aktern, rikt ornerad och förgylld i gustaviansk stil och målad i blått, vitt och guld.
Längd: 18,6 m
Bredd: 3,2 m
Djupgående 0,7 m
Deplacement: ca 10 ton
Framdrivning: Nio par åror
Besättning: ca 20

Sjöhistoriska på Galärvarvet i sommar
Utställningen Kungliga båtar visas i Båthall 1 t o m den 12 september 2010. Intill Båthall 1 ligger Båthall 2 som inrymmer Sjöhistoriskas unika originalbåtsamling med över 100 båtar från 1400-talet och framåt. Båthall 2 har öppet med fri entré under sommaren. Dessutom håller Sankt Erik, isbrytaren från 1915, öppet med café på akterdäck. Sankt Erik och de andra museifartygen ligger vid Dockpiren utanför Vasamuseet. Mer information på www.sjohistoriska.se.

Kontakt
Eva Berglund-Thörnblom, intendent på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 44 / 0709-42 10 50
E-post: eva.berglund-thornblom@maritima.se

Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

PRESSINBJUDAN: Invigning och premiärtur i Axmar undervattenspark

Wed, 23 Jun 2010 06:21:00 +0200

Välkommen under ytan! Den 1 juli är det invigning av Axmar undervattenspark – en av världens första undervattensparker som visar både natur och kultur.

Parken är tänkt att bli en guide till undervattensvärlden som vänder sig till alla: båtturister, kanotister, snorklare, strandpromenerare, dykare, restauranggäster, webbsurfare… Den 1 juli lanseras en ny webbplats med information om sevärdheter under vattnet. Informationsplattor med kartor över olika besöksmål ska guida besökarna i undervattensparken.

Axmar bruk ligger ca fem mil nordost om Gävle och är en välbevarad bruksmiljö med lämningar från 1670-talet. Undervattensparken ingår i projektet Nordic Blue Parks, som finansierats av Nordiska ministerrådet, och är resultatet av ett samarbete mellan Länsmuseet Gävleborg, Kustfilm, Naturvårdsverket och Sjöhistoriska museet.

Tid: Torsdag 1 juli, 13–15
Plats: Axmar brygga, vid restaurang Axmarbrygga

Program:
13.00: Information och pressvisning av webbsidan – den virtuella undervattensparken. Vi bjuder på fika.
13.40 (ca): Invigning av Anna Lindgren, chef för kulturmiljöavdelningen på länsmuseet i Gävleborg.
14.00: Testa själv! Följ med ombord på en båt, i en kanot eller stanna i land och följ vår undervattensrobot.

Anmälan: Berätta hur många och vilka som kommer. Skicka anmälan senast den 29 juni till Ulrika Djerw ulrika.djerw@maritima.se, Tfn: 08-519 549 35

Fritidsbåtar med kulturhistoria k-märks

Tue, 15 Jun 2010 06:20:00 +0200

Museet vill öka allmänhetens kunskaper om den äldre fritidsbåtsflottans kulturvärden. K-märkningen är ett sätt att uppmärksamma och uppmuntra de insatser som ägarna gör för att bevara dem. Sedan starten förra året har ett 30-tal båtar fått utmärkelsen k-märkt.

– Bland de båtar som k-märkts nu finns särskilt många segelbåtar, bland annat Yaramaz som var med vid Stockholmsolympiaden 1912 och den karaktäristiska ”Ljungströmaren” Anne. säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Under 1800-talet var fritidsbåtar främst ett nöje för överklassen. Under 1900-talet ökade intresset för båtägande och skärgårdsboende på fritiden. I folkhemmets Sverige, från 1950-talet, öppnades möjligheten för mängder av människor att skaffa sig en fritidsbåt. Antalet har sedan ständigt ökat och intresset för båtliv är mycket stort.

I juni 2010 har följande fritidsbåtar k-märkts:

ANZY
Ägare: Per-Oskar Carlsson, Grebbestad (Västra Götalands län), Tel 0525-614 42
Kontaktperson: Bertil Engdahl, Grebbestad, Tel 0525-100 02, Mob 070-265 45 07
Konstruktör: Einar och Carl-Erik Ohlson
Byggd: 1943, Carl-Erik Ohlson på Hjalmar Johanssons varv, Långedrag
Material: Trä (ek)
Denna entypskoster från 1943 har en intressant tillkomsthistoria som pionjär för sin typ. Dess långa ägarlängd berättar om ett båtliv där arbetare och verkmästare vid de stora västsvenska varven själva byggde och seglade sina båtar. Det kulturhistoriska värdet bibehålls tack vare nuvarande ägarens höga ambitionsnivå vid renoveringen – där utseendet från 1940-talet står i fokus. Segelbåten ”Anzy” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

CARL STUART
Ägare: Birger Lilja, Karlskrona (Blekinge län), Tel 070-823 91 11
Konstruktör: Carl Gustaf Pettersson
Byggd: 1931, Rosättra varv, Norrtälje
Material: Trä (mahogny)
Motorbåten ”Carl Stuart” från 1931 är en välbevarad C G Pettersson-konstruktion. Båten har en intressant och väldokumenterad historia även i militär tjänst. Den har under de senaste 20 åren kunnat återställas till sitt ursprungliga utseende eftersom den till största delen varit så välbevarad. Motorbåten ”Carl Stuart” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt mycket värdefull.

ANNE
Ägare: Karl-Erik Christersson, Huddinge (Stockholms län), Tel 070-720 35 18
Konstruktör: Fredrik Ljungström
Byggd: 1949, varv på Orust enligt ansökan
Material: Trä (Afrikansk mahogny)
Segelbåten ”Anne” från 1949 är en av de sista konstruktioner som gjordes av Fredrik Ljungström. Dess unika utseende illustrerar en av landets mest innovativa båtkonstruktionsförsök. Den nuvarande ägaren har under de senaste drygt 30 åren underhållit båten på ett förtjänstfullt sätt. Segelbåten ”Anne” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

AURA
Ägare: Niklas Ek, Stockholm (Stockholms län), Tel 073-690 23 81, 08-641 63 56
Konstruktör: Hjalmar Olsson
Byggd: 1939, Gösta Johanssons båtvarv, Kungsviken, Orust
Material: Trä (ek)
Segelbåten ”Aura” från 1939 är en välbevarad koster byggd på Orust. Bygget som gjordes av Gösta Johansson finns väldokumenterat och en komplett ägarlängd finns också. Underhållet utförs med väl beprövade metoder och den seglas längre sträckor varje sommar. Segelbåten ”Aura” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt mycket värdefull.

TRIO
Ägare: Lars Nordling, Vaxholm (Stockholms län), Tel 070-686 34 99
Konstruktör: Sven Abrahamsson
Byggd: 1928, Bröderna Nilssons varv, Nyköping
Material: Trä (mahogny)
Segelbåten ”Trio” från 1928 är fortfarande i ursprungligt skick samtidigt som den fortfarande används flitigt. Dess historia är väldokumenterad och den har under hela perioden tillhört samma familj. Trios skick är mycket gott och den underhålls förebildligt. Segelbåten ”Trio” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt synnerligen värdefull.

GRAN TURISMO II
Ägare: Ulf Lindén, Piteå (Norrbottens län), Tel 0911-312 70, 070-674 46 05
Konstruktör: Stig Tiedemann
Byggd: 1963, Rosättra varv, Norrtälje
Material: Trä (mahogny)
Motorbåten ”Gran Turismo II” från 1963 är en Tiedemannkryssare byggd på Rosättra varv. Den är i ursprungligt skick, där endast få detaljer kompletterats för att återge båten sitt ursprungliga utseende. Historien om hur båten använts är också väldokumenterad. Motorbåten ”Gran Turismo II” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt synnerligen värdefull.

GEISHAN
Ägare: Göran Gärberg, Uddevalla (Västra Götalands län), Tel 070-744 42 30
Konstruktör: Troligen Tore Herlin eller Axel Nyman (enligt ägaren)
Byggd: 1912, Liedbergs Varfs & Transport AB, Lidingö
Material: Trä (Furu)
Segelbåten ”Geishan” från 1912 är en av landets äldsta segelbåtar. Den är mycket välbevarad och har en innehållsrik historik både kring ägare och hur båten använts. Denna för västkusten traditionella koster är ovanligt nog byggd på Lidingö på ostkusten. Sättet som nuvarande ägaren underhåller båten på gör att den bibehåller sitt kulturhistoriska värde – samtidigt som den fortfarande används. Segelbåten ”Geishan” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt mycket värdefull.

ARCHIMEDES PASSBÅT
Ägare: Hans Bovin, Forsa (Gävleborgs län),Tel 0650-56 71 10
Konstruktör: AB Archimedes
Byggd: 1935, Svens Forslund, Fagerfall, Bjuråker
Material: Trä (ek)
Denna välbevarade passbåt, från 1935 har använts och underhållit på ett förtjänstfullt sätt. Båten köptes ny av nuvarande ägarens far och har en intressant historik då den följt familjens flyttar i landet. Omsorgen att hålla sig till båtens ursprungliga utseende har bland annat karaktäriserat den senaste upprustningen. Motorbåten kallad ”Archimedes passbåt” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

YARAMAZ
Ägare: Lars Hagbarth, Uppsala (Uppsala län), Tel 070-686 34 00
Konstruktör: Henning Haglind
Byggd: Stockholms Båtbyggeri AB, Neglinge
Material: Trä (mahogny)
Segelbåten ”Yaramaz” från 1912 har en unik historia. Konstruerad och byggd som lottbåt – och för deltagande i de olympiska spelen. Namngiven tack vare en ägare som var turkisk diplomat och fortfarande i gott skick. Fortfarande idag används båten varje sommar numera främst familjeseglingar. Segelbåten ”Yaramaz” har k-märkts, eftersom den anses vara kulturhistoriskt synnerligen värdefull.

BRÖDERNA TELLS CAMPINGBÅT
Ägare: Kjell Olsson, Siljansnäs (Dalarnas län), Tel 070-204 10 96, 0247-221 31
Konstruktör: Bröderna Tell, Tällberg
Byggd: 1952/53, Bröderna Tell, Tällberg
Material: Trä (furu)
Kombinationen av en båt i ett helt autentiskt skick och som samtidigt har en väldokumenterad familjenära historia kopplad till den nuvarande ägaren och hans föräldrar, är mycket intressant. Båtbygget i Tällberg berättar dessutom en maritim historia om både båtlivet på Siljan i synnerhet och insjöar i allmänhet. Denna campingbåt tillverkad hos Bröderna Tell har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt synnerligen värdefull.

FLORIDA
Ägare: Per Lundbladh, Nättraby (Blekinge län), Tel 070-831 17 70
Konstruktör: Harry Becker
Byggd: 1962, Gamleby Yachtvarv, Västervik
Material: Trä (mahogny)
Motorkryssaren ”Florida” från 1962 byggdes som prototyp för en ny båtmodell vid Gamleby Yachtvarv. Både bygget och ägarlängden är väldokumenterad. Vad gäller underhållet idag så är den nuvarande ägaren föredömligt hänsynsfull. Motorbåten ”Florida” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

LOOPING II
Ägare: Ulf Lindén, Piteå, (Norrbottens län)Tel 0911-312 70, 070-674 46 05
Konstruktör: IW-varvet
Byggd: 1961, IW-varvet, Orust
Material: Glasfiberarmerad plast
Motorbåten ”Looping II” från 1961 är i samma skick som den var då den var ny, främst eftersom den varit undanställd i drygt 40 år. Båten är av en modell som byggdes i serie, men just detta exemplar specialbeställdes för att klara den särskilt kraftfulla motorn. Motorbåten ”Looping II” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

SWEET SUE
Ägare: Bengt Wåhlin, Långshyttan (Dalarnas län), Tel 070-648 60 48
Konstruktör: Richard C Cole
Byggd: 1958, Botved Boats, Vordingsborg, Danmark
Material: Plywood/plast
Denna välbevarade motorbåt från 1958 kan anses främmande i Sverige, eftersom den är byggd i Danmark och har sin historia i USA. Samtidigt har den stor relevans här i landet, eftersom båtar av märket Coronet blev populära och allmänna även här. Den aktuella båten har dessutom en väldokumenterad historia. Motorbåten ”Sweet Sue” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt värdefull.

SANNA
Ägare: Richard Schultzberg, Sigtuna (Stockholms län), Tel 073-546 80 21, 073-443 40 50
Konstruktör: C G Pettersson
Byggd: 1948
Material: Trä (mahogny)
Motorbåten ”Sanna” från 1947 är en av C G Petterssons senare konstruktioner, där ett äldre formspråk förenats med nya linjer. Den har en väldokumenterad ägarlängd och har av nuvarande ägare återställts till ett skick som ny. Motorbåten ”Sanna” har k-märkts, eftersom den bedömts vara kulturhistoriskt mycket värdefull.

KONTAKT:
Fredrik Blomqvist, intendent kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 08-519 549 38

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritimas.se
Tfn: 08-519 549 35

Förstörda fynden vid Boobadet kopplas till historiska kändisar och rysshärjning

Tue, 01 Jun 2010 06:12:00 +0200

Nu har dateringarna av fynden vid Boobadet anlänt från laboratoriet i Köpenhamn. Fynden är från en händelserik period i svensk historia och arkeologerna kan knyta dem till flera historiska personer som bott på Boo gård. Resultaten ska nu sammanställas i en rapport och lämningarna rekonstrueras.

Det var i slutet av april som muddringsarbeten vid Boobadet i Nacka utanför Stockholm stoppades. Anledningen var att delar av ett trävrak och en äldre brygga påträffats i vattnet. Sjöhistoriska museets arkeologer kallades till platsen. Bland annat togs träprover för att kunna datera fynden med hjälp av årsringarna i träet.

Amiral Jakob Bagges brygga från 1500-talet
Brygglämningen som påträffades består av drygt sju meter långa stockar som varit knuttimrade i ändarna. Även stående pålar som spetsats i ena änden kom upp vid muddringarna. Arkeologerna tror att de hört till en längre brygga med trädäck. Dateringen visar att stockarna huggits ned mellan åren 1574–1575.

Jim Hansson, arkeolog på Sjöhistoriska museet, har undersökt fynden från Boobadet:

– Bryggan har med största sannolikhet tillhört amiral Jakob Bagge som bodde på Boo gård under perioden. Troligen har den ingått i en större hamnanläggning. Det var vanligt att stormaktstidens adelsmän anlade påkostade så kallade sjögårdar, berättar Jim.

Bagge var en framträdande person, först i Gustav Vasas krigsmaskin men även under de senare kungarna Erik XIV samt Johan III. Han slog bland annat ned Dackeupproret och stred både till lands som till sjöss. Bagge blev en mycket beryktad fältherre som spred stor oro bland Sveriges dåvarande fiender Ryssland och Danmark. På Boo gård hade Bagge nära till örlogshamnen vid Djurhamn som han även ansvarade för.

Vraket kanske från rysshärjningar 1719
Även dateringen på det påträffade vraket är intressant. Samtliga prover visar att skeppsvirket avverkades 1682, troligen i norra Sverige eller Finland. De räddade fragmenten av skeppet har nu dokumenterats och de visar att skeppet har varit cirka 4 meter brett och minst 12 meter långt.

Arkeologerna konstaterar att skeppet har lagats på flera ställen. Det verkar alltså ha varit i bruk åtskilliga år innan det slutligen hamnade på botten i Boo, troligen i början av 1700-talet. Under den perioden bodde Nicodemus Tessin den yngre på gården och bodde där till sin död 1728. Han var slottsarkitekt och ligger bland annat bakom Stockholm slott.

– Boo gård brändes ned under rysshärjningarna år 1719. Vraket kan ha något med rysshärjningarna att göra. Med tanke på att skeppsvirket kan vara från Finland så kan vi inte utesluta det. Dessutom har forskning visat att viken vid Boo gård var en trolig landstigningsplats för ryssarna under slaget vid Stäket 1719, berättar Jim Hansson.

KONTAKT:
Jim Hansson, arkeologienheten
jim.hansson@maritima.se
08-519 549 22

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
08-519 549 35

Fira med flaggor och frukost på Sjöhistoriska den 6 juni

Wed, 26 May 2010 06:00:00 +0200

Nationaldagsfirandet inleds även i år med flaggotta vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Klockan 08.00 den 6 juni hissar ordföranden i Pride Stockholm, Pär Wiktorsson, flaggan med stöd av Riksdagens talman Per Westerberg. Sedan blir det frukostbuffé i Café i Lä och picknick i gräset vid vackra Djurgårdsbrunnsviken.

– Nationsflaggan har sitt historiska ursprung till sjöss så en flaggotta passar utmärkt på Sjöhistoriska museet. Den svenska flaggan och dess historia missbrukas konsekvent av olika rasistiska och främlingsfientliga grupper, men med ett evenemang som det här kan vi berätta den riktiga historien och ta flaggan tillbaka. Att folk startar sitt nationaldagsfirande med frukostpicknick hos oss har redan blivit en fin tradition, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Fri entré!

Sjöhistoriskas Sjömansklubb (5-12 år) firar dessutom ombord på isbrytaren Sankt Erik, vid Vasamuseet. Här blir det flagghissning och saftkalas klockan 11. Och möjlighet att samla stämplar i sin sjöfartsbok. Välkommen ombord!

Kontakt
Karin Fredriksson, programansvarig, Sjöhistoriska museet, www.sjohistoriska.se
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

K-märkning av fartyg på Skärgårdsmässan

Tue, 25 May 2010 06:30:00 +0200

Nu har Sjöhistoriska museet beslutat att k-märka ytterligare åtta kulturhistoriska fartyg som finns i Göteborg, Smögen, Marstrand, Stockholm och Västerås.

På fredag, under Skärgårdsmässan i Stockholm, tar ägarna till de nymärkta fartygen emot sina plaketter ur museichef Hans-Lennart Olssons hand. Totalt finns nu drygt etthundra k-märkta fartyg i Sverige.

Tid: fredag 28 maj, kl 15
Plats: Skärgårdsmässan i Stockholm, vid Galärvarvet (Vasahamnen) på Djurgården

Följande fartyg har nu blivit k-märkta:

SVEN
Ångbogserbåt byggd 1897.
Hemmahamn: Göteborg
Ägare: Stefan Björnhage och Jan Heed, Göteborg

Ångbogserbåten Sven (ex Björn) byggdes på Göta verken som isbrytande ångbogserare för Åhus. Under kriget 1939-45 tjänstgjorde fartyget som vedettbåt i flottan. Efter kriget återgick Sven till Åhus och var hamnbogserare där fram till 1963. Ångmaskinen ersattes med en G5 diesel, Götaverkens lågvarviga maskin. Fartyget användes för diverse bogsering runt kusten fram till 2007 då nuvarande ägare övertog fartyget.

BORE
Ångisbrytare byggd 1894.
Hemmahamn: Västerås
Ägare: Swecox International, Västerås

Isbrytaren Bore byggdes på Kockums varv för Malmö hamn. Fartyget kunde också ta passagerare som reservfärja mellan Malmö och Köpenhamn. Bore tillhör den första generationen av kraftiga isbrytare som byggdes i slutet av 1800-talet. De var av ”Hamburgtyp” med starkt skrov, stor bredd och runda former. Under båda världskrigen tjänstgjorde fartyget som kanonbåt. Bore var i tjänst fram till 1968. 1983 köptes fartyget av Swecox AB i Västerås och har sedan genomgått en fullständig renovering och återställts till originalskick så långt det är möjligt. Bore användes i filmen om ingenjör Andrés luftfärd.

ÖRNEN
Bogserbåt byggd 1903.
Hemmahamn: Västerås
Ägare: Swecox International, Västerås

Örnen byggdes vid Lundby Mekaniska Verkstad på beställning av Seffle Kanalbolag för bogsering av pråmar och segelfartyg och var utrustad med en 2cy compound ångmaskin på 130 hkr. Fartyget köptes 1920 av Säffle Sågverks AB för bogsering av pråmar på Byälven och i Vänern. År 1942 sålde Örnen vidare till Vätö Rederi AB i Stockholm. Under kriget rekvirerades Örnen av Ostkustens Marinkommando och återlämnades till ägarna 1943. Året därpå såldes fartyget till Fittja för att användes till bogsering av sandpråmar. Efter flera ägarbyten ändrades namnet till ”Örnen Ettan”. 1984 kom hon till Västerås och renoverades.

BIRGER JARL
Passagerarfärja byggd 1953.
Hemmahamn: Stockholm
Ägare: Rederi Birger Jarl, Täby

Birger Jarl byggdes på Finnboda Varv på beställning av Rederi AB Svea för trafik mellan Stockholm–Helsingfors samt till Åbo. Fartyget hade en 4-cylindrig ångmaskin på 3 300 hkr. Under 18 år gick fartyget i Finlandstrafik med Skeppsbron i Stockholm som hemmahamn. Från 1971 gick Birger Jarl i kryssningstrafik till Åland men såldes sedan till ett finsk rederi och sattes in på linjen Skellefteå–Jakobstad. Under 1970- och 80-talen bytte fartyg ägare och namn flera gånger. År 2002 övertog Ånedinlinjen fartyget som återfick sitt gamla namn Birger Jarl. På 1970-talet ändrades akterskeppet, 1982 byttes ångmaskinen mot en dieselmaskin och 1987 byggdes hytter på fördäck. Stora delar av inredningen, med möbler och konstnärlig utsmyckning är dock i originalskick.

HEIMDAL
F.d. lotsbåt byggd 1932.
Hemmahamn: Smögen
Ägare: Christer Samuelsson, Smögen

Heimdal byggdes på Ringens Varv i Marstrand som lotsbåt nr 57 till Göteborgs lotsstation på Ängholmen. Därefter stationerades båten på Långedrag och efter 1957 då Sjöfartsverket övertog henne vid Vinga lotsplats. Heimdal var aktiv som tjänstebåt till 1969 då nuvarande ägare köpte fartyget. Fartyget har idag samma exteriör och skick som från tiden som tjänstebåt.

MARIEHOLM
Fd passagerarfartyg i Svenska Amerika linjen och senare marinens stabsfartyg, byggd 1934.
Hemmahamn: Göteborg
Ägare: Rederi AB Bohus Line

SS Marieholm byggdes i Odense, Danmark, för AB Svenska Amerika Linien. Under 1930-talet utnyttjades Marieholm för matartrafik, främst på uppsamlingsresor från hamnar i Polen och de baltiska staterna till Stockholm med passagerare. År 1940 förvärvades Marieholm av Marinen och döptes om till HMS Marieholm och tjänstgjorde bland annat som stabsfartyg i Kustflottan. Fartyget såldes 1977 till privata intressen och gick under tre år i färjetrafik på linjerna Sandefjord–Göteborg och Malmö–Köpenhamn. Efter några års förfall och ägarbyten blev Marieholm upprustat och ligger sedan 1984 som restaurantfartyg i centrala Göteborg.

NORRSKÄR
Passagerarångfartyg byggt 1910.
Hemmahamn: Stockholm.
Ägare: Waxholmsbolaget

Den klassiska och välkända Norrskär hette tidigare hette vid leveransen från Eriksbergs Mekaniska Verkstad Sandhamns Express. År 1949 blev hon Waxholmsbåt, fick namnet Norrskär och trafikerade bl.a. Husarö både sommar och vinter under många år. Numera går hon fortfarande till Sandhamn på helgerna under sommartid och har renoverats till ett mycket fint skick. Norrskär firar i år hundraårsjubileum och i samband med firandet har hon k-märkts.

SVANEN WEST
Fiskefartyg byggd 1950.
Hemmahamn: Marstrand
Ägare: Marstrands VVS och Skeppsservice

Svanen West beställdes 1948 av Holms Skeppsvarv i Råå, Helsingborg. Hon fick namnet Fortuna och levererades till Brunskär söder om Marstrand. Idag bevaras och används hon i samma kulturområde som då hon var fiskefartyg. De av trä byggda motorfiskebåtarna är i snabb takt på väg att försvinna, bland annat på grund av EU:s fiskeripolitik. Därför är det särskilt viktigt att några av dem bevaras och används för att förmedla kunskap om villkoren inom fiskerinäringen förr.

KONTAKT:
Claes Wollentz, kulturarvsenheten
claes.wollentz@maritima.se
0455-35 93 58

Hans-Lennart Ohlsson, museichef
hans-lennart.ohlsson@maritima.se
08-519 549 45

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
08-519 549 35

Sjöhistoriska öppnar på Galärvarvet

Tue, 25 May 2010 06:00:00 +0200

Under Skärgårdsmässan den 28-30 maj öppnar Sjöhistoriska på Galärvarvet för sommaren.

I Båthall 1 kan besökarna uppleva kungligt båtliv. Utställningen Kungliga båtar visar svenska kungligheters båtar – från Gustav III:s gondolinspirerade slupar till Gustav VI Adolfs eget segelbåtsbygge. Efter kronprinsessbröllopet visas dessutom kungaslupen Vasaorden, som brudparet ros i den 19 juni. Båthall 1 har öppet kl. 11-18 dagligen 28 maj-15 augusti därefter helgöppet t o m 12 september. Fri entré t o m 21 juni, därefter 50 kr i entré för vuxna (från 19 år).

Båthall 2 är Sjöhistoriskas studiemagasin och en skattkammare för alla båtälskare, här visas båtar från 1400-talet och framåt och alltifrån militära båtar, fritidsbåtar, allmogebåtar, arbetsbåtar till ångslupar. Båthall 2 har öppet kl. 11-18 dagligen 28 maj-15 augusti därefter helgöppet t o m 12 september. Fri entré!

Vid Dockpiren utanför Vasamuseet ligger Sjöhistoriskas egna museifartyg och dessutom ofta andra gästande fartyg. Här ligger bland annat fyrskeppet Finngrundet från 1903, minsveparen M 20 från 1941 och Sveriges första isbrytare, Sankt Erik, från 1915. Missa inte utsikten från det populära kaféet på Sankt Eriks akterdäck! Ombord på ångfartyget har också Sjöhistoriskas Sjömansklubb (5-12 år) aktiviteter. Fri entré kl. 11-18 dagligen 28 maj-15 augusti därefter helgöppet t o m 12 september.

Pressfrukost: Kronprinsessan Victorias nya flagga överlämnas på Sjöhistoriska museet 28 maj

Fri, 21 May 2010 06:00:00 +0200

INBJUDAN TILL PRESSFRUKOST 28 MAJ

Kronprinsessan Victorias nya flagga överlämnas
– Ceremoni på Sjöhistoriska museet och förhandsvisning av utställningen Kungliga båtar

Den 28 maj överlämnar Engelbrektssons flaggfabrik en ny tronarvingesflagga till Anders Hörnfeldt som är fartygschef på Vasaorden. Kungaslupen Vasaorden kommer att föra Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling över Stockholms Ström under bröllopet den 19 juni. Slupen kommer därefter att visas i utställningen Kungliga båtar i Båthall 1 på Galärvarvet tillsammans med t ex Gustav III:s gondolinspirerade slupar Galten och Delfinen och Gustav VI Adolfs segelbåt Sif.

Välkommen att delta vid överlämningen av flaggan och förhandsvisningen av Kungliga båtar.
Vi bjuder på frukost!

Föranmälan senast 26 maj till:
kristina.lilliehook@maritima.se

Program den 28 maj
08.30: Sjöhistoriska museets entré öppen för inbjudna, historiska flaggor hissas.

09.00: Museichef Hans-Lennart Ohlsson hälsar välkommen.
Engelbrektssons flaggfabrik överlämnar den nya tronarvingesflaggan till Anders Hörnfeldt som är fartygschef på Vasaorden.
Statsheraldiker Henrik Klackenberg berättar kort om Riksvapnet och vad som skiljer Kungens flagga från Kronprinsessans.
Tid för frågor och frukost.

10.00: Motorslupen m/s Ran avgår från bryggan vid Källhagen till Galärvarvet och Båthall 1.

10.30: Förhandsvisning av utställningen Kungliga båtar i Båthall 1.

Kontakt
Maria B Andersson, Informationschef, Statens maritima museer
08-519 548 67, maria.andersson@maritima.se

Den svenska flottan på expedition i historien och i vår tid

Tue, 18 May 2010 06:00:00 +0200

Foto: Johan Lundahl/Combat Camera/Försvarsmakten

Seminarium med örlogstema är en återkommande punkt i Sjöhistoriska museets program. Den 25 maj är det åter dags, den här gången under rubriken Flottans internationella insatser. Mellan klockan 14 och 20.30 berättar flera namnkunniga föreläsare om flottans expeditioner utanför svenska vatten. Det blir dels föreläsningar om historiska expeditioner som fregatten Eugenies världsomsegling och om Ålandsexpeditionen 1918 dels om aktuella ämnen och insatser som havsrätten och Adenviken-expeditionen, ME 01.

– Det här seminariet bjuder på en väldigt intressant resa i både tid och geografi. Och på föreläsningar som relaterar till våra utställningar, framför allt Vem är pirat? säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska museet.

Hela programmet finns på www.sjohistoriska.se

Plats: Sjöhistoriskas museets minneshall.
Tid: kl. 14.00-20.30 tisdagen den 25 maj 2010.
Anmälan till: evenemang@maritima.se eller 08-519 549 18 senast 20 maj.
Seminariet är gratis, men föranmälan krävs.

Kontakt
Karin Fredriksson, Sjöhistoriska museet, www.sjohistoriska.se
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

Fartyg med kulturhistoria får ökade bidrag

Tue, 11 May 2010 06:20:00 +0200

Bland årets mottagare av fartygsstödet finns välkända passagerarångfartyg, före detta seglande lastfartyg, fiskebåtar, tjänstefartyg och kraftfulla bogserbåtar. Fartygsstödet kan bara ges till fartyg som blivit k-märkta av sjöhistoriska museet. Fartygsägaren ansöker själv om bidrag för planerade reparationer och renoveringar. Syftet med bidraget är att stimulera de insatser som görs för att bevara äldre fartyg med ett kulturhistoriskt perspektiv. Fördelningen av bidraget görs med hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika håll i landet finns bland stödmottagarna.

2010 års fartygsstöd har fördelats på följande sätt:

SMÖGEN:
Asta av Smögen – 100 000 kr
Fiskebåten Asta av Smögen byggdes 1916 på Ringens varv i Marstrand. Hon var en av de första fiskebåtarna som utrustades med elektricitet och trålvinsch. Asta gick i yrkesmässigt fiske till 1981 då hon övertogs av föreningen Tollar & Seiel för att bevaras som museifiskefartyg.

STOCKHOLM:
Blidösund – 100 000 kr
Blidösund byggdes som passagerarångfartyg 1911 på Eriksbergs varv i Göteborg. Fartyget drivs fortfarande med originalångmaskinen från 1911, en tvåcylindrig compoundmaskin. Blidösund är en av få kvarvarande koleldade ångbåtar och ambitionen är att fartyget ska vara ett levande museum där arbetet bedrivs på samma sätt som förr.

Djurgården 3 – 100 000 kr
Ångfärjan Djurgården 3 byggdes 1897 och trafikerade olika trader i Stockholms hamn till 1969. Den ideella föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten övertog och rustade upp henne. Djurgården 3 är Stockholms enda kvarvarande ångdrivna Djurgårdsfärja.

SOLNA:
Constantia – 100 000 kr
Constantia är byggd 1908 i Marstal och är ett före detta seglande fraktfartyg. Constantia är en tvåmastad skonare och gick i fraktfart fram till 1967. Idag ägs fartyget av Stiftelsen Solnaskutan och används som skolsegelfartyg.

KARLSTAD:
Harge – 65 000 kr
Bogserbåten Harge byggdes 1907 vid Wennbergs mekaniska verkstad i Karlstad för att användas i norra Vättern där man drog pråmar med sand upp till Hammars glasbruk. År 1958 byggdes hon om till passagerarbåt och fick namnet Kind. Under 1980-talet renoverades Harge till samma utseende som då hon gick som bogserbåt och hon återfick namnet. Fartyget har originalångmaskin och vedeldad panna.

Polstjärnan – 40 000 kr
S/S Polstjärnan beställdes av Vänerns Seglationsstyrelse som tjänstefartyg. Hon byggdes på Lindholmens mekaniska verkstad i Göteborg 1929, och fick ångmaskinen och pannan installerad i Motala Verkstad. Fartyget användes som tjänstefartyg fram till 1983. Ångbåtssällskapet Polstjärnan i Karlstad köpte Polstjärnan och arbetar med att bevara henne.

LYSEKIL:
Harry – 45 000 kr.
Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet i Gävle 1887. Fartyget har använts för att bogsera pråmar och timmer på olika orter. År 1950 byttes ångmaskinen ut mot en Skandiamotor och hon blev därmed en av Mälarens kraftigare bogserbåtar. Idag ägs Harry av föreningen L. Laurin i Lysekil som har syftet att bevara och bruka Harry för att förmedla kunskap om en viktig epok i Lysekils historia där Skandiamotorerna tillverkades.

BLIDÖ:
Helmi – 25 000 kr
Helmi är en sandkil byggd på Svartlöga 1886. Sandkilarna gick med frakter i skärgården och Helmi en av de sista kvarvarande av sitt slag. Fram till 1946 gick Helmi i traditionell fraktfart och 1988 inleddes en renovering. Helmi är idag en del i ett projekt med syfte att levandegöra Blidöbygdens historia med seglingsverksamhet och visningar ombord.

GÖTEBORG:
Herkules – 100 000 kr
Bogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med 750 hkr maskinstyrka. Båten ägs av Bogserbåten Herkules Ekonomiska förening, ligger vid Maritiman i Göteborg och används som museifartyg och för charterturer och beställningstrafik.

SKILLINGE:
Klara Marie – 25 000 kr
Klara Marie byggdes som ett seglande fraktfartyg i Rönne på Bornholm 1884 för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. År 1994 övertogs Klara Marie av föreningen Partrederiet Klara Marie som har renoverat henne och idag används hon som skolsegelfartyg. Klara Marie ses som en representant för de över 300 skutor som haft Skillinge som hemmahamn.

GAMLEBY:
Linnea – 100 000 kr
Linnea byggdes 1915 i Sjötorp som ett seglande fraktfartyg. Fartyget är en typisk representant för skonarriggade jaktskrov byggda i Sjötorp och fartyget var yrkesverksam fram till 1965. Sedan 1968 har hon ägts av Egil Bergström i Gamleby som genomfört mycket stora arbeten för att bevara fartyget som idag används främst för skolseglingar och charterturer.

STRÖMSTAD:
Lord Nelson – 200 000 kr
Lord Nelson byggdes som seglande trålare i Grimsby 1885. Främst användes fartyget för fiske men efter det att hon fått motor och styrhytt också för fraktfart och i Islandsfiske. Sedan 1993 ägs fartyget av Strömstads Maritima förening som planerar att använda henne som skolfartyg. Lord Nelson är en mycket god representant för de många engelska kuttrar som köptes till Sverige under början av 1900-talet.

KONTAKT:
Claes Wollentz, intendent
claes.wollentz@maritima.se
0733-40 16 40

Hans-Lennart Olsson, museichef
hans-lennart.ohlsson@maritima.se
08-519 549 45

Maria B Andersson, informationschef
maria.anderson@maritima.se
08-519 548 67

Kajaksugna samlas vid Sjöhistoriska

Thu, 29 Apr 2010 06:00:00 +0200

Den 8-9 maj är det åter dags för de populära Kajakdagarna vid Sjöhistoriska museet. Alla kommer att vara där. Och de är fler än någonsin.
– Alla stora inom kajak i Sverige finns på plats men vi får också internationella besök, säger Magnus Fischer på Kajakspecialisten som arrangerar Kajakdagarna tillsammans med Sjöhistoriska museet.

Det är sjunde året som mässan hålls. Den har lockat fler utställare och besökare för varje år, liksom kajaksporten.
– Paddling är populärt eftersom det passar alla och alla åldrar, det finns klubbar och kurser för både barn och veteraner. Det krävs förståelse för sjön och säkerheten men så är det förstås med allt båtliv, säger Magnus Fischer.

Under Kajakdagarna kan besökarna kolla in hundratals olika kajaker, träffa andra paddlare, hitta nya kurser och resmål, lyssna på föredrag och se på uppvisningar. För mer vana paddlare anordnas också tävlingar. Även för den som aldrig provat att paddla men är lite nyfiken så finns all anledning att komma till Sjöhistoriska.
– Är man intresserad av att börja så är Kajakdagarna en utmärkt utgångspunkt. Här får man en ordentlig överblick över vilka kurser som finns och vad paddlingen har att erbjuda, säger Magnus Fischer.

Kajakdagarna 2010 vid Sjöhistoriska museet
8-9 maj kl. 11-16. Fri entré!
Programmet och mer information på:
www.sjohistoriska.se och www.kajakdagarna.se

Kontaktpersoner
Magnus Fischer, www.kajakspecialisten.se / www.kajakdagarna.se
Tel: 08-758 18 83, 070-774 66 63

Karin Fredriksson, Sjöhistoriska museet, www.sjohistoriska.se
Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se

Kungligt gånger sex i Båthall 1

Thu, 15 Apr 2010 08:46:00 +0200

Kungaslupen Vasaorden lämnar nu Sjöhistoriska museets Båthall 2 på Galärvarvet. Slupen, som kommer att användas vid bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling den 19 juni, har inte varit i vattnet på 10 år.

– Vasaorden kommer att läcka. Men Marinen transporterar henne nu till Muskö. Där kommer hon att få ligga i en vagga i vattnet för att låta träet svälla tills hon blir tät. Hon är byggd i ek så det kan ta flera veckor. Sedan blir det för sjömännen som ska ro henne att träna, säger Eva Berglund-Thörnblom, intendent på Sjöhistoriska museet.

Efter bröllopet kommer Vasaorden att visas i Sjöhistoriskas utställning Kungliga båtar i Båthall 1, som ligger mellan Vasamuseet och Gröna Lund på Galärvarvet. I utställningen ingår sluparna Galten och Delfinen som Gustav III lät bygga efter att ha inspirerats av gondolerna i Venedig.

– Vi kommer också att visa Prins Wilhelms och Prins Gustaf Adolfs (Gustav VI Adolfs) privata båtar som de seglade utanför Tullgarn slott. Dessutom blir det en hel del om Oscar II och hans kungajakt Drott, säger Eva Berglund-Thörnblom, som är producent för utställningen.

Utställningen öppnar den 28 maj. Vasaorden kommer dock att finnas på plats först efter bröllopet.

Sjöhistoriska på Galärvarvet i sommar
Utställningen Kungliga båtar visas i Båthall 1 mellan 28 maj och 12 september 2010. Intill Båthall 1 ligger Båthall 2 som inrymmer Sjöhistoriskas unika originalbåtsamling med över 100 båtar från 1400-talet och framåt. Båthall 2 har öppet med fri entré under sommaren. Dessutom håller Sankt Erik, isbrytaren från 1915, öppet med café på akterdäck. Mer information på www.sjohistoriska.se.

Vasaorden är kravellbyggd i ek och järnnaglad, salong i aktern, rikt ornerad i gustaviansk stil och målad i blått, vitt och guld.
Längd: 18,6 m
Bredd: 3,2 m
Djupgående 0,7 m
Deplacement: 9 ton
Framdrivning: Nio par åror
Besättning: ca 20

Kontakt
Eva Berglund-Thörnblom, intendent på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 44 / 0709-42 10 50
E-post: eva.berglund-thornblom@maritima.se

Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 45 / 0708-56 71 34
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Varvens kulturarv i fokus på Kockum Fritid i helgen

Fri, 09 Apr 2010 10:18:00 +0200

Årets Varvsforum hålls i Malmö den 10-11 april. Det är ett årligt återkommande möte där varvsintresserade får möjlighet att informera och inspirera varandra i arbetet med att uppmärksamma industrivarvens kulturarv.

Platsen för Varvsforum är Kockum Fritid och dygt 60-talet deltagare är anmälda. Kockums varv i Malmö kommer att stå i centrum för uppmärksamheten. Deltagarna kommer från ett 15–tal varvshistoriska föreningar från hela landet.

Arrangörer är Nätverket Svenska varv tillsammans med Varvshistoriska föreningen i Malmö. I Nätverket Svenska Varv ingår Sjöhistoriska museet i Stockholm, Riksantikvarieämbetet, IF-Metall samt företrädare för ideella varvshistoriska föreningar.

KONTAKT
Claes Wollentz, intendent Sjöhistoriska museet
Tfn: 0733-401640
claes.wollentz@maritima.se

Hans-Lennart Olsson, museichef Sjöhistoriska museet
Tfn: 0708-567134
hans-lennart.olsson@maritima.se

Klart att kidsen kan gå till sjöss

Thu, 01 Apr 2010 12:55:00 +0200

Den 6 april är det premiär för Sjöhistoriska museets nya klubb – Sjömansklubben. Lärorika och roliga aktiviteter kring sjömanskap, fartyg och hav väntar klubbens medlemmar. En och annan hemlighet väntar också.

Under påsklovet är det fullt ös på Sjöhistoriska och på isbrytaren Sankt Erik. På museet är temat marinarkeologi med sökande efter skatter och skrot i Stockholms undre värld och på isbrytaren vid Vasamuseet hålls ångan uppe med kol och coola maskiner. På tisdagen startar dessutom Sjöhistoriskas nya klubb för unga – Sjömansklubben.

– Genom Sjömansklubben hoppas vi både kunna sprida ännu mer kunskap och göra museet ännu mer spännande för våra yngre besökare, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska och kapten i Sjömansklubben.

Medlemmar i klubben får egna sjöfartsböcker utformade efter de som traditionellt använts av sjöfolk. En sjöfartsbok fungerar som id-handling och i den noteras vilka fartyg innehavaren arbetat på och i vilken befattning. I Sjömansklubben används boken för att samla stämplar och därigenom stiga i graderna. Alla börjar som jungmän. Efter att ha fått tre stämplar i sin bok följer befordran till lättmatros, sedan matros och så vidare. Stämplar i boken får man genom att delta i vissa aktiviteter eller genomföra olika prov och uppdrag.

– Uppdragen kan handla om att lära sig till exempel knopar och flaggsignaler eller om sjösäkerhet eller om hur en ångmaskin fungerar eller om en massa andra saker. Vi kommer dessutom att bjuda in medlemmarna till en del specialarrangemang, bland annat ett linjedop, men vad som händer då är en hemlis, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Fakta: Sjömansklubben

Startar: Den 6 april, därefter kan man bli medlem när som helst.
Rekommenderas: För 5-12 år
Kostar: 95 kr/år
Ingår: Lärorika och roliga aktiviteter, en fin sjöfartsbok att samla stämplar i, fri entré för en vuxen hela året på Sjöhistoriska, vid ett tillfälle på Vasamuseet och på Marinmuseum samt inbjudan till specialarrangemang.
Mer: Håll utkik på www.sjohistoriska.se

Kontaktpersoner

Karin Fredriksson
Programansvarig, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 549 18
E-post: karin.fredriksson@maritima.se

Kristina Lilliehöök
Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
Telefon: 08-519 558 63
E-post: kristina.lilliehook@maritima.se

Kristoffer Henrysson
Informationsavdelningen, Statens maritima museer
Telefon: 08-519 549 32
E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Om Stockholms våta historia

Fri, 26 Mar 2010 07:02:00 +0100

Stockholms läge mitt emellan Mälaren och Saltsjön har genom årtusenden använts som en resurs för kommunikation, energiutvinning, försvar och handel. Vattnets närvaro har alltid präglat staden. På torsdagen doktorerade arkeologen Marcus Hjulhammar vid Stockholms universitet med sin avhandling ”Stockholm från Sjösidan”. Den ger värdefull insikt om vilka maritima fornlämningar som finns under vattenytan och vid stränderna i Stockholm – både de som är upptäckta och de som kan komma att påträffas i framtiden.

Marcus Hjulhammars arbete kommer att vara en ovärderlig hjälp för alla som arbetar med kulturmiljövård och stadsplanering i Stockholm. I boken beskriver han ett urval historiska miljöer och verksamheter med koppling till vatten – kvarnar, hamnar, badhus, palats, varv, pålkransen som försvarade staden samt lämningar efter fiske. I Gamla Stan har rester av båthus och notsänken från tidigt 1200-tal hittats – från tiden innan Stockholm ens var en stad.

Roddbåtar – historiens lokaltrafik
En stor del av de marinarkeologiska lämningarna är båtar. De är ofta påträffade som fynd långt upp på land, vid det som för länge sen var en strand eller en kaj. Hittills har ett hundratal båtar och fartyg hittats i centrala Stockholm. I historisk tid var de små båtarna motsvarigheten till vår tids bilar, bussar och tunnelbana.

– På gamla tavlor av Stockholm ser man alltid stora, pampiga handelsfartyg i förgrunden, men i de arkeologiska fynden hittar vi oftare de små roddbåtarna som användes för transporter av människor, varor eller sopor inom staden och som hörde till det vardagliga stadslivet, säger Marcus Hjulhammar.

Kunskaper om landhöjning och äldre tiders strandlinjer är till hjälp vid dateringen av fynden men ibland kan det vara svårt för arkeologerna att bena ut tidslinjerna eftersom stadens stränder ständigt flyttats genom att man fyllt ut vattnet med jord och sopor – allt för att den växande staden krävt mer mark.

– Som tur är finns det detaljerade arkivuppgifter om vad som har gjorts längs kajerna, åtminstone från 1700-talet och framåt. Ofta står det exakt hur många hästtransporter som krävdes och varifrån utfyllnadsmassorna hämtades, berättar Marcus Hjulhammar.

Den 6 april håller Marcus Hjulhammar föredrag om sin forskning och om nya fynd från Stockholms undre värld på Sjöhistoriska museet, kl 18.30. Avhandlingen ”Stockholm från Sjösidan – arkeologiska fynd och miljöer” är utgiven av Stockholmia förlag.

KONTAKT:
Marcus Hjulhammar, arkeologienheten
marcus.hjulhammar@maritima.se
Tfn: 08-519 549 92

Ulrika Djerw, informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
Tfn: 08-519 549 35

Ceremoni för k-märkta båtar på "Allt för sjön"

Fri, 12 Mar 2010 12:02:00 +0100

Sjöhistoriska museet i Stockholm k-märker fritidsbåtar. På lördag 13 mars, klockan 13, under "Allt för sjön" i Älvsjö, kommer museet att dela ut intyg till tretton stolta och glada båtägare. Ceremonin sker på bryggan i Classic Boat Show (C-hallen). Där finns också Sjöhistoriska museets båt WIKING X att beskåda, den mest kända av alla Petterssonbåtar.

Sedan förra året kan man ansöka om att få sin fritidsbåt k-märkt. Sjöhistoriska museet vill på så sätt stärka intresset för, öka kunskapen om och höja statusen på den äldre fritidsbåtsflottan. Syftet är att båtarna ska uppmärksammas. Då skapas också bättre förutsättningar för dem att bevaras.

K-märkningsintygen som delas ut under ceremonin på båtmässan gäller nio motorbåtar från perioden 1908–1961 och fyra segelbåtar från 1940- och 1960-talen. Några tillhör den allra första generationen fritidsbåtar i landet. Här finns exempel på klassiker ritade av den legendariska konstruktören C. G. Pettersson, ett par snabba racerbåtar från tiden kring år 1960, en representant för de allra första plastbyggena. Segelbåtarna är tre havs- och skärgårdskryssare samt en Tärnunge.

– Båtar som man inom veteranbåtsvärlden anser vara klassiska finns representerade bland dem som nu får sina intyg, Men det är också intressant att en av segelbåtarna har en ”årsring” genom att skrovet inplastades så tidigt som på 1950-talet, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

I samarbete med Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtars visas också Sjöhistoriska museets egen Petterssonbåt WIKING X i Classic Boat Show. Wiking X är ritad av C G Pettersson och byggd vid Rosättra varv 1925. Pettersson gjorde samma år en legendarisk resa med Wiking från Stockholm, runt Skandinaviens kust till Narvik där båten togs på tåg till Luleå för vidare färd tillbaka till Stockholm. Motorn var ursprungligen en Penta A2 och resan var sponsrad för att göra reklam för den. Wiking X är den mest kända av alla Petterssonbåtar och köptes av Sjöhistoriska museet hösten 2008.

K-märkningsintyg delas ut för:
AURORA – havskryssare P 28 av konstruktör Harry Hallberg, byggd 1961
FAIR WIND – kust-/havskryssare av konstruktör Åke Améen, byggd 1947–1948
FIRORELLA – halvracer/daycruiser av C G Pettersson, byggd 1912
FISKEN – motorbåt, Flygfisk av konstruktör Olle Enderlein, byggd 1960
GRAZIELLA – motorbåt av konstruktör C G Pettersson, byggd 1932
JOSEFIN – motorbåt, snipa av konstruktör Rune Berntsson, byggd 1963
KRISTINA – motorbåt/sportbåt av Owe Forslund, byggd 1961
MIA – Tärnunge av konstruktör Gösta Svensson, byggd 1961
PONTUS – motorbåt av C. G. Pettersson, byggd 1936
SOLAVAE – Expressmotorbåt (23’), konstruktör Carl S. Andrée, byggd 1921
TAIFUN – motor- och salongsbåt av Albert Andersson, byggd 1908
TAIFUN – segelbåt av konstruktör Knud Reimers, byggd 1948
VALKYRIAN – motor- och salongsbåt av C. G. Pettersson, byggd 1910

Mer detaljer om båtarna finns i dokumentet ”lista över k-märkta fritidsbåtar”.

KONTAKT
Fredrik Blomqvist, intendent, Tfn: 0766-31 86 04
fredrik.blomqvist@maritima.se

Hans-Lennart Ohlsson, museichef, Tfn: 08-519 549 45
hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Ulrika Djerw, Informationsavdelningen, Tfn: 08-519 549 35
ulrika.djerw@maritima.se

Lista över k-märkta fartyg

Wed, 24 Feb 2010 20:49:00 +0100

K-märkta fritidsbåtar uppmärksammas på Båtmässan i Göteborg

Thu, 04 Feb 2010 08:38:00 +0100

– En stor del av de hittills 26 k-märkta fritidsbåtarna är byggda på Västkusten, även om de idag finns över hela landet. Därför känns det extra roligt att vara på plats i Göteborg och uppmärksamma båtarna och de insatser som ägarna gör för att bevara dem, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Under ceremonin delas k-märkningsintyg för följande båtar ut:
Segelbåten BUMS – Göteborg, Västra Götalands län. En nordisk folkbåt från 1963 byggd på Orust. Konstruerad av Tord Sundén och byggd vid Seldéns båtbyggeri, Orust. Ägare: Sture Sturemyr, Göteborg.

Segelbåten MONSUNEN – Torslanda, Västra Götalands län. Konstruktör A Laurin och Å Eliasson, byggd hos Arvidsson och Karlsson i Svineviken 1943. Ägare: FRAM:s museistiftelse, Göteborg.

Seglebåten NABBEN II – Uddevalla, Västra Götalands län. Långedragsjulle konstruerad av Hjalmar Olsson. Byggd 1932 av Bröderna Karlsson, Svineviken, Orust. Ägare: Bengt Arne Runnerström, Uddevalla.

PÄRLAN – Göteborg, Västra Götalands län. En entypsbåt konstruerad i Norge av Thorvald Gjerdrum. Byggd på Skåléns varv i Säffle 1961. Ägaren kommer att ha med sig en modell av Pärlan under ceremonin på båtmässan. Ägare: Claes Estelle, Göteborg.

Segelbåten TÄRNUNGEN – Torslanda, Västra Götalands län. En klinkbyggd kosterbåt från 1929. Konstruerad och byggd av Hjalmar Johansson, Kungsviken. Ägare: Fram:s museistiftelse, Göteborg.

Sjöhistoriska museets egen Petterssonbåt WIKING X finns på plats i Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtars monter. Wiking X är ritad av C G Pettersson och byggd vid Rosättra varv 1925. Pettersson gjorde samma år en legendarisk resa med Wiking från Stockholm, runt Skandinaviens kust till Narvik där båten togs på tåg till Luleå för vidare färd tillbaka till Stockholm. Motorn var ursprungligen en Penta A2 och resan var sponsrad för att göra reklam för den. Wiking X är den mest kända av alla Petterssonbåtar och köptes av Sjöhistoriska museet hösten 2008.

KONTAKT:
Fredrik Blomqvist, intendent
Kulturarvsenheten
fredrik.blomqvist@maritima.se
Tfn: 0766-31 86 04

Hans-Lennart Ohlsson, museichef
hans-lennart.olsson@maritima.se
Tfn: 08-519 549 45

Ulrika Djerw, redaktör
Informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
Tfn: 08-519 549 35

Detaljrik fartygsmodell klar efter 1000 timmar

Fri, 29 Jan 2010 09:47:00 +0100

Från och med idag visar Sjöhistoriska museet i Stockholm en nytillverkad modell av fartyget Baltica. Efter drygt 1 000 timmars arbete har museets egna modellbyggare Stefan Bruhn och Jan Claesson färdigställt modellen – en tremastskonare från 1940-talet.

– Sjöhistoriska museet har drygt 2 000 fartygsmodeller i sina samlingar, men just den här typen av fartyg fanns tidigare inte representerad där. Att vi valde att bygga just Baltica beror på att det i arkiven fanns ett bra bakgrundsmaterial att utgå från, med ritningar, fotografier och fakta om hennes historia, säger Stefan Bruhn.

Baltica sjönk i Östersjön 1963, troligtvis på grund av en läcka orsakad av ett isbälte. Nu har Baltica fått nytt liv! Varje liten del och detalj är handtillverkade med omsorg. Detaljrik, spännande och mycket vacker finns hon nu att se på Sjöhistoriska museet.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer.

KONTAKT:

Stefan Bruhn och Jan Claesson, modellbyggare
Samlingsavdelningen
Tele: 0733-280941

Ulrika Djerw, redaktör
Informationsavdelningen
ulrika.djerw@maritima.se
Tel: 073-614 19 17

Publiken strömmade till Sjöhistoriska

Mon, 11 Jan 2010 08:04:00 +0100

Under 2009 kom 213 280 besökare till Sjöhistoriska museet. Det motsvarar en ökning med nästan 90 procent jämfört med 2008.

– Den stora ökningen under fjolåret beror mycket på att besökarna hittade till våra arenor på Galärvarvsområdet under sommaren, vilket är väldigt glädjande. Framför allt var det utställningen om Titanic i Båthall 1 som lockade men Båthall 2 med våra originalbåtar och Museifartygen, som har fri entré, visar också rekordsiffror, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Satsningen på Galärvarvet gjorde att besökarantalet ökade trots att museets huvudbyggnad var stängd för renovering under tre månader. Och nu börjar nya utställningar ta form.

– I december öppnade vi utställningen Vem är pirat? som tar besökarna med till 1300-talets Östersjön och dagens Adenviken. Senare i år är det dags för Shipping & shopping, en omfattande utställning om handel och sjöfart. Och så satsar vi på ett brett program med temakvällar och aktiviteter, inte minst i vår populära skaparverkstad Ruskpricken. Och håll koll på vår hemsida framöver, säger Hans-Lennart Ohlsson.

Pressrum: http://press.maritima.se

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, museichef, Sjöhistoriska museet
e-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se, tfn: 08 - 519 549 45

Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet
e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se, tfn: 08 - 519 549 32

Maria B Andersson, informationschef, Statens maritima museer
e-post: maria.andersson@maritima.se, tfn: 070-514 48 67

Premiär för Kaffehelg på Sjöhistoriska

Thu, 22 Oct 2009 08:37:00 +0200

Sjöhistoriska arbetar med en ny omfattande utställning om handel och sjöfart. I samband med det arbetet arrangerar museet olika evenemangshelger kring ämnet. Först ut är Kaffehelgen den 7-8 november då utställningar och föredrag berättar om sjöfrakten av kaffe förr och idag och om kaffekulturens historia i Sverige. Sverige har länge legat med i världstoppen när det gäller kaffekonsumtion. Den första kända importen noterades av Göteborgstullen 1685 och gällde ett skålpund (0,425 kilo). Under sent 1800-tal blev det en dryck för alla. Idag importeras ungefär 110 000 ton råkaffe per år, främst från Sydamerika. Kaffet kommer till Europa med båt. – Sjöfarten har flyttat ut från städernas centrum och blivit osynlig för många men över nittio procent av varuhandelns transporter i världen sker idag med båt. Utan sjöfarten skulle våra liv se annorlunda ut. Och kaffe skulle inte vara en svensk nationaldryck, säger Hans-Lennart Ohlsson museichef på Sjöhistoriska. Under helgen får vi följa kaffets historia och bönornas väg till Sverige och höra rederiernas, handlarnas och rosteriernas berättelser. Det blir marknad med provsmakning och försäljning av kaffeprodukter, tävlingar och latte art. Det ges dessutom möjlighet att bygga t ex ett eget containerfartyg i skaparverkstaden Ruskpricken. – På morgonen den sjunde november sätter vi igång kvarnarna och bryggarna – bara att vakna och följa doften, säger Hans-Lennart Ohlsson. Högupplösta pressbilder i Sjöhistoriskas pressrum: http://press.maritima.se Mer information på www.sjohistoriska.se Kaffehelg på Sjöhistoriska museet i Stockholm den 7-8 november 2009 kl 10-17. Fri entré t o m 18 år. Entré vuxen: 50 kr. (gratis påtår?) Kontaktpersoner Karin Fredriksson, programansvarig, Sjöhistoriska museet Tel: 08-519 549 18, e-post: karin.fredriksson@maritima.se Kristoffer Henrysson, informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Tel: 08-519 549 32, e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Guldhalsband från Titanic ställs ut i Stockholm

Tue, 22 Sep 2009 09:49:00 +0200

Eleanor Widener tillhörde de absolut rikaste ombord på det mytomspunna fartyget. Hon överlevde själv katastrofen men hennes man George, hennes son Harry och familjens betjänt Edward Keeping omkom. Trots sin egen tragedi så ville Eleanor inte lämna betjäntens fru, Karin Johansson, i armod utan instiftade en fond åt henne och hennes dotter. Hon skänkte också dottern ett guldhalsband som hon hade haft med sig ombord på Titanic. Dottern gav senare halsbandet till en väninna i Dalarna. – Det känns fantastiskt att hon nu låter oss ställa ut halsbandet. Det, liksom många andra föremål från Titanic, har tagit märkliga vägar och har starka historier att berätta, säger Claes-Göran Wetterholm, en av världens ledande Titanic-experter och medproducent till utställningen. Guldhalsbandet överlämnas idag kl 13 för att efter stängning läggas i en monter i utställningen. Titanic visas i Båthall 1 vid Vasamuseet i Stockholm fram till den 1 november. Det är den största utställningen om fartyget som någonsin visats i Norden. För mer information och för tillfällen till fotografering kontakta Claes-Göran Wetterholm. Mer information om utställningen och bilder finns på www.sjohistoriska.se/titanic och http://press.maritima.se Kontaktuppgifter Claes-Göran Wetterholm Författare och fartygshistoriker Telefon: 070-666 69 66 E-post: cyberclaes@telia.com Maria B Andersson Chef för informationsavdelningen, Statens maritima museer Telefon: 08-519 548 67 E-post: maria.andersson@maritima.se Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 32 E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Titanic – en manlig katastrof?

Mon, 13 Jul 2009 12:00:00 +0200

Titanic-experten och etnologen Claes-Göran Wetterholm vänder på begreppen och tar under sin visning av Titanic-utställningen upp andra vinklingar än de vanliga - hur kvinnorörelsen drabbades av Titanics undergång, hur man skapade myter om de hjältemodiga männen och frågan om könet spelade någon roll när människor skulle räddas.

Detta och mycket annat får man under en annorlunda visning och en ny skildring av Titanics undergång av Claes-Göran Wetterholm i Sjöhistoriska museets utställning i Båthall1 vid Vasamuseet. Mer om utställningen i Sjöhistoriskas pressrum: http://press.maritima.se Titanic - en manlig katastrof? Svenska: onsdagen den 29 juli klockan 9.30. Engelska: torsdagen den 30 juli klockan 9.30. Svenska: söndagen den 30 augusti klockan 9.30 Svenska: söndagen den 13 september klockan 9.30. Visningen som tar ca 1 timme, kostar 150 kr, föranmälan krävs. Man betalar på plats i kassan. Anmälan till bokningen.sm@maritima.se Kontaktuppgifter Hans-Lennart Ohlsson Museichef, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 45 E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se Claes-Göran Wetterholm Författare och fartygshistoriker Telefon: 070-666 69 66 E-post: cyberclaes@telia.com Maria B Andersson Chef för informationsavdelningen, Statens maritima museer Telefon: 08-519 548 67 E-post: maria.andersson@maritima.se Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 32 E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Eskilstunas s/s Gerda k-märks av Sjöhistoriska museet

Mon, 29 Jun 2009 12:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som ingår in Statens maritima museer, har sedan 2001 k-märkt fartyg som tidigare gått i yrkesmässig trafik under svensk flagg – till exempel skutor, passagerarångare och fiskefartyg. Hittills har endast ett åttiotal fartyg erhållit denna kulturhistoriska märkning men nu läggs ytterligare tre till listan: ångslupen Gerda, som trafikerar vattnen kring Eskilstuna, räddningskryssaren N.A. Båth, som tillhör sjöräddningsmuseet i Kåseberga och fraktfartyget Svanevik med hemmahamn på Skeppsholmen i Stockholm. Läs mer om fartygen nedan och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande på www.maritima.se. Pressbilder Högupplösta pressbilder finns i Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se Kontakt Claes Wollentz Intendent, kulturmiljöavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: claes.wollentz@maritima.se telefon: 0733-40 16 40 Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se telefon: 08-519 549 32 Gerda Gerda byggdes 1865 på Lindholmens Varv i Göteborg och levererades till Stockholms Ångslups AB. År 1894 såldes fartyget till Haneberg i Södermanland för att trafikera Näshultasjön. Ångmaskinen byttes mot en tändkulemotor under perioden 1915-1920. Redan 1932 togs hon ur trafik, lades upp och blev liggande på land ända till 1996. Gerda köptes 1978 av Eskilstuna museer och 1993 beslöt de att renovera henne som ett så kallat ALU-projekt. Gerda är fortfarande efter renoveringen helnitad över och under vattenlinjen vilket är unikt. Maskinen var ursprungligen en encylindrig ångmaskin på 16 hkr som drev en fyrbladig propeller. Nuvarande maskin är en encylindrig ångmaskin på 10 hkr från ca år 1900 och som installerades vid renoveringen på 1990-talet. Pannan är vedeldad och från 1960-talet. Gerda trafikerar vattnen kring Eskilstuna under sommarsäsongen bland annat på Näshultasjön, Eskilstunaån och Mälarens vatten vid Torshälla. Byggd: Lindholmen, 1865 Material: Stål Längd: 13,85 m bredd: 3,11 m Ångslup för passagerartrafik Hemmahamn: Eskilstuna Svanevik Svanevik är byggd för att segla i Nordsjön, utefter tyska kusten samt Östersjön. Masterna var ursprungligen fällbara och skrovet flatbottnat. Riggtypen benämns galjot och kan närmast jämföras med galeasen. Svanevik byggdes i Holland för tysk räkning och fick namnet Anna Marie. Sin första hjälpmaskin fick fartyget 1936. Med olika hemorter var hon kvar i Tyskland till 1937 då fartyget såldes först till Danmark och två år senare till Sverige. Här gjordes en del ombyggnader, bland annat tog man bort svärden och höjde halvdäcket och fick namnet Elise.1947 är hon hemmahörande i Västervik, får namnet Svanevik och går i fraktfart fram till slutet av 1960-talet. Svaneviks utseende idag är i huvuddrag detsamma som efter ombyggnaderna på 1940- och 50-talen. Hon är ett fint exempel på hur andrahandstonnaget förändrades till svenska förhållanden. Maskinen ombord är en 1 cylinders June Munktell tändkulemotor från 1939. Byggd: Sappemeer, Holland, 1914 Material: Stål på klink Längd: 22,08 bredd: 5,60, djup: 2,10, brt: 110 Fraktfartyg Hemmahamn: Skeppsholmen, Stockholm N.A. Båth N.A. Båth levererades 1959 av Djurgårdsvarvet till Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne och stationerades vid Räddningsstation Kåseberga, Ystad. Sjöräddningskryssaren bekostades av en fond där pengar donerats av fröken Ester Båth, dotter till en järnhandlare från Karlskrona. N. A. Båth byggdes för den långgrunda kusten vid Sandhammaren och Kåseberga och har räddat 71 sjömän i allvarlig sjönöd och assisterat hundratals fartyg. Den helsvetsade sjöräddningskryssare var i tjänst fram till 2007. De senaste åren på räddningsstationen Hörvik. När Sjöräddningsmuseet i Kåseberga invigdes den 7 juli 2007 återfördes N. A. Båth till sin gamla hemmahamn. Kåseberga sjöräddningsstation bildades 1944 men numera är stationen flyttad till Ystad. Kvar i Kåseberga hamn finns stationsbyggnaden som idag är ett sjöräddningsmuseum där N.A. Båth ingår som en fullt fungerande museibåt. Byggd: Djurgårdsvarvet, 1959. Material: Stål. Längd: 14,50, bredd: 4,10, djup: 1,30, brt: 20. Sjöräddningskryssare. Hemmahamn: Kåseberga

Skeppsholmens Svanevik k-märks av Sjöhistoriska museet

Mon, 29 Jun 2009 12:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som ingår in Statens maritima museer, har sedan 2001 k-märkt fartyg som tidigare gått i yrkesmässig trafik under svensk flagg – till exempel skutor, passagerarångare och fiskefartyg. Hittills har endast ett åttiotal fartyg erhållit denna kulturhistoriska märkning men nu läggs ytterligare tre till listan: ångslupen Gerda, som trafikerar vattnen kring Eskilstuna, räddningskryssaren N.A. Båth, som tillhör sjöräddningsmuseet i Kåseberga och fraktfartyget Svanevik med hemmahamn på Skeppsholmen i Stockholm. Läs mer om fartygen nedan och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande på www.maritima.se. Pressbilder Högupplösta pressbilder finns i Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se Kontakt Claes Wollentz Intendent, kulturmiljöavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: claes.wollentz@maritima.se telefon: 0733-40 16 40 Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se telefon: 08-519 549 32 Svanevik Svanevik är byggd för att segla i Nordsjön, utefter tyska kusten samt Östersjön. Masterna var ursprungligen fällbara och skrovet flatbottnat. Riggtypen benämns galjot och kan närmast jämföras med galeasen. Svanevik byggdes i Holland för tysk räkning och fick namnet Anna Marie. Sin första hjälpmaskin fick fartyget 1936. Med olika hemorter var hon kvar i Tyskland till 1937 då fartyget såldes först till Danmark och två år senare till Sverige. Här gjordes en del ombyggnader, bland annat tog man bort svärden och höjde halvdäcket och fick namnet Elise.1947 är hon hemmahörande i Västervik, får namnet Svanevik och går i fraktfart fram till slutet av 1960-talet. Svaneviks utseende idag är i huvuddrag detsamma som efter ombyggnaderna på 1940- och 50-talen. Hon är ett fint exempel på hur andrahandstonnaget förändrades till svenska förhållanden. Maskinen ombord är en 1 cylinders June Munktell tändkulemotor från 1939. Byggd: Sappemeer, Holland, 1914 Material: Stål på klink Längd: 22,08 bredd: 5,60, djup: 2,10, brt: 110 Fraktfartyg Hemmahamn: Skeppsholmen, Stockholm Gerda Gerda byggdes 1865 på Lindholmens Varv i Göteborg och levererades till Stockholms Ångslups AB. År 1894 såldes fartyget till Haneberg i Södermanland för att trafikera Näshultasjön. Ångmaskinen byttes mot en tändkulemotor under perioden 1915-1920. Redan 1932 togs hon ur trafik, lades upp och blev liggande på land ända till 1996. Gerda köptes 1978 av Eskilstuna museer och 1993 beslöt de att renovera henne som ett så kallat ALU-projekt. Gerda är fortfarande efter renoveringen helnitad över och under vattenlinjen vilket är unikt. Maskinen var ursprungligen en encylindrig ångmaskin på 16 hkr som drev en fyrbladig propeller. Nuvarande maskin är en encylindrig ångmaskin på 10 hkr från ca år 1900 och som installerades vid renoveringen på 1990-talet. Pannan är vedeldad och från 1960-talet. Gerda trafikerar vattnen kring Eskilstuna under sommarsäsongen bland annat på Näshultasjön, Eskilstunaån och Mälarens vatten vid Torshälla. Byggd: Lindholmen, 1865 Material: Stål Längd: 13,85 m bredd: 3,11 m Ångslup för passagerartrafik Hemmahamn: Eskilstuna N.A. Båth N.A. Båth levererades 1959 av Djurgårdsvarvet till Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne och stationerades vid Räddningsstation Kåseberga, Ystad. Sjöräddningskryssaren bekostades av en fond där pengar donerats av fröken Ester Båth, dotter till en järnhandlare från Karlskrona. N. A. Båth byggdes för den långgrunda kusten vid Sandhammaren och Kåseberga och har räddat 71 sjömän i allvarlig sjönöd och assisterat hundratals fartyg. Den helsvetsade sjöräddningskryssare var i tjänst fram till 2007. De senaste åren på räddningsstationen Hörvik. När Sjöräddningsmuseet i Kåseberga invigdes den 7 juli 2007 återfördes N. A. Båth till sin gamla hemmahamn. Kåseberga sjöräddningsstation bildades 1944 men numera är stationen flyttad till Ystad. Kvar i Kåseberga hamn finns stationsbyggnaden som idag är ett sjöräddningsmuseum där N.A. Båth ingår som en fullt fungerande museibåt. Byggd: Djurgårdsvarvet, 1959. Material: Stål. Längd: 14,50, bredd: 4,10, djup: 1,30, brt: 20. Sjöräddningskryssare. Hemmahamn: Kåseberga

Kåsebergas räddningskryssare k-märks av Sjöhistoriska museet

Mon, 29 Jun 2009 12:00:00 +0200

Sjöhistoriska museet, som ingår in Statens maritima museer, har sedan 2001 k-märkt fartyg som tidigare gått i yrkesmässig trafik under svensk flagg – till exempel skutor, passagerarångare och fiskefartyg. Hittills har endast ett åttiotal fartyg erhållit denna kulturhistoriska märkning men nu läggs ytterligare tre till listan: ångslupen Gerda, som trafikerar vattnen kring Eskilstuna, räddningskryssaren N.A. Båth, som tillhör sjöräddningsmuseet i Kåseberga och fraktfartyget Svanevik med hemmahamn på Skeppsholmen i Stockholm. Läs mer om fartygen nedan och om Sjöhistoriskas arbete med fartygsbevarande på www.maritima.se. Pressbilder Högupplösta pressbilder finns i Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se Kontakt Claes Wollentz Intendent, kulturmiljöavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: claes.wollentz@maritima.se telefon: 0733-40 16 40 Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet e-post: kristoffer.henrysson@maritima.se telefon: 08-519 549 32 N.A. Båth N.A. Båth levererades 1959 av Djurgårdsvarvet till Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne och stationerades vid Räddningsstation Kåseberga, Ystad. Sjöräddningskryssaren bekostades av en fond där pengar donerats av fröken Ester Båth, dotter till en järnhandlare från Karlskrona. N. A. Båth byggdes för den långgrunda kusten vid Sandhammaren och Kåseberga och har räddat 71 sjömän i allvarlig sjönöd och assisterat hundratals fartyg. Den helsvetsade sjöräddningskryssare var i tjänst fram till 2007. De senaste åren på räddningsstationen Hörvik. När Sjöräddningsmuseet i Kåseberga invigdes den 7 juli 2007 återfördes N. A. Båth till sin gamla hemmahamn. Kåseberga sjöräddningsstation bildades 1944 men numera är stationen flyttad till Ystad. Kvar i Kåseberga hamn finns stationsbyggnaden som idag är ett sjöräddningsmuseum där N.A. Båth ingår som en fullt fungerande museibåt. Byggd: Djurgårdsvarvet, 1959 Material: Stål Längd: 14,50, bredd: 4,10, djup: 1,30, brt: 20 Sjöräddningskryssare Hemmahamn: Kåseberga Gerda Gerda byggdes 1865 på Lindholmens Varv i Göteborg och levererades till Stockholms Ångslups AB. År 1894 såldes fartyget till Haneberg i Södermanland för att trafikera Näshultasjön. Ångmaskinen byttes mot en tändkulemotor under perioden 1915-1920. Redan 1932 togs hon ur trafik, lades upp och blev liggande på land ända till 1996. Gerda köptes 1978 av Eskilstuna museer och 1993 beslöt de att renovera henne som ett så kallat ALU-projekt. Gerda är fortfarande efter renoveringen helnitad över och under vattenlinjen vilket är unikt. Maskinen var ursprungligen en encylindrig ångmaskin på 16 hkr som drev en fyrbladig propeller. Nuvarande maskin är en encylindrig ångmaskin på 10 hkr från ca år 1900 och som installerades vid renoveringen på 1990-talet. Pannan är vedeldad och från 1960-talet. Gerda trafikerar vattnen kring Eskilstuna under sommarsäsongen bland annat på Näshultasjön, Eskilstunaån och Mälarens vatten vid Torshälla. Byggd: Lindholmen, 1865 Material: Stål Längd: 13,85 m bredd: 3,11 m Ångslup för passagerartrafik Hemmahamn: Eskilstuna Svanevik Svanevik är byggd för att segla i Nordsjön, utefter tyska kusten samt Östersjön. Masterna var ursprungligen fällbara och skrovet flatbottnat. Riggtypen benämns galjot och kan närmast jämföras med galeasen. Svanevik byggdes i Holland för tysk räkning och fick namnet Anna Marie. Sin första hjälpmaskin fick fartyget 1936. Med olika hemorter var hon kvar i Tyskland till 1937 då fartyget såldes först till Danmark och två år senare till Sverige. Här gjordes en del ombyggnader, bland annat tog man bort svärden och höjde halvdäcket och fick namnet Elise.1947 är hon hemmahörande i Västervik, får namnet Svanevik och går i fraktfart fram till slutet av 1960-talet. Svaneviks utseende idag är i huvuddrag detsamma som efter ombyggnaderna på 1940- och 50-talen. Hon är ett fint exempel på hur andrahandstonnaget förändrades till svenska förhållanden. Maskinen ombord är en 1 cylinders June Munktell tändkulemotor från 1939. Byggd: Sappemeer, Holland, 1914 Material: Stål på klink Längd: 22,08 bredd: 5,60, djup: 2,10, brt: 110 Fraktfartyg Hemmahamn: Skeppsholmen, Stockholm

Gerda, Svanevik och N.A. Båth k-märks av Sjöhistoriska museet

Mon, 29 Jun 2009 12:00:00 +0200

Tiotusen på Titanic

Thu, 25 Jun 2009 15:53:00 +0200

– När vår huvudbyggnad nu har stängt för renovering så känns det väldigt bra att istället kunna erbjuda en sådan här fantastisk utställning. Och vi har fått ett stort positivt gensvar från besökarna under de första veckorna. Det här är den mest omfattande utställningen om Titanic som någonsin visats i Norden och jag hoppas att både stockholmarna och de som är på besök i staden passar på att uppleva den, säger Jenny Lind, publikchef på Sjöhistoriska museet. För intresserade grupper finns nu också möjlighet till specialvisningar av utställningen med Titanic-experten Claes-Göran Wetterholm som guide. Titanic visas i Båthall 1 vid Vasamuseet fram till den 1 november i år. Mer information finns på Sjöhistoriska museets hemsida: www.sjohistoriska.se/titanic. Pressbilder och fakta Högupplösta pressbilder och mer fakta om utställningen och om Titanic finns i Sjöhistoriska museets pressrum. http://press.maritima.se Kontaktuppgifter Jenny Lind Publikchef & vik. museichef, Sjöhistoriska museet Telefon 0706-99 49 18 E-post: jenny.lind@maritima.se Claes-Göran Wetterholm Författare och fartygshistoriker Telefon: 070-666 69 66 E-post: cyberclaes@telia.com Maria B Andersson Chef för informationsavdelningen, Statens maritima museer Telefon: 08-519 548 67 E-post: maria.andersson@maritima.se Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 32 E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Sjöhistoriska visar Titanic vid Vasamuseet – möt fartygets människor och myter i sommarens stora utställning

Wed, 27 May 2009 16:04:00 +0200

– Titanic är en väldigt gripande historia om människors liv och drömmar och för många ett fruktansvärt slut. Jag är mycket glad över att vi lyckades få den här starka utställningen till Sverige, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet. Utställningen är producerad av det spanska företaget Musealia. En av världens främsta Titanic-experter, fartygshistorikern och författaren Claes-Göran Wetterholm, har också deltagit i produktionen, som innehåller många svenska inslag. – Lite tillspetsat kan man säga att svenska var det näst mest talade språket ombord. Titanic kan betraktas också som ett svenskt emigrantfartyg. Samtidigt fanns det få ställen som kunde erbjuda en så överdådig lyx, säger Claes-Göran Wetterholm. De stora klasskillnaderna ombord, med passagerare som tillhörde de rikaste i världen och emigranter som sålt sina hem för drömmen om ett bättre liv på andra sidan Atlanten har bidragit till det stora intresset för och mytbildningen kring Titanic. – Vad som fascinerar människor är olika men det finns ett sug i den här historien som tar tag. På många sätt är det här den ”perfekta” katastrofen. Titanic sjönk tillräckligt långsamt för att tillräckligt många skulle se. Rika och fattiga människor räddades eller gick under bredvid varandra. Och alla som överlevde hade sina historier att berätta, säger Claes-Göran Wetterholm. Andra rötter till mytbildningen var de historier om hjältemod och brittisk heder som lyftes fram för att försöka dölja misstagen och vända tragedin till triumf samt det då helt otänkbara i att Titanic skulle kunna sjunka. Det första sjöförhöret hölls direkt efter förlisningen och ur Titanic-katastrofens efterspel kommer den moderna sjösäkerhetslagstiftningen. – Med Titanic trodde man sig ha byggt det osänkbara fartyget, hon var ett bevis på att den tekniska utvecklingen övervunnit havets alla faror. Men den stilla, stjärnklara natten mellan den 14 och 15 april 1912 gick denna tro sakta men säkert till botten. Vi berättar om Titanic som en del i vår gemensamma sjöhistoria på samma sätt som Vasamuseet berättar om Vasa och på samma sätt som vi i en tidigare utställning berättat om m/s Estonia, säger Hans-Lennart Ohlsson. Med hjälp av audioguider får besökarna i första hand följa de människor som reste med Titanic men utställningen beskriver också fartygets korta historia från byggnationen till hur vraket ser ut idag. De originalföremål som visas är personliga tillhörigheter inlånade från privatpersoner. Bärgat från vraket finns endast ett stycke stenkol. Titanic visas i Båthall 1 vid Vasamuseet fram till den 1 november i år. Mer information finns på Sjöhistoriska museets hemsida: www.sjohistoriska.se/titanic. Pressbilder och mer information Högupplösta pressbilder, fakta om fartyget och praktisk information om utställningen finns i Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se Kontaktuppgifter Hans-Lennart Ohlsson Museichef, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 45 E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se Claes-Göran Wetterholm Författare och fartygshistoriker Telefon: 070-666 69 66 E-post: cyberclaes@telia.com Maria B Andersson Chef för informationsavdelningen, Statens maritima museer Telefon: 08-519 548 67 E-post: maria.andersson@maritima.se Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 32 E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se

Titanic - Pressvisning 27 maj

Mon, 25 May 2009 12:01:00 +0200

Välkommen till pressvisning! Onsdagen den 27 maj kl. 10:30 Båthall 1 vid Vasamuseet. Karta finns på www.sjohistoriska.se/titanic Eller se länk till karta längst ner i detta meddelande. Vi bjuder på macka och dryck. OSA 26 maj till: maria.andersson@maritima.se På plats finns Hjördis Ohlsson vars morfar, Mauritz Ådahl, omkom i Titanic-olyckan. Claes-Göran Wetterholm, författare, fartygshistoriker och en av världens främsta Titanic-experter. Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet. Pressbilder kommer att läggas upp i Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se Praktisk information om utställningen: http://www.sjohistoriska.se/titanic Kontaktuppgifter Hans-Lennart Ohlsson Museichef, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 45 E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se Claes-Göran Wetterholm Författare och fartygshistoriker Telefon: 070-666 69 66 E-post: cyberclaes@telia.com Maria B. Andersson Chef för informationsavdelningen, Statens maritima museer Telefon: 08-519 548 67 E-post: maria.andersson@maritima.se Kristoffer Henrysson Informationsavdelningen, Sjöhistoriska museet Telefon: 08-519 549 32 E-post: kristoffer.henrysson@maritima.se Båthall 1. Länk till karta: http://kartor.eniro.se/query?mop=aq&mapstate=7%3B18.09479%3B59.32656%3Bs%3B18.07828%3B59.33308%3B18.11130%3B59.32004%3B1195%3B891%3B0%3

Titanic till Stockholm

Thu, 26 Mar 2009 09:14:00 +0100

Den största utställningen om Titanic som någonsin visats i Norden öppnar i Stockholm till sommaren. Sjöhistoriska museet har nu skrivit på avtalet med det spanska företaget Musealia som producerat utställningen. Titanic kommer att visas i Båthall 1 vid Vasamuseet från den 29 maj till den 1 november.

Högupplöst pressbild finns i Sjöhistoriska museets pressrum
http://press.maritima.se

Sjöfarten behöver rekrytera

Fri, 06 Mar 2009 10:06:00 +0100

I den rådande lågkonjunkturen finns det en bransch som står inför en omfattande bemanningsbrist såväl nationellt som internationellt – sjöfarten. Sjöfartsnäringen är en förutsättning för utrikeshandeln eftersom över 90 procent av transporterna sker med fartyg. Pensionsavgångarna de närmsta åren är stora och fler sjöbefäl behöver utbildas för att garantera återväxten. Därför arrangeras nu rekryteringsdagar för sjöfartsutbildningar på Sjöhistoriska museet den 13-15 mars 2009.

Svensk sjöfartsnäring ligger långt framme när det gäller miljötänkande och säkerhet. För att handelsflottan och rederinäringen ska kunna fortsätta att utvecklas krävs kvalificerat yrkesfolk både ombord och i land. Allra störst är bristen på maskinbefäl.

– Jag tror att det under överskådlig tid kommer att finnas fler tillgängliga jobb för sjöbefäl inom den internationella sjöfarten än det finns personal. Inom den svenska sjöfarten är särskilt ungdomar som är kvinnor och ungdomar med invandrarbakgrund välkomna. Sjöfarten är en av få branscher där lönesättningen är helt jämlik, säger Per Sjöberger, direktör på Sveriges Redareförening.

Tillsammans med Sjöfartsforum står Sjöhistoriska museet som värd för rekryteringsdagarna den 13-15 mars. Många utbildningar och organisationer finns på plats för att informera och svara på frågor.

– Vi vill vara en mötesplats för unga människor och för sjöfarten så Sjöhistoriska känns självklar som arena för rekryteringsdagarna, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska museet.

Fakta
Sjöhistoriska museet står tillsammans med Sjöfartsforum som värd för rekryteringsdagarna den 13-15 mars. Flera stora sjöfartsutbildningar och organisationer finns på plats på Sjöhistorisk museet för att informera och svara på frågor: Högskolan i Kalmar, Chalmers Tekniska Högskola, Högskolan på Åland, Sjömansskolan, Marina Läroverket/Klart Skepp, Försvarsmakten, Sjöskolan, Strömstads gymnasium, Sveriges Redareförening, Sjöfartsforum, Skärgårdsredarna och sjöfackförbunden SFBF, SBF och SEKO Sjöfolk med flera.
Plats: Sjöhistoriska museet i Stockholm. Öppettider: 13-15 mars kl. 10-17. Fri entré.
Mer information finns på: www.sjohistoriska.se

Sjöhistoriska museets pressrum: http://press.maritima.se

Sjöhistoriska museet först i Europa med att k-märka fritidsbåtar

Fri, 27 Feb 2009 14:15:00 +0100

Från att under 1800-talet ha varit ett nöje främst för överklassen har intresset för båtägande ökat under 1900-talet. I folkhemmets Sverige öppnades möjligheten för många att skaffa sig en fritidsbåt. Antalet har sedan ständigt ökat och intresset för båtliv är väldigt stort. Det innebär att en stor del av det flytande maritima kulturarvet är privatägt och inte förvaltas av museer eller andra traditionella, kulturhistoriska institutioner.

– Genom att k-märka fritidsbåtar vill vi uppmuntra det privata ägandet och brukandet och samtidigt öka kunskapen om de kulturhistoriska värdena och hur de bevaras på bästa sätt. Vi hoppas att k-märkta båtar ska kunna ges förmåner av exempelvis klubbar, hamnar och varv och på så sätt göra ett spännande kulturarv mer synligt, underlätta bevarandet av det och höja statusen på den äldre fritidsbåtsflottan, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Statens maritima museer.

Sjöhistoriska museet driver bevarandefrågor när det gäller fritidsbåtar och förvaltar bland annat den stora samlingen av originalbåtar i Båthall 2 på Galärvarvet i Stockholm. Sjöhistoriska ingår i Statens maritima museer som är den myndighet som formellt fattar beslut om k-märkning. Sedan 2001 k-märker Statens maritima museer i ett liknande projekt kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Initiativet till k-märkning av fritidsbåtar togs i slutet av 2007 genom att ett förslag skickades ut på remiss till allmänheten.

– Vi är väldigt glada över det engagemang som båtföreningar och privatpersoner har visat. Trycket utifrån har varit stort och många är positiva till k-märkningen så det känns verkligen kul att projektet nu är igång på allvar, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Statens maritima museer.

Den första ansökningsperioden för K-märkt fritidsbåt är mellan den 16 mars och den 30 april i år.

Pressmaterial
Högupplöst pressbild och mer fakta finns i Sjöhistoriska museets pressrum
http://press.maritima.se

Prenumerera på pressinformation genom RSS-flöde

Sjöhistoriska ger miljonstöd för att säkra framtiden för Sveriges maritima kulturarv

----- Samtliga fartyg som får stöd år 2026:

Unikt material från Vegaexpeditionen till Sjöhistoriska museets samlingar

Nu bildas Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria – till lands, till sjöss och i luften

Ett skepp kommer lastat – med jul från hela världen!

Myndighetens nya namn

Sjöhistoriska museet satsar på kvällsöppet

Upplev gömda och glömda skepp i Ghost Ships – en ny utställning på Sjöhistoriska

Ghost Ships – starka kärlekslöften och brutala krigsdramer som frusna ögonblick på Östersjöns botten i ny utställning på Sjöhistoriska

SFHM inordnas i SMTM

Fiske och timmerhantering i fokus när Sjöhistoriska k-märker tre nya fartyg

Följande tre fartyg k-märks av Sjöhistoriska år 2025:

Motorbåten Grace med hemmahamn i Karlshamn blir k-märkt av Sjöhistoriska våren 2025

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Tre båtar från Västra Götaland k-märks av Sjöhistoriska sommaren 2025

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Årets fritidsbåtar som får kulturstatus – Sjöhistoriska k-märker nio fritidsbåtar våren 2025

Följande 9 fritidsbåtar k-märks av Sjöhistoriska museet år 2025:

Idag den 22 maj öppnar utställningen S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof på Sjöhistoriska

Miljonbelopp till det flytande kulturarvet när Sjöhistoriska museet delar ut årets fartygsstöd

Samtliga fartyg som får stöd 2025:

S/S Hansa sjönk på en minut – ny utställning på Sjöhistoriska ger röst åt tragedin

Rapport om organisationsförändring inlämnad till regeringen

Regeringsuppdrag till SMTM och SFHM

Göta kanal gästas av minsvepare från andra världskriget

Sjöhistoriska k-märker 4 fartyg

Sjöhistoriska k-märker 6 fritidsbåtar

Sjöhistoriska och Stockholms ångbåtar bjuder in till ångbåtsfestival för hela familjen

Sjöhistoriska ökar renoveringsstöd till kulturhistoriska fartyg

Lars Amréus fortsätter som överintendent

Vi vann Sveriges modernaste myndighet 2023

Ikoniska isbrytaren Sankt Erik lämnar kaj för första gången på fem år

Sjöhistoriska K-märker sju fartyg

Sjöhistoriska museet k-märker 7 fritidsbåtar

National Geographics utställning ”Planet or Plastic?” öppnar på Sjöhistoriska

Sjöhistoriska museet och föreningen M 20 högtidlighåller minnet av ”Flykten över Öresund” 1943

Sjöhistoriska museet ger stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg

Folkhemmets Fritidsbåtar – ny utställning på Sjöhistoriska

Ny utställning – 5 FYRAR

Berättelser om flykten från Baltikum över Östersjön i ny utställning på Sjöhistoriska

Pressinbjudan: Förhandsvisning av utställningen ”Flykten från Baltikum 1943–1944”

Stockholm Steam – ångfartygsfestival på Riddarholmen den 27 augusti

Bohuslänsk fiskebåt i Stockholm k-märks av Sjöhistoriska museet

Sjöhistoriska k-märker tio fritidsbåtar

Unik möjlighet att besöka Sjöhistoriskas museifartyg f.d. patrullbåten V150 Jägaren när marinen firar 500 år

Fokus på föremål i Sjöhistoriskas bok om flykten från Baltikum

När ska Sverige börja nyttja pråmtrafiken?

Sjöhistoriskas 80-åriga minsvepare M 20 på plats vid Marinens 500-årsjubileum i Söderköping

Unik samling klassiska båtar visas på Rindö

Jubileumsbok lyfter nya berättelser om svenska flottans historia

Ekonomiskt stöd från Sjöhistoriska håller historiska fartyg flytande

Heldag på Sjöhistoriska lyfter tusenåriga klinkbyggnadstraditionen

Från sommarnöje till museiföremål – Sjöhistoriska museet samlar in motorbåten Britt-Marie från Nyköping

Klinkbyggnadstekniken första svenska tradition på Unescos lista över immateriella kulturarv

Sjöhistoriska museets museifartyg minsveparen M 20 firar 80 år till sjöss

Fredrik Henrik af Chapman 300 år - Sjöhistoriska visar skeppskonstruktörens liv och verk

Sjöhistoriska visar stor unik båtsamling på Rindö den 11–12 september

Historiska örlogsfartyg på Djurgården den 27–29 augusti

Östersjödagen uppmärksammas med konsert på Sjöhistoriska

Insändare/debatt: Gör en tidsresa – åk ångbåt i sommar!

Sjöhistoriskas museifartyg minsveparen M 20 på jubileumsresa runt Sveriges kust

Sjöhistoriska museet k-märker två historiska fartyg

Sjöhistoriska museet ger stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg

Sjöhistoriska visar fartyg och fritidsbåtar i sommar

Sjöhistoriska k-märker unikt kulturarv längs landets kuster

Sjöhistoriska museet öppnar den 18 maj med samlare i fokus

Museifartyget M 20 går till sjöss efter lyckad insamling och omfattande reparationer

Ny överintendent på plats

Sjöhistoriska blir Sveriges första partner till FN:s satsning på havsforskning

Ny överintendent vid SMTM

Sjöhistoriska museet ger ekonomiskt stöd till historiska fartyg

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Sjöhistoriska förlänger tillfällig stängning för fysiska besök

Sjöhistoriska museet stänger tillfälligt för fysiska besök – har fortsatt öppet digitalt

Ny marinhistorisk utställning ombord på minsveparen M 20

Historisk flotta växer när Sjöhistoriska k-märker både fartyg och fritidsbåtar

Sjöhistoriska museet öppnar varsamt den 30 juni

Sjöhistoriska museets erbjuder fler unga seglarskola i sommar

Besked om stöd från regeringen

-----
Samtliga fartyg som får stöd år 2026: